lördag 21 oktober 2017

Andra ändan

Meterologen försökte förklara fenomenet stående våg för mig. Eller ja, han var inte meterolog då, bara Jonas som gick natur och drömde om att bli meterolog. Vi var två tonåringar som ansträngde oss för att bli förälskade i varandra. Den stående vågen hade bildats i Bråviken. Han liknade den vid det som händer när man skvimpar vatten i ett badkar från ena ändan till andra ändan. Jag förstod ändå inte. Min familj hade inte ens kommit sig för att åka till Kolmården, trots att jag hade en bok med foton därifrån och tjatade till jag blev för gammal för det. Boken blev sönderläst med nötta pärmar. Jag har en tydlig minnesbild av några chimpanser runt en stubbe. Jonas familj åkte skidor i Österrike på sportlovet och bilade i Europa på somrarna.

fredag 20 oktober 2017

Obekymrad

Uttern
Fångar fisk
I elverkets damm
Orsakar en massa uppståndelse
Obekymrad

En liten text med anledning av att det lär finnas utter i centrum av stan. Ingen verkar har sett uttern, men det har kommit upp en varningsskylt, så inga bilar ska köra på den. Jag har en hemlig dröm om att få se en utter. 

European Otter

torsdag 19 oktober 2017

Textinspirerad av bok

Inspirationsmening: Men det mest märkliga stället i huset var ändå familjens stora klädkammare. Meningen är hämtad från Lannge - Budbärare från det okända

Jag lekte i Villa Solviken ibland som barn. Flickan som bodde där hette Elizabeth och var ett år äldre än jag. Mamma körde mig dit i vår giftgröna folkvagn. Huset var grått och klätt med sådana där grå plattor som jag lärt mig var giftiga. Större delen av huset var tillstängt. Vi fick vistas i köket och Elizabeths rum och den där klädkammaren.

Klädkammaren hade blekgrå väggar och kallt grått golv. I mitten stod ett gammalt bord täckt med en träskiva. Ovanpå den hade Elizabeth byggt en stad av lego som hon härskade över. Hon lät mig leka där på nåder. Jag fattade inte hur någon kunde ha så mycket lego. Jag hade knappt så det räckte till ett hus.

Det är först i vuxen ålder det slagit mig hur märklig den där klädkammaren var. Vi stängdes in där i det kalla och gråa med en oändlig mängd legobitar för att forma en värld efter Elizabeths huvud. Hennes mamma var som min, ofta sängliggande med huvudvärk.

Huset var annonserades ut på Hemnet och jag gick in på mäklarens hemsida. Det hade renoverats i svart och vitt och mäklaren hade slarvat med att plocka bort inför visningen. Under en säng låg en udda strumpa och det satt vykort och  barnteckningar på kylskåpet. Det var bara klädkammaren som var sig lik. Grå, kall och kal.

Jag nämnde husförsäljningen och klädkammaren när jag var hemma. Vi drack te ur benfärgade muggar med äppelmotiv och jag föreställde mig hur hemnetknarkare skulle irritera sig på kökets furumöbler om huset kom ut till försäljning (jag fasade för den dagen).
-Villa Solviken, sa min bror. Klädkammaren? Det bodde någon gubbe där på 30-talet ihop med sin mamma. Torsten hette han visst. De sa att han var nazist och  hängde sig strax efter kriget. Jag har hört att han går igen. Mamman dog i samma veva och det fanns visst en undangömd syster, som togs till nåt hem också.

tisdag 17 oktober 2017

5 minuter i fred

Har man ens fem minuter i fred
När man har internet ständigt tillgängligt
Möjligheten att se om det hänt något
Något att kommentera
Eller förfasa sig över
Känslan av tomhet
När man bara blir irriterad
På sig själv
Man tror man vilar, kopplar av
Fast hjärnan bara grötar ihop sig
Metoo
Skriv det i sociala medier
Om du varit sexuellt trakasserad
Jag vet att jag borde bli upprörd
Ta tag i det
Kräva förändring
Men jag blir bara ledsen
Så många
Främlingar och sådana jag håller av

söndag 15 oktober 2017

Meterolog, lyster, längtan

Dammtrasan gör sig över lysterskålen jag fått efter mormor. Det är en orange glasskål. Ytan ger ett oljeskimrande intryck. När jag var barn var skålen magisk, fylld av hårda karameller eller en peng att ta vara på. Nu känns den hopplös omodern. Ändå har jag den framme. Min bokhylla är sådan. Ett masoleum över tankar jag en gång tänkt och minnen jag längtat efter att vidröra. Jag vet inte vad jag skulle ha istället. En tom vägg som det står Carpe Diem på? Eller en fondvägg med någon stormönstrad tapet?

I bakgrunden står TV:n på med väderrapporten. Idag har meterologen en röd skjorta under en tweedkavaj. När jag var i tonåren hånglade jag med meterologen. Han kunde inte kyssas, men var rätt rolig. Det slår mig att jag inte reagerar på honom längre. I åratal har jag ryckt till när jag sett honom på TV. Tankarna har dragit upp min tonårskropp och slängt den över mig. Nu bryr jag föga om honom, än mindre om det han säger. Vädret blir som det blir ändå och det brukar hinna ändra sig innan det blir dags för nästa prognos.

Jag lyfter skålen och håller den i händerna. Den känns tung och den oljiga ytan känns flottig. Det syns ett tydligt märke på bokhyllan där den har stått. Kanske är det dags att ställa undan skålen? I köksskåpet högst upp? Som jag måste ha stegpall för att räcka.

lördag 14 oktober 2017

Andas

Strandängarna vid Tåkern betas av kor för att hålla landskapet öppet. Vi såg dem på håll när vi gick och följde spången som markerade vandringsleden. Det blåste. Folk och fåglar lyste med sin frånvaro. Vi såg inte en människa när vi gick där ute i grådagern. När vi gick tillbaks hade korna flyttat på sig. Flocken om 40 djur stod på varsin sida av spången. De var bruna och vita och hade lockig päls i pannan.
-Nu går vi, sa jag. Har man fullt med kossor i ett naturreservat där det går folk så är de säkert snälla.
-Jag undrar vilken rubrik Aftonbladet skulle välja? Turister attackerade av kor? Fågelskådare attackerade av kor? Vandrare attackerade av kor? Turister låter mest allmänt. Vem som helst kan identifiera sig med turister.
-Fågelskådare låter mer extremt. Du har kikare. Vi ser ut som fågelskådare. Nu går vi.
Halvvägs genom koflocken, när ett av kreaturen sparkade bakut och galopperade iväg, insåg jag att jag slutat andas.

torsdag 12 oktober 2017

Barnen står tätt tillsammans

Barnen står tätt tillsammans under kastanjeträdet. De har händerna fulla med blänkande, rödbruna kastanjer de plockat på marken. Trädet står i Lövgrens trädgård. Grenarna sträcker sig över nätstaketet och in på bostadsrättsföreningens mark. Barnen har galonbyxor och stövlar och färgglada jackor i turkos och cerise. Kastanjerna är magiska så här års, blanka och hårda, skönhet man vill bevara i evighet. Framåt vintern kommer de att skrumpna ihop och börja likna knöliga valnötter. Jag vet. Jag minns de kastanjer jag plockade som barn och sorgen när samlingen försvann ner i papperskorgen under mammas vakande öga.

Lokalradion sänder ett inslag om Lisbeth. Hon har 149 saltkar i ett vitrinskåp och ska sälja samlingen för att inte bli, som hennes dotter uttryckt det "hemtjänstens skräck". Jag funderar på om lokalradion har nyhetstorka och varför Lisbeths saltkar är värda ett inslag. Det måste väl finnas värre saker att lämna efter sig än några små skålar i pressglas, som vardera rymmer ett par skedar salt. Böcker, tavlor, halvfärdiga handarbeten, stenar från någon grekisk strand... Jag ligger i riskzonen.

Bostadsrättsföreningens ordförande kommer ut från sin port. Han har keps och täckjacka och ställer sig framför en buske. Ett efter ett plockar han av de gulnade löven och lägger dem på marken. Jag funderar på att sätta på en någon skiva, bara för att slippa tänka på Lisbeth och hennes saltkar och bostadsrättsföreningens ordförandes intressen för löv, men tvekar. Många har gjort sig av med sina skivor och lyssnar bara via streamingtjänster. Min samling står kvar som någon slags souvenir över gamla minnen. Det blir något från YouTube istället. Townes van Zandt. Jag såg en dokumentär om honom för något halvår sedan och lade namnet på minnet. I en kommentar till videon har någon skrivit townes saved me one bad day.

onsdag 11 oktober 2017

Rädda

Grodan fångades i språnget
Låg död på vägen
Omöjlig att rädda

tisdag 10 oktober 2017

Bläddra

Jag bläddrar i en bok om koftor. Den handlar om koftar och stickade plagg som kulturbärare. En riktigt bra kofta är smidig, följsam, varm och vacker, står det i boken. Den står över klädkoder, borgelighet och konvenans. Den kan befria sin bärare.

Jag läser om bandymålvakten Slevens kofta. Koftan började som en tröja, men när Sleven lade på hullet klipptes tröjan upp framtill och försågs med knäppkanter. Numera finns tröjan på museum i Uppsala. Den är lappad och sliten och ett älskat plagg.

När jag bläddrar vidare finner jag ett kapitel om Ivar Arosenius. Med blomsterkrans i håret målade han sitt självporträtt iförd en mönsterstickad tröja. På målningen förefaller tröjan vara mörkt grön, mönstrad med tunna linjer som bildar romber. Stickar man efter bokens beskrivning ska tröjan stickas med natursvart bottenfärg. I kapitlet finns flera foton. Ett foto är nästintill identiskt med självporträttet. Konstnären sitter på en säng. Ena armen vilar på en kudde. Själva målningen är dock gjord framför en spegel. Det syns på tröjans knäppning.

Det är något skört över Arosenius. Hans uppenbarelse fyller en med känslan av att vända ansiktet mot himlen en stjärnklar kväll. Själva ögonblicket fångas i en bild av en man insvept i en allför stor rock. Han är ömtålig, mager...Säkert plågad av den sjukdom som kom att ta hans liv. Som barn fick jag höra hans sagobok Kattresan. Den lästes högt. Boken fick jag av någon äldre släkting som läst den som barn. Men ack, katten åt så att den sprack. Jag vill minnas att jag tyckte boken var skrämmande, oförutsägbar, påtvingad... Döden i blödarsjuka, som sades vara fasansfull, hade kanske också sin betydelse. Vi hade släktingar i trakten där han bodde, så det är möjligt att han nämndes, som sådant man skvallrar om.



