onsdag 28 juni 2017

Undrar

Jag har sett en örn
Innan undrade jag lite hur det skulle kännas att se en örn
Det var som jag trodde
Titta vilken stor fågel.
Kan det verkligen vara?
Det måste det vara
Ormvråken är mindre och det är ingen kärrhök
Ornitologen med kikare en bit bort bekräftade
Havsörn
Vi såg den över vassarna vid Tåkern
Vinden spelade och tömde oss på tankar
Vi bara var där gående en bit från Svanhals kyrka
Och där var örnen

tisdag 27 juni 2017

Visa

Det jag ville visa
Var skogen och sjön
Där jag växte upp
Territoriet som erövrades av barn
Stigarna
Ödehuset
Jaktstugan
Stenen som stack ut i skogssjön
Det gick att dyka från den
Om man var försiktig
Tre stenar bildade en trappa
Ner till djupare vatten
Sjön var alltid ljummen
Som vuxen krympte allt inför dina ögon


söndag 25 juni 2017

fredag 23 juni 2017

Trevlig midsommar!

Folkmusiken ljuder. Folkdanslaget får skoskav. Trevlig midsommar vare sig ni firar folkligt eller föredrar ett mer folkskyggt firande utan förståelse för lustiga smågrodor, sill och nubbe.

torsdag 22 juni 2017

Förflutna

Det sägs att man ska glömma det förflutna
Lämna människor man mött bakom sig
Ständigt gå vidare
Men de själar jag mött
Har lämnat märken på min hud
Förändrat mitt innersta
Gjort mig till den människa jag är

onsdag 21 juni 2017

måndag 19 juni 2017

Skarp

Mia Skarp gick i min klass från ettan till nian. Hon var blond och populär och var alltid en sådan tjej som hamnade i topp när vi gjorde listor över dem som räknades och som man ville vara med. En invit från henne gjorde att vi tveklöst svek de som borde vara våra vänner.

Efter högstadieårens helvete valde vi olika linjer på gymnasiet. Jag gick tre-årigt, samhäll, och hon gick 2-årig ekonomisk. Balansen förändrades. De som varit populära i grundskolan blev inte automatiskt ledargestalter längre och vi började räkna med en del andra kvaliteter. Pluggighet. Förmåga att se framåt. Något slags vuxenblivande.

De flesta flyttade från Rydshult så snart de kunde, jag och Mia var inga undantag. Mina kontakter med uppväxtorten blev alltmer sporadiska. Året innan jag skulle fylla 50 köpte jag en veckotidning med Mia på omslaget. Till Peter sa jag att jag köpt den för att läsa en artikel om Island. Vi hade ju planerat att resa dit för att fira, eftersom vi fyllde 50 med en veckas mellanrum. Barndomsdrömmarna att få bada i en varm källa och rida på en islandshäst, flätades samman med de mer vuxna idéerna om att äta kokt fårhuvud och köpa garn till en tröja. Vidder och dimma. Jag tror jag skulle kunna gilla Island. På något sätt kändes den där 50-årsdagen som jag spelade i andra halvlek och bara väntade på att bli utbytt och placerad på avbytarbänken, för att bli bortglömd och förbisedd, iklädd en svettig träningsoverall. Vad Peter kände vet jag jag inte. Vi hade bara nämnt Island, lite i förbigående, som om det kändes som ett bättre alternativ än något all-inclusive vid Medelhavet.

Veckotidningen låg på soffbordet när Peter hittade den. Trots att tidningen var min, så läste han den.
-Är du någon du känner? Hon verkar uppväxt i Rydshult precis som du?
-Vi gick i samma klass.
-Snygg redan då? Hon ser ju ut som hon är 30 max. Eller åtminstone vill vara det. Tajta jeans. Urringad vit skjorta. Tatuerade blommor på halsen och axlarna. Mitt livs kärlek visade sig vara psykopat. Läser du sådant?
-Det var om Island jag skulle läsa. Jag har inte läst artikeln om henne.

söndag 18 juni 2017

Ord som börjar på D

Vi gick längs kanalen vid Berg, där slusstrapporna är som brantast. Båtarna hade börjat komma för säsongen. En tysk segelbåt med krukor med kryddväxter, dragon, timjan och oregano, under spray-hooden låg i hamnbassängen bredvid en motorbåt från Schweiz. En fransk segelbåt med tre män klädda i denimblåa, blekta kläder slussades tillsammans med en båt från Australien. Det är någonting med den där sträckan vid kanalen. I väntan på slussning ligger drömmarna vid kaj. Ett barn säger till sin mamma att Roxen ser ut som havet. Det går att passera över kanalen, genom att gå balansgång på slussportarna. Räckena till trots känns det en smula dumdristigt.

