Ord på V

Vid, väg, ville, växthus, vetebullar

Vid landsvägen stod en handskriven skylt. Loppis. Café. Ägg. 700 meter. Avtagsvägen var bred som en handled och ledde ner i en ravin. Vi följde den. Bilen balanserade i hjulspåren och vi körde över en gårdsplan, innan vi fortsatte in bakom några buskar.

Att säga att hönsen sprang på vägen, var en överdrift. De gick snarast och filosoferade, fullständigt ovetande om att någon ville komma fram. När vi fick en lucka i hönsflocken körde vi in på gårdsplanen. En kvinna i 70-årsåldern klädd i brun, crepad tunika stod och plockade upp en kaffeservis ur en papperspåse. Hon kom fram och hälsade med ett brett leende. Jag frågade efter ägg och hon sa att hennes väninna tänkt köpa de sista, men att hon kunde vänta, så jag kunde få mina ägg. När hon gick iväg frågade hon om jag inte ville ha nyslungad honung också och det ville jag förstås.

Medan jag väntade såg jag mig omkring i trädgården. Två killar i 20- årsåldern letade efter begagnade kläder och hittade en träningsoverall. Överallt vandrade hönorna omkring, en del bruna och en del vita, vanliga värphöns. De hade grävt en stor grop runt rötterna på äppelträdet. En höna hade lagt sig på sidan utanför växthuset. Den såg medvetslös ut.

När affären var avslutad bjöd hon på fika (avrundat uppåt), nybakt sockarkaka, vetebullar och hemgjord flädersaft. Vi slog oss ner i trädgårdsmöbeln och fick sällskap av hennes magre make. Jag frågade hur många höns de hade och han sa att han skulle räkna dem någon dag. Gissningsvis var de femtio till antalet. Katten, som förresten hette Morris, hoppade upp och lade sig att sova med huvudet i mitt knä.

Det sista vi såg innan vi åkte var tuppen. Han var på väg in bakom hönshuset omgiven om sju-åtta hönor. De skulle göra något av yttersta vikt.