måndag 30 maj 2016

Det snurrade i huvudet

Repet skaver mot låret. Tårna nuddar nästan vid den röda mattan. Bakom Anette står tredubbla led. En gråhårig kvinna i klädd i en turkos jacka i ett skumgummiliknande material tränger sig mot henne. Gång efter gång får hon kvinnans armbåge i ryggen. Erika står bredvid. Hennes fräna parfym sticker Anette i näsan. De är bara ytligt bekanta och har hälsat som hastigast. Roger står längre bak. Sträcker sig Anette ser hon hans snaggade hjässa. De borde stå tillsammans men hon anar att de är dödströtta båda två.

Ytterligare ett par svassar förbi. Den dimgröna sidenklänningen frasar och den rodnande kavaljeren har en matchade näsduk i kavajfickan. Anette följer paret med blicken. Klänningsryggen är bar så när som på ett par strassprydda band. Solbrännan är konstgjord. Det snurrar i huvudet. Nästa par är Elina. Hon bär samma klänning som Moa. Den är aprikos och hopsnörd i ryggen. Moa hade den för två år sedan. Det året var det sista då killarna bar smoking. I år bär de kostym. För att studentbalen ska vara enklare och mindre påkostad. Lokaltidningen kommer att skriva om skira balklänningar och stiliga unga män.

Två lärare från skolan utgör speakerpar. De verkar ha mer än smakat på proseccon som serveras till minglet. De uppmärksammar vissa elever och skämtar med deras föräldrar. Andra par går nästan omärkta över den röda mattan som rullats ut genom parken nedanför Kurhotellet.

Elias går som en av de sista. Anette tar fram kameran för att få några bilder. Han går tillsammans med en knubbig flicka som ser rar ut. Hans två bästa vänner går inte. Anette undrar om han går på balen för hennes och Rogers skull. Elias ångest de sista halvåret har tärt på dem. De har svårt att prata med varann.

Senare på kvällen hämtar Anette Elias. Han säger:
-Det var fint i början. När alla förväntningar fanns kvar. Minglet. Klänningarna. Sen blev det en vanlig fyllefest istället för bal. Några killar strippade.

söndag 29 maj 2016

Inbilla

I regnskydd utanför antikaffären stod en äldre man. Han viftade ilsket med sitt paraply. Vattendropparna stänkte. Mannen stoppade mig.
-Hur kan de ta 17000 för de där stolarna, sa han. Inbillar de sig att någon är villig att betala det.
Jag ryckte på axlarna.
-Stolarna är från 1700-talet, sa jag. Det är därför de är så dyra. Rokoko. Fast de är nymålade i vitt och omklädda med något Joseph Frank-tyg, som är jättedyrt.
-Det är skandal och lurendrejeri i vilket fall som helst. 17000 för några gamla stolar som inte ens håller att sitta i.

Jag gick vidare. Mannen fortsatte skaka sitt paraply. I min ryggsäck låg några bitar lax, bara för att det var extrapris, och en glasburk med rom Det ösregnade och jag var barhuvad.

fredag 27 maj 2016

Folk

Restaurangen var full av folk. Stamgästen, en äldre man med stilig mustasch och välskräddad kostym, nekades tillträde av den yppiga restaurangägaren. Hon log mot honom och önskade honom välkommen tillbaks. Han  gick hem för att hämta ett campingbord med tillhörande stol. Med sig tog han också en linneduk och salt och peppar och en korg till brödet, samt en manglad servett. Sedan slog han sig ner på trottoaren utanför den fullsatta restaurangen och beställde en tre-rätters med vin.

onsdag 25 maj 2016

Text inspirerad av bild

Viscoseblus
Frestar, förleder
Bohemisk, chic, klädsam
Blå, vit eller blommig
Flerköpserbjudande

Jag inspirerades av en bild i en Ellos-katalog

tisdag 24 maj 2016

Vitt

Uppfödaren sa:
-Den har lite vitt på bröstet, men det kan du trimma bort, när du ställer ut den.
Jag satt med valpen i knät och tänkte på det orimliga i att jämföra denna fulländade varelse med andra hundar.