Där, dragon, denimblåa, det, den, drömmarna, dumdristigt

lördag 17 juni 2017

Inte riktigt än + stelna

På informationstavlan vid Tåkern står det att kalkkärr heter lime marsh, på engelska. Jag smakar på ordet och låter det stelna i minnet. Lila orkidéer, som alla heter något med helgon och himmel, sticker upp ur marken på de vindsvepta ängarna vid fågelsjön. Någon gång, men inte riktig än, hoppas jag kunna använda orden lime marsh till något. Än vet jag inte till vad.

torsdag 15 juni 2017

Våt, lång, höra

Från andra sidan staketet kan jag höra grannen. Han oljar sin balkong och lämnar träet glänsande vått av träolja. Under tiden lyssnar han på hårdrock. Gary Moore verkar vara en favorit. Musiken hörs ut genom den öppna balkongdörren. Lokaltidningens annonsbilaga levereras av en lång yngling med keps och sportcykel. Jag går ut till brevlådan för att hämta den och inser att grannen fått samma idé. Han hälsar hjärtligt på mig och jag ler mot honom. När jag går uppför trädgårdsgången med tidningen i handen tänker jag på att grannens bara överkropp inte lämnar mig någon ro. Han är snygg min granne.

onsdag 14 juni 2017

Illa

I ICA:s P-hus hängde en lapp
P-automaten ur funktion
På den hade någon skrivit
Lika gott det 
Släng skiten
Puss och kram
Det är inte illa att få sig ett leende
I ICA:s trista P-hus
En dag när laxen 
Kostar 105 kr 

tisdag 13 juni 2017

Ingenting

Påsarna är tömda och hopknölade. Plaggen är undangömda i garderoben. Det är rea. Det är öppet köp. Jag kan lämna tillbaks dem. Märkeströjan kan jag sälja på Tradera, om jag ångrar mig. Att satsa på kvalitet lönar sig. Mamma sa att det alltid är bra att ha något att byta med. Man fick en topp på köpet. Den blommiga klänningen känns så rolig. Om det blir något till midsommar.
-Köpte du något?
-Nej, jag hittade ingenting.

måndag 12 juni 2017

Förbluffad

Oinspirerad
Bildsöker
Hittar en kastrull
IKEA-kastrullen Förbluffad
Blir konsternerad
Funderar på om
Kastrullen jag aldrig hört talas om
Kan förändra mitt liv till de bättre

söndag 11 juni 2017

Baklänges

Vid gullregnsträdet
Gick tiden baklänges
Grannen med keps
Och vresig röst
Hade sagt till barnet
Att trädet var giftigt
Barnet kunde dö
Om det åt av blommorna
Gullregnsträdet väckte minnet
Av hans grå gabardinbyxor
Hustrun bjöd på saft och torr vetelängd
Vid trädgårdsmöbeln under trädet

lördag 10 juni 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen  Mitt ansvar är att överlämna mitt, är hämtad från Elsie Johanssons självbiografi Riktiga Elsie.

Bygdeföreningen har hönsbytardag och öppet hus på sitt motormuseum. Besökarna trängs mellan tillfälliga burar av kompostgaller. På borden ligger avelsägg i olika färger placerade i begagnade äggkartonger. Ingen säljer matägg. Vi möter ett par ord med en bekant. Hon är andfådd och är på väg till kön vid försäljningen. Vill man ha  dvärgsilkeshöns gäller det att vara ute i god tid. De är eftertraktade. Människor som förberett sina inköp går med flyttkartonger och transportburar i famnen. De som handlar verkar kunniga och insatta. En familj har köpt fler höns än vad de har kartonger till. På väg mot bilen bär de sina vita höns med ulliga fjädrar i famnen. Tonårssonen böjer ner ansiktet mot hönans nacke och kelar med den.

Vi går ner mot fältet där traktorerna står. Allison-Chalmers. Bolinder-Munktell. Den grå som kallas Grålle.
-Var kommer alla traktorer ifrån?
-Nedlagda småbruk, antar jag. En del är väl museets. Andra kanske har kört hit sina. Folk har dem som hobby. Jag läste om en som skulle köra från Smygehuk till Treriksröset med traktor och släpvagn. Det finns t om speciella tidningar om veterantraktorer. Jag har läst dem hos tandläkaren.
-Jag antar att det finns ett visst ekonomiskt värde i dem.
-Bruksvärde också. Man ser väl ett ansvar i det hela. Att överlämna det som varit mitt, till kommande generationer.
-Vet du vad det här är?
Jag betraktar ett blålackat jordbruksredskap med gula metallspröt, men hinner inte säga att jag inte vet vad det är.
-En självbindare. Ser du här löper ett snöre. Det trasslar sig hela tiden. Finns äldre också. Hästdragna.
-Hade ni sådana?
-Jag kommer inte ihåg någon självbindare. Dom kanske lejde för det.

Pia Karlssons foto.

torsdag 8 juni 2017

Längs

Med krita på asfalten
Har någon ritat en hopphage
Längs med trottoaren
Den har 61 numrerade rutor
I slutet innan boet saknar rutorna nummer
Pantstenen ligger på nummer 12
Rutorna är för små
För en vuxen fot

onsdag 7 juni 2017

Dolde

Stugan, eller huset, som jag föredrar att säga, eftersom jag bor där permanent, syntes inte från vägen. Syrenhäcken hade blivit så hög och tät det senaste året att den dolde huset. Jag stannade till på hemväg från min morgonpromenad och sökte efter doften av syren, men vinden låg på från ett annat håll och doftmolekylerna sökte sig bort från mig. Bland grenarna såg jag en grönbrun  fågel, en oansenlig liten sångare.