Boken jag bläddrat i heter Kulturkoftor, livet, konsten och saker att sticka och är skriven av Celia B Dackenberg.

måndag 9 oktober 2017

Stänga

Anna stänger bakluckan till bilen. Hon huttrar till. En vindby blåser in under parkasen. Vatten rinner ner innanför kragen. Trots att hon bara gått över parkeringsplatsen är fötterna genomblöta. Varukassarna fyller bagageutrymmet. Det blev dyrare än hon räknat med. Ändå kan hon inte påminna sig att hon köpt något onödigt. Köttfärsen på extrapris kanske. Hon har säkert köttfärs i frysen redan. Amaryllislöken. Ingen jul utan amaryllis. Att driva den direkt från löken istället för att köpa en färdig med knoppar är tradition för henne. Hon skulle vara slut som människa om hon inte fick hållas med den där löken och sätta den i mormors gamla Rörstrandskruka.

Bilen känns sur och fuktig när hon sätter sig bakom ratten och letar efter reglaget till värmen. I kassakön hade hon stått bakom två kvinnor i pensionsåldern. De var kutruggiga och hade ljungfärgade sjalar över mörka kappor.
-Jag har träffat mitt barnbarn i helgen. Fyra vuxna på en två-åring. Det är lagom det.
-Tänk om man kunde stänga av de där små.
-Eller bara stanna tiden. De är ju så goa.
Anna kramade ratten med händerna. Det kanske var det som var felet. För få vuxna som brydde sig. Hon som aldrig räckte till. Fyra vuxna till ett barn. Hon var nästan alltid ensam.

lördag 7 oktober 2017

Ord på B

I en by i närheten hölls skördemarknad. Besökarna rullade kärror fyllda med potatissäckar och äpplen mot sin bilar (landsbygdsbor är så otroligt praktiska av sig). På borden längs bygatan låg bullar och bröd till försäljning. Jag köpte broccoli och bruna ägg, som enligt uppgift värpts av hönor som var både välmående och frigående. Ett äpple fick jag också tag på. Ett Maglemer, syrligt och frisk i smaken, ett barndomsäpple, som inte brukar finnas i butik. Det räckte med ett äpple, bara för att minnas och njuta av smaken. Jag köpte inte fler.



by, besökare, bygatan, bilar, bullar, bröd, broccoli, bruna, barndomsäpple, butik 

fredag 6 oktober 2017

Lagt märke till

-Vet du vad jag lade märke till när jag var på Preem för att hämta paket?
-Att folk handlar för mycket på postorder?
-Man kan se på folk vad de har beställt. Först i kön stod det en kille med mjukisbyxor och huvtröja. Det verkade inte som han varit utomhus i någon större omfattning sedan han gick på mellanstadiet. . Killen hade köpt hemelektronik. Efter honom stod en tjej med träningstights och gångstavar. Hon hade köpt kosttillskott. Ynglingen framför mig hade köpt kläder från Zalando för att komplettera sin redan moderiktiga garderob.
-Vad köpte du själv som var så avslöjande?
-Jag hämtade ett paket från Apotea.

torsdag 5 oktober 2017

Samlingen i hörnet

Samlingen i hörnet var det enda som avslöjade att det var kanelbullens dag. Åtskilliga bullformar av veckat papper hade vikts ihop till tårtbitar och kilats in under kanten på brödfatet som stod i hörnet av köksbordet. Pyssliga fingrar hade format hjärtan av överblivet pärlsocker på vaxduken. Diskbänken pryddes av två glas kladdiga av mjölk och en urdrucken kaffekopp. Klara suckade. Hela dagen hade hon ståndaktigt tackat nej till kanelbulle efter kanelbulle, med eller utan rosa socker till förmån för cancerforskningen, flerköpserbjudanden och hembakta alster med glasyr, bara för att komma hem till detta.

tisdag 3 oktober 2017

Komma

Utflyktsbåten ligger vid kaj på grund av motorhaveri. Det hänger en skylt på repet vid landgången. Båten har låg bordläggning och en överdimensionerad överdel med plast och glasfönster. Fören ger ett uppnosigt intryck. Fendrar av gamla bildäck förhindrar att den nöter mot kajkanten. Någon personal ser jag inte till. Vi skulle gjort en utflykt till ett naturreservat för att vandra runt en ö präglad av ålderdomligt jordbruk och kustnära fiske, men nu kommer vi inte att komma ut. Sol, vind och vatten. När jag tänker orden så tänker jag att det är en uttjatat refräng, en sång man hört allt för många gånger vid fel tillfällen. Samtidigt så finns längtan alltid där, efter öar och kust.

Jag sitter på en parkbänk med ryggen mot en uteservering. En barnfamilj med en dräglande golden retriever passar mig och hunden nosar på mitt knä. Det yngsta barnet som nyss lärt sig gå stapplar fram på knubbiga ben. Ett äldre syskon sitter hopkrupen i vagen. Kinderna är strimmiga av tårar och ögonen svullna.

På uteserveringen sitter en kvinna i elrullstol. På bordet framför henne står en kaffedrink. Hennes överkropp påminner om en bylsig kudde. Hon har påfallande korta armar och talar i headset.
-Vilken fantastisk sommarstad det här är, säger hon. Så idylliskt och lämpligt både för kompisgäng och barnfamiljer. Kommer du snart?

Mobiltelefonen i fickan tynger mot benet. Jag avskyr den för den får mig att känna mig dum. Dum för att jag inte förstår dess finesser fullt ut, dum för att den gör mig beroende och användandet sällan ger mig något i utbyte. Jag tar fram den för att skicka ett meddelande, men tvekar inför formuleringen. Kommer du snart? Kan du komma snart? Var är du? Varför dröjer du?

måndag 2 oktober 2017

Hårt

Det blåser hårt från väst. Jag noterar att träden gulnat över natt. Skogen är annorlunda nu, än vad den var igår. Svamparna är betydligt färre. Morgonen bär vittnesbörd om annalkande oväder. Det är en sådan dag, när man vänder ansiktet mot vinden, för att möta melankolin i sitt inre.

söndag 1 oktober 2017

Utanför fönstret

Utanför fönstret var allt bara mörker. Mörker och vind. Jag stod vid fönstret. Stormen piskade björkgrenarna framför gatlyktan. Löven hade inte fallit från trädet. Bara enstaka löv hade gulnat. Så blev allt mörkt. Strömmen gick. Lamporna slocknade i hyreshuset på andra sidan gatan. På andra våningen pågick en fest. Jag såg cigarettglöden från de som var ute och rökte och föreställde mig hur vinden slet i deras kläder. I lägenheten högst upp tändes en ljuslykta i fönstet. Elementet kändes fortfarande varmt mot mina fingrar. I köket hade tevattnet inte hunnit bli mer än ljummet innan strömavbrottet. Jag funderade på att tända en ljuslykta, men avstod. I stan brukar strömmen snabbt komma tillbaka.

torsdag 28 september 2017

Grå

På morgonen när dagern var grå mötte jag en flock vargar på hygget. Ledarhonan stod på en sten och blängde. Hanen och något som föreföll vara en valp på väg att bli vuxen närmade sig på stigen. Hanen gick med sänkt huvud. Morrade. Den yngre var valpigt uppspelt. Jag böjde mig ner och svepte in hunden i min jacka för att skydda den samtidigt som jag skrek försvinn åt vargflocken. Där vaknade jag. Någonstans i drömmen läste jag att vargar setts i trakten, på andra sidan viltstängslet ett par kilometer bort.

Händelsen med vargarna var en dröm, en påtagligt närvarande dröm som närde sig på min själ den kommande dagen, diandes i min bröstkorg. På kvällen beslöt jag mig för att teckna varghonan. Jag tecknade efter bild och resultatet blev sådär. Det syntes tydligt att jag använt förlaga och det fanns ingen riktig närvaro i bilden. Trots att jag brister i skicklighet fortsatte jag med bilden.

Det knackade på dörren. Klockan var mycket och det var dags att förbereda kvällen. Jag lade skissblocket på soffbordet och gick och öppnade. Utanför stod Hans och Marie. De presenterade sig så. Hans var påfallande lång. Han stod med tårna vinklade inåt och hans mage under den grå skjortan såg ut som om den var stoppad med dun. Marie hade glasögon och håret uppsatt i råttsvansar.
-Vi kommer från Radiotjänst, sa Hans. Du har inte betalt din TV-licens.

onsdag 27 september 2017

Kan vara

Funderar på
Om det kan vara så
Att all information
Om riskerna med stress
Kombinerat med uppmaningen
Att du måste stressa ner
Helt enkelt är stressande i sig
Det är lite som
Du får inte bli förkyld

måndag 25 september 2017

Nödvändigt

Jag vill minnas
Att vi alltid vände på slantarna
Blandfärs istället för nötfärs
Den var några kronor billigare
Tänk på att det är billigare att baka själv
Stekt potatis istället för djupfrysta pommes frites
I efterhand undrar jag
Var det verkligen nödvändigt?

söndag 24 september 2017

Komplicerat

Tvärs över vägen mot Lidhult står en låst vägbom. Vi lämnar bilen i en trevägskorsning som mest påminner om en glänta för att gå de sista kilometrarna fram. Skogsvägen har grå hjulspår och tovigt gräs i mitten. Vi går tysta på varsin sida. Granskogen står tät.
-Den är snart avverkningsbar, säger Jens. 
Jag rycker på axlarna. 
-Det är sorglig när skog tas ner. Jag tänker på fåglarna och djuren.
-Kan inte vara mycket djurliv i en sådan här skog.

