Jag har sagt upp min fasta telefon. Det är egentligen inget särskilt med det och de flesta har säkert gjort det för åratal sedan. Min har stått kvar, som någon slags livlina, ut i oändligheten. Häromdagen gick själva telefonapparaten sönder, så det blev som det blev. Något slags beslut, inte utan sentimentalitet och minnen av samtal som fördes i mörkret för länge sedan.
Minnen av samtal som fördes i mörkret för länge sedan...
SvaraRaderaSom jag minns alla trevliga hederliga telefoner, där man tydligt kunde höra vad man sa. Gillar"samtal som fördes i mörker"
SvaraRaderaJa man släpper taget ...
SvaraRaderaMin står kvar, men det är nog bara telefonförsäljare som ringer på den... en livlina ut i oändligheten - jag gillar det. Snyggt!
SvaraRaderaBra skrivet!
SvaraRadera