Samla

Jag vaknade tidigt och klädde mig tyst innan jag gick ut. Fåglarna samlades runt prydnadsenen som skilde det vita husets tomt från det gröna husets tomt. Flocken kivades högljutt om grenarna. Jag stod stilla och iakttog dem. Hoppades. Deras kroppar var små och grå. På avstånd påminde de om fästingar som ätit sig mätta och svullna på blodmål. Sidensvansar. De lyfte och slog sig ner i björken precis där jag stod. Käbblet fortsatte. En synkron rörelse fick flocken att lyfta. De flög runt mitt huvud, strax ovan mina axlar. Luften vibrerade av vingslag. Fåglarna flög åt söder och landade i nästa björk.

Skälvande gick jag in. Himlen var nära. Diset fuktade min jacka och mina kinder. Jag gjorde en kopp kryddigt te. På facebook hade någon delat en suddig bild av Yeats gravsten. Cast a cold eye, on life, on death. Horseman, pass by. Facebook gör människor olyckliga. Jag är där. Fåglar som järtecken, eller inte. Man minns dem.