Skär

Minnet av av henne, av Gudrun, bubblar i Sven-Eriks inre. Han ler för sig själv och rodnar för att han kan känna så. Kroppen brinner av hennes beröring, hunger och tillit. Om och om repeterar han hennes ord. Det var så länge sen. Kom. Kom. Hans läppar och tunga är hennes kropp, hans händer hennes värme. Hon bjöd in med en kudde under höfterna. Allt var hans och han glömde t om den gnyende spanieln utanför sovrumsdörren.

Han huttrar till och känner hur den skära skjortan, ny för kvällen, klibbar mot ryggen. Klungor av människor står stilla på pendeltågsperrongen. Tåget är fem minuter sent. Bakom honom snyftar en kvinna. Hon raglar till och stöder sig mot sin pojkväns arm. Över smokingklänningen bär hon en kavaj som räcker halvvägs till knäna. Pojkvännens vinröda slips hänger som styv linjal över skjortans knappslå. Hans glasögon har blivit sneda under kvällen. Ungdomarna är påfallande lika Gudruns syskonbarn, som han känner från foton på bokhyllan. Unga på segelsemester, golftävling och utlandsresor, med studentmössor och stipendier i händerna. Den unga kvinnan gråter över sin trasiga mobiltelefon. Skärmen är svart och täckt av ett virrvarr av sprickor.
-Min pappa kommer att döda mig, snyftar hon. Jag bara tappade telefonen och så gick den sönder. Alla min kompisar är borta. Jag är helt ensam. Det går inte att ringa till någon. Min pappa kommer att döda mig.
-Det går väl på garantin? säger pojkvännen.
-Är det sant? Garantin?
Hon börjar fnittra och lutar sig mot hans arm.
-Nej. Det gör nog inte, förresten. Jag bara skojade. Försäkring, kanske...?
-Försäkring? Jag har ingen försäkring. Pappa kommer att döda mig.
Hon gråter igen. Tårarna fastnar i mascaran.
-Lugna dig nu. Det ordnar sig. Fan, jag måste plugga i morgon inför tentan i makroekonomi. Hör du att jag måste plugga.

Tåget glider in på perrongen och Sven-Erik förlorar det unga paret ur sikte. Han ryser när han tänker på hur sårbar den unga kvinnan är med sina tårar och sin desperation och hur lätt hon skulle kunna råka illa ut. När han satt sig tillrätta tar han upp sin mobiltelefon och skickar ett meddelande till Gudrun. Saknar dig redan. Det känns så betryggande att skriva till henne, som hans känslor får ett hem i den lilla metalldosans elektroniska inre. Hemma väntar katten han vaktar åt dottern som är på yogaresa på Mallorca.