Om morgonen är det vår, men på kvällen höst. Det slår mig så tydligt när det tidiga ljuset återvänt och morgonen är stilla och fuktig av regn. Frosten verkar avlägsen. Grått grus, vått grus. Fallna löv. Himlen vilar mot marken. Det var länge sedan vi läste seriestripparna i morgontidningen tillsammans. Hagbard och Ensamma mamman, hon som hade så ont av smulor. Jag läste en kort intervju med Cecilia Torudd som tecknat. Serien hade kommit till som en reaktion på det som hänt i hennes egen familj när barnen blev tonåringar. Det kanske var jobbigt eller också är det sådant som bara är. Jag vet inte riktigt, men jag vet att jag saknar det där vardagliga samtalet.
Höst, himlen, Hagbard, hon, hennes
Bra text =)
SvaraRaderaBra.
SvaraRaderaJa visst finns det stunder man längtar tillbaka till! Bra text!
SvaraRadera