Lidhult tillhör hembygdsföreningen numera. De har fått torpstället som donation. Ängarna närmast huset slås med lie varje år. Vi går fram till stugan. Den består av kök och rum. Ladugården knäcktes av stormen 1969. Kvar finns bara en krympande hög av brädor och tegel. Det växer nässlor runt grunden. På stentrappan står en trebent järngryta fylld med röda pelargoner och det hänger tunna gardiner i fönstret. Inslag och varp bildar ett tätt rutmönster. Jag kikar in genom fönstret på långsidan och ser den murade spisen. Av någon anledning kommer jag att tänka på Moa Martinsson, någon filmatisering av Mor gifter sig som jag såg på TV för länge sedan. Runt köksbordet står några udda stolar. Jag ser en tallrikshylla fylld med udda porslin och en gul emaljhink. Längst in i rummet står en våningssäng, som förefaller vara hemmasnickrad. Madrasserna är täckta av gröna överkast, i en nyans som påminner om möblerna på Folktandvårdens väntrum. 
-Går man runt knuten så ska det finnas en stig som leder ner till sjön, säger jag. Två barn drunknade där. De var tvillingpojkar. Tror de var tio år. Så säger man att tillvaron är komplicerad nu. Åtta barn i den lilla stugan. Unga som emigrerade till Amerika och som aldrig hördes av. Vet du att man kan övernatta i stugan? Man får ringa till ordföranden i hembygdsföreningen och för att få låna nyckeln.
-Skulle du vilja göra det? Stugan har ju tillhört din släkt?
-Jag vet inte. Det är så känslomässigt ändå, att bara vara här. 

fredag 22 september 2017

Önskade

På torget sålde Olle ekologiska grönsaker som han själv hade odlat. Gurka, zucchini och broccoli brukar vara billigare än i mataffären. Det har jag lärt mig och så får man lite torghandlarcharm på köpet. Han skämtade med en av kunderna som trängdes framför disken av väderbitna plankor och vände på kålhuvuden och rödbetsbuntar.
-Du är bra på huvudräkning du. Om jag behöver leja någon till hjälp så vet jag vem jag ska vända mig till. Du kan få betalt in natura. Jag så till en tjej en gång. Hon bara stirrade på mig, fast det inte var så jag tänkt mig. Det var grönsaker jag tänkte på. Jag lovar.
Han vände sig mot mig. Fleectröjan var öppen i halsen och han hade inte hunnit raka sig. I hemlighet är jag lite oroad över Olles hälsa. Han verkar så stressad och när jag väntar på min tur har jag hört åtskilliga historier om bevattning och marknader.
-En squash och en gurka, sa jag. 20 kronor.
-Det är inte en squash, sa han och log, utan en zucchini.
-Är det någon skillnad? Är det inte samma sak?
-Det är en milsvid skillnad. Fruktköttet är helt olika växtsättet skiljer sig åt.
Han förklarade och jag önskade att jag fortfarande kom ihåg skillnaden. Den ena har genomskinligt fruktkött och den andra vitt.

torsdag 21 september 2017

Lättad

Ser dig försvinna
Lättad, oändligt sorgsen
Ingenting upphör
Ögonblickets bitterhet
Vattenångan skimrar till

onsdag 20 september 2017

Text inspirerad av mening i bok

Inspirationsmeningen I längden vinner hopplösheten över varje ljusglimt, varje hjärtslag, varje ansats till något annat, är hämtad från Lina Limans bok - Konsten att fejka arabiska. Det blev någon slags dikt, inspirerad av meningen.

Kanske är det så
Att vissa är stämda i moll
Med ett vemod och mörker
Som sluter om själen
Ett ansikte som minns fukten av regn
Mer än värmen från sol
Händer som värms över brinnande ljus
Istället för att hållas av en älskad vän

tisdag 19 september 2017

Obegripligt

På villagatan som leder ut mot skogen blir jag upphunnen av en joggare. Hunden står och nosar på en fläck och påminner mest om en dränkt råtta.
-Hej, säger joggaren. Vilken härlig morgon. Visst är det obegripligt att det kan regna så mycket som det gör.
Jag ler och ser honom försvinna bort längs vägen. Vindoverallen är säkert 20 år gammal och han har svarta joggingskor. Han springer lätt och taktfast och verkar ha ett fantastiskt löpsteg, helt utan påverkan av sneda fötter eller ömma knän. Kunde han verkligen vara närmare 80?

Jag tar den knöliga stigen längs sjön. Bryggan är regnvåt och hal. Skogen speglar sig i vattenytan och gör den gråtmild och grön. På håll hör jag Jörgenssons tupp. Den låter gammal och hes, som den behöver harkla sig först, innan den gal. Vad gör man med en gammal tupp? Nackar den? Låter den dö av ålderdom? Vid stigen växer några Karl-Johansvampar. Jag ber hunden leta efter dem.
-Var är svampen? Kan du hitta svampen?
Hunden letar rätt på dem med hjälp av nosen och får hundgodis som belöning. Svampen är anlupen. Jag låter den stå kvar.

lördag 16 september 2017

Viktiga

För ett par år sedan så skrev jag morgonsidor regelbundet. Det var något jag läst att man skulle göra enligt någon amerikansk kreativitetscoach. Tre handskrivna sidor eller 20 minuter varje dag, direkt på morgonen så fort man vaknade helt utan krav på att det man skrev skulle vara meningsfullt, grammatiskt korrekt eller ens läsligt. Sedan slutade jag. Varför vet jag inte riktigt. Kanske tröttnade jag på dumheterna jag skrev och att jag ständigt upprepade mig. Vi skaffade en ny hund och en valp som behöver ut så fort den vaknar och helst innan dess tillåter inte riktigt att man mornar sig med en anteckningsbok. Pennor tuggar den sönder så fort den får en chans.  I morse kände jag att jag saknade de där morgonsidorna. De kanske var viktiga på sitt sätt?

fredag 15 september 2017

Klänning

Jag har varken klänning eller högklackade skor på mig idag. Det slår mig när jag träffar kusinerna. Sofia har en klänning i lager på lager med siden och spetsar och högklackade sandaler snörda runt vristen. Till och med handväskan är elegant. Agneta är klädd i en svart fodralklänning. Över har hon en limegrön poncho. Till det har hon valt stövlar med höga klackar.

Jag svär för mig själv när jag ser dem och jämför deras plagg med mina. Var de handlar sina kläder vet jag inte, men det är inte hos någon av de stora kedjorna i alla fall. Garderobsångest är något jag försökt rationalisera bort. Jag valde mellan en prickig tunika från Gudrun Sjödén och en svart damkostym, plagg som har ett par år på nacken, men kan räknas som klassiska och tidlösa. Stöttepelare i garderoben. När jag stod framför spegeln i hallen så märkte jag att passformen på kostymen inte var vad den varit. Kroppen hade förändrats de senaste åren och det verkade inte som jag kunde trolla med figurformande underkläder längre. Det skulle behövas en lyftkran för att få ordning på saker och ting. Inte för att jag är den som skämtar om tyngdlag och tantighet.

Vi kramades när vi träffades, uppriktigt glada över att se varandra och vi talade om sådant som vi ansåg passande. Agnetas son går en spetsutbildning på gymnasiet. Sofia hade varit på Kreta. De är duktiga på att prata om sig själva båda två. Jag satt mest tyst, med en gröt av barndomsminnen i huvudet. Mina föräldrar. Deras föräldrar. Skillnader. Likheter. Jag kommer aldrig att bli klar med mig själv. Nå den där insikten och försoningen som man borde. 

torsdag 14 september 2017

Klockan

Någon gång i vuxen ålder
Slutade jag bära klocka
Tiden upphörde att existera
I den formen
Men fanns fortfarande kvar
Det finns väl ingen som bär
Armbandsur numera, säger Hasse
Alla vet väl vad klockan är
När man har klocka på mobilen
Säg inte det, säger jag
Armbandsuret är en statussymbol
Ett smycke för män
Något som man inte behöver
Som visar att man har råd

tisdag 12 september 2017

M-ord

Vi stannande till vid en mack mellan Borås och Alingsås. En man i manchesterkostym tankade en Mitsubischi. Han hade ett cigarettpaket i bröstfickan och fingrade rastlöst på pumphandtaget. Bakom macken låg ett gatukök inrymt i en rödmålad barack. Raggarköket stod det på en skylt. Hemlagat mos. Dagens 65 kr. Jag svär på att folk faktiskt stannar till för att fotografera det där. Utanför stod två amerikanska bilar, en mörkgrön och en metallicblå. Inredningen gick i amerikansk 50-talsstil, rutigt golv, krom och stoppade galonmöbler. En kille i 35-årsåldern klädd i svarta arbetsshorts satt med särade ben vid ett av borden och slickade på en mjukglass. Vi åt aldrig där. Sedan fick vi höra av Mimmi att Mattias och Marina åkte dit ibland och att de faktiskt hade god mat. Vi kanske har missat något?



Mack, mellan, man, manchesterkostym, Mitsubischi, mörkgrön, metallicblå, mjukglass, Mimmi, Mattias och Marina, mat, missat

måndag 11 september 2017

lördag 9 september 2017

Dröjde

Kyrkan hade familjedag med förtidsröstning till kyrkovalet, loppmarknad och servering. Jag gick dit för att rösta. Partigrupperna stod utanför församlingshemmet. Sverigedemokraterna bjöd på engelsk konfekt med illblått strössel. Karamellerna såg inte aptitliga ut. Centerpartisten diskuterade prisutvecklingen på skogsfastigheter med någon som inte var med i det partiet. Socialdemokraterna pratade om hundar. Från serveringen luktade det kaffe och grillkorv. Försäljarna på loppmarknaden hade täckt sina bord med plast och paraplyer till skydd mot duggregnet. Det dröjde innan jag fick gå in på pastorsexpeditionen och lämna mitt röstkort och mina röstsedlar. Paret innan mig fumlade med röstsedlar och letade efter sina glasögon. De slog mig att de ändå var varsamma mot varandra. Kanske har de rösterna jag lämnade någon betydelse.

onsdag 6 september 2017

Sällan

Vi besöker sällan norra delen av Storgatan. Det finns ett par föreningslokaler längs gatan. Centerpartiets partiexpedition ligger där och konstföreningen har inte öppet speciellt ofta. Modigs Café har legat där sedan 1929. Modig själv avyttrade verksamheten för flera årtionden sedan, men namnet lever kvar.

Den senaste ägaren, en gråhårig kvinna sprungen ur en annan tid, har försökt sälja i flera år. Sedan förbifarten byggdes uteblir långtradarna och hantverkarna verkar söka sig någon annanstans. De som skvallrar och fikar sitter på Royal eller ICA. Nu verkar det inte som det kommer att serveras något mer kaffe under den snirkliga neonskylten med texten Konditori. Kontraktet är uppsagt och inventarierna ska säljas ut. 

Vi gick dit på utförsäljningen, lite skamligt, eftersom vi inte varit där när konditoriet var öppet. I samband med ett ägarbyte på 1990-talet hade väggarna målats i en mild nyans av rödockra. Över soffan hängde en enkel oljemålning med en tall. Caféstolarna i teak runt de repiga borden hade fått ny klädsel av vaxduk från IKEA med 60-talsmönster. I det inre rummet stod ett par fåtöljer och en bokhylla med populära pocketböcker från de senaste åren. Det var ett sådant där café som var som ett vardagsrum, där man skulle kunna sitta länge med sina tankar.

