En halvtimmes sömn

Jag hade kanske sovit en halvtimme, när jag väcktes av att jag hostade. Den var en torr, uppgiven hosta som inte innehöll någonting, förutom det hjälplösa upprepandet, som höll mig vaken och  gav mig halvdvala istället för sömn. När jag var liten varade en förkylning alltid i fyra dagar. Då kunde man få ta C-vitamin. Brustabletter som bubblade i glaset och påminde om läsk. Nu vet jag inte. Jag har gjort citron- och  ingefärsdricka. Den river i halsen, men känns verkningslös. Jag googlar på huskurer mot hosta och blandar bikarbonat i vatten för att dricka. Det hjälper föga. Lök har jag inte provat. Det kanske jag skulle göra?

Duga

Duktig
Underbar
Gentomtänkt
Accepterad?

Göra + lämna

Brevbäraren lämnade
Posten i brevlådan
Det var en tidning
Som tillhörde grannen
Ett brev från Folktandvården
Som skrev att de hade mycket att göra
Och brist på personal
Så om det inte var akut, så skulle jag få vänta


Förresten behöver man göra något när det är hästar på TV? Jag låtsas att jag är 11-12 år. Det går så där. 

Rörelse

Såg du rådjuret

Rörelsen i skogsbrynet 

Vi kör snabbt förbi

Svarta däck mot asfalten

Bockjakten börjar visst snart

Honom

Jonathan är på besök. Jag är inte helt bekväm med att ha honom i lägenheten. Vi är kusiner och han är året äldre än jag. Egentligen är åldersskillnaden större, han är född tidigt på året och jag i november. Novemberskorpion. Han har börjat träna på gym och pratar om triathon. Den vita T-shirten stramar runt den solbrända överarmen. Kladdkakan jag bakat står på soffbordet. Han tackar nej och jag tar en liten bit för syns skull.
-Du har fått farmors tavlor, säger han. Jag känner igen dem.
-Inte alla. Du var inte med när vi tog hand om hemmet.
-Jag var i Australien då.

Jag har hängt tavlorna vid valvet som leder in till vardagsrummet. Det är två tavlor. En blek kvinna böjer nacken bakåt och blottar sin hals på den ena. Den andra tavlan är liten och långsmal. Motivet är ett stilleben med päron och plommon. Frukten är sexkantig till formen och står på en smal hylla mot svart bakgrund. Färgen har lagts på med kniv. Det är farmor som målat dem.
-Pappa sa alltid att den där med ansiktet ser ut som ett vattenlik. Du vet någon som legat för länge innan den hittas.

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Att jag inte har några pengar just nu, är hämtad från Hur ska det gå för Pinnebergs av Hans Fallada.

Jag läser Hur ska det gå för Pinnebergs och det känns motigt att läsa om deras liv i 1930-talets Tyskland. Hon blir gravid och de tvingas gifta sig, något som inte ses med blida ögon av hennes föräldrar. De skulle hellre se att hon gifte sig med en arbetare och inte en som är anställd, som det heter i boken om en som är kontorstjänsteman eller försäljare och därmed går sin arbetsgivares ärenden, men ändå är näst intill rättslös inför arbetsgivaren. Företaget går dåligt. Tre lata tjänstemän kan bli två flitiga. En ska bort. Man ställs mot man.

Tillsammans försöker det unga paret göra upp en budget. Allting kostar, mer än vad de har råd med, inser de. Hon kan inte laga mat. Hennes mamma har aldrig lärt henne det. Att inte ha några pengar ekar genom boken och den lämnar mig ingen ro.

De hyr möblerat och gör visit hos hyresvärdinnan. Den gamla damen gråter varje kväll. Hon sörjer sin döde make. De hade 50000 mark Nu kostar ett halvt kilo smör 3000 mark. Hon förstår inte vem som lurar henne, hon som är så noga och alltid för bok över hushållets utgifter.

Människan ställs mot samhället, mals ner i kampen för tillvaron och som sagt. Boken lämnar mig ingen ro. Hur långt har vi egentligen kommit sedan Tyskland och 30-talet och det som ledde till krig?

