Ord på U

Ulrika, undrar, utanför, uteveranda, underlig

Ulrika och Annika möts av en slump utanför Åhlens. De famnar varandra och fnittrar och förefaller glada över att ses. Annika har fyndat på rean och öppnar påsen för Ulrika. Tunna tunikor och åtsmitande linnen slingar sig runt varandra i kassen. Överst ligger ett per neongröna grytlappar i silicon. Ulrika berömmer Annikas inköp, men undrar samtidigt om Annika kan ana hur tom hon känner sig inombords, om oro om sådant man inte kan rå på letar sig ut genom huden. Kan hon ana att Ulrika tänker på Grekland och räds fattigdom, halvsvält, medicinbrist och matköer (och vad sådant gör med en människa). Afrika är en främmande, underlig kontinent, Grekland lika välbekant som gatstenen utanför järnvägsstationen.

På håll ser Ulrika Urban. Han står vid statyn i den grönskande lilla parken i hörnet och fingrar på sin mobiltelefon. Den svarta plattan glänser i hans hand.De ska äta lunch på stadshotellets uteveranda och hon anar att hon redan är sen, så hon ursäktar sig, trots att hon egentligen velat stanna längre och småprata, omfamnad av Annikas ärliga omtänksamhet och förmåga att se det lustiga i alla situationer.