söndag 16 februari 2014

Hav

Orden etsar sig fast. De är skrivna till dig av en främling. She´s driving a red car, she´s on her way to the ocean. Du är den kvinnan, som kör mot havet. Fast din bil är grå och hennes är röd, så bär din tårögda längtan, samma sälta som havet.

Din längtan föddes på en krogkällare på en bluesklubb i inlandet. Minnesbilderna är dina egna, inte din kameras. Du minns samförståndet mellan dig och scenen och främlingen som gav dig orden. En man utan ålder med tovigt hår och mager kropp tassade upp på scenen i gubbtofflor och trasiga jeans. Du undrade hur en människa kunde leva i så uselt skick. En rå skugga med ståbas följde honom. Under ståbasens strängar en mångul skumgummisvamp.

Bredvid dig en ung kvinna. Du minns hennes BH och tajta topp. Hennes pojkvän höll hennes armar. En skugga han också, klädd i blårutig flanellskjorta. Hon skrek av rörelse. Blueslegenden nuddade hennes hand. Efter spelningen. En kram och en signerad skiva. Dina kontakter är av det formella slaget. Du skapar konst, fast du inte tror det är sant.

Du går därifrån med en känsla av att tre skovlar mull lagts på din kista. Bluessångaren lever så. I en kista. Nära jorden. Du längtar efter havet, vind och blågrå dyning. En dag kommer du att resa till din längtan. Den dagen kommer vinden fånga ditt hår.


5 kommentarer:

  1. Vackert, vackert. Dom två sista meningarna briljanta.

    SvaraRadera
  2. Wlw. Vad har hänt med dig... du har gått från klarhet till KLARHET.

    SvaraRadera