Vidare

Ett kändispar från Stockholm hade köpt ett gammalt tingshus på landet och renoverat det under tio års tid. Nu skulle resultatet visas för allmänheten med loppmarknad och tårtkalas för att finansiera renoveringen av fängelset. Redan en halvtimme innan det öppnade köade ett par hundra personer utanför. Damer i klänning och herrar i skjorta och shorts sträckte spanade in över syrenhäcken för att få syn på någon av kändisarna i trädgården. Kändisarna var inte så kända att gemene man kände till dem, det var mest att det stått  lokaltidningen att de var kändisar. Den prisbelönte konditorn med café på Kungsholmen hastade förbi på väg mot tårtserveringen som för tillfället inrymts i ett rödmålat trädgårdsskjul. Radiorösten, som kanske varit med i Bolibompa, stod på trappan och försökte uppmana till lugn genom att ropa i en minimal megafon. Kändisarna hade identiska vita skjortor, solbränna och snäva jeans av något märke som inte var känt utanför Stockholms innerstad.

När grinden öppnades rusade besökarna mot tårtserveringen och bildade en lång kö. Radiorösten försökte styra upp dem som ville gå på visning i huvudbyggnaden.
-Om vi kliver över staketet till kohagen så kan vi ta oss härifrån utan att bli nedtrampade, sa Mimmi.
-Är du säker på att du vill gå? sa Peter. Jag hade ingen aning om att folk var så intresserade av byggnadsvård.
-Jag har sett tillräckligt. De har ett gammalt slagbord med en ostindisk terrin på i salen. Det såg jag genom fönstret.
-Det kanske inte var någon vidare utflykt det här?
-Jodå. Bokbordet på loppisen räddade min dag. Där finns både Schlagerbögen med glittrigt rosa omslag och en bok som hette Att komma ut.

Kan

Läser i tidningen
Att stjärnfall kan ses i afton
Om inte himlen är mulen
Och moln skymmer sikten
Tid att önska och drömma
Att samla sig inför hösten
En kväll när himlen är nära

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner, är hämtad från boken Offermossen av Susanne Jansson.

Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner. Där hon stod mitt på perrongen vid regionaltågets stationsläge påminde hon om en uråldrig kalkstensklippa, en rauk, i ett upprört hav. Hon var klädd i lager på lager av dyrbara linnekläder, klänningar och förkläden med asymmetriska fickor. På fötterna hade hon knubbiga gröna läderskor. Jag reste mig upp och krånglade in armarna i ryggsäckens bärremmar. Tåget krängde över en växel och den äldre kvinnan som ställt sig bredvid mig tappade balansen och tog stöd mot mig.

Ellen kom mig till mötes. Vi famnade varann.
-Vad fin du är, sa jag. Men jag trodde vi skulle åka ut till någon av naturreservaten och vandra.
-Nej, sa hon. Vi bestämde fika och länsmuseumet. Har du glömt det?

Visar sig vara

Månsson på Runstensvägen 8 har hängt upp ett skelett i sitt äppelträd. På överkroppen har skelettet en mossgrön T-shirt hopknuten i midjan på sig. När det blåser skrapar dess fötter mot Månssons nybyggda trädäck. Han har byggt det själv av tryckimpregnerat virke, med bara ögonmåttet till hjälp. Något vattenpass kom aldrig till användning. Trädäcket ger upphov till sjösjuka i grannskapet. Polisen kommer och monterar ner skelettet och för bort Månsson med handfängsel. Det visar sig vara något helt annat än den skämtartikel från Buttericks grannarna först trodde.

Nu är jag tillbaks igen förresten. Jag hade lite problem med internet pga åska. 

Område

Orörda
Marker
Rådjursrevir
Årsringar
Dalgångar
Enbuskar

Symboliskt

I Kjell Westös Hägring 38, lånad från biblioteket, låg ett vykort på sidan 110. Det var inköpt på västkusten och föreställde en svart hummer på havsbotten. På baksidan stod det; Vissa människor kommer återfödas... Jag anar att det var något symboliskt med det hela.

Hand, blekt, klockan

Det händer att vi besöker Rökstenen, mest för att försöka förstå dess storhet. Runstenen står under ett skyddande tak en bit från muren runt kyrkan. Från parkeringsplatsen leder en gångväg bred som en altargång fram till själva stenen. Människor går fram, fotograferar stenen och återvänder. En del läser på informationstavlorna som berättar om stenen och vikingatidens historia. Framför mig går ett sällskap om fyra. En ung man med sandaler går på gräsmattan bredvid gången. Hans hand trummar rastlöst mot benet. En solstråle reflekteras i klockan han bär runt armen. Jag ser stenen, avbildar den reflexmässigt och återvänder till parkeringsplatsen. Utanför turistinformationen står gudabilder tillverkade av grova trästammar. Korparna Hugin och Munin har snidats i trä. Väder och vind har blekt deras svarta fjädrar.