fredag 18 augusti 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Att jag inte har några pengar just nu, är hämtad från Hur ska det gå för Pinnebergs av Hans Fallada.

Jag läser Hur ska det gå för Pinnebergs och det känns motigt att läsa om deras liv i 1930-talets Tyskland. Hon blir gravid och de tvingas gifta sig, något som inte ses med blida ögon av hennes föräldrar. De skulle hellre se att hon gifte sig med en arbetare och inte en som är anställd, som det heter i boken om en som är kontorstjänsteman eller försäljare och därmed går sin arbetsgivares ärenden, men ändå är näst intill rättslös inför arbetsgivaren. Företaget går dåligt. Tre lata tjänstemän kan bli två flitiga. En ska bort. Man ställs mot man.

Tillsammans försöker det unga paret göra upp en budget. Allting kostar, mer än vad de har råd med, inser de. Hon kan inte laga mat. Hennes mamma har aldrig lärt henne det. Att inte ha några pengar ekar genom boken och den lämnar mig ingen ro.

De hyr möblerat och gör visit hos hyresvärdinnan. Den gamla damen gråter varje kväll. Hon sörjer sin döde make. De hade 50000 mark Nu kostar ett halvt kilo smör 3000 mark. Hon förstår inte vem som lurar henne, hon som är så noga och alltid för bok över hushållets utgifter.

Människan ställs mot samhället, mals ner i kampen för tillvaron och som sagt. Boken lämnar mig ingen ro. Hur långt har vi egentligen kommit sedan Tyskland och 30-talet och det som ledde till krig?


lördag 12 augusti 2017

Vidare

Ett kändispar från Stockholm hade köpt ett gammalt tingshus på landet och renoverat det under tio års tid. Nu skulle resultatet visas för allmänheten med loppmarknad och tårtkalas för att finansiera renoveringen av fängelset. Redan en halvtimme innan det öppnade köade ett par hundra personer utanför. Damer i klänning och herrar i skjorta och shorts sträckte spanade in över syrenhäcken för att få syn på någon av kändisarna i trädgården. Kändisarna var inte så kända att gemene man kände till dem, det var mest att det stått  lokaltidningen att de var kändisar. Den prisbelönte konditorn med café på Kungsholmen hastade förbi på väg mot tårtserveringen som för tillfället inrymts i ett rödmålat trädgårdsskjul. Radiorösten, som kanske varit med i Bolibompa, stod på trappan och försökte uppmana till lugn genom att ropa i en minimal megafon. Kändisarna hade identiska vita skjortor, solbränna och snäva jeans av något märke som inte var känt utanför Stockholms innerstad.

När grinden öppnades rusade besökarna mot tårtserveringen och bildade en lång kö. Radiorösten försökte styra upp dem som ville gå på visning i huvudbyggnaden.
-Om vi kliver över staketet till kohagen så kan vi ta oss härifrån utan att bli nedtrampade, sa Mimmi.
-Är du säker på att du vill gå? sa Peter. Jag hade ingen aning om att folk var så intresserade av byggnadsvård.
-Jag har sett tillräckligt. De har ett gammalt slagbord med en ostindisk terrin på i salen. Det såg jag genom fönstret.
-Det kanske inte var någon vidare utflykt det här?
-Jodå. Bokbordet på loppisen räddade min dag. Där finns både Schlagerbögen med glittrigt rosa omslag och en bok som hette Att komma ut.

fredag 11 augusti 2017

Kan

Läser i tidningen
Att stjärnfall kan ses i afton
Om inte himlen är mulen
Och moln skymmer sikten
Tid att önska och drömma
Att samla sig inför hösten
En kväll när himlen är nära

torsdag 10 augusti 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner, är hämtad från boken Offermossen av Susanne Jansson.

Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner. Där hon stod mitt på perrongen vid regionaltågets stationsläge påminde hon om en uråldrig kalkstensklippa, en rauk, i ett upprört hav. Hon var klädd i lager på lager av dyrbara linnekläder, klänningar och förkläden med asymmetriska fickor. På fötterna hade hon knubbiga gröna läderskor. Jag reste mig upp och krånglade in armarna i ryggsäckens bärremmar. Tåget krängde över en växel och den äldre kvinnan som ställt sig bredvid mig tappade balansen och tog stöd mot mig.

Ellen kom mig till mötes. Vi famnade varann.
-Vad fin du är, sa jag. Men jag trodde vi skulle åka ut till någon av naturreservaten och vandra.
-Nej, sa hon. Vi bestämde fika och länsmuseumet. Har du glömt det?


onsdag 9 augusti 2017

Visar sig vara

Månsson på Runstensvägen 8 har hängt upp ett skelett i sitt äppelträd. På överkroppen har skelettet en mossgrön T-shirt hopknuten i midjan på sig. När det blåser skrapar dess fötter mot Månssons nybyggda trädäck. Han har byggt det själv av tryckimpregnerat virke, med bara ögonmåttet till hjälp. Något vattenpass kom aldrig till användning. Trädäcket ger upphov till sjösjuka i grannskapet. Polisen kommer och monterar ner skelettet och för bort Månsson med handfängsel. Det visar sig vara något helt annat än den skämtartikel från Buttericks grannarna först trodde.

Nu är jag tillbaks igen förresten. Jag hade lite problem med internet pga åska. 

torsdag 3 augusti 2017

onsdag 2 augusti 2017

Symboliskt

I Kjell Westös Hägring 38, lånad från biblioteket, låg ett vykort på sidan 110. Det var inköpt på västkusten och föreställde en svart hummer på havsbotten. På baksidan stod det; Vissa människor kommer återfödas... Jag anar att det var något symboliskt med det hela.

tisdag 1 augusti 2017

Hand, blekt, klockan

Det händer att vi besöker Rökstenen, mest för att försöka förstå dess storhet. Runstenen står under ett skyddande tak en bit från muren runt kyrkan. Från parkeringsplatsen leder en gångväg bred som en altargång fram till själva stenen. Människor går fram, fotograferar stenen och återvänder. En del läser på informationstavlorna som berättar om stenen och vikingatidens historia. Framför mig går ett sällskap om fyra. En ung man med sandaler går på gräsmattan bredvid gången. Hans hand trummar rastlöst mot benet. En solstråle reflekteras i klockan han bär runt armen. Jag ser stenen, avbildar den reflexmässigt och återvänder till parkeringsplatsen. Utanför turistinformationen står gudabilder tillverkade av grova trästammar. Korparna Hugin och Munin har snidats i trä. Väder och vind har blekt deras svarta fjädrar.

söndag 30 juli 2017

Träffa

Peter och Mimmi skulle äta ute. För dem var det sista dagen på sommaren, som Mimmi sa med en känsla av stillsam melankoli. Hon anade att Peter var glad över snart vara tillbaks i selen igen. De hade bestämt sig för stadshotellet i en litet samhälle i närheten. Samhället var egentligen för litet för en sådan prålig byggnad. Förr i tiden hade traktens rika bönder samlats här för att göra upp affärer och hotellet hade haft rum för resande. Nu serverade man dagens lunch och maten hade rykte om sig att både vara riklig och vällagad, lite för mycket av allt kanske, men lite måste man ju få unna sig.

De parkerade bilen på torget framför Slöjdmagasinet, någon slags diversehandel med kläder och presentartiklar som klarat sig genom alla år. 50-talets neonskylt prydde fasaden ovanför de belamrade skyltfönstren. Innan maten bestämde de sig för att gå en promenad genom de äldre kvarteren ner mot ån. De kullerstensbelagda gatorna följde den medeltida stadsplanen. I örtagården odlades växter som funnits vid det närbelägna klostret.

Mimmi stannade för att fotografera ett par stockrosor. De växte upp ur kullerstenen mot en mintgrön brädvägg. Huset var så lågt att Mimmi undrade om en vuxen man kunde gå rak inomhus. Peter gick före utan att vänta in henne. Hon strosade efter och passerade en vinröd sedan. Motorn stod på tomgång. Bakom ratten satt en man böjd över sin mobiltelefon.

-Hallå där! Kan du hjälpa mig?
Föraren steg ur bilen. Mimmi vände sig mot honom. Han var i 45-års åldern och klädd i svart pikétröja. Hjässan var rakad och de muskulösa överarmarna solbrända.
-Vet du hur man kör för att komma till anstalten?
-Tyvärr, jag är inte härifrån. Jag hittar dåligt.

Peter och Mimmi försåg sig från buffébordet och slog sig ner på uteserveringen.
-Vad var det för kille du pratade med? undrade Peter.
-Någon som frågade efter vägen. Han skulle till anstalten, sa han.
-Anstalten? Du hittar väl inte dit? Vad skulle han göra där?
-Träffa någon kanske. Om man nu inte kör dit själv om man blivit intagen. Vad vet jag.

lördag 29 juli 2017

Alltså

Skolklassen sålde lotter på marknaden för att finansiera en resa till Gotland. Vinsterna i form av hinkar med varor tornade upp sig bakom tonåringarna som ansvarade för lottståndet. Jag köpte ett par lotter. På lott nummer 18 vann jag andra pris. En förälder som såg till lottståndet sa:
-Du har alltså vunnit andra pris. Här kan du välja.
Hon stack fram en papperspåse mot mig. I påsen låg en kokbok, troligen begagnad, ett par rör med Pringles chips och några 200 g mjölkchokladkakor. Jag valde chipsen, för att slippa bli frestad att äta något onyttigt. Kanske skulle jag tagit mina lotter hos Röda Korset istället. Där kunde man vinna hemvirkade grytlappar.

fredag 28 juli 2017

Ord på G

Varit på marknad, en liten marknad, knappt större än en fotbollsplan. Det får räcka med den storleken. Allt finns på liten yta. Lokalbefolkning. Knallar som säljer myggjagare från Ullared. Skumbollar. Flanellskjortor. Damtrosor stora nog att rymma en spädgris.  En gubbe som ser ut som en gumma, säljer rökt renstek. Han har förhandlat ner priset på den. 500 kr kilo. Jag smakade på några korvar från Skåne. De var fria från gluten och mjölk, men smakade grisfett, potatismjöl och grillkrydda. Första varvet känns allt lockande. En tunika eller en topp, eller varför inte en ny handväska eller ett par byxor med resår i midjan och grälla färger? Jag går ju så sällan på marknad. Andra varvet när familjen börjar bli splittrad, så falnar glansen och det kanske är lika gott så. Men tradition är det, med den där marknaden, oavsett vad jag tycker egentligen. Jag köper gurkor sen, men inte på marknaden, Västeråsgurkor. Mjölksyrar dem med hallonblad från skogen i lagen.



