Lögn, fördel, gror

Anna böjer sig fram över plantorna. Hon kisar genom glasögonen för att se dem ordentligt Med fingret känner hon på den svarta jorden. Den har torkat på ytan och hon föreställer såjorden som en öken, en svart massa utan näring, utan annat bränsle än det som fröet bär inom sig för att gro. De plantor som grott först drar fördel av sin storlek. Hon nyper bort de som bara är hjärtblad och låter dem dö. Mer än en planta per kruka ryms inte. För att simulera en vind drar hon handen över plantorna innan hon vänder sig mot rummet igen. Plantorna och odlingen är det försvar som håller henne uppe och skyler över hennes livslögn.