Tänka

Tänker på hur andra människor tänker, 

men tänk om de inte tänker. 

Vad ska jag då tänka på?

Tidsrymd

Jag är inte ansvarig för om mitt verk är storslaget eller inte, eller för hur det kommer att tas emot. Det är bara processen jag är ansvarig för. Jag kom hit för att skriva och därför skriver jag. 

Ungefär så säger Elizabeth Gilbert, amerikanskt bestsellerförfattare som skrivit Eat, pray and love eller Lyckan, kärleken och meningen med livet. Boktiteln får mig att snava på orden. Det blir Äta, sova, dö istället. Lågprisvaruhus och illasittande mjukisbyxor, sallad i lådor, värkande kroppar och risiga bilar, ett tvång att spela minigolf som hobby, snarare än det italienska köket, indisk asketism och balinesisk livsleda, för att finna meningen med livet.

Jag har sett Elizabeth Gilberts citat i sociala medier, lagt det på minnet och valt att spara det, som en slags påminnelse om vad som faktiskt är viktigt i skrivprocessen. Att vaket iaktta sin omgivning och att sätta ord på det som sker. Det är möjligt för oss båda. Att göra det förgängliga beständigt, att kupa händerna i luften och fånga en tidsrymd.

Kupar händerna
Fångar oändligheten
Beständig tidsrymd
Känner kärlek inom mig
Vill förbli i detta nu

Just den tanken eller dess artfränder måste han tänkts miljontals gånger, kanske av miljarder människor genom tiderna. Vad vet vi om oss själva? Vad vet vi om varandra? Vad vet vi om de tankar himlavalvet föder?

Fler

Änderna trängs på isen och på gångvägen bredvid parkdammen. I modden på gatan vaggar fler änder. En skylt vid kurvan varnar bilisterna för dem. Varning för and. Varning för vaggande and. En medelålders kvinna med gångstavar närmar sig flocken. Hon går snabbt med nacken böjd. Stavarna söker barmark mellan de grå isfläckarna på asfalten. Änderna ser på henne och hon iakttar dem. Kan man skjuta en and och äta den eller smakar den gyttja och dy som en gädda? Tanken gör henne rädd. Det finns något vänligt varsamt hos fåglarna. Om djur kan älska varandra så är det just vad de änderna gör. Innerligt håller de av varandras blänkande fjädrar, milda ögon och rundade bröstkorgar. Varje and är en i ett par.

En bil kommer från norr och skvätter smutsig snö omkring sig. Flocken på gatan lyfter och drar de andra fåglarna med sig. Kvinnan blir stående mitt bland de fladdrande vingarna. En man hon inte märkt möter hennes blick. Han har bruna ögon. Skägg täcker hans kinder. Ett ögonblick står de stilla mitt för varandra omgivna av flyende fåglar.

Svett

Emma hade förberett en överraskning på min födelsedag. Hon hade bakat paj, gjort en kladdkaka och köpt cider och jordgubbar. Tillsammans åkte vi till en hästgård.
-Du tyckte ju om hästar när du var liten, mamma, sa hon. Jag hoppas du gör det nu också.

Hon hade bokat en utflykt med häst och vagn för oss båda, eftersom hon inte var säker på om jag fortfarande ville rida. En gul fjordhäst drog vagnen. Till en början kände utflykten monoton. Från kuskbocken såg jag hur några kor låg i skuggan och idisslade. Solljuset sökte sig ner mellan de glesa tallstammarna. Vagnen knarrade och varje ojämnhet i vägen fortplantade sig genom min ryggrad. Hästens svans svepte bort fluga efter fluga från de svettiga länderna. Fjordingen travade på och när vi kom fram till sjön där vi skulle inta vår matsäck hade jag insett att det här kanske var min lyckligaste dag.

Resa bort

Vi har ansvar för våra liv, våra kroppar och vårt förhållningssätt gentemot andra människor. Våra tankar och våra handlingar är vårt eget ansvar. Martin ligger på sidan med knäna uppdragna. Jag ligger bakom honom med näsan mot hans nacke och andas in den enda doft som jag vill ska vara min för evigt. Min handflata följer rytmen i hans andetag. Magen är mjuk. Våra hudceller förenar sig med varandra. Han har sagt:
-Reser du bort, kommer allt bli förändrat. Du kommer att möta andra människor och komma hem som en annan fylld av intryck som vi inte kan dela. Saknaden kommer att förtära mig, inifrån och ut, utifrån och in. Har du någon aning om vad som menas med kärlek, Martina?  Till och med våra namn hör samman.
Resan är min dröm, 4 månader i Asien och Australien. Att få se världen...Månljuset och det som gör mina ögon tunga och tårfyllda håller mig vaken den kanske sista natt vi får tillsammans.

R-ord

Rolf fyller sin risiga Renault med rosor och reser till sin rödkindade käresta Roberta i Rimforsa, så raskt det bara går. Roberta välkomnar Rolf med rimmat fläsk och risgrynskaka redan till elvakaffet. Sedan reder de resolut ut vad de gjort sen sist. Roberta har sett en räv raska över risen med ris i pälsen och Rolf har lagat rosthålen på sin Renault. Tillsammans roar sig Rolf och Roberta rejält.

En kärlekshistoria återberättad med vissa förhinder. Östgötar lär ha svårt att säga R. 

Ögonvrån

Ögonvrån
Anar, registrerar
Brandgult, skyndsamt, stjärnfallslikt
Ett gatljus har blinkat
Önskar