Gubbe, gumma, gluten, grisfett, grillkrydda, grälla, gott, gurkor

torsdag 27 juli 2017

Efterlämnade

På sin fritid sydde två småländska systrar tavlor. De efterlämnade broderierna med colliehundar, zigenarflickor, sjöbusar och hus från alperna i grälla färger togs tillvara av släktingar, som sparade på systrarnas flit och lät ställa ut dem. Jag såg dem på broderiutställningen i Virserum och trodde först att det var sydda tavlor av ringa värde hopsamlade från olika loppmarknader och hängda tillsammans för att bilda en anslående helhet. Det att de var sydda av två systrar under en längre tid gav dem en annan dimension. Stolthet över handens arbete. Känslan av att det var en smula vågat, både sett till de exotiska motiven och det faktum att man unnade sig och kostade på sig, både väv, garn och ram och därtill tog sig tiden till det flärdfulla. 

Jag besökte broderiutställningen på konsthallen i Virseum häromdag och tog en massa bilder, som jag fortfarande inte tömt kameran på.

onsdag 26 juli 2017

Föddes

Föddes
Levde
Dog
I den ordningen
Det brukar vara så
Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet
Vad skulle det annars vara?
Citatet får mig att tänka på en broderad bonad
Jag har sett broderiutställningen på Virserums konsthall
500 broderier från 180 inlämnare från 1800-talet och fram till våra dagar
Om inte konsthallen fanns skulle nog inte så många komma till Virserum
Sydda ord
Ord som vi väljer att omge oss med
Hem ljuva hem - Biskopsgården
Jag vet att jag borde tömma kameran, granska bilderna, skapa ett sammanhang kring just det där
Ord som vi väljer at omge oss med
Stannar kvar i bubblan av någon annans skapande istället för att minnas


http://www.virserumskonsthall.com/




tisdag 25 juli 2017

Storslagen

Storslagna vyer
Slottsmiljön imponerar
Turisterna trängs
Vi vänder tillbaka hem
Prisnivån avskräcker oss



måndag 24 juli 2017

Reste sig

Mimmi iakttog ömsöm hyllan med recepfria läkemedel, ömsom innehållet i sin varukorg. Filmjölk och vitlök. Framför henne på kassabandet stod en sex-pack folköl. Några lösa ölburkar av samma märke hade fallit omkull. Ölburkarna var mossgröna till färgen och etiketten pryddes av ett rött T, som fick Mimmi att tänka på T-sprit.

Kassörskan, en tonårsflicka med glasögon och hårspännen, reste sig upp för att räkna mynten kunden lämnat fram.
-Det saknas 2 kronor, sa hon. Jag har räknat dem.
-Det kan det inte göra. Jag räknade dem innan jag gick hemifrån, så jag var säker på att de skulle räcka.
Mimmi tog ett djupt andetag. Mannen framför henne hostade oavbrutet. Den köttiga nacken glänste av svett. På underarmens insida hade hade han ett antal sår av en femkronas storlek. Han tittade först på ölburkarna, sedan på kassörskan.
-Jag betalar det som saknas, sa Mimmi. Du får två kronor av mig.

söndag 23 juli 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen Vad jag hade i min låda var omkring en tusendel av den stulna lasten, skulle jag gissa, är hämtad från Burfågel "Jailbird" av Kurt Vonnegut. Lite fri tolkning, kanske.

Jag hittade lådan längst in i garderoben i mitt barnrum när mamma bad mig röja ur den. Det är sista gången jag ber dig, sa hon och lät mer allvarlig och bestämd än hon brukar. Mamma är annars den som brukar få sin vilja igenom med huvudvärk och uppgivenhet och hotet att bli ledsen. Barndomens inställda badutflykter, lisebergsbesök och resor till Knalleland i Borås har lärt mig att lyda. Pappa var känsligare för hotet om utebliven middag. Jag tror inte någon utomstående skulle reagerat på det som jag som vuxen började betrakta som spelet inom vår familj. Gåendet på tårna. Undvikandet. För en utomstående var mamma snäll.

Plåtasken låg längst in i garderoben. Den var formad som en kista med välvt lock och hade ett tryckt motiv med bårder av blomrankor i grönt. På locket finns en bild av en mås som flög över ett landskap och på fronten, en liknande bild av ett slott omgivet av en tuktad park. Jag tittade på fågeln för att se om det var Nils Holgersson, men det var det inte. Det var en mås som flög med slagsida. Färgen på asken var bitvis bortnött.

Jag öppnade locket och fällde det bakåt. Det satt fast i plåtlådans baksida med rangliga gångjärn. I asken låg fortfarande tuggummin jag snattat. Ta det lugnt - ta en TOY. Frisk i mun med TOY. Text i rött-blått-rött. Små paket med ett par tuggummin i. Varje paket var knappt större än en vuxen persons tumme. Gula paket med Juicy Fruit, där de avlånga tuggummina alltid fick mig att tänka på plåster. De mesta av det jag snattat hade jag gett bort för att köpa mig fri.

lördag 22 juli 2017

Möjligt

Gårdsplanen utanför torpet var fylld med höns. Kycklingar poppade runt i gallerburar, som från början använts till marsvin och kaniner. Andra hönsflockar hölls i prydliga inhägnader, tillverkade av kompostgaller eller trädgårdsstaket. Tupparna gol åt varandra.

-Är det möjligt att köpa några ägg? frågade jag frun i huset.
Hon hade inrett ett av uthusen till någon slags diversehandel där hon sålde prydnadssaker och träffade sina väninnor. Trots att det låg en korg med ägg på disken fick min fråga henne att be dottern leta efter David.

David torkade svetten ur pannan och bad mig följa med in i ladugården. Äggen låg uppradade i en plastlåda.
-Vad många grönvärpare du har, sa jag.
-Jag har sådana som värper blå ägg också.
Han fortsatte att berätta om äggen och vilka raser de kom från.
-Vad kostar äggen?
-20 kronor styck.
-Oj, det är inte avelsägg jag ska ha. Jag tänkte på matägg.

David lovade att ordna matägg åt mig och jag passade på att bekanta mig med gårdens vakthund, en lurvig mastiff från Pyreneerna. Den var stor som en shetlandsponny och mycket loj. Att lyfta på benet verkade vara vad den mäktade med. Det sades att den var snäll mot människor, men avskydde rovdjur.

fredag 21 juli 2017

Tråkigt

Jag köpte en bok, mest för att jag hade tråkigt. Den kostade en krona till välgörenhet. På pärmens insida stod de tidigare priserna med blyerts. 15 kr vecka 44, 10 kr vecka 6 och 5 kr vecka 13. Boken började bra. Ja, Kilgore Trout är tillbaks igen. Jag vet inte säkert, men jag tror att Kilgore Trout är någon slags alter ego till Kurt Vonnegut. I tonåren uppskattade jag båda två och det gör jag väl på sätt och vis fortfarande. Redan på sidan X, vilket ska tolkas som sidan 10 i själva boken och sidan 2 i prologen fann jag ett citat. Kärlek må förgå, vänligheten ska bestå. Längre har jag inte kommit.

torsdag 20 juli 2017

Fruktansvärt

Fruktansvärt är det förstås inte, det där att nudda vid sina drömmar, och låta dem möta någon slags verklighet. Men det kan bli tomt efter dem.

måndag 17 juli 2017

Farbror, bröd, otydliga

Den gamla diversehandeln hade byggts om till restaurang. Krögaren hade låtit måla de grova brädväggarna i den forna butikslokalen med herrgårdsgul linoljefärg och tapetserat de inre rummen med färgstarka tapeter. På väggarna hängde otydliga foton från byns storhetstid. Vid borden satt barnfamiljer och medelålders par och åt baconlindad torsk eller kalvytterfilé med calvadossås. Till och med hundar var välkommna på restaurangen. En chihuahua bars runt i en väska och en pomerianian, som mest påminde om en fluffig fotboll, försvann ut genom dörren med sin familj. Vid ett bord för två, mitt i lokalen satt en ensam farbror i åttioårsåldern. Han drack lättöl och doppade en bit bröd i en kokossoppa med smak av röd curry. Det slog mig hur främmande smakerna måste te sig för honom. En soppa utan buljong, blekrosa och slät, med exotiska kryddor. Jag vet inte om han åt av köttet och fisken, eller bara satt där med sin soppa.

onsdag 12 juli 2017

Knivig

Knivig fråga, ställd på kommunkontoret:
-Ska vi krångla till det själva, eller ska vi kalla in en expert?

måndag 10 juli 2017

Svara

-Kan du svara på varför du köpt skumtomtar mitt i sommaren? Var det rea?
-Det är jul-i-tomtar.

lördag 8 juli 2017

Färd

Naturreservatet kallas Helvetes portar. Det ligger vid riksvägen och nås via en grind i viltstängslet. Bakom staketet står träden stilla, så som de gjort i hundratals år. Informationstavlan vid entrén är täckt av sprayfärg och omöjlig att läsa. Länsstyrelsen har röjt en stig och  markerat den med orangea ränder. Inne bland träden trasas tystnaden sönder av fordon som färdas på riksvägen mellan norr och söder. Efter femton rofyllda sekunder,då jag hinner se en gråbrun fjäril på en granstam, kommer en ny lastbil. Den körs om av en motorcykel. Naturupplevelsen blev inte vad jag väntat mig.

