Angenäm

Fortsätter en tidigare puff. Den utspelas på en marknad. 

Hamburgaren är tjock som en tumme. Den ligger mellan två brödskivor från ett lokalt hembageri och serveras på en engångstallrik tillverkad av flätade blad från Asien. Med hamburgaren följde en kniv och gaffel av tunt trä, alltför klena bestick för en sådant bastant stycke kött. Jag försökte karva lite i köttet och brödet, men insåg att det var lönlöst. Om jag åt svepte in hamburgaren i servetten och tuggade den i någon slags V-form så kanske det skulle gå.

När jag tar  första tuggan ser jag att serveringspersonalen från Heda Hereford iakttar mig. En yngling med rosiga kinder ler mot mig under kockmössan. Jag ler tillbaks och gör tummen upp för att visa att hamburgaren smakar angenämt. Leendet får oss båda att börja fnittra. Han snurrar runt på sandalklacken och fortsätter att vända hamburgarna som ligger på gallret på den rostiga grilltunnan. Det fräser när fett droppar ner på glödbädden.

-Hela stället är strömlöst, hör jag från bordet bredvid. Vi har inte kunnat säkra upp området och det är en ny entreprenör som tagit över ledningarna och vi får inte tag på jouren. Det kanske inte blir någon spelning.
-Men Kjell...Vad har jag här att göra då? Slipper jag gigga menar du?
-Rockabillybandet har fått ställa in. Jag har sagt att det är på grund av sjukdom. Vi kan inte gå ut med information om det här med elen. Kaffet tar vi i termosar. Hamburgarna grillas över öppen eld och läsken ligger i ett badkar med is. Kossorna får klara sig ett tag. Det är förvisso sant det här med rockabillybandet. De mår inte riktigt bra. Fyllesjuka. Sångaren ligger i en gammal husvagn och kräks. Det gick visst vilt till igår. Vad säger du Birgitta? Ska du badda hans panna lite grand?

Kjell skrockar. Jag sneglar över axeln. Kjell drar handen över skäggstubben och vidare upp över det snaggade håret, samtidigt som han ryser av välbehag. Han verkar vara en sådan där man som tror att han fostrar sina döttrar till tuffa och självständiga individer. Istället blir de karlhatare som jämför alla män med sin farsa. Birgitta har satsat på sin solbränna. Hon är pepparkaksbrun och har långa ögonfransar. Trots att hon är mager och vältränad dallrar gäddhänget på överarmarna.

När jag inser att det är min gamle tonårsidol Jonas Brändström som sitter tillsammans med Kjell och Birgitta rodnar jag. Han sitter så nära att vi nästan snuddar vid varandra. Anna-Lena lär ha träffat honom efter en konsert i Folkets Park. Antingen fick hon en autograf på armen eller också fick hon följa med i turnébussen. Jag vet inte säkert och Anna-Lena själv var förtegen om vad som hänt. Hon satte en plastpåse på armen när hon duschade tills autografen bleknat bort.

Jonas Brändström ser blek ut. Ansiktet är fårat. När han lyfter på armen för att ta en munfull kaffe ur pappmuggen känner jag svettlukten från hans armhåla.
-Gör du några nya låtar? frågar Birgitta.
-Det krävs inspiration för det, svarar Jonas. Förutsättningarna måste vara de rätta. Man ska sitta på verandan med en whiskey och så ska det vara lagom varmt, gärna lite sommarskymning och så. Då kan inspirationen komma. Men jag vet inte. Jo det ska komma en ny platta. Det har jag jobbat på i åratal, men snart kommer den.
-Kommer du ihåg när du var på efterfest hemma hos mig, säger Kjell. När vi smälte vinylskivor i ugnen.
-Fan ,vad skoj vi hade.
-Det var ju mina plattor ni smälte, sa Birgitta.

Jag tar sista tuggan av hamburgaren och bestämmer mig för att åka hem till sommarstugan, trots att jag egentligen velat se Jonas Brändström uppträda. När jag kommer till fältet som tjänstgör som parkeringsplats inser jag hur vidsträckt det är.