Jo, vi har köpt en ny hund, en svart liten spets. Tonåringen tyckte vi skulle det och jag var lätt att övertyga. Nu befinner jag mig i en valpbubbla och har inte ens förmått mig att ta kort på den.

måndag 23 maj 2016

Dåna

Vattenfallet
Dånar, kyler
Lockande, skrämmande, fängslande
Kaffestugan bredvid serverar glass
Utflyktsmål

lördag 21 maj 2016

Skratta

Skratta inte åt mig nu
Men jag trivs inte i den här världen
Framgångshets och lyckojakt
Radion spelar Granit och morän
Och jag känner en hunger i hjärtat
På ett självklart sätt
Men samtidigt
Kan man komma en annan
Människa riktigt nära
Någonstans i universum skrivs
Att kunna älska igen,
viskar vinden vänligt ljum


torsdag 19 maj 2016

Hinna

Reflektion

På 1800-talet sov man 10 timmar varje natt.
Nu sover vi 6,5 timmar (åtminstone om vi är en genomsnittlig amerikan).
Vad är det vi ska hinna på vara vakna timmar?


Tanke för dagen

Lyckades hinna till soptippen
Innan det började regna
Slängde sådant som kanske
Skulle kunna ha kommit till användning
Slängde det i alla fall
Det kändes lite förbjudet
En känsla av frihet och trots
Prylar rätt ner i containern
Krasch!

onsdag 18 maj 2016

Vibrera

Kvällning
Mörknar, fördunklar
Svårmodig, tungsint, omslutande
Skymningen vibrerar av saknad
Längtar

tisdag 17 maj 2016

Måste

Kaos
Tär, förvirrar
Dominerar, råder, styr
Ta tag i livet
Måste

måndag 16 maj 2016

Klockan 11

Klockan var 11 på kvällen och Erika hade svårt att somna. Sängen kändes som en solstekt lastkaj. Lakanet bildade veck och täcket varslade om att det var tillverkat av något billigt syntetmaterial. Kudden hade sjunkit ihop under hennes nacke som en punkterad badboll. En nervryckning fick högerbenet att skaka.

Hon tog upp kriminalromanen som hon lagt i från sig när hon släckte en kvart tidigare och fortsatte läsa. Enligt baksidestexten var den så obehaglig att Mons Kallentoft fick sömnstörningar av den. En mobbad elev skulle hämnas på sin gamla skolklass och gjorde det genom en rad utstuderade mord. Boken äcklade henne. Inte för splattret, hon var bra på att läsa selektivt, utan för att den fyllde henne med en slags uppgivenhet och för att hon hade svårt att sluta läsa. Att lämna högstadiet bakom sig var tydligen omöjligt (även om man klädde sig i storrutig kostym på författarfotot).

Stefan var på fest. Alla 67:or var på Stadshotellet på någon slags återträff. Alla 67:or som räknades rättade hon sig själv. Själv var hon yngre än Stefan och uppvuxen i en annan stad. Återträffar gick hon inte på. Stefan hade inga problem med sådant. Redan vid sju-tiden hade han försvunnit. Middag ingick i arrangemanget. En doft av Armani dröjde sig kvar i köket och sniffade nyfiket på hennes broccolipaj.

På förmiddagen hade hon varit nere på stan. Det pågick någon slags loppmarknad. Petter stod utanför Carléns Elektriska. Hans nacke speglade sig i de tomma skyltfönstren. På bordet stod en cirkelsåg från Biltema.
-Ska du sälja sågen? frågade hon. Renoverar ni inte längre?
-Äh. Jag har en bättre. Man samlar på sig så förbannat.
Han sneglade på Patricias rosablommiga koppar som stod bredvid sågen. De var köpta på Fyndlagret så sent som i höstas. Erika kände igen dem.
-Jag är så nervös. Stefan ska på fest ikväll.
-67:orna?
Hon nickade. Petter rodnade och sträckte sig fram över bordet. Hans hand nuddade hennes och hans strök henne över kinden.
-Det ordnar sig nog, fortsatte han. Tror du inte det?
Hon skakade på huvudet.

