tisdag 1 augusti 2017

Hand, blekt, klockan

Det händer att vi besöker Rökstenen, mest för att försöka förstå dess storhet. Runstenen står under ett skyddande tak en bit från muren runt kyrkan. Från parkeringsplatsen leder en gångväg bred som en altargång fram till själva stenen. Människor går fram, fotograferar stenen och återvänder. En del läser på informationstavlorna som berättar om stenen och vikingatidens historia. Framför mig går ett sällskap om fyra. En ung man med sandaler går på gräsmattan bredvid gången. Hans hand trummar rastlöst mot benet. En solstråle reflekteras i klockan han bär runt armen. Jag ser stenen, avbildar den reflexmässigt och återvänder till parkeringsplatsen. Utanför turistinformationen står gudabilder tillverkade av grova trästammar. Korparna Hugin och Munin har snidats i trä. Väder och vind har blekt deras svarta fjädrar.

4 kommentarer:

  1. Fin scen.

    Jag har alltid undrat hur man kan vara så säker på vad figurerna på en runsten symboliserar. Kan det vara så att det är färgat av tiden vi lever i, eller finns det bara ett sätt att tyda symbolerna och bilderna på?

    SvaraRadera
  2. Turistar snabbt, men har mycket tid att iaktta. Semester. Tid för reflektion. Bra.

    SvaraRadera
  3. verkligen noggrant observerat, bra

    SvaraRadera