Jag plockade åt mig en gul plåtburk som det stod Svea Konfektyr på och tog den i famnen. Trevåningsburkarna med påtejpade etiketter och bullburken av 1970-talsplast ville innehavaren inte sälja ännu. Limmet på tejpbiten som det stod drömmar på hade börjat släppa. Stolarna skulle säkert passa i köket hemma. Tyget var så omsorgsfullt valt. Jag antar att de kommer att hamna hos någon uppköpare som säljer vidare till någon som ska starka retrocafé på en fashinablare adress.

Utanför satt Ottosson och mässade på samma sätt som han gjort de senaste 40 åren. Han hade leriga Eccoskor på fötterna och för korta gabardinbyxor. Det verkade som han mumlade något om att jordens undergång var nära. När han pratade politik brukar han använda könsord och några sådana hörde jag inte. 


måndag 4 september 2017

Ord som börjar på O

Olivia stannade till på stigen och kisade mot stubben. Rötterna växte ut över stigen. Det multnande träet var blank och svart av fukt. Längst stammen hade grönaktiga alger fått fäste. Ovanpå stubben låg ett ostron fyllt med ollon.

Olga skymtade längre fram. Hon bar en orange regnrock. Det styva tyget stod ut som en kon runt henne. Regnrocken var på tok för stor för henne. Olivia hade en likadan regnrock, fast gul. Hennes var för liten. Det var sådana plagg som förmanande vuxna tvingade barn att ta på sig, så fort det var det minsta fuktigt ute, med ord som du kan bli kall eller tänk om du blir blöt.
-Olga! Titta vad jag hittat.
Systern svarade inte, så Olivia fortsatte på den slippriga stigen.

Mormor gjorde ost och hade skickat ut barnen för att leka. Osten var grynig och syrlig. De vuxna älskade den och hyllade mormor för hennes hemliga recept. När Olivia smakat på den syrliga osten hade hon tänkt att när mormor var borta, så skulle osten också vara borta, utan att hon någonsin lärt sig tycka om den.

Olovandes hade flickorna gått till grottan på berget. De hade klättrat ner för stigen med hjälp av ett rep och sidledes trängt sig in genom grottmynningen. Där inne skymtade de resterna av en hund. Kroppen hade skrumpnat. Den toviga pälsen var täckt av lera och den verkade ha ett sår på bogen. Bakom hunden låg ett bylte med kläder. Olga hade börjat gråta när hon såg hunden. Hon tog Olivia armen och drog ut henne ur grottan.
-Det fanns något mer i grottan, sa Olivia när de klättrade upp. En människa.
-Du ljuger, sa Olga. Det fanns bara en hund och det var synd om den för den var död.


Oliva, och, ostron, ollon, Olga, orange, ost, också, om, olovandes

fredag 1 september 2017

Listig

Ligger stilla
Igen
Stör ingen
Tror jag
I all enkelhet
Genomtrött

tisdag 29 augusti 2017

En halvtimmes sömn

Jag hade kanske sovit en halvtimme, när jag väcktes av att jag hostade. Den var en torr, uppgiven hosta som inte innehöll någonting, förutom det hjälplösa upprepandet, som höll mig vaken och  gav mig halvdvala istället för sömn. När jag var liten varade en förkylning alltid i fyra dagar. Då kunde man få ta C-vitamin. Brustabletter som bubblade i glaset och påminde om läsk. Nu vet jag inte. Jag har gjort citron- och  ingefärsdricka. Den river i halsen, men känns verkningslös. Jag googlar på huskurer mot hosta och blandar bikarbonat i vatten för att dricka. Det hjälper föga. Lök har jag inte provat. Det kanske jag skulle göra?

torsdag 24 augusti 2017

onsdag 23 augusti 2017

Göra + lämna

Brevbäraren lämnade
Posten i brevlådan
Det var en tidning
Som tillhörde grannen
Ett brev från Folktandvården
Som skrev att de hade mycket att göra
Och brist på personal
Så om det inte var akut, så skulle jag få vänta


Förresten behöver man göra något när det är hästar på TV? Jag låtsas att jag är 11-12 år. Det går så där. 

söndag 20 augusti 2017

Rörelse

Såg du rådjuret
Rörelsen i skogsbrynet 
Vi kör snabbt förbi
Svarta däck mot asfalten
Bockjakten börjar visst snart


lördag 19 augusti 2017

Honom

Jonathan är på besök. Jag är inte helt bekväm med att ha honom i lägenheten. Vi är kusiner och han är året äldre än jag. Egentligen är åldersskillnaden större, han är född tidigt på året och jag i november. Novemberskorpion. Han har börjat träna på gym och pratar om triathon. Den vita T-shirten stramar runt den solbrända överarmen. Kladdkakan jag bakat står på soffbordet. Han tackar nej och jag tar en liten bit för syns skull.
-Du har fått farmors tavlor, säger han. Jag känner igen dem.
-Inte alla. Du var inte med när vi tog hand om hemmet.
-Jag var i Australien då.

Jag har hängt tavlorna vid valvet som leder in till vardagsrummet. Det är två tavlor. En blek kvinna böjer nacken bakåt och blottar sin hals på den ena. Den andra tavlan är liten och långsmal. Motivet är ett stilleben med päron och plommon. Frukten är sexkantig till formen och står på en smal hylla mot svart bakgrund. Färgen har lagts på med kniv. Det är farmor som målat dem.
-Pappa sa alltid att den där med ansiktet ser ut som ett vattenlik. Du vet någon som legat för länge innan den hittas.

fredag 18 augusti 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Att jag inte har några pengar just nu, är hämtad från Hur ska det gå för Pinnebergs av Hans Fallada.

Jag läser Hur ska det gå för Pinnebergs och det känns motigt att läsa om deras liv i 1930-talets Tyskland. Hon blir gravid och de tvingas gifta sig, något som inte ses med blida ögon av hennes föräldrar. De skulle hellre se att hon gifte sig med en arbetare och inte en som är anställd, som det heter i boken om en som är kontorstjänsteman eller försäljare och därmed går sin arbetsgivares ärenden, men ändå är näst intill rättslös inför arbetsgivaren. Företaget går dåligt. Tre lata tjänstemän kan bli två flitiga. En ska bort. Man ställs mot man.

Tillsammans försöker det unga paret göra upp en budget. Allting kostar, mer än vad de har råd med, inser de. Hon kan inte laga mat. Hennes mamma har aldrig lärt henne det. Att inte ha några pengar ekar genom boken och den lämnar mig ingen ro.

De hyr möblerat och gör visit hos hyresvärdinnan. Den gamla damen gråter varje kväll. Hon sörjer sin döde make. De hade 50000 mark Nu kostar ett halvt kilo smör 3000 mark. Hon förstår inte vem som lurar henne, hon som är så noga och alltid för bok över hushållets utgifter.

Människan ställs mot samhället, mals ner i kampen för tillvaron och som sagt. Boken lämnar mig ingen ro. Hur långt har vi egentligen kommit sedan Tyskland och 30-talet och det som ledde till krig?


lördag 12 augusti 2017

Vidare

Ett kändispar från Stockholm hade köpt ett gammalt tingshus på landet och renoverat det under tio års tid. Nu skulle resultatet visas för allmänheten med loppmarknad och tårtkalas för att finansiera renoveringen av fängelset. Redan en halvtimme innan det öppnade köade ett par hundra personer utanför. Damer i klänning och herrar i skjorta och shorts sträckte spanade in över syrenhäcken för att få syn på någon av kändisarna i trädgården. Kändisarna var inte så kända att gemene man kände till dem, det var mest att det stått  lokaltidningen att de var kändisar. Den prisbelönte konditorn med café på Kungsholmen hastade förbi på väg mot tårtserveringen som för tillfället inrymts i ett rödmålat trädgårdsskjul. Radiorösten, som kanske varit med i Bolibompa, stod på trappan och försökte uppmana till lugn genom att ropa i en minimal megafon. Kändisarna hade identiska vita skjortor, solbränna och snäva jeans av något märke som inte var känt utanför Stockholms innerstad.

När grinden öppnades rusade besökarna mot tårtserveringen och bildade en lång kö. Radiorösten försökte styra upp dem som ville gå på visning i huvudbyggnaden.
-Om vi kliver över staketet till kohagen så kan vi ta oss härifrån utan att bli nedtrampade, sa Mimmi.
-Är du säker på att du vill gå? sa Peter. Jag hade ingen aning om att folk var så intresserade av byggnadsvård.
-Jag har sett tillräckligt. De har ett gammalt slagbord med en ostindisk terrin på i salen. Det såg jag genom fönstret.
-Det kanske inte var någon vidare utflykt det här?
-Jodå. Bokbordet på loppisen räddade min dag. Där finns både Schlagerbögen med glittrigt rosa omslag och en bok som hette Att komma ut.

fredag 11 augusti 2017

Kan

Läser i tidningen
Att stjärnfall kan ses i afton
Om inte himlen är mulen
Och moln skymmer sikten
Tid att önska och drömma
Att samla sig inför hösten
En kväll när himlen är nära

torsdag 10 augusti 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner, är hämtad från boken Offermossen av Susanne Jansson.

Ellen hade det krulliga håret uppsatt i en stor knut mitt på huvudet och ögonen var markerade med tunn, svart eyeliner. Där hon stod mitt på perrongen vid regionaltågets stationsläge påminde hon om en uråldrig kalkstensklippa, en rauk, i ett upprört hav. Hon var klädd i lager på lager av dyrbara linnekläder, klänningar och förkläden med asymmetriska fickor. På fötterna hade hon knubbiga gröna läderskor. Jag reste mig upp och krånglade in armarna i ryggsäckens bärremmar. Tåget krängde över en växel och den äldre kvinnan som ställt sig bredvid mig tappade balansen och tog stöd mot mig.

Ellen kom mig till mötes. Vi famnade varann.
-Vad fin du är, sa jag. Men jag trodde vi skulle åka ut till någon av naturreservaten och vandra.
-Nej, sa hon. Vi bestämde fika och länsmuseumet. Har du glömt det?


onsdag 9 augusti 2017

Visar sig vara

Månsson på Runstensvägen 8 har hängt upp ett skelett i sitt äppelträd. På överkroppen har skelettet en mossgrön T-shirt hopknuten i midjan på sig. När det blåser skrapar dess fötter mot Månssons nybyggda trädäck. Han har byggt det själv av tryckimpregnerat virke, med bara ögonmåttet till hjälp. Något vattenpass kom aldrig till användning. Trädäcket ger upphov till sjösjuka i grannskapet. Polisen kommer och monterar ner skelettet och för bort Månsson med handfängsel. Det visar sig vara något helt annat än den skämtartikel från Buttericks grannarna först trodde.