fredag 7 juli 2017

Innehåller några enkla, handskrivna anteckningar

I boken Carolines arv från biblioteket ligger en lapp på sidan 313. Den innehåller några enkla, handskrivna anteckningar med följande lydelse: Jag hittade en urblekt Zornreproduktion på loppis. Men ramen var fin, så jag köpte tavlan och målade över duken. En katt blev det, kanske, jag vet inte riktigt. Man kan ana en katt i det gröna och rosa. Nu är tavlan glad igen.

torsdag 6 juli 2017

Kom in

Utflykten planerades
Picnickorgen packades
Regnet kom in från nordväst

måndag 3 juli 2017

Välordnad + slutade

Anna ställer sig framför chiffonjén. Hon drar dammtrasan över den blanka ytan av gulaktigt faner. Byrån är hög och pryds av ett ornament som föreställer en uppgående sol mellan två snidade blommor, en bondekopia inspirerad av det franska kejsardömet. På var sida om klaffen finns pelare av svarvat päronträ, som målats svart. Hon både vet och inte vet, det där med päronträet. Att det är detaljer av just päronträ. Chiffonjén ger ett prydligt och välordnad intryck. Hon har svårt att föreställa sig att någon suttit vid den och haft den som sin arbetsplats och fört bok över inkomster och utgifter med klaffen nedfälld över knäna. Möbeln kommer från Rolands familj. Det är han som ärvt den. När de fick den i sin ägo, var den värd en del pengar, det talades om både tio och femton tusen. Nu är den knappt värd någonting, har hon fått höra.

Dammtrasan glider över vasen. Det är en Ulrika Hydman, som hon köpt på Kosta glasbruk. Ansiktet som pryder vasen ser outgrundligt på henne. Det är annat som är modernt nu. Shabby chic, där allt ska vara slitet och vitt eller industridesign med gamla plåtskåp och lampor från nedlagda industrier. En gång i tiden trodde Anna att det var möjligt att ständigt följa med sin tid, att bara vara uppmärksam och ta det nya till sig. Hon vänder sig mot Roland. Han sitter och broderar en tavla i korsstygn. Det ska bli en avbild av en affisch från jugendtiden. Dammtrasan hänger slappt i hennes hand.
 -Jag är sugen på något. Ska vi ta en kopp te? Ett litet kex till?
-Nej tack. Jag syr. Det känns som jag kommit efter.
-Du gör som du vill.
Det slutade ofta så här. I ingenting. Med en känsla av att ha blivit avvisad, trots att ingenting egentligen utspelats mellan dem.

söndag 2 juli 2017

Ord som börjar på E

Varje år samlar jag på mig turistbroshyrer för att läsa. Informationen går enkelt att hitta på nätet, men det är inte samma sak. Jag vill ha mina broschyrer att bläddra i. I år hittade jag en utställning med målningar av prins Eugen i en av dem. Inte för att någonsin brytt mig speciellt mycket om prins Eugen och hans konstnärsskap, men den avbildade tavlan med höstack och bönder i skördetid berörde mig. Utställningen ville jag se, men när jag letade efter information om öppettider, så insåg jag att utställningen visats förra året. Det kändes lite eländigt en stund.


Enkelt, en, Eugen, efter, eländigt

lördag 1 juli 2017

Utropade

-Vad är det här för någonting? utropade Mimmi. Jag är säker på att jag gått igenom fickor, väskor och lådor på jakt efter pengar. För att slippa växel har jag betalt med kort ända sedan i mars. Ändå hittar jag den här gömman i chiffonjen. Vem har lagt pengarna här?
-Det är något du lagt undan ifall ungarna kommer i nöd och behöver kontanter till hämtpizza.
-Om vi skyndar oss så hinner vi till ICA, innan de stänger. Vi får dela upp oss. De har säkert flera kassor öppna. Jag tror vi kan göra det här diskret.
-Vi har just veckohandlat.
-Jag vet. Vi får köpa toalettpapper, eller något. Ett par burkar tonfisk. Ett paket knäcke. Det är för mycket pengar. Vi måste få dem växlade, om du skyndar dig så hinner vi.
-Vad är alternativet?
-Jag vet inte? Livslång ångest. Hinner vi inte till ICA, så får vi åka till McDonalds i Mjölby och hoppas att de tar kontanter. Då kan vi sitta där vid midnatt och frossa på hamburgare med pommes frites.
-Ärligt talat, så avskyr jag det här bytet av sedlar och mynt. Tänk på alla gamla människor.

fredag 30 juni 2017

Egentligen

Egentligen skulle jag säga
Att det är mindulness jag håller på med
Medveten närvaro
Fokus
Meditation
Men det gör jag inte
Jag säger att jag ligger på soffan
Latar mig och tomglor på kaktusen
Som dött för länge sedan
Ute har vinden burit bud om regn
I flera dagar
Har regnets ankomst
Skjutits upp
Väderleksprognosen ändras timme för timme
I morse låg en skata på gräsmattan
Jag trodde den var död
Att jag skulle behöva ta den på spaden
Hunden skrämde ut den på gatan
Där lade den sig med huvudet i rännstenen
Jag trodde den var döende

torsdag 29 juni 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Allt han ville göra vara resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd, är hämtad från Florence Stephens förlorade värld av Ebervall och Samuelsson.

Allt han ville göra vara att resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd. Så länge han kunde minnas hade han fascinerats av det forntida. Innan han kunde läsa fick hans pappa läsa böcker avsedda för äldre barn för honom. Sedan läste han dem på egen hand och började läsa böcker för vuxna långt innan han hade åldern inne. Visades TV-program om arkeologi satt han som klistrad vid rutan och förde anteckningar för att inte missa något. Att han skulle bli arkeolog var hans barndomsdröm.

När han kom i tonåren började något fräta på drömmen. Tänk på att du måste jobba i Sverige och ligga på knäna i lera och leta. Arbetsmarknaden är hopplös. Det finns inga pengar till utgrävningar och allt är snart utgrävt ändå, fick han höra. För att vara fri valde han att resa när han slutat gymnasiet och han reste jorden runt för att få vara nära de berömda lämningarna efter forntida civilisationer. Trots protester utbildade han sig till reseledare. Du kan väl inte betala för en utbildning, som inte garanterar dig jobb. De bara utnyttjar dig. Han fick anställning och fick guida Fritidsresors besökare genom turkiska ruinstäder och se dem fotografera rebusen som symboliserade en forntida bordell och hjälpa damer som svimmade av värmen. Trots värmen och turistgrupperna var han fri där uppe på kullen, som reste sig över det omgivande slättlandskapet, omsluten av en av sina älskade fornlämningar.

onsdag 28 juni 2017

Undrar

Jag har sett en örn
Innan undrade jag lite hur det skulle kännas att se en örn
Det var som jag trodde
Titta vilken stor fågel.
Kan det verkligen vara?
Det måste det vara
Ormvråken är mindre och det är ingen kärrhök
Ornitologen med kikare en bit bort bekräftade
Havsörn
Vi såg den över vassarna vid Tåkern
Vinden spelade och tömde oss på tankar
Vi bara var där gående en bit från Svanhals kyrka
Och där var örnen

tisdag 27 juni 2017

Visa

Det jag ville visa
Var skogen och sjön
Där jag växte upp
Territoriet som erövrades av barn
Stigarna
Ödehuset
Jaktstugan
Stenen som stack ut i skogssjön
Det gick att dyka från den
Om man var försiktig
Tre stenar bildade en trappa
Ner till djupare vatten
Sjön var alltid ljummen
Som vuxen krympte allt inför dina ögon


söndag 25 juni 2017

fredag 23 juni 2017

Trevlig midsommar!

Folkmusiken ljuder. Folkdanslaget får skoskav. Trevlig midsommar vare sig ni firar folkligt eller föredrar ett mer folkskyggt firande utan förståelse för lustiga smågrodor, sill och nubbe.

torsdag 22 juni 2017

Förflutna

Det sägs att man ska glömma det förflutna
Lämna människor man mött bakom sig
Ständigt gå vidare
Men de själar jag mött
Har lämnat märken på min hud
Förändrat mitt innersta
Gjort mig till den människa jag är

onsdag 21 juni 2017

måndag 19 juni 2017

Skarp

Mia Skarp gick i min klass från ettan till nian. Hon var blond och populär och var alltid en sådan tjej som hamnade i topp när vi gjorde listor över dem som räknades och som man ville vara med. En invit från henne gjorde att vi tveklöst svek de som borde vara våra vänner.

Efter högstadieårens helvete valde vi olika linjer på gymnasiet. Jag gick tre-årigt, samhäll, och hon gick 2-årig ekonomisk. Balansen förändrades. De som varit populära i grundskolan blev inte automatiskt ledargestalter längre och vi började räkna med en del andra kvaliteter. Pluggighet. Förmåga att se framåt. Något slags vuxenblivande.

De flesta flyttade från Rydshult så snart de kunde, jag och Mia var inga undantag. Mina kontakter med uppväxtorten blev alltmer sporadiska. Året innan jag skulle fylla 50 köpte jag en veckotidning med Mia på omslaget. Till Peter sa jag att jag köpt den för att läsa en artikel om Island. Vi hade ju planerat att resa dit för att fira, eftersom vi fyllde 50 med en veckas mellanrum. Barndomsdrömmarna att få bada i en varm källa och rida på en islandshäst, flätades samman med de mer vuxna idéerna om att äta kokt fårhuvud och köpa garn till en tröja. Vidder och dimma. Jag tror jag skulle kunna gilla Island. På något sätt kändes den där 50-årsdagen som jag spelade i andra halvlek och bara väntade på att bli utbytt och placerad på avbytarbänken, för att bli bortglömd och förbisedd, iklädd en svettig träningsoverall. Vad Peter kände vet jag jag inte. Vi hade bara nämnt Island, lite i förbigående, som om det kändes som ett bättre alternativ än något all-inclusive vid Medelhavet.

