Hunden ser någonting i lekparken. Hon morrar och reser ragg mot det osynliga. Vi går vidare nerför gatan. Hunden är vaksam. Från strupen kommer ett dovt läte. Hennes nos är tätt mot mitt knä och hon söker ögonkontakt med mig. Det är påfallande stilla och folktomt ute. Temperaturen är nära noll. Jackan blir fuktig av det kalla diset. Genom ett öppet fönster hörs sång. Det är unga kvinnor som sjunger på ett främmande språk. De verkar sitta i en cirkel på golvet, precis under fönstret. Gardinerna är fördragna. I rummet lyser en svag lampa.
Så kommer man in och säger att man varit ute med hunden. Man säger att det var obehagligt ute, fastän ingenting hände och möter sitt vinterbleka ansikte i spegeln. För att skingra tankarna säger man:
-Jag tror att Samir och Viktor kommer vinna mello.
Är så tacksam för att du ville läsa hos mig trots att detta dagens ord inte var med. Därför så vill jag med glädje läsa din fina text. Du lyckas hålla fast spänningen med få rader. Intressant och bra! /kram
SvaraRadera