Vinden bar bud om regn. Täta, gråa moln trängdes på himlen. På något sätt känns det där vädret som det typiska sommarvädret. Lågtryck som avlöser varandra. Enstaka soltimmar så luften blir het och fuktig. Det är regnet som är min sommar, inte de varma, soliga dagarna med bad och grillning.

En stadsjeep med tonade rutor på väg till golfbanan passerade. Jag vet inte om föraren såg mig. Snabbt såg jag mig om innan jag gick över vägen och in i trädgården. Hönshuset var färdigt. Det var bara hönsen som saknades. Mina mamma sa alltid:
-Det är en gåva att kunna göra det hemtrevligt omkring sig.
När hon var liten var hönsen ett påhäng och ett ständigt besvär för barnen som skulle se till dem. Nu livskvalitet.

lördag 3 juni 2017

Nyckel

Vi valde inte
Det gröna huset
Som mäklaren föreslog
Skilsmässohus, sa vi till varandra
Det låg nära centrum
Men vid en trafikerad gata
Mäklaren sa att det var påkostat
Att ägarna gjort mycket
Vi valde det andra huset
Närmare skogen
När vi fick nycklarna
Var de två till antalet
Till varandra sa vi
När vi får barn
Måste vi skaffa fler nycklar
Så de får varsin

fredag 2 juni 2017

Marginalen

I marginalen
Ett utropstecken!
För att markera ett citat
Den som sörjer de döda, behöver inte ta ansvar för de levande
På en annan sida
Tänk på att själen inte är konstant

torsdag 1 juni 2017

Mystiskt

Jag vet inte om det är mystiskt egentligen, eller mest bara något som hänt. Den senaste tiden har jag börjat hitta handskriva  lappar i biblioteksböcker. I en bok om nosework låg den här texten

Alle´erna med japanska körsbärsträd
är i full blom. Stämma upp en sång
och besjunga vårens ankomst. Så roligt
får man förstås inte ha för då tror folk
man blivit galen. 

"man ska fånga tillfället i flykten"

Nosework är ett slags knark för sällskapshundar. Sällskapshunden ska leta efter en droppe doft av eukalyptus, lagerblad eller lavendel och arbeta på samma sätt som en narkotikahund gör. Det sägs vara stimulerande för hunden. Funderar på om det är en rörelse som sprider sig. Skriv en lapp och lägg den i en biblioteksbok. Man kanske skulle göra det. Någon kanske tycker det är mystiskt och vill veta mer?

onsdag 31 maj 2017

Process

På biblioteket pågår ett konstprojekt
Den som så önskar
Kan slå sig ner vid ett bord, mitt emot lånedisken
Där ligger papper och pennor
På bordet står en plastburk med finska pinnar
På pappret skriver man
Sitt falska CV
Fantiserar om vem man inte är
Vad man inte heter
Vilket språk man inte talar
Vilken bok man inte skrivit
Pappret sätts sedan in i en pärm
Där samlas människors drömmar
För att bli en del
Av någon annans konstnärliga process
I pärmen såg jag
Att någon var en man
Född på månen 1982

tisdag 30 maj 2017

Egentligen var han döpt till Stefan

Egentligen var han döpt till Stefan, men det var ingen som kallade honom det. Hans mamma som mest var sängliggande, sa mest du eller snälla, och någon pappa kände han inte till. I klassen fanns det fyra Stefan, Steffe, Steffo, Klimpen och han som kallades Torstensson eller bara Torsten.

Det var först när han började humanistisk linje på gymnasiet och blev klassens enda kille han började kallas vid sitt dopnamn. Mirja sa att det var hennes älsklingsnamn och de blev ihop. Tillsammans utforskade de varandras kroppar och ångest och han älskade hennes förmåga att leka med orden och säga hans namn. När han blev vuxen och såg tillbaka på sin uppväxt, så var det på något sätt Mirja som gjort honom till den han var. Mirja och hennes pålästa mamma, som arbetade som sekreterare på kommunen och ständig hade en bok att läsa uppslagen.

söndag 28 maj 2017

Bok som gåva

Det blir ett tips, på en bok lämplig att ge bort som gåva. Betty Smith - Det växte ett träd i Brooklyn. Francie växer upp i Brooklyns slum i början av 1900-talet. Hennes pappa arbetar som servitör och blir allt mer alkoholiserad. Hennes mamma Katie arbetar som städerska och kämpar för att hålla ihop familjen. Den känsliga Francie präglas av livet på gatorna och umgänget med familjen. De får kämpa för att få ihop pengar till mat. Mest äter de gammalt bröd. Vissa dagar friterar mamman brödet och de får äta det med socker på. Ibland får pappan med sig rester hem. Då kan det bli ostron och hummer.

Få böcker har berört mig så mycket. Jag älskar Smiths känsliga och närvarande berättande, tydligheten och förmågan att försöka förstå de människor hon möter och berätta deras historia. Det växte ett träd i Brooklyn är en sådan där bok som man vill att alla ska läsa, för läsupplevelsens skull, för de levande miljöskildringarna och för de starka personporträtten. Den svenska nyöversättningen är uppdelad i två band. Jag längtar intensivt efter del 2.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn bok

Det finns en äldre upplaga också, från ca 1980. Omslagen skiljer sig åt rejält.