Veckotidningen låg på soffbordet när Peter hittade den. Trots att tidningen var min, så läste han den.
-Är du någon du känner? Hon verkar uppväxt i Rydshult precis som du?
-Vi gick i samma klass.
-Snygg redan då? Hon ser ju ut som hon är 30 max. Eller åtminstone vill vara det. Tajta jeans. Urringad vit skjorta. Tatuerade blommor på halsen och axlarna. Mitt livs kärlek visade sig vara psykopat. Läser du sådant?
-Det var om Island jag skulle läsa. Jag har inte läst artikeln om henne.

söndag 18 juni 2017

Ord som börjar på D

Vi gick längs kanalen vid Berg, där slusstrapporna är som brantast. Båtarna hade börjat komma för säsongen. En tysk segelbåt med krukor med kryddväxter, dragon, timjan och oregano, under spray-hooden låg i hamnbassängen bredvid en motorbåt från Schweiz. En fransk segelbåt med tre män klädda i denimblåa, blekta kläder slussades tillsammans med en båt från Australien. Det är någonting med den där sträckan vid kanalen. I väntan på slussning ligger drömmarna vid kaj. Ett barn säger till sin mamma att Roxen ser ut som havet. Det går att passera över kanalen, genom att gå balansgång på slussportarna. Räckena till trots känns det en smula dumdristigt.

Där, dragon, denimblåa, det, den, drömmarna, dumdristigt

lördag 17 juni 2017

Inte riktigt än + stelna

På informationstavlan vid Tåkern står det att kalkkärr heter lime marsh, på engelska. Jag smakar på ordet och låter det stelna i minnet. Lila orkidéer, som alla heter något med helgon och himmel, sticker upp ur marken på de vindsvepta ängarna vid fågelsjön. Någon gång, men inte riktig än, hoppas jag kunna använda orden lime marsh till något. Än vet jag inte till vad.

torsdag 15 juni 2017

Våt, lång, höra

Från andra sidan staketet kan jag höra grannen. Han oljar sin balkong och lämnar träet glänsande vått av träolja. Under tiden lyssnar han på hårdrock. Gary Moore verkar vara en favorit. Musiken hörs ut genom den öppna balkongdörren. Lokaltidningens annonsbilaga levereras av en lång yngling med keps och sportcykel. Jag går ut till brevlådan för att hämta den och inser att grannen fått samma idé. Han hälsar hjärtligt på mig och jag ler mot honom. När jag går uppför trädgårdsgången med tidningen i handen tänker jag på att grannens bara överkropp inte lämnar mig någon ro. Han är snygg min granne.

onsdag 14 juni 2017

Illa

I ICA:s P-hus hängde en lapp
P-automaten ur funktion
På den hade någon skrivit
Lika gott det 
Släng skiten
Puss och kram
Det är inte illa att få sig ett leende
I ICA:s trista P-hus
En dag när laxen 
Kostar 105 kr 

tisdag 13 juni 2017

Ingenting

Påsarna är tömda och hopknölade. Plaggen är undangömda i garderoben. Det är rea. Det är öppet köp. Jag kan lämna tillbaks dem. Märkeströjan kan jag sälja på Tradera, om jag ångrar mig. Att satsa på kvalitet lönar sig. Mamma sa att det alltid är bra att ha något att byta med. Man fick en topp på köpet. Den blommiga klänningen känns så rolig. Om det blir något till midsommar.
-Köpte du något?
-Nej, jag hittade ingenting.

måndag 12 juni 2017

Förbluffad

Oinspirerad
Bildsöker
Hittar en kastrull
IKEA-kastrullen Förbluffad
Blir konsternerad
Funderar på om
Kastrullen jag aldrig hört talas om
Kan förändra mitt liv till de bättre

söndag 11 juni 2017

Baklänges

Vid gullregnsträdet
Gick tiden baklänges
Grannen med keps
Och vresig röst
Hade sagt till barnet
Att trädet var giftigt
Barnet kunde dö
Om det åt av blommorna
Gullregnsträdet väckte minnet
Av hans grå gabardinbyxor
Hustrun bjöd på saft och torr vetelängd
Vid trädgårdsmöbeln under trädet

lördag 10 juni 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen  Mitt ansvar är att överlämna mitt, är hämtad från Elsie Johanssons självbiografi Riktiga Elsie.

Bygdeföreningen har hönsbytardag och öppet hus på sitt motormuseum. Besökarna trängs mellan tillfälliga burar av kompostgaller. På borden ligger avelsägg i olika färger placerade i begagnade äggkartonger. Ingen säljer matägg. Vi möter ett par ord med en bekant. Hon är andfådd och är på väg till kön vid försäljningen. Vill man ha  dvärgsilkeshöns gäller det att vara ute i god tid. De är eftertraktade. Människor som förberett sina inköp går med flyttkartonger och transportburar i famnen. De som handlar verkar kunniga och insatta. En familj har köpt fler höns än vad de har kartonger till. På väg mot bilen bär de sina vita höns med ulliga fjädrar i famnen. Tonårssonen böjer ner ansiktet mot hönans nacke och kelar med den.

Vi går ner mot fältet där traktorerna står. Allison-Chalmers. Bolinder-Munktell. Den grå som kallas Grålle.
-Var kommer alla traktorer ifrån?
-Nedlagda småbruk, antar jag. En del är väl museets. Andra kanske har kört hit sina. Folk har dem som hobby. Jag läste om en som skulle köra från Smygehuk till Treriksröset med traktor och släpvagn. Det finns t om speciella tidningar om veterantraktorer. Jag har läst dem hos tandläkaren.
-Jag antar att det finns ett visst ekonomiskt värde i dem.
-Bruksvärde också. Man ser väl ett ansvar i det hela. Att överlämna det som varit mitt, till kommande generationer.
-Vet du vad det här är?
Jag betraktar ett blålackat jordbruksredskap med gula metallspröt, men hinner inte säga att jag inte vet vad det är.
-En självbindare. Ser du här löper ett snöre. Det trasslar sig hela tiden. Finns äldre också. Hästdragna.
-Hade ni sådana?
-Jag kommer inte ihåg någon självbindare. Dom kanske lejde för det.

Pia Karlssons foto.

torsdag 8 juni 2017

Längs

Med krita på asfalten
Har någon ritat en hopphage
Längs med trottoaren
Den har 61 numrerade rutor
I slutet innan boet saknar rutorna nummer
Pantstenen ligger på nummer 12
Rutorna är för små
För en vuxen fot

onsdag 7 juni 2017

Dolde

Stugan, eller huset, som jag föredrar att säga, eftersom jag bor där permanent, syntes inte från vägen. Syrenhäcken hade blivit så hög och tät det senaste året att den dolde huset. Jag stannade till på hemväg från min morgonpromenad och sökte efter doften av syren, men vinden låg på från ett annat håll och doftmolekylerna sökte sig bort från mig. Bland grenarna såg jag en grönbrun  fågel, en oansenlig liten sångare.

Vinden bar bud om regn. Täta, gråa moln trängdes på himlen. På något sätt känns det där vädret som det typiska sommarvädret. Lågtryck som avlöser varandra. Enstaka soltimmar så luften blir het och fuktig. Det är regnet som är min sommar, inte de varma, soliga dagarna med bad och grillning.

En stadsjeep med tonade rutor på väg till golfbanan passerade. Jag vet inte om föraren såg mig. Snabbt såg jag mig om innan jag gick över vägen och in i trädgården. Hönshuset var färdigt. Det var bara hönsen som saknades. Mina mamma sa alltid:
-Det är en gåva att kunna göra det hemtrevligt omkring sig.
När hon var liten var hönsen ett påhäng och ett ständigt besvär för barnen som skulle se till dem. Nu livskvalitet.

lördag 3 juni 2017

Nyckel

Vi valde inte
Det gröna huset
Som mäklaren föreslog
Skilsmässohus, sa vi till varandra
Det låg nära centrum
Men vid en trafikerad gata
Mäklaren sa att det var påkostat
Att ägarna gjort mycket
Vi valde det andra huset
Närmare skogen
När vi fick nycklarna
Var de två till antalet
Till varandra sa vi
När vi får barn
Måste vi skaffa fler nycklar
Så de får varsin

fredag 2 juni 2017

Marginalen

I marginalen
Ett utropstecken!
För att markera ett citat
Den som sörjer de döda, behöver inte ta ansvar för de levande
På en annan sida
Tänk på att själen inte är konstant

torsdag 1 juni 2017

Mystiskt

Jag vet inte om det är mystiskt egentligen, eller mest bara något som hänt. Den senaste tiden har jag börjat hitta handskriva  lappar i biblioteksböcker. I en bok om nosework låg den här texten

Alle´erna med japanska körsbärsträd
är i full blom. Stämma upp en sång
och besjunga vårens ankomst. Så roligt
får man förstås inte ha för då tror folk
man blivit galen. 

"man ska fånga tillfället i flykten"

Nosework är ett slags knark för sällskapshundar. Sällskapshunden ska leta efter en droppe doft av eukalyptus, lagerblad eller lavendel och arbeta på samma sätt som en narkotikahund gör. Det sägs vara stimulerande för hunden. Funderar på om det är en rörelse som sprider sig. Skriv en lapp och lägg den i en biblioteksbok. Man kanske skulle göra det. Någon kanske tycker det är mystiskt och vill veta mer?

onsdag 31 maj 2017

Process

På biblioteket pågår ett konstprojekt
Den som så önskar
Kan slå sig ner vid ett bord, mitt emot lånedisken
Där ligger papper och pennor
På bordet står en plastburk med finska pinnar
På pappret skriver man
Sitt falska CV
Fantiserar om vem man inte är
Vad man inte heter
Vilket språk man inte talar
Vilken bok man inte skrivit
Pappret sätts sedan in i en pärm
Där samlas människors drömmar
För att bli en del
Av någon annans konstnärliga process
I pärmen såg jag
Att någon var en man
Född på månen 1982

tisdag 30 maj 2017

Egentligen var han döpt till Stefan

Egentligen var han döpt till Stefan, men det var ingen som kallade honom det. Hans mamma som mest var sängliggande, sa mest du eller snälla, och någon pappa kände han inte till. I klassen fanns det fyra Stefan, Steffe, Steffo, Klimpen och han som kallades Torstensson eller bara Torsten.