Nu är jag tillbaks igen förresten. Jag hade lite problem med internet pga åska. 

torsdag 3 augusti 2017

onsdag 2 augusti 2017

Symboliskt

I Kjell Westös Hägring 38, lånad från biblioteket, låg ett vykort på sidan 110. Det var inköpt på västkusten och föreställde en svart hummer på havsbotten. På baksidan stod det; Vissa människor kommer återfödas... Jag anar att det var något symboliskt med det hela.

tisdag 1 augusti 2017

Hand, blekt, klockan

Det händer att vi besöker Rökstenen, mest för att försöka förstå dess storhet. Runstenen står under ett skyddande tak en bit från muren runt kyrkan. Från parkeringsplatsen leder en gångväg bred som en altargång fram till själva stenen. Människor går fram, fotograferar stenen och återvänder. En del läser på informationstavlorna som berättar om stenen och vikingatidens historia. Framför mig går ett sällskap om fyra. En ung man med sandaler går på gräsmattan bredvid gången. Hans hand trummar rastlöst mot benet. En solstråle reflekteras i klockan han bär runt armen. Jag ser stenen, avbildar den reflexmässigt och återvänder till parkeringsplatsen. Utanför turistinformationen står gudabilder tillverkade av grova trästammar. Korparna Hugin och Munin har snidats i trä. Väder och vind har blekt deras svarta fjädrar.

söndag 30 juli 2017

Träffa

Peter och Mimmi skulle äta ute. För dem var det sista dagen på sommaren, som Mimmi sa med en känsla av stillsam melankoli. Hon anade att Peter var glad över snart vara tillbaks i selen igen. De hade bestämt sig för stadshotellet i en litet samhälle i närheten. Samhället var egentligen för litet för en sådan prålig byggnad. Förr i tiden hade traktens rika bönder samlats här för att göra upp affärer och hotellet hade haft rum för resande. Nu serverade man dagens lunch och maten hade rykte om sig att både vara riklig och vällagad, lite för mycket av allt kanske, men lite måste man ju få unna sig.

De parkerade bilen på torget framför Slöjdmagasinet, någon slags diversehandel med kläder och presentartiklar som klarat sig genom alla år. 50-talets neonskylt prydde fasaden ovanför de belamrade skyltfönstren. Innan maten bestämde de sig för att gå en promenad genom de äldre kvarteren ner mot ån. De kullerstensbelagda gatorna följde den medeltida stadsplanen. I örtagården odlades växter som funnits vid det närbelägna klostret.

Mimmi stannade för att fotografera ett par stockrosor. De växte upp ur kullerstenen mot en mintgrön brädvägg. Huset var så lågt att Mimmi undrade om en vuxen man kunde gå rak inomhus. Peter gick före utan att vänta in henne. Hon strosade efter och passerade en vinröd sedan. Motorn stod på tomgång. Bakom ratten satt en man böjd över sin mobiltelefon.

-Hallå där! Kan du hjälpa mig?
Föraren steg ur bilen. Mimmi vände sig mot honom. Han var i 45-års åldern och klädd i svart pikétröja. Hjässan var rakad och de muskulösa överarmarna solbrända.
-Vet du hur man kör för att komma till anstalten?
-Tyvärr, jag är inte härifrån. Jag hittar dåligt.

Peter och Mimmi försåg sig från buffébordet och slog sig ner på uteserveringen.
-Vad var det för kille du pratade med? undrade Peter.
-Någon som frågade efter vägen. Han skulle till anstalten, sa han.
-Anstalten? Du hittar väl inte dit? Vad skulle han göra där?
-Träffa någon kanske. Om man nu inte kör dit själv om man blivit intagen. Vad vet jag.

lördag 29 juli 2017

Alltså

Skolklassen sålde lotter på marknaden för att finansiera en resa till Gotland. Vinsterna i form av hinkar med varor tornade upp sig bakom tonåringarna som ansvarade för lottståndet. Jag köpte ett par lotter. På lott nummer 18 vann jag andra pris. En förälder som såg till lottståndet sa:
-Du har alltså vunnit andra pris. Här kan du välja.
Hon stack fram en papperspåse mot mig. I påsen låg en kokbok, troligen begagnad, ett par rör med Pringles chips och några 200 g mjölkchokladkakor. Jag valde chipsen, för att slippa bli frestad att äta något onyttigt. Kanske skulle jag tagit mina lotter hos Röda Korset istället. Där kunde man vinna hemvirkade grytlappar.

fredag 28 juli 2017

Ord på G

Varit på marknad, en liten marknad, knappt större än en fotbollsplan. Det får räcka med den storleken. Allt finns på liten yta. Lokalbefolkning. Knallar som säljer myggjagare från Ullared. Skumbollar. Flanellskjortor. Damtrosor stora nog att rymma en spädgris.  En gubbe som ser ut som en gumma, säljer rökt renstek. Han har förhandlat ner priset på den. 500 kr kilo. Jag smakade på några korvar från Skåne. De var fria från gluten och mjölk, men smakade grisfett, potatismjöl och grillkrydda. Första varvet känns allt lockande. En tunika eller en topp, eller varför inte en ny handväska eller ett par byxor med resår i midjan och grälla färger? Jag går ju så sällan på marknad. Andra varvet när familjen börjar bli splittrad, så falnar glansen och det kanske är lika gott så. Men tradition är det, med den där marknaden, oavsett vad jag tycker egentligen. Jag köper gurkor sen, men inte på marknaden, Västeråsgurkor. Mjölksyrar dem med hallonblad från skogen i lagen.



Gubbe, gumma, gluten, grisfett, grillkrydda, grälla, gott, gurkor

torsdag 27 juli 2017

Efterlämnade

På sin fritid sydde två småländska systrar tavlor. De efterlämnade broderierna med colliehundar, zigenarflickor, sjöbusar och hus från alperna i grälla färger togs tillvara av släktingar, som sparade på systrarnas flit och lät ställa ut dem. Jag såg dem på broderiutställningen i Virserum och trodde först att det var sydda tavlor av ringa värde hopsamlade från olika loppmarknader och hängda tillsammans för att bilda en anslående helhet. Det att de var sydda av två systrar under en längre tid gav dem en annan dimension. Stolthet över handens arbete. Känslan av att det var en smula vågat, både sett till de exotiska motiven och det faktum att man unnade sig och kostade på sig, både väv, garn och ram och därtill tog sig tiden till det flärdfulla. 

Jag besökte broderiutställningen på konsthallen i Virseum häromdag och tog en massa bilder, som jag fortfarande inte tömt kameran på.

onsdag 26 juli 2017

Föddes

Föddes
Levde
Dog
I den ordningen
Det brukar vara så
Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet
Vad skulle det annars vara?
Citatet får mig att tänka på en broderad bonad
Jag har sett broderiutställningen på Virserums konsthall
500 broderier från 180 inlämnare från 1800-talet och fram till våra dagar
Om inte konsthallen fanns skulle nog inte så många komma till Virserum
Sydda ord
Ord som vi väljer att omge oss med
Hem ljuva hem - Biskopsgården
Jag vet att jag borde tömma kameran, granska bilderna, skapa ett sammanhang kring just det där
Ord som vi väljer at omge oss med
Stannar kvar i bubblan av någon annans skapande istället för att minnas


http://www.virserumskonsthall.com/




tisdag 25 juli 2017

Storslagen

Storslagna vyer
Slottsmiljön imponerar
Turisterna trängs
Vi vänder tillbaka hem
Prisnivån avskräcker oss



måndag 24 juli 2017

Reste sig

Mimmi iakttog ömsöm hyllan med recepfria läkemedel, ömsom innehållet i sin varukorg. Filmjölk och vitlök. Framför henne på kassabandet stod en sex-pack folköl. Några lösa ölburkar av samma märke hade fallit omkull. Ölburkarna var mossgröna till färgen och etiketten pryddes av ett rött T, som fick Mimmi att tänka på T-sprit.

Kassörskan, en tonårsflicka med glasögon och hårspännen, reste sig upp för att räkna mynten kunden lämnat fram.
-Det saknas 2 kronor, sa hon. Jag har räknat dem.
-Det kan det inte göra. Jag räknade dem innan jag gick hemifrån, så jag var säker på att de skulle räcka.
Mimmi tog ett djupt andetag. Mannen framför henne hostade oavbrutet. Den köttiga nacken glänste av svett. På underarmens insida hade hade han ett antal sår av en femkronas storlek. Han tittade först på ölburkarna, sedan på kassörskan.
-Jag betalar det som saknas, sa Mimmi. Du får två kronor av mig.

söndag 23 juli 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen Vad jag hade i min låda var omkring en tusendel av den stulna lasten, skulle jag gissa, är hämtad från Burfågel "Jailbird" av Kurt Vonnegut. Lite fri tolkning, kanske.

Jag hittade lådan längst in i garderoben i mitt barnrum när mamma bad mig röja ur den. Det är sista gången jag ber dig, sa hon och lät mer allvarlig och bestämd än hon brukar. Mamma är annars den som brukar få sin vilja igenom med huvudvärk och uppgivenhet och hotet att bli ledsen. Barndomens inställda badutflykter, lisebergsbesök och resor till Knalleland i Borås har lärt mig att lyda. Pappa var känsligare för hotet om utebliven middag. Jag tror inte någon utomstående skulle reagerat på det som jag som vuxen började betrakta som spelet inom vår familj. Gåendet på tårna. Undvikandet. För en utomstående var mamma snäll.

Plåtasken låg längst in i garderoben. Den var formad som en kista med välvt lock och hade ett tryckt motiv med bårder av blomrankor i grönt. På locket finns en bild av en mås som flög över ett landskap och på fronten, en liknande bild av ett slott omgivet av en tuktad park. Jag tittade på fågeln för att se om det var Nils Holgersson, men det var det inte. Det var en mås som flög med slagsida. Färgen på asken var bitvis bortnött.