Bildresultat för det växte ett träd i brooklyn del 1

lördag 27 maj 2017

Slumpmässigt

En period av mitt liv bodde jag nära en kyrka. Från mitt fönster såg jag ner i parken som omgav kyrkan. Någon kyrkogård, förutom ett par högresta gravstenar som tillhört prominenta män, fanns inte. Begravningar skedde på annan plats. Jag brukade föreställa mig att de döda fördes till den sista vilan på ett fält utanför staden.

En natt när jag låg vaken, egentligen helt utan anledning, såg jag slumpmässigt ut genom fönstret. En kvinna bar ett bylte och lade det på kyrktrappan, innan hon sedan försvann. Det var något med hennes rörelsemönster och den smärta ryggen, som förbryllade mig. Trots flätan på ryggen, så kanske det var en man, utklädd till kvinna. När sängen svalnat och jag tvingat mig att dricka en mugg varm mjölk, återvände jag till sängen och sov oroligt fram till morgonen.

Byltet hittades tidigt. En förbipasserande hörde babyskrik och tog sig an det gråtande barnet. Det stod om barnet i tidningarna och man försökte finna dess föräldrar, utan att lyckas. Jag kontaktade aldrig polisen för att berätta om mina iakttagelser. På något sätt anade jag att barnets föräldrar inte ville bli hittade och varför ska den som övergett sitt barn ha det tillbaka? Någonstans har jag läst att engelska barnhemsbarn ofta får efternamnet Fairchild, för att måla över deras tragiska förflutna.

fredag 26 maj 2017

Ord som börjar på K

Jag träffade Kicki utanför Konditori Karneval på Kungsgatan. Det var Kristi Himmelfärdshelgen och jag hade gått fram för att köpa kaffebröd. Vi kom att tala om killarna i klassen.
-Det är den 26 maj idag, sa Kicki. Kommer du ihåg att flera av killarna i klassen fyllde år just idag?
-Krille, Kristoffer och Karl-Erik. Var det någon mer? Ett år var vi på skolresa också. På deras födelsedag. Kalmar Slott.
-De flesta tjejerna var kära i Krille, för han var snyggast.
-Han var väl ihop med Kristina någon gång? Kristoffer kommer jag ihåg. Hans mamma hade kennel och födde upp keeshundar. Jag tyckte hundarna var så fina. Han blev visst polis sen, Kristoffer. Karl-Erik blev jurist, tror jag. Hur gick det för Krille? Jag har inte hört något om honom.
-Krille blev kriminell. Jag tror han suttit inne t om. Senast jag hörde talas om honom hade han flyttat till Karlstad och börjat ett nytt liv.
-Kristina träffade visst en grek på Kos och gifte sig där.

Kicki, Konditori, Karneval, Kungsgatan, Kristi, köpa, kaffebröd, killarna,  klassen, Krille, Kristoffer, Karl-Erik, Kalmar, kär, Kristina, kennel, keeshundar, kriminell, Karlstad, Kos

Vi går alltid fram på stan. Jag vet inte om det är grammatiskt korrekt, men eftersom vi säger så, så skriver jag så. :) 

torsdag 25 maj 2017

Slutligen

Slutligen sa vi till varann
Var det så här det skulle bli?
Mm, jag tror det vi.
Vi hade allt det
Våra mammor kämpat för
En villa vi trodde skulle vara lättskött
Högskoleutbildning
Jobb
Man
Barn på dagis
Var det så här det skulle bli?
Förmodligen
Men var det så här det skulle kännas
Runt hörnet väntade utmattningen

onsdag 24 maj 2017

Upphörde

I slyet hade björklöven blivit stora som tumnaglar
På rastplatsen längs med riksvägen
Stod fordon parkerade
Solstrålar reflekterades i lacken
Husvagnsfolket sov bakom neddragna gardiner
Husbilsägarna hade en gratis övernattning
Den polske lastbilschauffören vädrade
Lastbilens lastutrymme, medan han vilade i hytten
På en stolpe fanns klotter
Mobilnumret till en tjej, som visst var i särklass
En notis från en dag i januari
-1
Molnigt
Lätt snöfall
För ett ögonblick upphörde
Tiden att existera




söndag 21 maj 2017

fredag 19 maj 2017

Ord som börjar på L

Längtan lutar sig
mot lupinerna
i lekparken
där inga barn
längre leker

torsdag 18 maj 2017

Torr

Jag köpte vad jag trodde var en solstol. När det äntligen var torrt ute, så tog jag fram den för att testa. Det visade sig vara en solsäng. Är du vigare än vad jag är så får du den. Jag har provat, men jag kommer inte upp ur den. Först till kvarn... Skänk gärna en slant till Läkare utan gränser, om sängen blir din. Bara jag blir av med åbäket så... Stort tack till Pelle, som hjälpte mig ur min pinsamma belägenhet. 