Det var först när han började humanistisk linje på gymnasiet och blev klassens enda kille han började kallas vid sitt dopnamn. Mirja sa att det var hennes älsklingsnamn och de blev ihop. Tillsammans utforskade de varandras kroppar och ångest och han älskade hennes förmåga att leka med orden och säga hans namn. När han blev vuxen och såg tillbaka på sin uppväxt, så var det på något sätt Mirja som gjort honom till den han var. Mirja och hennes pålästa mamma, som arbetade som sekreterare på kommunen och ständig hade en bok att läsa uppslagen.

söndag 28 maj 2017

Bok som gåva

Det blir ett tips, på en bok lämplig att ge bort som gåva. Betty Smith - Det växte ett träd i Brooklyn. Francie växer upp i Brooklyns slum i början av 1900-talet. Hennes pappa arbetar som servitör och blir allt mer alkoholiserad. Hennes mamma Katie arbetar som städerska och kämpar för att hålla ihop familjen. Den känsliga Francie präglas av livet på gatorna och umgänget med familjen. De får kämpa för att få ihop pengar till mat. Mest äter de gammalt bröd. Vissa dagar friterar mamman brödet och de får äta det med socker på. Ibland får pappan med sig rester hem. Då kan det bli ostron och hummer.

Få böcker har berört mig så mycket. Jag älskar Smiths känsliga och närvarande berättande, tydligheten och förmågan att försöka förstå de människor hon möter och berätta deras historia. Det växte ett träd i Brooklyn är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa, för läsupplevelsens skull, för de levande miljöskildringarna och för de starka personporträtten. Den svenska nyöversättningen är uppdelad i två band. Jag längtar intensivt efter del 2.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn bok

Det finns en äldre upplaga också, från ca 1980. Omslagen skiljer sig åt rejält.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn del 1

lördag 27 maj 2017

Slumpmässigt

En period av mitt liv bodde jag nära en kyrka. Från mitt fönster såg jag ner i parken som omgav kyrkan. Någon kyrkogård, förutom ett par högresta gravstenar som tillhört prominenta män, fanns inte. Begravningar skedde på annan plats. Jag brukade föreställa mig att de döda fördes till den sista vilan på ett fält utanför staden.

En natt när jag låg vaken, egentligen helt utan anledning, såg jag slumpmässigt ut genom fönstret. En kvinna bar ett bylte och lade det på kyrktrappan, innan hon sedan försvann. Det var något med hennes rörelsemönster och den smärta ryggen, som förbryllade mig. Trots flätan på ryggen, så kanske det var en man, utklädd till kvinna. När sängen svalnat och jag tvingat mig att dricka en mugg varm mjölk, återvände jag till sängen och sov oroligt fram till morgonen.

Byltet hittades tidigt. En förbipasserande hörde babyskrik och tog sig an det gråtande barnet. Det stod om barnet i tidningarna och man försökte finna dess föräldrar, utan att lyckas. Jag kontaktade aldrig polisen för att berätta om mina iakttagelser. På något sätt anade jag att barnets föräldrar inte ville bli hittade och varför ska den som övergett sitt barn ha det tillbaka? Någonstans har jag läst att engelska barnhemsbarn ofta får efternamnet Fairchild, för att måla över deras tragiska förflutna.

fredag 26 maj 2017

Ord som börjar på K

Jag träffade Kicki utanför Konditori Karneval på Kungsgatan. Det var Kristi Himmelfärdshelgen och jag hade gått fram för att köpa kaffebröd. Vi kom att tala om killarna i klassen.
-Det är den 26 maj idag, sa Kicki. Kommer du ihåg att flera av killarna i klassen fyllde år just idag?
-Krille, Kristoffer och Karl-Erik. Var det någon mer? Ett år var vi på skolresa också. På deras födelsedag. Kalmar Slott.
-De flesta tjejerna var kära i Krille, för han var snyggast.
-Han var väl ihop med Kristina någon gång? Kristoffer kommer jag ihåg. Hans mamma hade kennel och födde upp keeshundar. Jag tyckte hundarna var så fina. Han blev visst polis sen, Kristoffer. Karl-Erik blev jurist, tror jag. Hur gick det för Krille? Jag har inte hört något om honom.
-Krille blev kriminell. Jag tror han suttit inne t om. Senast jag hörde talas om honom hade han flyttat till Karlstad och börjat ett nytt liv.
-Kristina träffade visst en grek på Kos och gifte sig där.

Kicki, Konditori, Karneval, Kungsgatan, Kristi, köpa, kaffebröd, killarna,  klassen, Krille, Kristoffer, Karl-Erik, Kalmar, kär, Kristina, kennel, keeshundar, kriminell, Karlstad, Kos

Vi går alltid fram på stan. Jag vet inte om det är grammatiskt korrekt, men eftersom vi säger så, så skriver jag så. :) 

torsdag 25 maj 2017

Slutligen

Slutligen sa vi till varann
Var det så här det skulle bli?
Mm, jag tror det vi.
Vi hade allt det
Våra mammor kämpat för
En villa vi trodde skulle vara lättskött
Högskoleutbildning
Jobb
Man
Barn på dagis
Var det så här det skulle bli?
Förmodligen
Men var det så här det skulle kännas
Runt hörnet väntade utmattningen

onsdag 24 maj 2017

Upphörde

I slyet hade björklöven blivit stora som tumnaglar
På rastplatsen längs med riksvägen
Stod fordon parkerade
Solstrålar reflekterades i lacken
Husvagnsfolket sov bakom neddragna gardiner
Husbilsägarna hade en gratis övernattning
Den polske lastbilschauffören vädrade
Lastbilens lastutrymme, medan han vilade i hytten
På en stolpe fanns klotter
Mobilnumret till en tjej, som visst var i särklass
En notis från en dag i januari
-1
Molnigt
Lätt snöfall
För ett ögonblick upphörde
Tiden att existera




söndag 21 maj 2017

fredag 19 maj 2017

Ord som börjar på L

Längtan lutar sig
mot lupinerna
i lekparken
där inga barn
längre leker

torsdag 18 maj 2017

Torr

Jag köpte vad jag trodde var en solstol. När det äntligen var torrt ute, så tog jag fram den för att testa. Det visade sig vara en solsäng. Är du vigare än vad jag är så får du den. Jag har provat, men jag kommer inte upp ur den. Först till kvarn... Skänk gärna en slant till Läkare utan gränser, om sängen blir din. Bara jag blir av med åbäket så... Stort tack till Pelle, som hjälpte mig ur min pinsamma belägenhet. 

Bildresultat för solsäng

Baserat på en liten annons i en köp- och säljgrupp på Facebook. 

tisdag 16 maj 2017

Om hon kom

Om hon kom skulle vi gå till Nellys Café. Nelly serverade soppor och hade bakverk som blivit så kända att de publicerats i kokböcker. För ett par år sedan hade stället varit med i White Guide och omnämnts som ett av Sveriges bästa caféer. Klistermärken från utnämningarna satt i rad längst ner i skyltfönstret. De senaste åren hade caféet inte fått någon utmärkelse. Jag hoppades att stället fortfarande var värt ett besök.

Sandra var försenad. Jag stod på hörnet och väntade utanför en frisörsalong med urblekta pappskyltar i fönstret. Trots att salongen var stängd kunde jag förnimma en svag doft av hårspray i luften. På andra sidan gatan föll en äldre dam omkull. Hon snavade på något och förlorade greppet om sin rollator. Rollatorn gled ner i rännstenen och kvinnan föll med ansiktet före mot trottoaren.

Jag gick över gatan och böjde mig fram över kvinnan. Hon fick mig att tänka på en mager kråka, som mött sitt öde på en gångväg genom en park. Ett yngre par kom också fram. Tjejen hade hästsvans och träningstights och styrde upp situationen. Åldringen som fallit omkull blödde från ansiktet och hade ont i handleden. Tjejen bad pojkvännen att ringa efter ambulans.  När jag lyfte upp rollatorn och ställde den på gångbanan tänkte jag på att jag aldrig tagit i någon rollator förut. De yngre paret hukade sig över kvinnan och försökte trösta henne. Jag stod bredvid och spanade efter ambulansen. Två skäggiga ynglingar med axelremsväskor lämnade Nellys café. Sandra skulle inte komma.

måndag 15 maj 2017

Väntar

-Hur dags kom du hem? Jag satt uppe en stund, men även om jag väntade, så var jag tvungen att lägga mig. Även den som väntar måste få sin sömn.
-När fåglarna började sjunga.
-Det var också en tidsangivelse. Hur dags är det? Fyra på morgonen?
-Björktrasten är tidigare än så.
-Och det vill du jag ska tro på?
-Kan vi beställa pizza till middag idag?

fredag 12 maj 2017

I stället

I stället för det centralt belägna hotell jag föreslagit hade Peter bokat ett hotell där han varit på konferens om underhållsbehovet av kommunala avlopp. Rummet var litet och trångt och låg i ett annex till huvudbyggnaden. När vi skulle ströva omkring och njuta av borgen och den pittoreska bebyggelsen stördes vi av kravallstaket och en pågående stadsfestival med inbjudna clowner från hela världen. Ett annalkande oväder fick SMHI att klass 2-varna. Vi avstod från den romantiska restaurangmiddagen och tog med oss en hämtpizza som vi åt på rummet, samtidigt som vi såg en film jag inte förstod. Behöver jag säga att vi bestämt att ta tåget i stället för bilen...

torsdag 11 maj 2017

Undantag

Det var som möblerna hos Ek stod på undantag. Möblemanget fyllde garaget. Stod dörrarna öppna syntes ett vitmålat skåp och ett par stolar med krumma ben. Förslutna flyttkartonger hade placerats på cementgolvet. Mot väggen stod några tavlor med guldram lutade. Bilen, en grå Toyota Corolla, stod på garageuppfarten. Den kördes aldrig in i garaget.

