Hav

Fortsätter gårdagens, men eftersom det inte hände något speciellt, så går det bra att läsa fristående. 

Papperslapparna på fönstret river upp ett hav av känslor. Den sjunde vågen smulas sönder i ett brott av skum. På rutan har någon skrivit True love never die med hjälp av post-itlappar. Jag skjuter undan brickan med den halvätna laxsmörgåsen. Det smaksatta mineralvattnet skvalpar runt i glaset. Om kärleken dött, har den då varit en lögn redan från början. Jag skakar i hela kroppen och drar några djupa andetag för att samla mig. Luften inne på konditoriet är torr och sträv.

Mobiltelefonen ringer. Jag letar rätt på den i min handväska. Martins namn lyser mot mig på displayen.
-Hallå. Det är Sara.
Jag svarar i telefonen med ett framtvingat leende för att låta vänlig. Tre veckor. En paus. Vi måste hitta oss själva. Tänka. Fundera på framtiden. På avstånd hör jag Martins röst, och en man och en kvinna. Han talar med dem. Kvinnan skrattar. En fickringning. Ett misstag. Jag tänker slänga telefonen i golvet, men sansar mig och trycker bort samtalet. Jag vet att jag borde skaffa en ny telefon. Den gamla är fylld av honom och smeksamma SMS. Jag älskar dig. Jag saknar dig.

Föreläsningen på biblioteket är den Kände Författaren Ska Tala Om Sitt Liv Och Sitt Konstnärskap inför en publik av äldre damer i färggranna koftor och 22-åriga författarwannabees känns som ett oöverstigligt projekt. Fast jag sett fram mot föreläsningen i flera veckor bestämmer jag mig för att avstå. Jag har nog med mitt eget liv och orkar inte med någon annans känslostormar och trassliga relationer.

Servitören stryker förbi mitt bord. Han frågar om det smakar och om jag vill ha något mer. Jag försäkrar honom att allt är väl. När I will survive spelas på radion höjer han volymen och sneglar åt mitt håll.

Lime

Snömodden är decimeterdjup och sliskigt grå. Tågen är inställda eller försenade. Stadsbussarna kör med inställda turer. Chaufförerna ligger hemma med influensa. Förtvivlade människor med laptopväskor och svarta jackor trängs på hållplatserna. Jag bestämmer mig för att stanna kvar i stan i väntan på kvällens föreläsning på biblioteket och vänder tillbaks mot centrum.

Doften av hamburgare och flott sipprar ut från McDonalds. Ett gäng ungdomar bråkar i entrén. Det lättköpta lockar, men jag tar mig samman och går vidare till Cecils Konditori i nästa kvarter. En räkmacka kostar inte mer än ett standardiserat mål på en hamburgerkedja, intalar jag mig.

Det snöblandade regnet smälter från min yllekappa och bildar på pölar på golvet framför serveringsdisken. Kakorna, tefatsstora maränger, kanelbullar stora som två handflator och gula dammsugare, ligger på de övre hyllorna. Mackorna ligger längst ner. En inplastad räkbaguette gapar mot mig. Vallmofröna på brödskorpan får mig att tänka på pormaskar. En pyramid av blekrosa räkor balanserar på en tekaka. Varje räka har placerats på brödskivan med yttersta omsorg. Har räkor någon själ? Tänker räkor?
-Jag tar en laxsmörgås, säger jag.
-Så gärna, säger biträdet bakom disken och ler mot mig.
Det svarta håret är samlat i en hästsvans i nacken. Skäggstubben följer med i hans leende. Underarmarna är täckta med tatueringar i ett sinnrikt mönster. På serveringsförklädet står hans namn Petrus broderat.

