söndag 11 februari 2018

Led + ögonblick

Eleverna i första klass undervisades i församlingshemmet, då själva skolbyggnaden var för liten. Anna tyckte att byggnaden liknade en sjukstuga. Huset var ljusgrått, väggarna ljusgrå och golvet hade en mörkare grå färg. Varje dag fick eleverna gå på led över kyrkogården för att äta i matsalen och leka på den stora skolgården. Att springa på skolgården var strängt förbjudet och det var inte tillåtet att gena över gräset. Då skulle vaktmästaren komma. Trots förmaningarna bröt Ulf eller Per alltid mot reglerna. Anna tänkte på att de nästan alltid genade över hennes farmor och farfars grav. I det ögonblicket kände hos sig alltid frusen.

Kyrkan låg på snedden med porten ner mot dalen. Alfred som alltid satt i faster Elnas kök och drack kaffe på fat med en sockerbit under läppen sa att kyrkan var djävulens verk. En riktig kyrka var byggd i nord-sydlig och öst-västlig riktning, som ett prydligt kors. Inte på snedden som Hästereds kyrka vars huvudport placerats för att vetta mot herrgården. Elna var inte pappas riktiga faster. Han hade kommit som fosterbarn, för att de behövde en dräng på gården, men han var liten och klen så det blev si och så med den där hjälpen. Pappas håg stod mer till böcker och de fantasivärldar han skapade. De var ofta hos Elna, Annas familj. Anna hade fått lära sig att Alfred var snäll. En gång hade han låtit henne köra ardennern. Hon satt på kuskbocken på flakvagnen. De grova reptömmarna guppade mot hästens länder. Den drog med sänkt huvud och stadiga steg.

Att det spökade på kyrkogården var Alfred och Elna överens om. Den stora platta stenen i hörnet skulle man akta sig för. Det var de populära flickorna samlades på rasterna.





4 kommentarer:

  1. Material till mycket mer. Texten känns abrupt avhuggen

    SvaraRadera
  2. Början till en längre berättelse kanske. Bra skrivet, fina detsljer.

    SvaraRadera
  3. Jag hade lite svårt att hänga med här ... men så kan det vara för mig ibland

    SvaraRadera
  4. Gillar upplevelsen "frusen när de genade över graven"

    SvaraRadera