onsdag 19 februari 2014

Lätt

Det är något lätt över hennes tunna kropp, som hon leviterar och svävar över gatstenen. Pappmuggen är stilla i handen. Den blekgröna yllefilten med prästkragar tynger över hennes korsade knän. Jag ser in i hennes svarta ögon. Hennes blick är oseende och meditativ, samtidigt som den är ytterst intensiv. Jag uppskattar hennes ålder till sexton, kanske arton år. Hon sitter utanför apoteket. Vid ICA ligger en gumma. På Röda Korset diskuterar frivilligarbetarna skillnaden mellan romer och rumäner. Vad är skillnaden mellan mig och tiggarna?

Jag sitter i väntrummet på specialisttandläkarmottagningen. Rummet är för litet för de elegant formgivna möblerna. En platt-TV fyller väggen med hockey. Karlsson har varit morgontrött, men nu börjar han ta initiativ. Det blir 1-0. Spelet måste bli mer aggressivt. En man i 55-årsåldern får höra att han gått fel. Det är folktandvården som ska prova ut hans bettskena. Jag möter hans blick och ser stressen under överrocken. Halsduken är prydligt knuten. Hans skor är rena vädret till trots. Jag tar åt mig för lätt.

Om du vill skriva, så kan du. Rädsla är ett större hinder, än brist på talang. Vem är jag? Vilken rätt har jag uttala mig? Vem vill lyssna till mig? Alla människor har en unik historia att berätta. Du har all rätt att berätta den. Om det vore så lätt. Skrivande är en form av andlighet, ett möte med något större. Jag måste hålla fast vid det.




5 kommentarer: