Klockan

Någon gång i vuxen ålder
Slutade jag bära klocka
Tiden upphörde att existera
I den formen
Men fanns fortfarande kvar
Det finns väl ingen som bär
Armbandsur numera, säger Hasse
Alla vet väl vad klockan är
När man har klocka på mobilen
Säg inte det, säger jag
Armbandsuret är en statussymbol
Ett smycke för män
Något som man inte behöver
Som visar att man har råd

M-ord

Vi stannande till vid en mack mellan Borås och Alingsås. En man i manchesterkostym tankade en Mitsubischi. Han hade ett cigarettpaket i bröstfickan och fingrade rastlöst på pumphandtaget. Bakom macken låg ett gatukök inrymt i en rödmålad barack. Raggarköket stod det på en skylt. Hemlagat mos. Dagens 65 kr. Jag svär på att folk faktiskt stannar till för att fotografera det där. Utanför stod två amerikanska bilar, en mörkgrön och en metallicblå. Inredningen gick i amerikansk 50-talsstil, rutigt golv, krom och stoppade galonmöbler. En kille i 35-årsåldern klädd i svarta arbetsshorts satt med särade ben vid ett av borden och slickade på en mjukglass. Vi åt aldrig där. Sedan fick vi höra av Mimmi att Mattias och Marina åkte dit ibland och att de faktiskt hade god mat. Vi kanske har missat något?



Mack, mellan, man, manchesterkostym, Mitsubischi, mörkgrön, metallicblå, mjukglass, Mimmi, Mattias och Marina, mat, missat

Lång

Lång resa
Till kort släktträff
Känslomässigt förvirrad

Dröjde

Kyrkan hade familjedag med förtidsröstning till kyrkovalet, loppmarknad och servering. Jag gick dit för att rösta. Partigrupperna stod utanför församlingshemmet. Sverigedemokraterna bjöd på engelsk konfekt med illblått strössel. Karamellerna såg inte aptitliga ut. Centerpartisten diskuterade prisutvecklingen på skogsfastigheter med någon som inte var med i det partiet. Socialdemokraterna pratade om hundar. Från serveringen luktade det kaffe och grillkorv. Försäljarna på loppmarknaden hade täckt sina bord med plast och paraplyer till skydd mot duggregnet. Det dröjde innan jag fick gå in på pastorsexpeditionen och lämna mitt röstkort och mina röstsedlar. Paret innan mig fumlade med röstsedlar och letade efter sina glasögon. De slog mig att de ändå var varsamma mot varandra. Kanske har de rösterna jag lämnade någon betydelse.

Sällan

Vi besöker sällan norra delen av Storgatan. Det finns ett par föreningslokaler längs gatan. Centerpartiets partiexpedition ligger där och konstföreningen har inte öppet speciellt ofta. Modigs Café har legat där sedan 1929. Modig själv avyttrade verksamheten för flera årtionden sedan, men namnet lever kvar.

Den senaste ägaren, en gråhårig kvinna sprungen ur en annan tid, har försökt sälja i flera år. Sedan förbifarten byggdes uteblir långtradarna och hantverkarna verkar söka sig någon annanstans. De som skvallrar och fikar sitter på Royal eller ICA. Nu verkar det inte som det kommer att serveras något mer kaffe under den snirkliga neonskylten med texten Konditori. Kontraktet är uppsagt och inventarierna ska säljas ut. 

Vi gick dit på utförsäljningen, lite skamligt, eftersom vi inte varit där när konditoriet var öppet. I samband med ett ägarbyte på 1990-talet hade väggarna målats i en mild nyans av rödockra. Över soffan hängde en enkel oljemålning med en tall. Caféstolarna i teak runt de repiga borden hade fått ny klädsel av vaxduk från IKEA med 60-talsmönster. I det inre rummet stod ett par fåtöljer och en bokhylla med populära pocketböcker från de senaste åren. Det var ett sådant där café som var som ett vardagsrum, där man skulle kunna sitta länge med sina tankar.

Jag plockade åt mig en gul plåtburk som det stod Svea Konfektyr på och tog den i famnen. Trevåningsburkarna med påtejpade etiketter och bullburken av 1970-talsplast ville innehavaren inte sälja ännu. Limmet på tejpbiten som det stod drömmar på hade börjat släppa. Stolarna skulle säkert passa i köket hemma. Tyget var så omsorgsfullt valt. Jag antar att de kommer att hamna hos någon uppköpare som säljer vidare till någon som ska starka retrocafé på en fashinablare adress.

Utanför satt Ottosson och mässade på samma sätt som han gjort de senaste 40 åren. Han hade leriga Eccoskor på fötterna och för korta gabardinbyxor. Det verkade som han mumlade något om att jordens undergång var nära. När han pratade politik brukar han använda könsord och några sådana hörde jag inte. 

Ord som börjar på O

Olivia stannade till på stigen och kisade mot stubben. Rötterna växte ut över stigen. Det multnande träet var blank och svart av fukt. Längst stammen hade grönaktiga alger fått fäste. Ovanpå stubben låg ett ostron fyllt med ollon.

Olga skymtade längre fram. Hon bar en orange regnrock. Det styva tyget stod ut som en kon runt henne. Regnrocken var på tok för stor för henne. Olivia hade en likadan regnrock, fast gul. Hennes var för liten. Det var sådana plagg som förmanande vuxna tvingade barn att ta på sig, så fort det var det minsta fuktigt ute, med ord som du kan bli kall eller tänk om du blir blöt.
-Olga! Titta vad jag hittat.
Systern svarade inte, så Olivia fortsatte på den slippriga stigen.

Mormor gjorde ost och hade skickat ut barnen för att leka. Osten var grynig och syrlig. De vuxna älskade den och hyllade mormor för hennes hemliga recept. När Olivia smakat på den syrliga osten hade hon tänkt att när mormor var borta, så skulle osten också vara borta, utan att hon någonsin lärt sig tycka om den.

Olovandes hade flickorna gått till grottan på berget. De hade klättrat ner för stigen med hjälp av ett rep och sidledes trängt sig in genom grottmynningen. Där inne skymtade de resterna av en hund. Kroppen hade skrumpnat. Den toviga pälsen var täckt av lera och den verkade ha ett sår på bogen. Bakom hunden låg ett bylte med kläder. Olga hade börjat gråta när hon såg hunden. Hon tog Olivia armen och drog ut henne ur grottan.
-Det fanns något mer i grottan, sa Olivia när de klättrade upp. En människa.
-Du ljuger, sa Olga. Det fanns bara en hund och det var synd om den för den var död.


Oliva, och, ostron, ollon, Olga, orange, ost, också, om, olovandes

Listig

Ligger stilla
Igen
Stör ingen
Tror jag
I all enkelhet
Genomtrött