Text från bok

Det finns alltid en stämning där ute som tömmer mig utan att jag känner mig lättare. Från Tom Malmqvist - I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv sid 149

Det finns alltid en stämning där ute som tömmer mig utan att jag känner mig lättare. Jag väljer regelmässigt en fönsterplats på regionaltåget. Sammanförd med andra förs jag från plats till plats. Försvann någon skulle någon skulle det anas ett tomrum av en axelrycknings längd. Pendlarna hälsar kort på varandra. Höstfukten, vinterkylan, vårens stelfrusna snösmältning och sommaren åskvärme har vi gemensamt. Landskapets ogripbarhet gör mig melankolisk till sinnes. Skördetid. Bärgningskåren forslar bort ett fordonsvrak. En hund vallar en skock får. Graffiti på övergivna godsvagnar. Om vintern möter jag mitt ansikte. Det är blekt. Jag har valt att pendla för att slippa möta dem jag möter i mitt arbete mina lediga dagar. Missbrukarna. De trasiga. De som knappt håller ihop. Tiden på tåget använder jag inte till något. Jag bara låter den gå.