Onödigt

Formar händerna
Runt morgonens tekopp
Känner värmen
Tänker
Jag bryr mig om
Det är inte onödigt

Äga

-Vad gör du?
-Jag läser en tidningsartikel om vikten av medveten närvaro och att äga sin tid.
-Det låter enkelt. Gör du inte det?
-En blond kvinna i trikå sitter på en väderbiten brygga. Både hon och vattnet skimrar i motljuset. Det är själva sinnebilden för mindfulness. Allt blir plötsligt så komplicerat.
-Hur då komplicerat?
-Tja, jag är liten och rundnätt och snart blir jag gråhårig också. Bryggan i Aborragölen har några vandaler eldat upp och kommunen har inte budgetmedel för att reparera den förrän tidigast nästa sommar. Var ska jag sitta och vara medveten någonstans?
-Det kunde varit värre.
-Det kunde varit bättre också.

Respekt

Mormors gamla strumpskaft ligger i min handarbetskorg. Fötterna är utnötta och bara skaften är kvar. Man gjorde så förr. Nya fötter till gamla skaft. När det inte gick att stoppa längre behöll man skaften och stickade nya fötter till strumporna. Det kan vara min pappa som slitit dem och min mamma som inte kommit sig för att laga dem. Jag vet inte. Tyckte det var synd att de skulle nötas igen, så jag tog vara på dem med någon slags idé att använda dem som handledsvärmare. De har mest blivit liggande.

Garnet är grågrönt till färgen, slätt och hårt spunnet. Mormor spann under kriget, har jag fått höra. Det är hennes garn. Jag lyfter upp sockskaften trär dem över händerna. De sluter tätt runt handleden. Sedan provar jag dem runt vristerna. Jag noterar att de kliar. Kanske ska jag rama in dem för att vara rädd om dem. Kan man sticka strumpor så får man respekt för andras arbete. Hon har säkert använt tunna stålstickor när hon stickat. Jag gissar på 1,5 mm, stickor som är så tunna att de värker i händerna efter en stunds arbete. Garnet är stickat så hårt att maskorna knappt kunnat löpa på stickorna.

Kung

Vid två vaknar jag första gången. Kenneth går på toaletten. Jag hör hans hasande steg över hallgolvet. Han tar god tid på sig och spolar två gånger innan han tvättar händerna. Rören susen och tystnar medan han tvålar in sig.

Klockan fyra är det dags igen. Ritualen upprepas. Den här gången somnar jag inte om. Sängen påminner om en uttorkad skogsbacke. Jag känner av mina ben där jag ligger och tänker att läkaren borde skriva ut något mot det där.

När klockan är  sex går jag upp och får en stunds ro med kaffe och frukost. Kenneth vaknar vid nio. Han drar stolar över golvet och sätter på TV:n och radion samtidigt. Ljuden från hans lägenhet invaderar min. Med hög röst skrålar han med i Magnus Ugglas "Kung i baren".

Till slut får jag nog och ringer bostadsbolaget. En näsvis flicka ber mig att flytta. I nästan hela mitt liv har jag bott i den här lägenheten. När mina grannar börjar trakassera mig är det jag som ska flytta. Flickan på kontoret kan inte hjälpa mig med någonting, inte att få tyst på en granne som gör allt för att reta mig, inte hitta en ny lägenhet eller ombesörja något med flytten. Hon har säkert fått sitt jobb för att hon är söt eller för att hon känner någon på bostadsbolaget, inte för att hon är duglig.

För att bli av med den sura eftersmaken av bostadsbolagets inkompetens ringer jag Gudrun. Hon har precis kommit hem från distriksläkarmottagningen.
-Har du problem med Kenneth, säger hon och fnittrar.
Hon låter så upprymd att jag undrar om den där distriksläkaren har skrivit ut någon ny medicin till henne.
-Sjunger han "Kung i baren", den där Kenneth. Han är fin han, af Ugglas. Jag brukar läsa om honom hos frissan. Alldeles lockig och grann. Vi kanske ska göra slag i saken och ta en helkväll på stadshotellet. Pengar är inget problem. Jag har kvar efter Erik och barnen skickar bara mail, fast jag inte har någon dator. Oxfilé och fina viner. Det bästa huset kan bjuda. Vi blir barens drottningar du och jag, portvin till desserten. Tror du vi kan få det? Förresten har jag hört från Gerda.
-Ska hon med till det där hotellet?
-Det beror på om du ska prata med henne eller om henne.