Jag öppnade locket och fällde det bakåt. Det satt fast i plåtlådans baksida med rangliga gångjärn. I asken låg fortfarande tuggummin jag snattat. Ta det lugnt - ta en TOY. Frisk i mun med TOY. Text i rött-blått-rött. Små paket med ett par tuggummin i. Varje paket var knappt större än en vuxen persons tumme. Gula paket med Juicy Fruit, där de avlånga tuggummina alltid fick mig att tänka på plåster. De mesta av det jag snattat hade jag gett bort för att köpa mig fri.

lördag 22 juli 2017

Möjligt

Gårdsplanen utanför torpet var fylld med höns. Kycklingar poppade runt i gallerburar, som från början använts till marsvin och kaniner. Andra hönsflockar hölls i prydliga inhägnader, tillverkade av kompostgaller eller trädgårdsstaket. Tupparna gol åt varandra.

-Är det möjligt att köpa några ägg? frågade jag frun i huset.
Hon hade inrett ett av uthusen till någon slags diversehandel där hon sålde prydnadssaker och träffade sina väninnor. Trots att det låg en korg med ägg på disken fick min fråga henne att be dottern leta efter David.

David torkade svetten ur pannan och bad mig följa med in i ladugården. Äggen låg uppradade i en plastlåda.
-Vad många grönvärpare du har, sa jag.
-Jag har sådana som värper blå ägg också.
Han fortsatte att berätta om äggen och vilka raser de kom från.
-Vad kostar äggen?
-20 kronor styck.
-Oj, det är inte avelsägg jag ska ha. Jag tänkte på matägg.

David lovade att ordna matägg åt mig och jag passade på att bekanta mig med gårdens vakthund, en lurvig mastiff från Pyreneerna. Den var stor som en shetlandsponny och mycket loj. Att lyfta på benet verkade vara vad den mäktade med. Det sades att den var snäll mot människor, men avskydde rovdjur.

fredag 21 juli 2017

Tråkigt

Jag köpte en bok, mest för att jag hade tråkigt. Den kostade en krona till välgörenhet. På pärmens insida stod de tidigare priserna med blyerts. 15 kr vecka 44, 10 kr vecka 6 och 5 kr vecka 13. Boken började bra. Ja, Kilgore Trout är tillbaks igen. Jag vet inte säkert, men jag tror att Kilgore Trout är någon slags alter ego till Kurt Vonnegut. I tonåren uppskattade jag båda två och det gör jag väl på sätt och vis fortfarande. Redan på sidan X, vilket ska tolkas som sidan 10 i själva boken och sidan 2 i prologen fann jag ett citat. Kärlek må förgå, vänligheten ska bestå. Längre har jag inte kommit.

torsdag 20 juli 2017

Fruktansvärt

Fruktansvärt är det förstås inte, det där att nudda vid sina drömmar, och låta dem möta någon slags verklighet. Men det kan bli tomt efter dem.

måndag 17 juli 2017

Farbror, bröd, otydliga

Den gamla diversehandeln hade byggts om till restaurang. Krögaren hade låtit måla de grova brädväggarna i den forna butikslokalen med herrgårdsgul linoljefärg och tapetserat de inre rummen med färgstarka tapeter. På väggarna hängde otydliga foton från byns storhetstid. Vid borden satt barnfamiljer och medelålders par och åt baconlindad torsk eller kalvytterfilé med calvadossås. Till och med hundar var välkommna på restaurangen. En chihuahua bars runt i en väska och en pomerianian, som mest påminde om en fluffig fotboll, försvann ut genom dörren med sin familj. Vid ett bord för två, mitt i lokalen satt en ensam farbror i åttioårsåldern. Han drack lättöl och doppade en bit bröd i en kokossoppa med smak av röd curry. Det slog mig hur främmande smakerna måste te sig för honom. En soppa utan buljong, blekrosa och slät, med exotiska kryddor. Jag vet inte om han åt av köttet och fisken, eller bara satt där med sin soppa.

onsdag 12 juli 2017

Knivig

Knivig fråga, ställd på kommunkontoret:
-Ska vi krångla till det själva, eller ska vi kalla in en expert?

måndag 10 juli 2017

Svara

-Kan du svara på varför du köpt skumtomtar mitt i sommaren? Var det rea?
-Det är jul-i-tomtar.

lördag 8 juli 2017

Färd

Naturreservatet kallas Helvetes portar. Det ligger vid riksvägen och nås via en grind i viltstängslet. Bakom staketet står träden stilla, så som de gjort i hundratals år. Informationstavlan vid entrén är täckt av sprayfärg och omöjlig att läsa. Länsstyrelsen har röjt en stig och  markerat den med orangea ränder. Inne bland träden trasas tystnaden sönder av fordon som färdas på riksvägen mellan norr och söder. Efter femton rofyllda sekunder,då jag hinner se en gråbrun fjäril på en granstam, kommer en ny lastbil. Den körs om av en motorcykel. Naturupplevelsen blev inte vad jag väntat mig.

fredag 7 juli 2017

Innehåller några enkla, handskrivna anteckningar

I boken Carolines arv från biblioteket ligger en lapp på sidan 313. Den innehåller några enkla, handskrivna anteckningar med följande lydelse: Jag hittade en urblekt Zornreproduktion på loppis. Men ramen var fin, så jag köpte tavlan och målade över duken. En katt blev det, kanske, jag vet inte riktigt. Man kan ana en katt i det gröna och rosa. Nu är tavlan glad igen.

torsdag 6 juli 2017

Kom in

Utflykten planerades
Picnickorgen packades
Regnet kom in från nordväst

måndag 3 juli 2017

Välordnad + slutade

Anna ställer sig framför chiffonjén. Hon drar dammtrasan över den blanka ytan av gulaktigt faner. Byrån är hög och pryds av ett ornament som föreställer en uppgående sol mellan två snidade blommor, en bondekopia inspirerad av det franska kejsardömet. På var sida om klaffen finns pelare av svarvat päronträ, som målats svart. Hon både vet och inte vet, det där med päronträet. Att det är detaljer av just päronträ. Chiffonjén ger ett prydligt och välordnad intryck. Hon har svårt att föreställa sig att någon suttit vid den och haft den som sin arbetsplats och fört bok över inkomster och utgifter med klaffen nedfälld över knäna. Möbeln kommer från Rolands familj. Det är han som ärvt den. När de fick den i sin ägo, var den värd en del pengar, det talades om både tio och femton tusen. Nu är den knappt värd någonting, har hon fått höra.

Dammtrasan glider över vasen. Det är en Ulrika Hydman, som hon köpt på Kosta glasbruk. Ansiktet som pryder vasen ser outgrundligt på henne. Det är annat som är modernt nu. Shabby chic, där allt ska vara slitet och vitt eller industridesign med gamla plåtskåp och lampor från nedlagda industrier. En gång i tiden trodde Anna att det var möjligt att ständigt följa med sin tid, att bara vara uppmärksam och ta det nya till sig. Hon vänder sig mot Roland. Han sitter och broderar en tavla i korsstygn. Det ska bli en avbild av en affisch från jugendtiden. Dammtrasan hänger slappt i hennes hand.
 -Jag är sugen på något. Ska vi ta en kopp te? Ett litet kex till?
-Nej tack. Jag syr. Det känns som jag kommit efter.
-Du gör som du vill.
Det slutade ofta så här. I ingenting. Med en känsla av att ha blivit avvisad, trots att ingenting egentligen utspelats mellan dem.

söndag 2 juli 2017

Ord som börjar på E

Varje år samlar jag på mig turistbroshyrer för att läsa. Informationen går enkelt att hitta på nätet, men det är inte samma sak. Jag vill ha mina broschyrer att bläddra i. I år hittade jag en utställning med målningar av prins Eugen i en av dem. Inte för att någonsin brytt mig speciellt mycket om prins Eugen och hans konstnärsskap, men den avbildade tavlan med höstack och bönder i skördetid berörde mig. Utställningen ville jag se, men när jag letade efter information om öppettider, så insåg jag att utställningen visats förra året. Det kändes lite eländigt en stund.


Enkelt, en, Eugen, efter, eländigt

lördag 1 juli 2017

Utropade

-Vad är det här för någonting? utropade Mimmi. Jag är säker på att jag gått igenom fickor, väskor och lådor på jakt efter pengar. För att slippa växel har jag betalt med kort ända sedan i mars. Ändå hittar jag den här gömman i chiffonjen. Vem har lagt pengarna här?
-Det är något du lagt undan ifall ungarna kommer i nöd och behöver kontanter till hämtpizza.
-Om vi skyndar oss så hinner vi till ICA, innan de stänger. Vi får dela upp oss. De har säkert flera kassor öppna. Jag tror vi kan göra det här diskret.
-Vi har just veckohandlat.
-Jag vet. Vi får köpa toalettpapper, eller något. Ett par burkar tonfisk. Ett paket knäcke. Det är för mycket pengar. Vi måste få dem växlade, om du skyndar dig så hinner vi.
-Vad är alternativet?
-Jag vet inte? Livslång ångest. Hinner vi inte till ICA, så får vi åka till McDonalds i Mjölby och hoppas att de tar kontanter. Då kan vi sitta där vid midnatt och frossa på hamburgare med pommes frites.
-Ärligt talat, så avskyr jag det här bytet av sedlar och mynt. Tänk på alla gamla människor.

fredag 30 juni 2017

Egentligen

Egentligen skulle jag säga
Att det är mindulness jag håller på med
Medveten närvaro
Fokus
Meditation
Men det gör jag inte
Jag säger att jag ligger på soffan
Latar mig och tomglor på kaktusen
Som dött för länge sedan
Ute har vinden burit bud om regn
I flera dagar
Har regnets ankomst
Skjutits upp
Väderleksprognosen ändras timme för timme
I morse låg en skata på gräsmattan
Jag trodde den var död
Att jag skulle behöva ta den på spaden
Hunden skrämde ut den på gatan
Där lade den sig med huvudet i rännstenen
Jag trodde den var döende

torsdag 29 juni 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Allt han ville göra vara resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd, är hämtad från Florence Stephens förlorade värld av Ebervall och Samuelsson.

Allt han ville göra vara att resa runt i världen och utforska arkeologiska fynd. Så länge han kunde minnas hade han fascinerats av det forntida. Innan han kunde läsa fick hans pappa läsa böcker avsedda för äldre barn för honom. Sedan läste han dem på egen hand och började läsa böcker för vuxna långt innan han hade åldern inne. Visades TV-program om arkeologi satt han som klistrad vid rutan och förde anteckningar för att inte missa något. Att han skulle bli arkeolog var hans barndomsdröm.

