Flytta

Julaftonskväll
Promenerar, småfryser
Halvklart, stjärnljust, snötäckt
På himlen, ett flyttfågelsträck
Gäss
Söder
Lockar, hägrar
Trumpetande, osynliga, plogformade
Vingarna vibrerar i luften
Kvardröjande

Ensamhet

Luffaren kom från ingenstans. Han stod framför mig på vägen som Tapper plogat upp med sin nordsvensk. Mina kängor gled på isen under snön. Jag svepte sjalen hårdare kring bröstet och tänkte att koftan var lappad på ärmarna.
-Men se, här går Edit i sin ensamhet, sa han.
Orden kom med rök ur hans mun. Näsan lyste röd. Runt hjässan hade han virat en halsduk. Rocken hölls ihop av ett rep. Byxorna vitnade över knäna. Cylinderhatten var så nött att den liknade oron om våren, när sjön går upp och man tror hjärtat ska brista och bli svart och spetsigt som vågorna. Han skrapade mot foten och nubben under sulorna drog upp fåror i snön.

-Jag har varit hos min syster, sa jag.  Hon har legat sjuk. Febern har släppt. Jag vågade lämna henne nu, efter att ha vakat i natt. Nu ska jag hem och se till barnen.
-Barnen har jag sett till, sa luffaren.
-Berta är hos dem, sa jag.
-Berta är döv och har rimmatism. Det är den store pojken, Anton, som ser till flickorna och djuren.
-Barnen får inte släppa in någon. Bara far och mor. Ingen annan gör sig ärende till gården.
-Jag knackade och sa att det var far. Gossen släppte in mig.
-Han far är på skogen, med drängen. Det vet Anton.

Luffaren slog en åkarbrasa. Det luktade fähus och loge från hans rock.
-Släpp fram mig nu. Jag ska hem till barnen.
-Det är en fin gård hon gift sig till, Edit. Bärkraftig. Är han en bra karl, den där?
-Vi reder oss.

Jag tänkte på mina ringar som låg i en fåfäng ask i sekretären, den gamla silvret som kommit i arv och papprena som hörde till gården, skuldebrev och reverser. Berta skulle inget hört. I tidningen hade jag läst om paret Dunder som sålt en ko och luffarna som kom med gift och mördade dem. Den ene kallades Svarta Hästen och jag tänkte på vår märr, den lätta lilla svarta, som så varsamt nuddade vid min handflata när jag gav henne något gott.

-Det verkar vara en fin pojk, Anton. Han brås på sin far. Flickorna är mer lika Edit.
-Johannes!
-Så du minns mig.
-Aldrig att jag kan glömma dig. Skulle du inte fara till Amerika? Din mor har inget hört från dig.
-Min mor sitter på fattighuset. I Göteborg såg jag skeppen. De svarta skroven. Jag hörde dunket från ångmaskinerna och såg dem som grät på kajerna och serpentinerna som kastades. Gatorna höll mig kvar. Och språket. Våra svenska ord. Längtan. Tanken på dina kyssar. Ditt lätta skratt. Du gav dig till mig. Jag kunde inte resa...

Bit för bit

Ytterdörren till grannens radhus stod öppen. En vit skåpbil med släpkärra blockerade trottoaren och trädgårdsgången. Genom den öppna dörren såg jag rakt in i vardagsrummet. En stationär dator stod uppställd på ett skrivbord från IKEA:s barnavdelning. Tangentbordsskivan var utdragen. En ställbar resårmadrass formad som ett N hade fotändan mot skrivbordet. Någon skrivbordsstol syntes inte till. En man och en kvinna i medelåldern trängdes på trappan med varsin flyttkartong i famnen. En kvinna med kruspermanentat hår stod under balkongen och rökte mintcigaretter. Hon fimpade cigaretten mot klacken och sa:
-Jag bor här nu. Är vi grannar? Du vet väl att jag har fått ett chefsjobb på kommunen?
Hon pratade så sluddrigt att jag hade svårt att höra vad hon sa.