Lokal

Jörgen och Anita lämnade den lokala bakluckeloppisen. Solen värmde i nacken och plastpåsarna tyngde i händerna. Ägg värpta av namngivna höns, flädersaft, kantareller....Anita var nöjd med sina inköp. Jörgen hade köpt en gammal ljusstake av mässing och en förpackning med skruvmejslar.

-Det är inte klokt, Anita, sa Jörgen. Folk kan ange varandra för 20 spänn. Börjar någon sälja för tidigt, så springer bordsgrannen och skvallrar för arrangören och så kommer det en gubbe med varselväst och bukfetma och skäller. Det är inte konstigt att Hitler kunde komma till makten med de förutsättningarna, om folk anger varandra för så lite...
-Jag hade inga problem med att köpa innan säljstart.
-Vad har du köpt? Kanelbullar? Saft?
-Är det något med ljusstaken? Har du köpt något för tjugo spänn som är värt mycket mer?

Rapport

Dagens puff lockade mig att skriva en liten rapport om mitt läsande.

Olov Svedelid har jag läst en del av. När jag gick på mellanstadiet var Striden vid Ringmuren en av mina favoritböcker. Som ung tonåring läste jag Roland Hassel-deckare. Jag kan utan problem se Lars-Erik Berennet som spelar huvudrollen i TV-filmatiseringarna framför mig. Han är beväpnad och har en frisyr som bäst karaktäriseras som svårbeskrivlig. Jag led med den omutlige Hassels fästmö, Verena. Hassel satte alltid plikten framför allt. En av Svedelids romangestalter har lärt mig att enhandskupera en kortlek. Kunskapen har jag fört vidare till mina barn. Svedelids författarskap har med andra ord haft en viss betydelse i mitt liv.

Strax innan han dog sammanställde han boken Lär dig skriva spännande. Att skriva en spänningsroman handlar om att skapa struktur och veta hur historien ska sluta, samt att hålla läsaren andlöst fången på vägen dit. James Bond är inte spännande. Bond står för en stunds hjärndöd förströelse. På förhand vet man hur det ska gå. "Splatter" och överdrivet våld är obehagligt, inte spännande.

I boken ingår fem pedagogiska noveller som visar hur en spännande text är uppbyggd. Skrivhandböcker brukar vanligtvis innehålla noveller av Ernst, Stig och Hjalmar. Olav bidrar med egna noveller. Reptiler. Ädelstenar. Arvtagare. Mord. Otrohetsaffärer. Ett barn som hånas. Internationella äventyrare. Synden straffar sig själv, hehe. Oväntade vändpunkter. Det är arketypiskt. Berättelsens kärna. Innehållet i novellerna fängslar mig och jag börjar läsa mellan raderna och inser allt mer att - jag kan inte skriva spännande. Jag är full av fluff.

Skugga

Jag slår mig ner framför datorn. Utanför är dagen skugglös och het. En solkatt från en förbipasserande bil bländar mig när jag råkar se mot fönstret. Anteckningarna från natten ligger bredvid mig på skrivbordet. Tunn blyerts i oregelbundna cirklar fyller pappret. Jag skriver på rutat papper om det är möjligt. De matematiskt sinnade väljer alltid det rutade, sa en av mina lärare på universitetet, en av de som undervisade i grundläggande mänsklig intelligens. Sofistikerade former för mänsklig samvaro reducerades till lagbundna formler, lagtext och förutbestämda diagram. Jag väljer inte alltid rutat papper, bara om jag kan.

Ljuset får mig att tveka inför mina ord. Vägarbetarna borrar sönder jorden utanför mitt fönster. Gatan är ett hål. En grävmaskin sliter jorden i stycken. Det slår mig att jorden är mänsklig grävd sedan tidigare. Den är inget stycke jungfrulig morän.

Jag klev in i ditt kaos
Nuddades av magnesiumblixtar jag inte visste fanns
Om pupillers elstötar visste jag inget
De täckte min själ
Lät mig vara något annat än krymplingen i spegeln
Utan vila i bädden, finns stunder när jag låtsas sova
Risporna på bröstkorgen säger
Jag vill leva i smärta för att känna det sanna
Tjänarinnan vid sidan av misstag
Du sitter på en piedestal för att någon satt dig där
Av godhet ger du
Jag samlar smulorna av din generositet
Smulorna är det enda jag har kvar
Råttor och flugor söker dem
Min hand vilar mot din sovande kropp
Det är inte meningen att vi ska förstå

Jag skriver rent texten och fogar in det i mailet. Sedan tvekar jag. Kanske ska jag gå ut till till skuggfria värmen och låta solen bli hud, någonstans dit ljudet från den sargade jorden inte når mig. Jag sparar i utkast. I solen ska jag läsa något lättillgängligt.