Besökare

Utvecklingsgruppen för landsbygdens framtid anordnade julmarknad för tjugofemte gången. Det kom besökare, kanske inte från när och fjärran, men åtminstone från närområdet, för att trängas bland stånden, dricka glögg, köpa korv och klämma på tvåändsstickade vantar tillverkade av traktens damer. En kennel passade på att rasta sina papiljottade dvärghundar med utstående ögon och min egen hund fick smaka på en bit nötrulle från en tandpetare. Tomtemor och tomtefar satt i lä utanför församlingshemmets veranda väl insvepta i filtar och några små sockerbagare i förskoleåldern kavlade ut en mjölig pepparkaksdeg om och om igen. På bygatan utanför kyrkan drog två shetlandsponnyer med tomteluvor en vagn. Klangen från bjällerkransarna blandades med sorlet från marknadsbesökarna.

Jag köpte en rökt fisk som låg och såg död ut i en plastpåse och något som kallades amerikafläsk. Säljaren talade lyriskt om köttet, som till stor del verkade bestå av fett. Jägarna brukade vira in det i tidningspapper och ha det i ryggsäcken, där fläsket kunde hålla sig i två år. Man kunde äta det med löksås istället för salt sill. Förmodligen var knallen gammal nog för att vara uppfödd på salt sill.

Hemma åt jag den rökta fisken med äggröra till. Något för mig att tro att den varit med på fler marknader än den här. Men julstämning var det. Tidvis blandades regnet med snö.