Lämplig

Himlen är askgrå. Molnen ligger så lågt att de sveper in snårskogen på kullen i ett regnvått dis. Tre barn har tagit varsin däckgunga på lekplatsen mellan husen. Kedjorna viker sig när gungan rasar baklänges och barnet tar ny fart. Ett fjärde barn snurrar runt, runt med armen runt gungställningen. På bänken vid sandlådan står en gul plasthink. Det är samma barn som gungar och samma barn som snurrar som när jag tände min cigarett och satte mig med tidningen och samma barn som gungar och samma barn som snurrar som när jag diskade min kaffekopp. Marken är frusen. Den markplätt som ska bli gräsmatta är ojämn som en nyplöjd åker.

Jag skjuter undan tidningen och fimpar cigaretten. Askfatet börjar bli fullt och jag vet hur irriterad Bengt kan bli över sådant. En fruntimmerstidning som ligger framme på köksbordet. Mina cigaretter. Det är Femina jag läst. Jag har fått den av Majken på tredje våningen. På omslaget håller en man och kvinna om varandra. Båda är helt klädda i vitt. Kvinnan har en polotröja som räcker precis nedanför skinkorna, bruna läderstövlar och ett läderbälte runt midjan. Hennes händer och handleder är långa och smala. Pianofingrar skulle min mamma sagt om dem. Mannens byxor är så snävt skurna i grenen att han fått skjuta hela paketet åt sidan. Jag undrar hur det skulle kännas att greppa honom där nere, om det skulle kännas som att röra vid Bengt, eller kännas på ett helt annat sätt. Någon annan man än Bengt har jag aldrig haft, inte på det sättet. Polotröjan kostar 28 kr. En till mig och en till Bengt. Vita polotröjor. När skulle vi använda dem? Annars är de lika, mannen på bilden och Bengt. Mörkt hår, polisonger och fylliga läppar.

Jag knäpper upp förklädet och hänger in det på en spik i städskåpet. Knappen sitter i nacken och är svår att komma åt. Förklädet är illgrönt och täckt av blommor som liknar prästkragar. Nylontyget känns kallt och blankt mot mina fingrar. När förklädet kommer in skåpet börjar det påminna om en vissen blombukett. Hela vår lägenhet är grå. Mitt förkläde är den enda färgklicken. Vi bor åtminstone modernt.

Om jag skyndar mig hinner jag till Vivo för att köpa köttfärs innan Mikael vaknar från sin middagslur. Medans jag knyter sjaletten runt huvudet funderar jag på om jag ska göra köttbullar eller pannbiff till middag. Pannbiffen är lättare att göra, men för den går det åt extra lök. Jag måste ordna en overall åt Mikael. Med lite tur kanske jag kan få tag på några lämpliga stuvbitar bävernylon, om inte Lisbeth har något efter sina flickor som han ha över vintern. Jag behöver låna hennes symaskin också. Synd att hon bor så avigt till. Mamma bor närmare, men hennes maskin har bara raksöm och det håller inte.

Till helgen ska vi hjälpa Bengts föräldrar på gården, så hans pappa får lite ledigt från djuren. Jag får hjälpa hans mamma, med det hon inte klarar för händerna. Ägg brukar få vi få, om inte hönsen slutat att värpa, och potatis.