Bildresultat för solsäng

Baserat på en liten annons i en köp- och säljgrupp på Facebook. 

tisdag 16 maj 2017

Om hon kom

Om hon kom skulle vi gå till Nellys Café. Nelly serverade soppor och hade bakverk som blivit så kända att de publicerats i kokböcker. För ett par år sedan hade stället varit med i White Guide och omnämnts som ett av Sveriges bästa caféer. Klistermärken från utnämningarna satt i rad längst ner i skyltfönstret. De senaste åren hade caféet inte fått någon utmärkelse. Jag hoppades att stället fortfarande var värt ett besök.

Sandra var försenad. Jag stod på hörnet och väntade utanför en frisörsalong med urblekta pappskyltar i fönstret. Trots att salongen var stängd kunde jag förnimma en svag doft av hårspray i luften. På andra sidan gatan föll en äldre dam omkull. Hon snavade på något och förlorade greppet om sin rollator. Rollatorn gled ner i rännstenen och kvinnan föll med ansiktet före mot trottoaren.

Jag gick över gatan och böjde mig fram över kvinnan. Hon fick mig att tänka på en mager kråka, som mött sitt öde på en gångväg genom en park. Ett yngre par kom också fram. Tjejen hade hästsvans och träningstights och styrde upp situationen. Åldringen som fallit omkull blödde från ansiktet och hade ont i handleden. Tjejen bad pojkvännen att ringa efter ambulans.  När jag lyfte upp rollatorn och ställde den på gångbanan tänkte jag på att jag aldrig tagit i någon rollator förut. De yngre paret hukade sig över kvinnan och försökte trösta henne. Jag stod bredvid och spanade efter ambulansen. Två skäggiga ynglingar med axelremsväskor lämnade Nellys café. Sandra skulle inte komma.

måndag 15 maj 2017

Väntar

-Hur dags kom du hem? Jag satt uppe en stund, men även om jag väntade, så var jag tvungen att lägga mig. Även den som väntar måste få sin sömn.
-När fåglarna började sjunga.
-Det var också en tidsangivelse. Hur dags är det? Fyra på morgonen?
-Björktrasten är tidigare än så.
-Och det vill du jag ska tro på?
-Kan vi beställa pizza till middag idag?

fredag 12 maj 2017

I stället

I stället för det centralt belägna hotell jag föreslagit hade Peter bokat ett hotell där han varit på konferens om underhållsbehovet av kommunala avlopp. Rummet var litet och trångt och låg i ett annex till huvudbyggnaden. När vi skulle ströva omkring och njuta av borgen och den pittoreska bebyggelsen stördes vi av kravallstaket och en pågående stadsfestival med inbjudna clowner från hela världen. Ett annalkande oväder fick SMHI att klass 2-varna. Vi avstod från den romantiska restaurangmiddagen och tog med oss en hämtpizza som vi åt på rummet, samtidigt som vi såg en film jag inte förstod. Behöver jag säga att vi bestämt att ta tåget i stället för bilen...

torsdag 11 maj 2017

Undantag

Det var som möblerna hos Ek stod på undantag. Möblemanget fyllde garaget. Stod dörrarna öppna syntes ett vitmålat skåp och ett par stolar med krumma ben. Förslutna flyttkartonger hade placerats på cementgolvet. Mot väggen stod några tavlor med guldram lutade. Bilen, en grå Toyota Corolla, stod på garageuppfarten. Den kördes aldrig in i garaget.

-Fint skåp, sa jag. Det måste vara gammalt. Nästan synd att det ska stå i garaget.
-Jaha du, sa Ek.
Han hade kavlat upp ärmarna på sin rutiga skjorta och rengjorde sin gräsklippare. Den var illgul och från Stiga. Kanske var det sista gången för året han klippte.
-Det kommer från min frus släkt. Min dotter har haft dem.
Jag hade på tungan att fråga om jag kunde få köpa skåpet.
-Båda är borta nu, fortsatte Ek. Hon tycke om skåpet. Tyckte det var grannt. Gammalt är det. Stolarna med.
-Det är ett vackert skåp.

Jag gick vidare och tänkte inte vidare på skåpet.  När jag gick förbi på Eks villagata den första varma vårdagen, strax innan påsk, stod garaget öppet. Det var tomt på möbler. Corollan stod på aktern mot gatan. Ek räfsade löv i trädgården på baksidan av huset.

söndag 7 maj 2017

Skänkte

Från balkongen på gaveln såg Mimmi ner på grannarnas gräsmatta. Några tjejer med styvstärkta brudslöjor i håret lekte att de var spermier, som skulle ta sig fram till Klaras livmoder. Lekledaren hade ett stort vinglas av plast i handen. Klara satt på en stol och såg generad ut. Gissningsvis var hon utklädd till brud. Hon hade en oformlig vit klänning, en kudde på magen och en luciakrona där ljusen bytts ut mot morötter. Mimmi skänkte sig själv en tacksamhetens tanke.
-Vilken tur att jag är för gammal för sådant.

onsdag 3 maj 2017

Känslan

Lukas har skrivit. På skärmen läser han de opublicerade raderna. Jag har varit borta en tid. Att skriva det känns tungt. En del säger att lidande är en förutsättning för skapande, men det är inte de platser min själ besökt. En turné är bokad till sommaren. Jag är tacksam över att ni finns kvar och att ni fortfarande lyssnar. Det känns som tangenterna lämnat avtryck på fingertopparna. Vänster ringfinger där han bär silverringen som Maria smitt är stämplad med bokstaven S. På pekfingret finns ett extra fingeravtryck i form av bokstaven T.