När han kom i tonåren började något fräta på drömmen. Tänk på att du måste jobba i Sverige och ligga på knäna i lera och leta. Arbetsmarknaden är hopplös. Det finns inga pengar till utgrävningar och allt är snart utgrävt ändå, fick han höra. För att vara fri valde han att resa när han slutat gymnasiet och han reste jorden runt för att få vara nära de berömda lämningarna efter forntida civilisationer. Trots protester utbildade han sig till reseledare. Du kan väl inte betala för en utbildning, som inte garanterar dig jobb. De bara utnyttjar dig. Han fick anställning och fick guida Fritidsresors besökare genom turkiska ruinstäder och se dem fotografera rebusen som symboliserade en forntida bordell och hjälpa damer som svimmade av värmen. Trots värmen och turistgrupperna var han fri där uppe på kullen, som reste sig över det omgivande slättlandskapet, omsluten av en av sina älskade fornlämningar.

onsdag 28 juni 2017

Undrar

Jag har sett en örn
Innan undrade jag lite hur det skulle kännas att se en örn
Det var som jag trodde
Titta vilken stor fågel.
Kan det verkligen vara?
Det måste det vara
Ormvråken är mindre och det är ingen kärrhök
Ornitologen med kikare en bit bort bekräftade
Havsörn
Vi såg den över vassarna vid Tåkern
Vinden spelade och tömde oss på tankar
Vi bara var där gående en bit från Svanhals kyrka
Och där var örnen

tisdag 27 juni 2017

Visa

Det jag ville visa
Var skogen och sjön
Där jag växte upp
Territoriet som erövrades av barn
Stigarna
Ödehuset
Jaktstugan
Stenen som stack ut i skogssjön
Det gick att dyka från den
Om man var försiktig
Tre stenar bildade en trappa
Ner till djupare vatten
Sjön var alltid ljummen
Som vuxen krympte allt inför dina ögon


söndag 25 juni 2017

fredag 23 juni 2017

Trevlig midsommar!

Folkmusiken ljuder. Folkdanslaget får skoskav. Trevlig midsommar vare sig ni firar folkligt eller föredrar ett mer folkskyggt firande utan förståelse för lustiga smågrodor, sill och nubbe.

torsdag 22 juni 2017

Förflutna

Det sägs att man ska glömma det förflutna
Lämna människor man mött bakom sig
Ständigt gå vidare
Men de själar jag mött
Har lämnat märken på min hud
Förändrat mitt innersta
Gjort mig till den människa jag är

onsdag 21 juni 2017

måndag 19 juni 2017

Skarp

Mia Skarp gick i min klass från ettan till nian. Hon var blond och populär och var alltid en sådan tjej som hamnade i topp när vi gjorde listor över dem som räknades och som man ville vara med. En invit från henne gjorde att vi tveklöst svek de som borde vara våra vänner.

Efter högstadieårens helvete valde vi olika linjer på gymnasiet. Jag gick tre-årigt, samhäll, och hon gick 2-årig ekonomisk. Balansen förändrades. De som varit populära i grundskolan blev inte automatiskt ledargestalter längre och vi började räkna med en del andra kvaliteter. Pluggighet. Förmåga att se framåt. Något slags vuxenblivande.

De flesta flyttade från Rydshult så snart de kunde, jag och Mia var inga undantag. Mina kontakter med uppväxtorten blev alltmer sporadiska. Året innan jag skulle fylla 50 köpte jag en veckotidning med Mia på omslaget. Till Peter sa jag att jag köpt den för att läsa en artikel om Island. Vi hade ju planerat att resa dit för att fira, eftersom vi fyllde 50 med en veckas mellanrum. Barndomsdrömmarna att få bada i en varm källa och rida på en islandshäst, flätades samman med de mer vuxna idéerna om att äta kokt fårhuvud och köpa garn till en tröja. Vidder och dimma. Jag tror jag skulle kunna gilla Island. På något sätt kändes den där 50-årsdagen som jag spelade i andra halvlek och bara väntade på att bli utbytt och placerad på avbytarbänken, för att bli bortglömd och förbisedd, iklädd en svettig träningsoverall. Vad Peter kände vet jag jag inte. Vi hade bara nämnt Island, lite i förbigående, som om det kändes som ett bättre alternativ än något all-inclusive vid Medelhavet.

Veckotidningen låg på soffbordet när Peter hittade den. Trots att tidningen var min, så läste han den.
-Är du någon du känner? Hon verkar uppväxt i Rydshult precis som du?
-Vi gick i samma klass.
-Snygg redan då? Hon ser ju ut som hon är 30 max. Eller åtminstone vill vara det. Tajta jeans. Urringad vit skjorta. Tatuerade blommor på halsen och axlarna. Mitt livs kärlek visade sig vara psykopat. Läser du sådant?
-Det var om Island jag skulle läsa. Jag har inte läst artikeln om henne.

söndag 18 juni 2017

Ord som börjar på D

Vi gick längs kanalen vid Berg, där slusstrapporna är som brantast. Båtarna hade börjat komma för säsongen. En tysk segelbåt med krukor med kryddväxter, dragon, timjan och oregano, under spray-hooden låg i hamnbassängen bredvid en motorbåt från Schweiz. En fransk segelbåt med tre män klädda i denimblåa, blekta kläder slussades tillsammans med en båt från Australien. Det är någonting med den där sträckan vid kanalen. I väntan på slussning ligger drömmarna vid kaj. Ett barn säger till sin mamma att Roxen ser ut som havet. Det går att passera över kanalen, genom att gå balansgång på slussportarna. Räckena till trots känns det en smula dumdristigt.

Där, dragon, denimblåa, det, den, drömmarna, dumdristigt

lördag 17 juni 2017

Inte riktigt än + stelna

På informationstavlan vid Tåkern står det att kalkkärr heter lime marsh, på engelska. Jag smakar på ordet och låter det stelna i minnet. Lila orkidéer, som alla heter något med helgon och himmel, sticker upp ur marken på de vindsvepta ängarna vid fågelsjön. Någon gång, men inte riktig än, hoppas jag kunna använda orden lime marsh till något. Än vet jag inte till vad.

torsdag 15 juni 2017

Våt, lång, höra

Från andra sidan staketet kan jag höra grannen. Han oljar sin balkong och lämnar träet glänsande vått av träolja. Under tiden lyssnar han på hårdrock. Gary Moore verkar vara en favorit. Musiken hörs ut genom den öppna balkongdörren. Lokaltidningens annonsbilaga levereras av en lång yngling med keps och sportcykel. Jag går ut till brevlådan för att hämta den och inser att grannen fått samma idé. Han hälsar hjärtligt på mig och jag ler mot honom. När jag går uppför trädgårdsgången med tidningen i handen tänker jag på att grannens bara överkropp inte lämnar mig någon ro. Han är snygg min granne.

onsdag 14 juni 2017

Illa

I ICA:s P-hus hängde en lapp
P-automaten ur funktion
På den hade någon skrivit
Lika gott det 
Släng skiten
Puss och kram
Det är inte illa att få sig ett leende
I ICA:s trista P-hus
En dag när laxen 
Kostar 105 kr 

tisdag 13 juni 2017

Ingenting

Påsarna är tömda och hopknölade. Plaggen är undangömda i garderoben. Det är rea. Det är öppet köp. Jag kan lämna tillbaks dem. Märkeströjan kan jag sälja på Tradera, om jag ångrar mig. Att satsa på kvalitet lönar sig. Mamma sa att det alltid är bra att ha något att byta med. Man fick en topp på köpet. Den blommiga klänningen känns så rolig. Om det blir något till midsommar.
-Köpte du något?
-Nej, jag hittade ingenting.

måndag 12 juni 2017

Förbluffad

Oinspirerad
Bildsöker
Hittar en kastrull
IKEA-kastrullen Förbluffad
Blir konsternerad
Funderar på om
Kastrullen jag aldrig hört talas om
Kan förändra mitt liv till de bättre

söndag 11 juni 2017

Baklänges

Vid gullregnsträdet
Gick tiden baklänges
Grannen med keps
Och vresig röst
Hade sagt till barnet
Att trädet var giftigt
Barnet kunde dö
Om det åt av blommorna
Gullregnsträdet väckte minnet
Av hans grå gabardinbyxor
Hustrun bjöd på saft och torr vetelängd
Vid trädgårdsmöbeln under trädet

lördag 10 juni 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen  Mitt ansvar är att överlämna mitt, är hämtad från Elsie Johanssons självbiografi Riktiga Elsie.

Bygdeföreningen har hönsbytardag och öppet hus på sitt motormuseum. Besökarna trängs mellan tillfälliga burar av kompostgaller. På borden ligger avelsägg i olika färger placerade i begagnade äggkartonger. Ingen säljer matägg. Vi möter ett par ord med en bekant. Hon är andfådd och är på väg till kön vid försäljningen. Vill man ha  dvärgsilkeshöns gäller det att vara ute i god tid. De är eftertraktade. Människor som förberett sina inköp går med flyttkartonger och transportburar i famnen. De som handlar verkar kunniga och insatta. En familj har köpt fler höns än vad de har kartonger till. På väg mot bilen bär de sina vita höns med ulliga fjädrar i famnen. Tonårssonen böjer ner ansiktet mot hönans nacke och kelar med den.

Vi går ner mot fältet där traktorerna står. Allison-Chalmers. Bolinder-Munktell. Den grå som kallas Grålle.
-Var kommer alla traktorer ifrån?
-Nedlagda småbruk, antar jag. En del är väl museets. Andra kanske har kört hit sina. Folk har dem som hobby. Jag läste om en som skulle köra från Smygehuk till Treriksröset med traktor och släpvagn. Det finns t om speciella tidningar om veterantraktorer. Jag har läst dem hos tandläkaren.
-Jag antar att det finns ett visst ekonomiskt värde i dem.
-Bruksvärde också. Man ser väl ett ansvar i det hela. Att överlämna det som varit mitt, till kommande generationer.
-Vet du vad det här är?
Jag betraktar ett blålackat jordbruksredskap med gula metallspröt, men hinner inte säga att jag inte vet vad det är.
-En självbindare. Ser du här löper ett snöre. Det trasslar sig hela tiden. Finns äldre också. Hästdragna.
-Hade ni sådana?
-Jag kommer inte ihåg någon självbindare. Dom kanske lejde för det.

