Kisa

Kevin är en man som betraktar sin samtid. Står han inte på balkongen och röker, så är han nere på gatan och träffar kompisar. Kompisarna kommer i bilar med repig lack, bucklig plåt och begynnande körbud. Kevin kommenterar det som sker.
-Nu kommer den där hunden som ser ut som en pälsmössa igen, kan han säga.

Från den öppna balkongdörren kommer hårdrocksmusik. Volymen är så hög att det det hörs över hela kvarteret. Kevin står på balkongen och röker. Det rödlätta bockskägget som han lade sig till med i somras har blivit så långt att det räcker till bandlogon på tröjan. Trots att det är minusgrader har han bara T-shirt och kalsonger på sig. Ögonen är så djupt inbäddade i ansiktshull att det inte är möjligt för honom att kisa. Askan från cigaretten faller ner på marken.
-Ska du på picknick, vrålar han i mobiltelefonen. Ska du på picknick? Är du helt dum i huvudet eller? Ska du ta med matlåda när du går på restaurang? För att du håller någon slags diet? Går man ut och äter så äter man ju där. Matlåda har man med sig på picknick. När man sitter ute och äter. Inte när man äter ute. Fattar du? Haha.
Kevin fimpar cigaretten och kliar sig i skrevet.
-ATT TA MATLÅDA MED SIG NÄR MAN GÅR PÅ RESTAURANG ÄR JU SOM ATT TA MED SIG KÄRINGEN UT NÄR MAN SKA RAGGA. FATTAR DU INTE DET?