Han reser sig upp och iakttar det han skrivit. Ett ögonblick senare trycker han på den fiktiva knappen för skicka. Meddelandet publiceras omedelbart på Facebook och han är offentlig igen. På Flashback har en hobbypsykolog gjort sanning av att han utnyttjar störda småtjejer. Han stänger igen laptopen och går ut i hallen. De grova kängorna står uppsnörda vid ytterdörren. Hatten hänger på en järnkrok på den pärlspontade väggen. Skallen är snaggad och kinderna nyrakade. Tatueringarna från en annan tid slingrar sig ovanför kragen på flanellskjortan. Numera klär han sig som en skogsman.

Det är en mil runt Klevasjön, över hyggesmark och oröjda skiften som ägarna sällan besöker. När han vandrar är han fri. Farsan har köpt kåken som en tillflyktsort. När det blir dåliga tider kan de gömma sig där och leva på självhushåll. Gömt sig har han gjort. Tiderna blir sämre. Hans syster har sagt:
-Det går an för dig som är man att må dåligt. Det manliga geniet och så. Som kvinna har jag inte det utrymmet.
Hon äter antidepressiva och har gjort så i flera år. De har inte talat om det. I hennes badrum har han sett askarna med medicin. Han går grusvägen ner mot sjön. Vägbanan är fuktig och mörk. Den påminner om jord. För två veckor sedan fann man kroppen av en man vid Stig-Eriks brygga. Sonen hade anmält försvinnandet. Fadern föll överbord när de fiskade från ekan. En stund står Lukas på gräsmarken vid sjön. Han vilar i känslan av de tankar den funna kroppen väckt.

tisdag 2 maj 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Det var ett vänligt leende, ömkande, men uppriktigt, är hämtad från Vända hem av Yaa Gyasi.

Afrika. 1700-tal. De inhemska kungadömena för krig med varandra. Fångarna säljs till engelsmännen som säljer dem vidare som slavar. I väntan på slavskeppen hålls fångarna fängslade i stinkande fängelsehålor. Det förekommer att soldaterna utnyttjar de fångade kvinnorna. Inspirationsmeningen kommer från en sådan scen. Han ler innan han förgriper sig på henne och hon lär sig att ett leende inte behöver vara gott. Jag tänker på de kvinnor som genom historien fått se den sortens leende. Ett urskuldande leende, innan övergreppet sker. Idag stannar jag där. Det läser en mening, som blir till ett minnesmärke, över döda i krig och katastrofer, smärta och lidande och alltings förgänglighet.

lördag 29 april 2017

Baksidan av fruktjuicen

Ute snöar det. Luddiga snöflingor letar sig ljudlöst ner mot  marken. Johansons Volvo har frusna rutor. Idag står husvagnen utanför vårt köksfönster. Ikväll kommer han att köra ner till korsningen för att vända och ställa husvagnen på andra sidan gatan utanför Strids köksfönster. Johansson flyttar ekipaget en gång om dagen för att följa reglerna om datumparkering. Husvagnen ryms inte på hans tomt och de har köpt en extra bil, en Honda, eftersom Volvon används för att flytta husvagnen varje kväll. 

Baksidan av juicepaketet är riktad mot Peter. Jag vet inte om han läser den. Köper man tillräckligt mycket juice kan man få en gratis biljett till Legoland. På filmjölken finns en traktorbyggsats. Klipper man ut ett oändligt antal tumnagelstora bitar så ska de kunna fogas samman till en traktor. Jag undrar om det ens är möjligt att klippa så smått i den kraftiga kartongen. Det slår mig att vi är vuxna, medelålders människor. På livsmedelsförpackningarna tvingas vi läsa budskap riktade till barn, eller möjligen deras utmattade föräldrar.

-Det är Valborg imorgon, säger jag. Ute snöar det.
-Ska vi gå ner till elden, säger Peter. Det är visst någon miljöpartist, som ska hålla vårtal i år. Manskören kommer att sjunga och så kommer det någon artist som visst kommit så långt som till Andra Chansen. Något litet pojkband.

fredag 28 april 2017

Arrangemang

Från radion hörs Barbro Hörberg sjunga. Musiken har arrangerats så varsamt att den får mig att tänka på ett stilla sommarregn. I sången reser hennes make till London för att arbeta. Hon kan inte följa med och tillbringar sommaren ensam på den ö han köpt. På sommarön plockar hon smultron och  äter med grädde.

En gång hade vi också en ö. Farfar sålde den till en läkare från Göteborg. Jag vet att pappa bråkar med farfar om det. Ön betydde inget för farfar, det var utmarker av ringa värde och försäljningen gav ett välkommet tillskott till kassan. Pappa skulle vilja ha ett hus vid vatten, men nu ska stränderna skyddas och han får inget bygglov.

