Skydda

Jag besökte Granngården/Lantmännen för att köpa något som kunde skydda mina nyplanterade äppelträd mot harar och rådjur. Några slags plastspiraler som viras runt stammen föreställde jag mig. Butiken sinkar mig alltid. Av någon anledning vill jag titta på allting. Trots att jag inte ska ha något hönsfoder eller några cementsäckar går jag ett varv runt kalllagret och stannar och fingrar på rullar med nätstaket eller petar med foten på några säckar med dammbindningsmedel. Det luktar ätbart, men inte mat på lagret. Belysningen är dunkel. Frisk luft kommer in från lastporten. Några pilfinkar sitter på cementgolvet och äter utspilld säd.

När jag kommer till råttfällorna i själva butiksdelen möts två personer i 60-årsåldern där.
-Men, se hej. Kristina. Det var länge sen.
-Hej, Bernt.
-Får jag ge dig en kram?
-Det är klar att du får.
-Man måste fråga nu för tiden. Det är bäst så. Så man inte förolämpar någon du vet.
-Vi känner ju varann. Det känns nästan dumt att du frågar. Som om jag måste be dig, för att vi ska kunna hälsa.