Instruktioner

Peter stannade till utanför ytterligare en antikaffär. I den första hade han köpt ett litet häfte Instruktioner i handhavande av mopeder. I den andra hade han försökt sälja de gamla mynt han hade i plånboken. Innehavaren, en liten man med butiksrock och överkammad flint, hade böjt sig fram över disken och fingrat på mynten. Visst var det sällsynta, men inget han ville köpa.

Den överfulla butiken vilade i dunkel. Jag skymtade ett tungt blåmålat skåp och ett otal kopparkittlar. En bjällra klingade när Peter öppnade dörren.
-Jag väntar utanför, sa jag. Justus har somnat i vagnen.
Peter försvann in i butiken. Jag vet inte om han tog någon notis om det jag sa. Magen kurrade till av hunger. Det hade varit lättare om vi tagit med matsäck, men Peter var inte van vid det. Äta kunde man göra om man blev hungrig och det var alltid hans hunger som styrde. Allt blev så mycket krångligare när man hade barn, så mycket mer att ta hänsyn till.

På andra sidan gatan låg  Eckerströms herr,eftr etablerad 1901. En rondell med kavajer på rea stod utanför. En gänglig man valde mellan dem. Jag kände igen honom som rektorn på min gymnasieskola, en stilig karl som blivit gråhårig tidigt. Han var tillsammans med sin hustru. En turkos omlottklänning smet åt runt hennes kropp. Klackarna på pumpsen måste varit minst en decimeter höga och det ramsvarta håret var klippt i en pagefrisyr som blottade nacken. När jag gick på gymnasiet hade han en affär med min franskalärare. Jag hade svårt att koncentrera mig på franskan på grund av det. Innan dess hade det varit skolsköterskan. Båda kvinnorna hade varit rödhåriga.

Jag vet med bestämdhet att jag stod på handen på handtaget på Justus vagn när jag fick en knuff i ryggen så jag föll omkull. En kvinna trängde undan mig och körde ner vagnen för trapporna vid torget. Hon släppte vagnen när den fått fart och jag rusade efter. Ett äldre par fångade upp vagnen innan den träffade fontänens stensarg. Kvinnan som var böjd av ålder skällde på mig för att jag varit så ouppmärksam. Hennes man som hade vit mustasch och tropikhatt stod bredvid och stirrade på mig som om han försökte hypnotisera mig.
-Jag blev knuffad, sa jag. Det var någon som försökte ta vagnen.
-Det är ingen ursäkt, sa kvinnan.
Justus hade vaknat och börjat gråta. Jag lyfte upp honom och bar honom på höften och sköt vagnen framför mig. Parets blickar brände i ryggen på mig. Kvinnan som knuffat mig stod stilla i hörnet av torget. Hon hade en snäv långkjol och en vit blus. Hattens på hennes huvud påminde om en takplafond. Huden i ansiktet var egendomligt gul.