Läkarens ö är privat område. Vi får absolut inte gå i land. Jag har varit där med Olle och Göran flera gånger. Vi har rott ekan genom näckrosorna som täcker viken och lagt till vid läkarens brygga. På ön finns ett rött litet hus, ett rum och kök bara. Framför fönstren hänger gröna fönsterluckor. Vi har pillat isär dem för att kunna kika in. Vi såg en öppen spis i vardagsrummet och två fåtöljer med blommig klädsel. På väggen hängde en tavla med en naken kvinna, ingen naturtrogen, utan en sådan där modern bild där målningen ser ut som den är gjord av sammanfogade pappbitar.

Läkaren äger en ö, som en gång var var vår. Jag funderar på om det kan vara den ön Barbro sjunger om, men hennes ö är solig och fylld av smultron. Läkarens ö är skuggig och mörk och omgiven av gula näckrosor. Vi har aldrig sett någon på ön och vi ser hur stugan murknar och förfaller år från år.

torsdag 27 april 2017

Idealiskt

Läget är idealiskt, centralt, men ändå avskilt i ett lugnt kvarter. Grannarna är stillsamma och näst intill ljudlösa. Det är bara rören som susar och några enstaka hammarslag som hörs när någon spikar upp en tavla. Hissen skrämmer henne. Hon har alltid varit rädd för det trånga och instängda, sedan hon blev instängd i klädkammaren som barn. Upp och ner genom huskroppen rör sig hissen. En enda gång har den stannat...Blixten slår inte ner på gånger på samma ställe, försöker hon intala sig. ICA på hörnet har flyttat till ett köpcentrum utanför stan och blivit ICA Maxi. Numera behöver hon hjälp för att handla. Det där att hon inte kan styra sitt liv, gör henne hjälplös och ängslig. Är magknipet verkligen en tanke eller har hon faktiskt ont? Hon har väntat på mamma och pappa. Hon har väntat på Bengt. Hon har väntat på barnen. På Ellos-katalogen. På Hemmets Veckotidning. På symaskinen som aldrig blev färdig.  Hon har väntat på katten. Den blev överkörd. Fortfarande väntar hon. Är livet bara en fråga om väntan och magknip?

tisdag 25 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen: Hon hade inte så långt att åka, är hämtad från Stephen Booth - På väg mot döden. Boken är en engelsk deckare.

Hon hade inte så långt att åka, ner till Willys bara, för att köpa lite bananer och en paket med yoghurt. Färsk ingefära kanske och en flaska äppelcidervinäger. Ändå tog hon bilen. De hade inte haft den sportiga lilla Peugoten mer än två veckor. Begagnad visserligen, men ändå ny för henne.
-Hej tuffing, sa hon till bilen när hon satte sig bakom ratten. Nu drar vi.

Hon bromsade, hon visste det. Den vita Volvon kom med hög fart och rammade hennes vänstra framskärm. Föraren hängde på signalhornet. Ljudet fick henne att tänka på Hesa Fredrik, larmsignalen som testas ett par gånger om året och ska ljuda vid fara. Svart plåt, vit plåt. Bromsljud. Anblicken av en vit lurvig hund längre ner på gatan som gick med sin matte längre ner på gatan. Hon knäppte loss säkerhetsbältet och försökte känna efter om hon var oskadd. Inga smärtor i nacken. Volvons förare slet upp hennes bildörr. Han bar skinnjacka och rosa skjorta. Ett ögonblick såg hon rakt in i hans skrev.
-Du kan ju inte bara köra rakt ut så där i en korsning, utan att se dig för, skrek han och grep tag i hennes arm och tryckte henne mot bilen. Min bil är förstörd nu.

En kvinna med sjalett som krattat sin trädgård kom ut på gatan.
-Nu lugnar ni ner er, sa hon. En olycka kan hända vem som helst. Den har korsningen är livsfarlig. Att det inte händer fler olyckor är ett under. Kommunen borde verkligen göra något åt den. Det är väl ett försäkringsärende? Ska vi ringa till polisen? Behöver ni bärgning?

måndag 24 april 2017

Glad

Magnus och Lovisa kommer upp för backkrönet. De är träningsklädda och andfådda. Lovisa har rosiga kinder. Hon genar in i trädgården till parets lilla funkisvilla. Magnus fortsätter på trottoaren. Trots att staketet skiljer dem åt, fortsätter de att gå i takt.
-Äter du salami, säger Lovisa.
-Salami? Nä. Är det något fotbollslag som säljer? Jag äter inte korv. Det borde du veta.
Lovisa rättar till sin tunna neongröna mössa och börjar stretcha vaderna. Magnus går upp för trappan. I hallen hämtar han bilnyckeln till firmabilen från Frasses Färg som står parkerad på gatan.
-Jag tycker faktiskt du borde vara lite glad för min skull, säger han.

söndag 23 april 2017

Klumpig

Fick gymnastikläraren
Någonsin höra
Att det var klumpigt sagt
Det som sades till pojken
Som inte lyckades hoppa över plinten
Till flickan som faktiskt var rädd för bollar
Det som sades till den
Vars föräldrar inte förstod eller hade råd
Med lämplig utrustning
De där orden, som sitter fast för livet

lördag 22 april 2017

Nyfiken

Idag är en slapp dag. Vädret inbjuder inte till något annat än att hålla sig inomhus. Driven av något slags nyfikenhet såg jag en dokumentär på SVT Play, Country Roads.  Tjuvjakt för att få mat på bordet. Johnny Cash stora, grå stenkåk. Den amerikanska drömmen verkade alltmer avlägsen. En en ung countrymusiker, Justin Townes Earles stod i centrum för handlingen. Det sades att han verkade i Woody Guthries anda och han berättade hur Hank Williams fick tag på sitt morfin och varför han tog det. Den unge mannen bar glasögon, hade fett år och en tatuerad underarm. Förmodligen mådde han inte så bra. Min slutsats bara. Han berättade att han var döpt efter Townes van Zandt, och dennes Tower Song, är en av de vackraste sånger som skrivits. Bara så. Det är en enkel text jag skrivit idag, men om jag skriver så kommer jag minnas hans namn.