-Fint skåp, sa jag. Det måste vara gammalt. Nästan synd att det ska stå i garaget.
-Jaha du, sa Ek.
Han hade kavlat upp ärmarna på sin rutiga skjorta och rengjorde sin gräsklippare. Den var illgul och från Stiga. Kanske var det sista gången för året han klippte.
-Det kommer från min frus släkt. Min dotter har haft dem.
Jag hade på tungan att fråga om jag kunde få köpa skåpet.
-Båda är borta nu, fortsatte Ek. Hon tycke om skåpet. Tyckte det var grannt. Gammalt är det. Stolarna med.
-Det är ett vackert skåp.

Jag gick vidare och tänkte inte vidare på skåpet.  När jag gick förbi på Eks villagata den första varma vårdagen, strax innan påsk, stod garaget öppet. Det var tomt på möbler. Corollan stod på aktern mot gatan. Ek räfsade löv i trädgården på baksidan av huset.

söndag 7 maj 2017

Skänkte

Från balkongen på gaveln såg Mimmi ner på grannarnas gräsmatta. Några tjejer med styvstärkta brudslöjor i håret lekte att de var spermier, som skulle ta sig fram till Klaras livmoder. Lekledaren hade ett stort vinglas av plast i handen. Klara satt på en stol och såg generad ut. Gissningsvis var hon utklädd till brud. Hon hade en oformlig vit klänning, en kudde på magen och en luciakrona där ljusen bytts ut mot morötter. Mimmi skänkte sig själv en tacksamhetens tanke.
-Vilken tur att jag är för gammal för sådant.

onsdag 3 maj 2017

Känslan

Lukas har skrivit. På skärmen läser han de opublicerade raderna. Jag har varit borta en tid. Att skriva det känns tungt. En del säger att lidande är en förutsättning för skapande, men det är inte de platser min själ besökt. En turné är bokad till sommaren. Jag är tacksam över att ni finns kvar och att ni fortfarande lyssnar. Det känns som tangenterna lämnat avtryck på fingertopparna. Vänster ringfinger där han bär silverringen som Maria smitt är stämplad med bokstaven S. På pekfingret finns ett extra fingeravtryck i form av bokstaven T.

Han reser sig upp och iakttar det han skrivit. Ett ögonblick senare trycker han på den fiktiva knappen för skicka. Meddelandet publiceras omedelbart på Facebook och han är offentlig igen. På Flashback har en hobbypsykolog gjort sanning av att han utnyttjar störda småtjejer. Han stänger igen laptopen och går ut i hallen. De grova kängorna står uppsnörda vid ytterdörren. Hatten hänger på en järnkrok på den pärlspontade väggen. Skallen är snaggad och kinderna nyrakade. Tatueringarna från en annan tid slingrar sig ovanför kragen på flanellskjortan. Numera klär han sig som en skogsman.

Det är en mil runt Klevasjön, över hyggesmark och oröjda skiften som ägarna sällan besöker. När han vandrar är han fri. Farsan har köpt kåken som en tillflyktsort. När det blir dåliga tider kan de gömma sig där och leva på självhushåll. Gömt sig har han gjort. Tiderna blir sämre. Hans syster har sagt:
-Det går an för dig som är man att må dåligt. Det manliga geniet och så. Som kvinna har jag inte det utrymmet.
Hon äter antidepressiva och har gjort så i flera år. De har inte talat om det. I hennes badrum har han sett askarna med medicin. Han går grusvägen ner mot sjön. Vägbanan är fuktig och mörk. Den påminner om jord. För två veckor sedan fann man kroppen av en man vid Stig-Eriks brygga. Sonen hade anmält försvinnandet. Fadern föll överbord när de fiskade från ekan. En stund står Lukas på gräsmarken vid sjön. Han vilar i känslan av de tankar den funna kroppen väckt.

tisdag 2 maj 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Det var ett vänligt leende, ömkande, men uppriktigt, är hämtad från Vända hem av Yaa Gyasi.

Afrika. 1700-tal. De inhemska kungadömena för krig med varandra. Fångarna säljs till engelsmännen som säljer dem vidare som slavar. I väntan på slavskeppen hålls fångarna fängslade i stinkande fängelsehålor. Det förekommer att soldaterna utnyttjar de fångade kvinnorna. Inspirationsmeningen kommer från en sådan scen. Han ler innan han förgriper sig på henne och hon lär sig att ett leende inte behöver vara gott. Jag tänker på de kvinnor som genom historien fått se den sortens leende. Ett urskuldande leende, innan övergreppet sker. Idag stannar jag där. Det läser en mening, som blir till ett minnesmärke, över döda i krig och katastrofer, smärta och lidande och alltings förgänglighet.

lördag 29 april 2017

Baksidan av fruktjuicen

Ute snöar det. Luddiga snöflingor letar sig ljudlöst ner mot  marken. Johansons Volvo har frusna rutor. Idag står husvagnen utanför vårt köksfönster. Ikväll kommer han att köra ner till korsningen för att vända och ställa husvagnen på andra sidan gatan utanför Strids köksfönster. Johansson flyttar ekipaget en gång om dagen för att följa reglerna om datumparkering. Husvagnen ryms inte på hans tomt och de har köpt en extra bil, en Honda, eftersom Volvon används för att flytta husvagnen varje kväll. 

Baksidan av juicepaketet är riktad mot Peter. Jag vet inte om han läser den. Köper man tillräckligt mycket juice kan man få en gratis biljett till Legoland. På filmjölken finns en traktorbyggsats. Klipper man ut ett oändligt antal tumnagelstora bitar så ska de kunna fogas samman till en traktor. Jag undrar om det ens är möjligt att klippa så smått i den kraftiga kartongen. Det slår mig att vi är vuxna, medelålders människor. På livsmedelsförpackningarna tvingas vi läsa budskap riktade till barn, eller möjligen deras utmattade föräldrar.

-Det är Valborg imorgon, säger jag. Ute snöar det.
-Ska vi gå ner till elden, säger Peter. Det är visst någon miljöpartist, som ska hålla vårtal i år. Manskören kommer att sjunga och så kommer det någon artist som visst kommit så långt som till Andra Chansen. Något litet pojkband.

fredag 28 april 2017

Arrangemang

Från radion hörs Barbro Hörberg sjunga. Musiken har arrangerats så varsamt att den får mig att tänka på ett stilla sommarregn. I sången reser hennes make till London för att arbeta. Hon kan inte följa med och tillbringar sommaren ensam på den ö han köpt. På sommarön plockar hon smultron och  äter med grädde.

En gång hade vi också en ö. Farfar sålde den till en läkare från Göteborg. Jag vet att pappa bråkar med farfar om det. Ön betydde inget för farfar, det var utmarker av ringa värde och försäljningen gav ett välkommet tillskott till kassan. Pappa skulle vilja ha ett hus vid vatten, men nu ska stränderna skyddas och han får inget bygglov.

Läkarens ö är privat område. Vi får absolut inte gå i land. Jag har varit där med Olle och Göran flera gånger. Vi har rott ekan genom näckrosorna som täcker viken och lagt till vid läkarens brygga. På ön finns ett rött litet hus, ett rum och kök bara. Framför fönstren hänger gröna fönsterluckor. Vi har pillat isär dem för att kunna kika in. Vi såg en öppen spis i vardagsrummet och två fåtöljer med blommig klädsel. På väggen hängde en tavla med en naken kvinna, ingen naturtrogen, utan en sådan där modern bild där målningen ser ut som den är gjord av sammanfogade pappbitar.

Läkaren äger en ö, som en gång var var vår. Jag funderar på om det kan vara den ön Barbro sjunger om, men hennes ö är solig och fylld av smultron. Läkarens ö är skuggig och mörk och omgiven av gula näckrosor. Vi har aldrig sett någon på ön och vi ser hur stugan murknar och förfaller år från år.

torsdag 27 april 2017

Idealiskt

Läget är idealiskt, centralt, men ändå avskilt i ett lugnt kvarter. Grannarna är stillsamma och näst intill ljudlösa. Det är bara rören som susar och några enstaka hammarslag som hörs när någon spikar upp en tavla. Hissen skrämmer henne. Hon har alltid varit rädd för det trånga och instängda, sedan hon blev instängd i klädkammaren som barn. Upp och ner genom huskroppen rör sig hissen. En enda gång har den stannat...Blixten slår inte ner på gånger på samma ställe, försöker hon intala sig. ICA på hörnet har flyttat till ett köpcentrum utanför stan och blivit ICA Maxi. Numera behöver hon hjälp för att handla. Det där att hon inte kan styra sitt liv, gör henne hjälplös och ängslig. Är magknipet verkligen en tanke eller har hon faktiskt ont? Hon har väntat på mamma och pappa. Hon har väntat på Bengt. Hon har väntat på barnen. På Ellos-katalogen. På Hemmets Veckotidning. På symaskinen som aldrig blev färdig.  Hon har väntat på katten. Den blev överkörd. Fortfarande väntar hon. Är livet bara en fråga om väntan och magknip?

tisdag 25 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Hon hade inte så långt att åka, är hämtad från Stephen Booth - På väg mot döden. Boken är en engelsk deckare.

Hon hade inte så långt att åka, ner till Willys bara, för att köpa lite bananer och en paket med yoghurt. Färsk ingefära kanske och en flaska äppelcidervinäger. Ändå tog hon bilen. De hade inte haft den sportiga lilla Peugoten mer än två veckor. Begagnad visserligen, men ändå ny för henne.
-Hej tuffing, sa hon till bilen när hon satte sig bakom ratten. Nu drar vi.

