Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Trädgården var hemsk, är hämtad ur Eldnatt av Yrsa Sigurdandóttír. En isländsk deckare som ärligt talat känns ganska träig.

Mimmi stod på balkongen och såg ut över trädgården. Efter alla år kände hon den väl och egentligen var den hemsk. Hon visste på centimetern var ogräset växte och var mossan trivdes bäst i gräsmattan. Äppelträden var knotiga och det ena hade murknat i stammen. Trots att hon försökt beskära dem enligt konstens alla regler (det är något visst med äldre män i trädgårdsböcker, speciellt sådana som älskar fruktträd) så gav de sparsamt med frukt. Inte för att det spelade någon roll, hon tyckte ändå inte om sorten. Transparant Blanche. Sommaräpplen med känsligt kött, som lätt blev skadat. Varför hade de som en gång byggt huset valt just den sorten? Mosäpplen. Det hjälpte inte att kalla dem vid det gammaldags namnet Vitt Klaräpple. Hon tyckte inte om dem ändå. Om hon ändå haft Maglemer eller Gul Richard. Fläderblommor hade hon inte skördat på flera år. Citronsyran var alltid slutsåld när flädern blommade. Dessutom var det mycket socker i saften. Men flädern var fin. Det var den.

-Henrik, sa hon. Ska vi inte göra slag i saken och ta bort den där njurformade plastdammen? Den blir mer och mer gräslig för varje år som går.
-Kan inte dammen få vara? Den är tidstypisk för huset.
-Det är mycket som är tidstypiskt som vi inte ägnar oss åt. Rabattrosor och bekämpningsmedel till exempel. Jag vill ha pallkragar istället. Alla människor har pallkragar nu för tiden. Vet du att man kan odla hela familjens behov av grönsaker i en villaträdgård? Jag tror att 100 kvadratmeter per person räcker.
-Hur ska du lagra alla de där grönsakerna? Bygga en jordkällare? Vad kostar det? Har du inte själv sagt att trädgårdstidningar är de värsta livslögnstidningar som finns?