Pia Karlssons foto.

torsdag 8 juni 2017

Längs

Med krita på asfalten
Har någon ritat en hopphage
Längs med trottoaren
Den har 61 numrerade rutor
I slutet innan boet saknar rutorna nummer
Pantstenen ligger på nummer 12
Rutorna är för små
För en vuxen fot

onsdag 7 juni 2017

Dolde

Stugan, eller huset, som jag föredrar att säga, eftersom jag bor där permanent, syntes inte från vägen. Syrenhäcken hade blivit så hög och tät det senaste året att den dolde huset. Jag stannade till på hemväg från min morgonpromenad och sökte efter doften av syren, men vinden låg på från ett annat håll och doftmolekylerna sökte sig bort från mig. Bland grenarna såg jag en grönbrun  fågel, en oansenlig liten sångare.

Vinden bar bud om regn. Täta, gråa moln trängdes på himlen. På något sätt känns det där vädret som det typiska sommarvädret. Lågtryck som avlöser varandra. Enstaka soltimmar så luften blir het och fuktig. Det är regnet som är min sommar, inte de varma, soliga dagarna med bad och grillning.

En stadsjeep med tonade rutor på väg till golfbanan passerade. Jag vet inte om föraren såg mig. Snabbt såg jag mig om innan jag gick över vägen och in i trädgården. Hönshuset var färdigt. Det var bara hönsen som saknades. Mina mamma sa alltid:
-Det är en gåva att kunna göra det hemtrevligt omkring sig.
När hon var liten var hönsen ett påhäng och ett ständigt besvär för barnen som skulle se till dem. Nu livskvalitet.

lördag 3 juni 2017

Nyckel

Vi valde inte
Det gröna huset
Som mäklaren föreslog
Skilsmässohus, sa vi till varandra
Det låg nära centrum
Men vid en trafikerad gata
Mäklaren sa att det var påkostat
Att ägarna gjort mycket
Vi valde det andra huset
Närmare skogen
När vi fick nycklarna
Var de två till antalet
Till varandra sa vi
När vi får barn
Måste vi skaffa fler nycklar
Så de får varsin

fredag 2 juni 2017

Marginalen

I marginalen
Ett utropstecken!
För att markera ett citat
Den som sörjer de döda, behöver inte ta ansvar för de levande
På en annan sida
Tänk på att själen inte är konstant

torsdag 1 juni 2017

Mystiskt

Jag vet inte om det är mystiskt egentligen, eller mest bara något som hänt. Den senaste tiden har jag börjat hitta handskriva  lappar i biblioteksböcker. I en bok om nosework låg den här texten

Alle´erna med japanska körsbärsträd
är i full blom. Stämma upp en sång
och besjunga vårens ankomst. Så roligt
får man förstås inte ha för då tror folk
man blivit galen. 

"man ska fånga tillfället i flykten"

Nosework är ett slags knark för sällskapshundar. Sällskapshunden ska leta efter en droppe doft av eukalyptus, lagerblad eller lavendel och arbeta på samma sätt som en narkotikahund gör. Det sägs vara stimulerande för hunden. Funderar på om det är en rörelse som sprider sig. Skriv en lapp och lägg den i en biblioteksbok. Man kanske skulle göra det. Någon kanske tycker det är mystiskt och vill veta mer?

onsdag 31 maj 2017

Process

På biblioteket pågår ett konstprojekt
Den som så önskar
Kan slå sig ner vid ett bord, mitt emot lånedisken
Där ligger papper och pennor
På bordet står en plastburk med finska pinnar
På pappret skriver man
Sitt falska CV
Fantiserar om vem man inte är
Vad man inte heter
Vilket språk man inte talar
Vilken bok man inte skrivit
Pappret sätts sedan in i en pärm
Där samlas människors drömmar
För att bli en del
Av någon annans konstnärliga process
I pärmen såg jag
Att någon var en man
Född på månen 1982

tisdag 30 maj 2017

Egentligen var han döpt till Stefan

Egentligen var han döpt till Stefan, men det var ingen som kallade honom det. Hans mamma som mest var sängliggande, sa mest du eller snälla, och någon pappa kände han inte till. I klassen fanns det fyra Stefan, Steffe, Steffo, Klimpen och han som kallades Torstensson eller bara Torsten.

Det var först när han började humanistisk linje på gymnasiet och blev klassens enda kille han började kallas vid sitt dopnamn. Mirja sa att det var hennes älsklingsnamn och de blev ihop. Tillsammans utforskade de varandras kroppar och ångest och han älskade hennes förmåga att leka med orden och säga hans namn. När han blev vuxen och såg tillbaka på sin uppväxt, så var det på något sätt Mirja som gjort honom till den han var. Mirja och hennes pålästa mamma, som arbetade som sekreterare på kommunen och ständig hade en bok att läsa uppslagen.

söndag 28 maj 2017

Bok som gåva

Det blir ett tips, på en bok lämplig att ge bort som gåva. Betty Smith - Det växte ett träd i Brooklyn. Francie växer upp i Brooklyns slum i början av 1900-talet. Hennes pappa arbetar som servitör och blir allt mer alkoholiserad. Hennes mamma Katie arbetar som städerska och kämpar för att hålla ihop familjen. Den känsliga Francie präglas av livet på gatorna och umgänget med familjen. De får kämpa för att få ihop pengar till mat. Mest äter de gammalt bröd. Vissa dagar friterar mamman brödet och de får äta det med socker på. Ibland får pappan med sig rester hem. Då kan det bli ostron och hummer.

Få böcker har berört mig så mycket. Jag älskar Smiths känsliga och närvarande berättande, tydligheten och förmågan att försöka förstå de människor hon möter och berätta deras historia. Det växte ett träd i Brooklyn är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa, för läsupplevelsens skull, för de levande miljöskildringarna och för de starka personporträtten. Den svenska nyöversättningen är uppdelad i två band. Jag längtar intensivt efter del 2.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn bok

Det finns en äldre upplaga också, från ca 1980. Omslagen skiljer sig åt rejält.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn del 1

lördag 27 maj 2017

Slumpmässigt

En period av mitt liv bodde jag nära en kyrka. Från mitt fönster såg jag ner i parken som omgav kyrkan. Någon kyrkogård, förutom ett par högresta gravstenar som tillhört prominenta män, fanns inte. Begravningar skedde på annan plats. Jag brukade föreställa mig att de döda fördes till den sista vilan på ett fält utanför staden.

En natt när jag låg vaken, egentligen helt utan anledning, såg jag slumpmässigt ut genom fönstret. En kvinna bar ett bylte och lade det på kyrktrappan, innan hon sedan försvann. Det var något med hennes rörelsemönster och den smärta ryggen, som förbryllade mig. Trots flätan på ryggen, så kanske det var en man, utklädd till kvinna. När sängen svalnat och jag tvingat mig att dricka en mugg varm mjölk, återvände jag till sängen och sov oroligt fram till morgonen.

Byltet hittades tidigt. En förbipasserande hörde babyskrik och tog sig an det gråtande barnet. Det stod om barnet i tidningarna och man försökte finna dess föräldrar, utan att lyckas. Jag kontaktade aldrig polisen för att berätta om mina iakttagelser. På något sätt anade jag att barnets föräldrar inte ville bli hittade och varför ska den som övergett sitt barn ha det tillbaka? Någonstans har jag läst att engelska barnhemsbarn ofta får efternamnet Fairchild, för att måla över deras tragiska förflutna.

fredag 26 maj 2017

Ord som börjar på K

Jag träffade Kicki utanför Konditori Karneval på Kungsgatan. Det var Kristi Himmelfärdshelgen och jag hade gått fram för att köpa kaffebröd. Vi kom att tala om killarna i klassen.
-Det är den 26 maj idag, sa Kicki. Kommer du ihåg att flera av killarna i klassen fyllde år just idag?
-Krille, Kristoffer och Karl-Erik. Var det någon mer? Ett år var vi på skolresa också. På deras födelsedag. Kalmar Slott.
-De flesta tjejerna var kära i Krille, för han var snyggast.
-Han var väl ihop med Kristina någon gång? Kristoffer kommer jag ihåg. Hans mamma hade kennel och födde upp keeshundar. Jag tyckte hundarna var så fina. Han blev visst polis sen, Kristoffer. Karl-Erik blev jurist, tror jag. Hur gick det för Krille? Jag har inte hört något om honom.
-Krille blev kriminell. Jag tror han suttit inne t om. Senast jag hörde talas om honom hade han flyttat till Karlstad och börjat ett nytt liv.
-Kristina träffade visst en grek på Kos och gifte sig där.

Kicki, Konditori, Karneval, Kungsgatan, Kristi, köpa, kaffebröd, killarna,  klassen, Krille, Kristoffer, Karl-Erik, Kalmar, kär, Kristina, kennel, keeshundar, kriminell, Karlstad, Kos

Vi går alltid fram på stan. Jag vet inte om det är grammatiskt korrekt, men eftersom vi säger så, så skriver jag så. :) 

torsdag 25 maj 2017

Slutligen

Slutligen sa vi till varann
Var det så här det skulle bli?
Mm, jag tror det vi.
Vi hade allt det
Våra mammor kämpat för
En villa vi trodde skulle vara lättskött
Högskoleutbildning
Jobb
Man
Barn på dagis
Var det så här det skulle bli?
Förmodligen
Men var det så här det skulle kännas
Runt hörnet väntade utmattningen

onsdag 24 maj 2017

Upphörde

I slyet hade björklöven blivit stora som tumnaglar
På rastplatsen längs med riksvägen
Stod fordon parkerade
Solstrålar reflekterades i lacken
Husvagnsfolket sov bakom neddragna gardiner
Husbilsägarna hade en gratis övernattning
Den polske lastbilschauffören vädrade
Lastbilens lastutrymme, medan han vilade i hytten
På en stolpe fanns klotter
Mobilnumret till en tjej, som visst var i särklass
En notis från en dag i januari
-1
Molnigt
Lätt snöfall
För ett ögonblick upphörde
Tiden att existera




söndag 21 maj 2017

fredag 19 maj 2017

Ord som börjar på L

Längtan lutar sig
mot lupinerna
i lekparken
där inga barn
längre leker

torsdag 18 maj 2017

Torr

Jag köpte vad jag trodde var en solstol. När det äntligen var torrt ute, så tog jag fram den för att testa. Det visade sig vara en solsäng. Är du vigare än vad jag är så får du den. Jag har provat, men jag kommer inte upp ur den. Först till kvarn... Skänk gärna en slant till Läkare utan gränser, om sängen blir din. Bara jag blir av med åbäket så... Stort tack till Pelle, som hjälpte mig ur min pinsamma belägenhet. 

Bildresultat för solsäng

Baserat på en liten annons i en köp- och säljgrupp på Facebook.