Hon bromsade, hon visste det. Den vita Volvon kom med hög fart och rammade hennes vänstra framskärm. Föraren hängde på signalhornet. Ljudet fick henne att tänka på Hesa Fredrik, larmsignalen som testas ett par gånger om året och ska ljuda vid fara. Svart plåt, vit plåt. Bromsljud. Anblicken av en vit lurvig hund längre ner på gatan som gick med sin matte längre ner på gatan. Hon knäppte loss säkerhetsbältet och försökte känna efter om hon var oskadd. Inga smärtor i nacken. Volvons förare slet upp hennes bildörr. Han bar skinnjacka och rosa skjorta. Ett ögonblick såg hon rakt in i hans skrev.
-Du kan ju inte bara köra rakt ut så där i en korsning, utan att se dig för, skrek han och grep tag i hennes arm och tryckte henne mot bilen. Min bil är förstörd nu.

En kvinna med sjalett som krattat sin trädgård kom ut på gatan.
-Nu lugnar ni ner er, sa hon. En olycka kan hända vem som helst. Den har korsningen är livsfarlig. Att det inte händer fler olyckor är ett under. Kommunen borde verkligen göra något åt den. Det är väl ett försäkringsärende? Ska vi ringa till polisen? Behöver ni bärgning?

måndag 24 april 2017

Glad

Magnus och Lovisa kommer upp för backkrönet. De är träningsklädda och andfådda. Lovisa har rosiga kinder. Hon genar in i trädgården till parets lilla funkisvilla. Magnus fortsätter på trottoaren. Trots att staketet skiljer dem åt, fortsätter de att gå i takt.
-Äter du salami, säger Lovisa.
-Salami? Nä. Är det något fotbollslag som säljer? Jag äter inte korv. Det borde du veta.
Lovisa rättar till sin tunna neongröna mössa och börjar stretcha vaderna. Magnus går upp för trappan. I hallen hämtar han bilnyckeln till firmabilen från Frasses Färg som står parkerad på gatan.
-Jag tycker faktiskt du borde vara lite glad för min skull, säger han.

söndag 23 april 2017

Klumpig

Fick gymnastikläraren
Någonsin höra
Att det var klumpigt sagt
Det som sades till pojken
Som inte lyckades hoppa över plinten
Till flickan som faktiskt var rädd för bollar
Det som sades till den
Vars föräldrar inte förstod eller hade råd
Med lämplig utrustning
De där orden, som sitter fast för livet

lördag 22 april 2017

Nyfiken

Idag är en slapp dag. Vädret inbjuder inte till något annat än att hålla sig inomhus. Driven av något slags nyfikenhet såg jag en dokumentär på SVT Play, Country Roads.  Tjuvjakt för att få mat på bordet. Johnny Cash stora, grå stenkåk. Den amerikanska drömmen verkade alltmer avlägsen. En en ung countrymusiker, Justin Townes Earles stod i centrum för handlingen. Det sades att han verkade i Woody Guthries anda och han berättade hur Hank Williams fick tag på sitt morfin och varför han tog det. Den unge mannen bar glasögon, hade fett år och en tatuerad underarm. Förmodligen mådde han inte så bra. Min slutsats bara. Han berättade att han var döpt efter Townes van Zandt, och dennes Tower Song, är en av de vackraste sånger som skrivits. Bara så. Det är en enkel text jag skrivit idag, men om jag skriver så kommer jag minnas hans namn.

fredag 21 april 2017

Suckade

Suckade
Svepte täcket om mig
Somnade om
Snö ute, eller snöblandat regn
Såg sen att klockan stannat
Så tidigt vintern kommer i år
Sa någon till mig
Snö redan i april
Sen undrar jag
Ska allt handla om Leif GW
Som uttalar sig i
Stort som smått
Sex och samlevnad
Samhällsfrågor
Sunda kostvanor
Stämmer det att Leif GW
Sällan eller aldrig har fel?

onsdag 19 april 2017

Ändrade

Pizzeria Shalom har fönster mot gatan. De nya ägarna ändrade ingenting när de tog över verksamheten för ett halvt decennium sedan. Inredningen ser fortfarande ut som den gjorde på 1990-talet med blekt tegelröda väggar och målade strukturtapeter. Borddukarna är rosa och täckta av en glasskiva för att förhindra fläckar.

Kennet kommer på sig själv med att stirra in på pizzerian. Vid fönsterbordet sitter ett sällskap med ungdomar. Linnea. Hon är så lik sin mamma, samma knubbiga kinder och blonda, raka hår. De var länge sedan de träffades. Flickan bor hos sin mamma. Du får välja mellan mig och spriten, Kennet, hade Linneas mamma sagt. Hon ljög. Så mycket drack han inte. Han hade det under kontroll. Det var något annat, någon annan hon träffat.

-Vad för det lov att vara? säger libanesen bakom disken och borstar bort mjölet från händerna.
Kennet läser namnet på 60 pizzor på ljustavlan. Kebabköttet som snurrar på en ställning bredvid ugnen fräser till. Medhjälparen bakom disken tar en beställning per telefon. Karlar med mustasch och håriga armar. En Hawaii och en Carlzone. Strimlad skinka som mest liknar avkapade daggmaskar ligger i en plastlåda. Det känns som luften är fylld av osynliga droppar av någon billig växtolja.
-En cola, tack, säger Kenneth. Jag tar med den med.
-Bra så?
Kennet nickar. Läskburken är kall i hans hand. När han går ut försöker han fånga Linneas blick. Han ser att hon har finnar i pannan. Runt halsen bär hon korset hon fick när hon konfirmerades. Det verkar som hon delat pizzan med en kompis. Linnea vänder bort blicken. Han går mot dörren.
-Vad var det för en snubbe? säger en av killarna i Linneas sällskap. Hur smart är det att köpa en Cola på pizzerian? Det är ju mycket billigare på ICA.

tisdag 18 april 2017

Underbart

-Vore det inte underbart med barnbarn?
-Du är galen. Har du kommit upp i den åldern nu?
-Bebisar att gosa med. Småttingar att lära allt man kan.
-Det lär väl inte ta så lång tid.
-Gullungar som man bara kan njuta av. Små sockergryn i hemstickade tröjor.
-Du, det var inte länge sedan vi sa att vi aldrig skulle skaffa barn. Kommer du ihåg det? Nu pratar du om barnbarn...

måndag 17 april 2017

Inspirationsmening

Inspirationsmeningen: En del av skådespelet de hamnat i, en pjäs de kunde kalla "Att återgå till det normala" är hämtad från Tove Alsterdals bok Vänd dig inte om.

På diskbänken står en kasse med tre petflaskor. Varor som du och din familj behöver står det med ärtgröna bokstäver på den vita plasten. Det är Peter som handlat. Lightläsk, för att Mimmi bett om det. Det senaste året har hennes kropp fullständigt exploderat. Hon vågar inte tänka på hur många kilon hon lagt på sig. Socker är bättre än sötningsmedel. Det är mer naturligt, menar Peter. Hon funderar på att börja handla på Willys istället, bara för att slippa plastpåsar med korkade budskap. Vem behöver tacos och läsk egentligen?

Från Antons rum hör hon en rad svordomar. Han spelar något datorspel hon inte känner till och förlorar sig i grafik och våld. Det handlar om strategi, mamma. Jag lär mig att tänka strategiskt och att samarbeta. Spelet är på engelska. Du behöver göra dina läxor. Dom gör jag i skolan.

Påsen med tacochips prasslar när hon drar isär öppningen. Chipsen känns torra och feta mot Mimmis fingrar. Hon funderar på att be Saga om hjälp med dukningen. Den stängda dörren till dotterns rum får henne att tänka på ett förhållande som obönhörligt är över. Saga är hemma från sjukhuset. Hon äter antidepressiva och går i terapi på öppenvårdsmottagningen. Mimmi når inte fram till henne. De spelar ett spel, en pjäs där Mimmi och Peter låtsas att allt återgått till det normala. Saga är glad. Saga trivs i skolan. Saga har vänner och framtidsplaner. Saga ligger inte ensam på ett låst rum med säkerhetsglas i fönstren på avd 18. Mimmi och Peter har aldrig, aldrig gjort henne illa.

söndag 16 april 2017

Behöver

Ur sönderlästa väntrumstidningar river Anna ut sådant som hon tror hon behöver. Sverigekaka. Sveriges godaste smörgåstårta (fast när hon kom hem upptäckte hon att någon annan redan rivit ut halva receptet). Lär dig  somna på 10 sekunder. Tidningssidorna gömmer hon i sin svarta skinnväska. I Må bättre ser hon en blekgrön ruta på sidan 42.

Bota din ångest
Se dig omkring. 
Upptäck
5 saker du kan se
4 saker du kan röra vid
3 saker du kan höra
2 saker du kan känna lukten av
1 sak du kan smaka på

För att skingra tankarna ser hon sig omkring i väntrummet. Stolar, bord, sönderlästa tidningar, en gräslig tavla på väggen och en plastback med leksaker. Allt kan hon röra vid, utom den gräsliga tavlan. En skallra i leksaksbacken, dörren som öppnas och slår igen, en farbror som halvsover och andas tungt bakom en rullator. Det är ljuden. Hon känner doften av rengöringsmedel och tänker att hon inte vill veta hur mannen luktar eller smakar. 

lördag 15 april 2017

Glad Påsk!

