Glida

Mamma träffade fem olika män när hon var gravid med mig. Jag på dem ibland, när tankarna börjar glida mellan dröm och vakenhet, och funderar på om deras närvaro påverkat mig i själva fosterlivet. Pappa vet jag inte mycket om och min mamma lärde mig att bli vuxen tidigt. Jag fick de förtroenden och det ansvar en vuxen borde få. Det är knappt så jag minns min barndom. Till min sambo brukar jag säga att jag blev vuxen när jag fyllde fem. Ungefär så länge har jag tydliga minnen.

Ibland känner en tydlig vrede. Den kan övermanna mig när jag väntar i kassan på ICA eller om jag tvingat mig att göra ärende till något lågprisvaruhus. En långsam, fumlig pensionär, som jag rimligen borde vara vänlig mot, kan irritera mig. En överviktigt kvinna med svettklibbig lugg och kundvagnen fylld av ostbågar och coca-cola. En skäggig yngling som jonglerar med en ekologisk broccoli och nonchalant lägger dadlar på rullbandet. Det är mamma jag tänker på och jag blir alltid lika arg. Jag försöker i alla fall ta hand om mig. Det har hon aldrig gjort.