Inspirationsmeningen: Det blev känt som Gråstensfärger, är hämtad från Axtelius Tyger vi minns från 1960 och 70-talen.
-Hoppas du uppskattar boken. Du brukar ju tycka om textil.
-Den är jättefin. Det är lite märkligt att se det man växte upp med, som sedan blev omodernt, samlat i bokform. Nästan upphöjt till konst. Påslakan som man använde tills de var utslitna. En del mönster fanns säkert på tapeter också. John Blund vet jag att jag hade som påslakan när jag var liten. Tror jag valde det för den illgröna färgens skull. Sådant som man vant sig vid att det är gammalt och fult och omodern är supertrendigt nu. Teakmöbler. Plastburkar för kaffe. De här tygerna. Jag tror det är en annan generation som tar det till sig. De som är 20-30 år gamla kanske. Viola Gråsten. Moster hade en orange filt, som hon var så stolt över. Den låg över armstödet på soffan. Jag tror hon använde den en hel del. Hon pratade alltid om Gråstensfärger och kunde inte förstå hur en vanlig sten kunde vara orange. Tygavdelningen fanns i källaren på Domus. Jag tror det fanns tre tygaffärer i stan när jag var liten. Vad finns det kvar nu? En gardinaffär? Det är knappt någon som syr längre.
Nostalgi. Allt kommer igen. Det som jag tyckte var "fult" när jag växte upp, som just teakmöbler, har gått ett varv och blivit trendigt. Jag har aldrig hört talas om Viola Gråsten förut. Intressant!
SvaraRaderaSåg nyligen på en inredningsblogg ett likadant vardagsrumsbord som syrran o jag fick ärva och som vi (och ingen annan heller) tyckte speciellt mycket om... ;) Men det såg fortfarande inte fint ut i mina ögon. De där gamla filtarna hörde jag på radion kan innehålla ddt, för att inte bli malätna, så man ska tydligen helst undvika att använda dem.
SvaraRaderaHur som, snyggt skrivet!