Skiljas

Björn har fotograferat rondellen vid södra infarten med hjälp av en drönare. Sett uppifrån liknar ljusprydnaden i trafikplatsens mitt en lätt kupad skål omgiven av kronblad. Asfalten är blöt av salt och snö. Den blänker svart. Trafiklederna ringlar sig genom bilden. Utan vetskap om vad bilden föreställer är det omöjligt att ana sig till vad det är för motiv. Utan proportioner liknar rondellen en kopparfärgad plafondlampa mot svart tak. Eller skålar. En oändlig mängd av svart porslin.

Mimmi glor på bilden. Den ligger på Facebook, som ett vykort. Innan någon kommenterar och Björn bekräftar att det är en drönarbild är den obegriplig för henne. I morse mötte hon Björns son utanför ICA. Det slog henne hur lång han var och hur tryggt han gick trots den grå isen på trottoaren. Trygg. Harmonisk. En pojke att tycka om. Inte på det sättet. Kock skulle han visst bli. En ung man med framtiden för sig. En yngling med möjligheter att välja mellan olika karriärmöjligheter.

-Du vet att Anita och Björn ska skiljas, va? sa Annika på lunchrasten. Huset ska säljas. Precis just nu när luften gått ur marknaden.
Det är något i Annikas tonfall, som får Mimmi att tro att alla utom hon, vetat om den här skilsmässan. Det hugger till i henne, en ilning i maggropen, som följs av en ovälkommen värmevallning.  Björn har alltid varit attraktiv. De har rört sig runt varandra, men aldrig... Nu känns det för sent för henne.