Glad Påsk Skrivpuffare! Hoppas ni får en riktigt trevlig påskhelg.

fredag 14 april 2017

Klassiker

-Stig Lindbergs mönster Berså, du vet det med de gröna bladen, finns som tapet numera. Tror du inte att den skulle passa bra i köket? Som fondvägg?
-Min faster hade den som vardagsporslin när jag var liten. Kusinerna fick äta i köket och vi hade alltid det där porslinet. Jag avskydde det, tyckte det var så fult. De vuxna fick sitta i finrummet och äta på "Måsen". Chili con carne fick vi. Hon var mycket för design, faster.
-Tycker du vi ska välja en annan tapet?
-Nej, men kan faktiskt ändra sig. Numera tycker jag faktiskt att den är ganska fin.

torsdag 13 april 2017

Smicker

Mimmi vände sig om mot rösten som ropat hennes namn. Det var inget smicker i orden. Hon försökte se varifrån ljudet kom och förstod inte riktigt vad som irriterat den främmande mannen.
-Mimmi. Nu stannar du. Kom hit omedelbart. Mimmi.
På stigen såg hon en villrådig schnauzer. Den tittade ömsom på Mimmi, ömsom mot sin husse, innan den bestämde sig för att lyda. Mimmi grabbade tag i om sina gångstavar och gick raskt vidare på skogsstigen. Det är uppenbarligen inte helt lätt att döpa en hund.

onsdag 12 april 2017

Träffa

-Nu är det snart påsk, sa Anna. Vad ska vi äta för gott då?
-På långfredagen tycker jag vi tar hämtpizza.
-Jag hade nog tänkt mig lax eller lamm eller ett litet påskbord med sill och ägg.
-Men mamma...Du sa något gott. Då måste vi ha kebabtallrik på lördag. Det blir bra, hämtpizza och kebabtallrik. Förresten så vet jag inte om jag ska äta med er. Jag kanske ska träffa någon istället.

torsdag 6 april 2017

Tinga

Jag lagar Chicken Tinga eller Tinga del Pollo. Det är ett nytt recept, som jag inte provat förut, någon slags kyckling med chili, som man kan äta som tacos. Ovanför spisen susar köksfläkten. Den absorberar dofterna från matlagningen. Jag har dukat. De stora mörkgröna tallrikarna står ovanpå tabletter av svart bast. Glasen är blekgrå och knottriga. Salladsskålen står mitt på bordet. Patrik får bestämma vad vi ska dricka.

Ute skymmer det. Köket fylls av ett klarblått ljussken. Jag går fram till fönstret. Det blå ljuset pulserar mot fönsternischen. Trots att jag sträcker på huvudet ser jag inte varifrån ljuset kommer. Hela bostaden vibrerar. Ljuset tränger in i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Jag tar på mig ett par tofflor och går ut på trappan. På gatan står två brandbilar och en ambulans. Polisbilen kommer strax efter och parkerar bakom ambulansen. Brandmännen drar slangar längs trottoaren.

Utanför staket står grannen Sten och pratar med en gubbe med keps och damcykel.
- Jag såg hur det rök från 32:an, säger han. Röken kom ut från ett källarfönster. Det är nog en källarbrand. Jag ringde 112 så snabbt jag kunde. De kom hit på 3 minuter.

När jag och Patrik äter kan vi inte tala med varandra. De blinkande blåljusen fyller köket och det känns som jag tuggar i kapp med ljuset. Det dånar när brandkårens slangar tömmer vattenposten. Ljudet är egendomligt. Jag har aldrig hört det förut.


onsdag 5 april 2017

Vi ses

Vattnet var tenngrått och stilla den dagen. Vid badplatsens brygga låg ett gräsandspar. Jag funderade på varför de sökt sig hit och inte trängdes med de andra tjattrande änderna i ån vid stadshuset. Utanför vassen vid Vänster Udde hade jag sett ett par knipor.

Gräsplanen hade börjat grönska. När barnen var mindre hade vi varit här ibland på klassföräldrarnas vårfester med brännboll och tipspromenad. Ett år vann jag en ananas på tipspromenaden. Den var omogen och svår att äta. Ett annat år kom jag nog sist. Då var det någon sportfåne som skrivit frågorna. Otto vägrade att spela brännboll det året. Han hade hittat en gädda, som simmade under bryggan.

Birgitta kom ner längs grusvägen från parkeringsplatsen. Hon var klädd i en mörkblå jacka och hade gångstavar i händerna. Jag kände igen henne från jobbet, trots att det var flera år sedan jag sett henne. Vi bytte några ord och ESS, min  engelska springer spaniel, blev svansviftande lycklig över att få nosa någon i skrevet. Hon sa vi ses när vi skildes åt och jag svarade med samma fras, till intet förpliktigande. Jag hade hört att hon varit gift med en läkare. Han sköt sig.

Hon försvann in i alskogen vill vänster upp badplatsen och jag började gå upp mot parkeringen. På en stolpe hängde ett urblekt anslag där kommunen meddelade att toaletterna vid Stråsjön tagits bort på obestämd tid på grund av upprepad vandalisering. Vem gav sig på att välta ett utedass av plast vid en badplats? Kom de hit sen och tittade på anslaget? Kände de att de åstadkommit någonting när de läste om det i tidningen?

tisdag 4 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmening. Har du en nagelklippare? Meningen är hämtad från Världens vackraste man av Lena Ackerbo. Jag tror jag har fått tips om den via en av de här skrivövningarna, men jag har inte hunnit börja läsa den än.

När jag tog av mig skon såg jag en röd fläck på strumpan. Tånageln hade fläkt upp sig och börjat blöda. En flisa av nageln hängde lös. Jag linkade in på gästtoaletten och satte mig på toalettlocket och petade på skadan. En badrumsskåp med jalusiluckor och en spegel i mitten satt ovanför det ljusblå tvättstället. Runt toalettstolen låg en ljusblå frottématta. De storblommiga tapeterna var ljusblå, gästhanddukarna likaså. Hela badrummet doftade parfymerat tvättmedel. Kusinerna hade försvunnit iväg, utan mig och jag hade gått in ensam.

Jag rörde vid knoppen på badrumsskåpet. Mamma hade lärt mig att man inte fick rota i andra människors skåp. Det stora badrummet tillhörde mosters familj. Dit fick jag inte gå, utan jag fick bara använda gästtoaletten. Utan att nudda golvet med tårna gick jag ut i hallen.
-Hallå, ropade jag. Hallå.
När ingen svarade tittade jag först in i köket. Det stod tomt, så när som några smulor på vaxduken. Händerna darrade när jag tryckte ner handtaget till vardagsrumsdörren. Farbror satt i sin fåtölj och rökte pipa. Jag vände bort ansiktet för att inte kväljas av röklukten.
-Var är faster? stammade jag. Har du en nagelklippare?

onsdag 29 mars 2017

Inspirationsmening

Inspirationsmening: har aldrig sett henne klädd i annat än

Anna såg Peter i kassakön på Coop. Han köpte rosor i cellofan och hade en chokladask i handen. Vanligtvis brukade de mötas i friluftsområdet, där Peter går med sin långbenta terrier. Det slog henne att han aldrig sett henne klädd i något annat än rustika friluftskläder, tyska kängor och byxor avsedda att slitas på. Hon var klädd så, nu också. Han hade kostym på sig och lade inte märkte till henne, trots att hon sökte ögonkontakt med honom. 

tisdag 28 mars 2017

Lott

Trött på livet i övermått
Köpte på ICA en lott
Mötte därpå en bekant
Du, jag har vunnit en slant
Sa det med ett litet fniss
Jag har vunnit 30 kr på Triss
Så nu kan jag fira med något gott
Eler hämta ut en ny liten lott

måndag 27 mars 2017

Särskilt

Där hagen möter hygget
En bit utanför stan
Finns en glänta med eldstad
Där står ett träd
Med särskilt klättervänliga grenar
I trädet satt en flock förskolebarn och sjöng
Jag vill ha hjärnskakning
Jag vill ha hjärnskakning
Jag vill ha hjärnskakning
Samtidigt förberedde personalen
Utflyktens matsäck

söndag 26 mars 2017

Knarra

Jag minns att jag som barn
Fick ringa till Fröken Ur
Det var något angeläget
Tiden skulle vara exakt
Kanske hade köksklockan stannat
Telefonen stod på spegelbyrån
Som rymde stickor och garn
I en av de knarrande lådorna
Nu finns Fröken Ur på nätet
Men

Webbplatsen kan inte nås

www.frokenur.com tog för lång tid på sig att svara.

ERR_CONNECTION_TIMED_OUT

fredag 24 mars 2017

Grind

Vid grannens vita grind
Sitter en katt som är trind
Jag försöker klappa dess rygg
Men katten är stygg
Den klöser min hand
Den gör så ibland
Fast jag vill vara snäll
Får jag av katten en smäll
Går hem med min hand
Virar in den i ett förband

torsdag 23 mars 2017

onsdag 22 mars 2017

Räta

Det låg en lapp på sovrumsgolvet, bredvid sängen. Den var gul till färgen och dubbelvikt. Texten hade hamnat ner mot golvet. Jag tog upp den och läste.
Att älska är ett sätt 
att finnas till
Jag vill, jag vill, jag vill
-> Finnas till<-
    med Dig
                 ...för evigt
Det var stora ord, för att ligga på ett sovrumsgolv. Jag kände inte igen handstilen, med dess räta linjer i versalerna. Ingen i familjen skriver så. Kanske hade lappen fallit ur en biblioteksbok. En bok om hundträning? Positiv vardagslydnad.  Romanen jag läste? Löftet. En tysk soldat gifter sig med en kvinna han aldrig träffat för att få permission från fronten i Sovjetunionen. Hon gifter sig med honom för att få statusen av fru. Dör han får hon änkepension. Under smekmånaden blir de passionerat förälskade. Han återvänder till fronten, placeras vid Stalingrad. Hon är kvar i Berlin och träter med sina föräldrar. De skriver till varann. Lappen kan komma från den boken. Längtan och löften om evig kärlek. Men boken var nyutgiven och jag vet inte om någon hunnit låna den innan mig.

 (inbunden)


tisdag 21 mars 2017

Världspoesidagen

Stina Ekblad läser Edith Södergran
I en nedsläckt salong
Hon läser med inlevelse
Varje ord blir en flamma
På fjärde raden gråter en kvinna
Salongen tänds upp
I väntan på en ny poet
Som ska läsa sina alster
Med darrande händer
Kvinnan som gråtit säger:
Raivola, Kivennapa, Lintula
Det är namnet på karelska byar
De lär vara borta nu
Rysk mark
För nära gränsen
Hennes dikter är det som finns kvar
Edith skriver om Karelens ekar
Också ett land som icke är
Jag var så liten när jag kom hit
Att jag inte kan minnas någonting alls
Utom det lilla som blivit berättat