Jag tar med mig smörgåsen och en Loka med limesmak och väljer ett av fönsterborden i det inre rummet. Den baljformade fåtöljen knarrar när jag sätter mig ner. Laxsmörgåsen smakar utsökt. Fisken är så mjäll att den smälter i munnen. Surdegsbrödet är både sött och syrligt, grönsakerna färska och kryddningen av färskoströran med ägg väl avvägd. Jag äter halva smörgåsen lite för fort, innan jag hejdar mig och ser ut genom fönstret. I ett av fönstren på andra sidan innergården har någon fäst upp ett rutnät av limegröna post-itlappar "True love never die".

Inuti

Det låg en handskriven lapp i brevlådan. Pappret var kraftigt och hade samma färg som vitmossa. De ojämna kanterna vittnade om att  stycket rivits loss från ett större ark. Texten hade skrivits med svart tusch. Bokstäverna var oregelbundna och verkade ha skrivits av ett barn. Jag tog pappret i nypan mellan tummen och pekfingret och bar in det och lade det på köksbordet. Fingrarna kändes kalla i vinden. Nagellacket på pekfingret hade börjat flagna.

-Har du någon aning om vad det här är? sa jag.
Henrik lade huvudet på sned och kisade över glasögonen. Den svarta skinnvästen han bar över flanellskjortan knarrade när han lutade sig mot ryggstödet på köksstolen. Kaffebryggaren puttrade på diskbänken och det doftade nybakat från sockerkakan som vilade under formen på skärbrädan.
-Ett telefonnummer. 08. Det är ett Stockholmsnummer. OSA senast 17 mars. Undertecknat Jan-Olof.
OSA betyder om svar anhålles. Någon vill att vi ska svara senast den 17 mars. Känner vi ens någon i Stockholm? Eller någon som heter Jan-Olof?
-När jag var ute och gick, såg jag en man på moped, sa jag. Jag hade stannat till på kullen och tittade på det stormfällda. En av ekarna hade splittrats. Den var alldeles murken inuti. Mannen körde längs villagatan. Han hade en dammoped och bar en orange hjälm. Mopeden ville sig knappt i uppförsbacken. Det gick sakta och jag såg att han tittade på brevlådorna. Vår brevlåda är skymd bakom kurvan, så den såg jag inte. Han påminde mig om ett barn som delar ut inbjudningar till ett barnkalas.
-Vad ska vi göra? Den här lappen får mig att känna som om vi hamnat i Dolda Kameran på TV.

Paj

Isskorpan
Töar, smälter
Gråvit, uppluckrad, murken
Pajar den med gångstaven
Vuxenpoäng

73.2

Graeme Simsion - Projekt Rosie

Andra meningen på sid 73, inspirerade till en sonett

Claudia avbröt  mitt försök att jämka samman de stridande tillstånden i min hjärna. 

Claudia avbröt mina små försök
Att jämka samman det som ägde rum
I min hjärna och gjorde mig dum
Hon stod i skimrande solrök
Höll handen stilla och lugnt utsträckt mot mig
En uppenbarelse, vän och trankil
Håret lyftes av en plötslig vindil
Hon sa: Vet du vad jag känner för dig
Min hjärna sa nej och ja på en gång
Vad skulle hon berätta och vilja?
Jag såg henne darra och sen svälja
Tiden utan dig, har varit så lång
Kom i min famn, var nära, håll mig hårt
Gör ditt till det gemensamma vårt

Bråk

IKEA
Frestar, lockar
Intelligent, trendigt, dumsmart
Det kommer bli bråk
Nä
(jag ska bara köpa det vi jag behöver)

Personlighet

Om jag skulle ha en liten personlig tränare som satt på min axel och sa "flicka ta dig samman" med jämna mellanrum, skulle den stackars varelsen snart tappa rösten och bli alldeles geleartad av utmattning. Skulle den dessutom våga säga något om "det enda man kan ändra på är sin personlighet" eller eller "allt är en fråga om vilja", skulle jag slå till den så den föll ner på marken bakom mig. Stackarn, den är alldeles grön och liknar en gargoyle och har läst för mycket självhjälpslitteratur. Vad ska jag göra med den? Jag har döpt den till Bengt.