En spekulant på cirkelsågen trängde henne åt sidan. Hon backade ett par steg och så på Petter på avstånd. Håret var kortsnaggat och tätt som en terrierpäls. Den tajta dunjackan bildade små åsar över kroppen. Jackan föreföll fylld med luft. Det krävdes en smärt kropp för att bära upp den, tänkte hon.

söndag 15 maj 2016

Ledsen

Kommentar
Vardaglig, svårgripbar
Sårar, förnärmar, stöter
Inte illa menat alls
Ledsen

fredag 13 maj 2016

Steg

Vardagsbetraktelse

å trottoaren utanför biblioteket, ett par steg från väggen, stod en nybliven pensionär. Han hade rosa skjorta och grå byxor. Mannen talade i telefon.
-Hon är bra, sa han. Henne kan jag rekommendera. Lätt att ha att göra med. Glad och positiv. Snabb. Och så tål hon skämt under bältet också.

Väder

Steg för steg
Rullar ovädret in
Jag ser himlen mörkna
Regnet tynger horisonten
Det är här nu


måndag 9 maj 2016

Ta hand om

Ta hand om dig
Uppmanar landstinget på sin hemsida
Ta cellprov
Man bokar t om om tiden för det där
När man kommer fram
Står det tio ilskna kvinnor
Framför en låst dörr
Personalen var på möte
Bokningen som sköts på annan ort
Centraliserat
Visste inte om det
Tja, vad gör man?
En axelbred kvinna i 65 års-åldern
Med smaragdgrön handväska
I ett stadigt tag under armen
Deklarerade högljutt
Att hon aldrig mer skulle ta cellprov
En liten dam med tvåfärgade råttsvansar
I hennafärg och grått sa
Att hon minsann skulle hitta en privat gynekolog
En sådan kan man lita på
Hon skulle aldrig mer ha med landstinget att göra
Resten teg och gick därifrån
Tar man hand om sig själv
Om man inte blir galen på landstingets misstag?

lördag 7 maj 2016

Glida

Mamma träffade fem olika män när hon var gravid med mig. Jag på dem ibland, när tankarna börjar glida mellan dröm och vakenhet, och funderar på om deras närvaro påverkat mig i själva fosterlivet. Pappa vet jag inte mycket om och min mamma lärde mig att bli vuxen tidigt. Jag fick de förtroenden och det ansvar en vuxen borde få. Det är knappt så jag minns min barndom. Till min sambo brukar jag säga att jag blev vuxen när jag fyllde fem. Ungefär så länge har jag tydliga minnen.

Ibland känner en tydlig vrede. Den kan övermanna mig när jag väntar i kassan på ICA eller om jag tvingat mig att göra ärende till något lågprisvaruhus. En långsam, fumlig pensionär, som jag rimligen borde vara vänlig mot, kan irritera mig. En överviktigt kvinna med svettklibbig lugg och kundvagnen fylld av ostbågar och coca-cola. En skäggig yngling som jonglerar med en ekologisk broccoli och nonchalant lägger dadlar på rullbandet. Det är mamma jag tänker på och jag blir alltid lika arg. Jag försöker i alla fall ta hand om mig. Det har hon aldrig gjort.

torsdag 5 maj 2016

Text inspirerad av bild

Någon som sägs
Vara farlig och eterisk
Genial och eljest
Vansinnigt trevlig
Ett geni
Generös mot sina vänner
Har påträffats död
Det vilar en skugga över jorden
Denna dag
Någon skriver att han levde hårt
Och fick några extra år, trots allt
Det låter dömande
Vad är tid värd, så där i slutet
När kroppen gett upp?
Han bodde i en by
Dit vi ibland gjorde utflykter
När jag var barn
Jag minns de stora trähusen
De prunkande trädgårdarna
Sjövattnet var kallt och grumligt
Sanden grov
En park omgav slottruinen
En fåfänga
Ett jaktslott utan större betydelse
Någonstans vid avtagsvägen låg
Ett hönseri eller kanske en svinfarm
Plågade djur
Inomhus
Jag tänker på skuggor
Det kompakta och förgängliga


måndag 2 maj 2016

Innerligt

Innerligt
Är det vackraste ord
Som jag vet
Det finns så mycket
Värme i det