Inspirationsmeningen: Att jag inte har några pengar just nu, är hämtad från Hur ska det gå för Pinnebergs av Hans Fallada.
Jag läser Hur ska det gå för Pinnebergs och det känns motigt att läsa om deras liv i 1930-talets Tyskland. Hon blir gravid och de tvingas gifta sig, något som inte ses med blida ögon av hennes föräldrar. De skulle hellre se att hon gifte sig med en arbetare och inte en som är anställd, som det heter i boken om en som är kontorstjänsteman eller försäljare och därmed går sin arbetsgivares ärenden, men ändå är näst intill rättslös inför arbetsgivaren. Företaget går dåligt. Tre lata tjänstemän kan bli två flitiga. En ska bort. Man ställs mot man.
Tillsammans försöker det unga paret göra upp en budget. Allting kostar, mer än vad de har råd med, inser de. Hon kan inte laga mat. Hennes mamma har aldrig lärt henne det. Att inte ha några pengar ekar genom boken och den lämnar mig ingen ro.
De hyr möblerat och gör visit hos hyresvärdinnan. Den gamla damen gråter varje kväll. Hon sörjer sin döde make. De hade 50000 mark Nu kostar ett halvt kilo smör 3000 mark. Hon förstår inte vem som lurar henne, hon som är så noga och alltid för bok över hushållets utgifter.
Människan ställs mot samhället, mals ner i kampen för tillvaron och som sagt. Boken lämnar mig ingen ro. Hur långt har vi egentligen kommit sedan Tyskland och 30-talet och det som ledde till krig?
Intressant reflektion.
SvaraRaderaSvårt liv och orättvist. Känns så fel att samhället inte finns till för medborgaren. Är mer en fiende. Jag tror tyvärr att vi inte har kommit särskilt långt. Känns som tiderna går rundgång.
SvaraRaderaBoken är en klassiker. Det riktigt tragiska (enligt mig) är att den verkligheten numera är mångas. Allt fler människor, speciellt ute i de mindre ansedda förorterna, är just så fattiga. En evig kamp för att få ihop till maten. Bostadsbristen i kombination med de alltför vida maskorna i skyddsnäten gör att många inte ens har möjlighet att hyra ett rum, jag känner ett antal personer (vuxna, inte ungdomar) som bor på soffan hos vänner och bekanta. Efter ett tag flyttar de vidare till någon annans soffa. Hyran betalas med att städa, diska osv mellan försöken att få ett arbete. Har sett det på nära håll, en verklighet som nog många inte ens vet att den finns.
SvaraRadera