Jag hade inte sett att någon tömt dödsboet och tagit hand om inventarierna sedan änkan dog i september. Gardinerna hängde orörda. Fönsterlamporna lyste aldrig. Döttrarna hade varit där några gånger. Vid ett tillfälle hade jag sett att de lämnat radhuset med varsin kasse i handen. De hade nästan identiska vinröda dunkappor. Fukten blänkte i deras hår när de försvann bort i halvdagern. Kanske hade de blivit osams kring någon struntsak där inne, kanske hade minnena överväldigat dem.

Ögonen vande sig vid halldunklet. Jag hängde upp min ylleduffel på herrbetjänten och kontrollerade att nycklar, plånbok och mobiltelefon låg på plats i jackfickorna. Ryggen knakade till när jag böjde mig ner för att knyta upp kängorna.

-Har du varit på biblioteket?  Jag ser att du har biblioteksböcker i handen. Intressant att du ställer dem i bokhyllan och inte tar in dem i sovrummet. Ta det lugnt. Det är inget att skrika för. Jag är din nya granne. Det var inte låst så jag trodde det var ok att gå in. Fint att man kan lita på sina grannar. Att flytta är ett elände, men man får ta det bit för bit. De hade inte ens städat ur ordentligt. Det behövs proffs för att göra ett bra jobb. Jag skulle behöva låna lite verktyg. Har du en skaltång till att börja med? Sen behöver jag låna den där lampan som sitter på bokhyllan så jag ser ordentligt.

Han reste sig upp ur fåtöljen vid läslampan. Men knävecken stötte han fåtöljen bakåt mot väggen. Den knarrade.
-Flytta på dig så jag kommer åt lampan.
Han lade handen på min armbåge och puttade till mig. Jag kände en metallisk doft från hans tinning.
-Jag kanske behöver lampan, sa jag.
-Det är bra ljus i en sådan här ledlampa. Synd bara att de är engångs. Man kan inte byta glödlampa i dem. IKEA. Fullständigt vansinnigt egentligen. All plast. Det finns t om lampor man kan hänga runt halsen. De är egentligen bättre. Att du inte skaffat en sådan?
Den neongröna fleecetröjan stramade över hans mage. Tofsen på toppluvan hängde ner mellan ögonen. Kängorna med stålhätta hade lämnat grusspår på parkettgolvet.
-Ta fram skaltången nu.

God Jul!

God Jul Skrivpuffare. 

Glad för att ni skriver och för att ni läser och för att ni finns. 

Hoppas ni får en fin jul. 

Klar

Vasst grus gnistrar klart
Som stjärnor på asfalten
Vintergatan skimrar

Text till bild

Disciplin och traditioner hör julen till, hävdar farbror Efraim. Varje jul botaniserar han i sin näst intill outsinliga källa av sällskapsspel. Sen spelar vi timme efter timme. Spelandet avbryts endast för korta intag av föda. Då försöker vi spela filipin i nötskålen. Enstaka köttbullar och rester av kall Janssons frestelse kan också slinka ner, men vårt huvudsakliga fokus är spelplanen. Kort. Monopol. Risk. Cluedo. När Nya Bondespelet kommer fram kan Efraim tillåta sig att skämta. Finns det ett gammalt bondespel också? Sedan gäller det att undvika händelsekortet med tandläkare Tandroth och hoppas att rågen inte fryser bort. Egentligen är Efraim inte en riktig farbror, han är både ingift och bortskild, men det bryr vi oss inte om. Vi bjuder in honom till vårt julfirande ändå. En sådan klenod som farbror Efraim håller man hårt i.

Illa

Sakta gryr dagen, dunkel som skymning
Ett täcke hänger ute på vädring
Adventsstjärnorna glimmar likt hägring
Ett stearinljus fladdrar till en aning
Händerna är kalla och stelfrusna
Höften ömmar illa efter fallet
I svarthalkan utanför hotellet
De tankar jag tänker är mest ledsna
Jag tänker på julen och nyåret
På klappar och granar och julemat
Det som gärna frossas så ohämmat
På skinka, hummer och kallskuret
Tänker på dem som är helt ensamma
Som kanske inte ens har ett hemma
Kan de ens drömma i vår juletimma