fredag 21 april 2017

Suckade

Suckade
Svepte täcket om mig
Somnade om
Snö ute, eller snöblandat regn
Såg sen att klockan stannat
Så tidigt vintern kommer i år
Sa någon till mig
Snö redan i april
Sen undrar jag
Ska allt handla om Leif GW
Som uttalar sig i
Stort som smått
Sex och samlevnad
Samhällsfrågor
Sunda kostvanor
Stämmer det att Leif GW
Sällan eller aldrig har fel?

onsdag 19 april 2017

Ändrade

Pizzeria Shalom har fönster mot gatan. De nya ägarna ändrade ingenting när de tog över verksamheten för ett halvt decennium sedan. Inredningen ser fortfarande ut som den gjorde på 1990-talet med blekt tegelröda väggar och målade strukturtapeter. Borddukarna är rosa och täckta av en glasskiva för att förhindra fläckar.

Kennet kommer på sig själv med att stirra in på pizzerian. Vid fönsterbordet sitter ett sällskap med ungdomar. Linnea. Hon är så lik sin mamma, samma knubbiga kinder och blonda, raka hår. De var länge sedan de träffades. Flickan bor hos sin mamma. Du får välja mellan mig och spriten, Kennet, hade Linneas mamma sagt. Hon ljög. Så mycket drack han inte. Han hade det under kontroll. Det var något annat, någon annan hon träffat.

-Vad för det lov att vara? säger libanesen bakom disken och borstar bort mjölet från händerna.
Kennet läser namnet på 60 pizzor på ljustavlan. Kebabköttet som snurrar på en ställning bredvid ugnen fräser till. Medhjälparen bakom disken tar en beställning per telefon. Karlar med mustasch och håriga armar. En Hawaii och en Carlzone. Strimlad skinka som mest liknar avkapade daggmaskar ligger i en plastlåda. Det känns som luften är fylld av osynliga droppar av någon billig växtolja.
-En cola, tack, säger Kenneth. Jag tar med den med.
-Bra så?
Kennet nickar. Läskburken är kall i hans hand. När han går ut försöker han fånga Linneas blick. Han ser att hon har finnar i pannan. Runt halsen bär hon korset hon fick när hon konfirmerades. Det verkar som hon delat pizzan med en kompis. Linnea vänder bort blicken. Han går mot dörren.
-Vad var det för en snubbe? säger en av killarna i Linneas sällskap. Hur smart är det att köpa en Cola på pizzerian? Det är ju mycket billigare på ICA.

tisdag 18 april 2017

Underbart

-Vore det inte underbart med barnbarn?
-Du är galen. Har du kommit upp i den åldern nu?
-Bebisar att gosa med. Småttingar att lära allt man kan.
-Det lär väl inte ta så lång tid.
-Gullungar som man bara kan njuta av. Små sockergryn i hemstickade tröjor.
-Du, det var inte länge sedan vi sa att vi aldrig skulle skaffa barn. Kommer du ihåg det? Nu pratar du om barnbarn...

måndag 17 april 2017

Inspirationsmening

Inspirationsmeningen: En del av skådespelet de hamnat i, en pjäs de kunde kalla "Att återgå till det normala" är hämtad från Tove Alsterdals bok Vänd dig inte om.

På diskbänken står en kasse med tre petflaskor. Varor som du och din familj behöver står det med ärtgröna bokstäver på den vita plasten. Det är Peter som handlat. Lightläsk, för att Mimmi bett om det. Det senaste året har hennes kropp fullständigt exploderat. Hon vågar inte tänka på hur många kilon hon lagt på sig. Socker är bättre än sötningsmedel. Det är mer naturligt, menar Peter. Hon funderar på att börja handla på Willys istället, bara för att slippa plastpåsar med korkade budskap. Vem behöver tacos och läsk egentligen?

Från Antons rum hör hon en rad svordomar. Han spelar något datorspel hon inte känner till och förlorar sig i grafik och våld. Det handlar om strategi, mamma. Jag lär mig att tänka strategiskt och att samarbeta. Spelet är på engelska. Du behöver göra dina läxor. Dom gör jag i skolan.

Påsen med tacochips prasslar när hon drar isär öppningen. Chipsen känns torra och feta mot Mimmis fingrar. Hon funderar på att be Saga om hjälp med dukningen. Den stängda dörren till dotterns rum får henne att tänka på ett förhållande som obönhörligt är över. Saga är hemma från sjukhuset. Hon äter antidepressiva och går i terapi på öppenvårdsmottagningen. Mimmi når inte fram till henne. De spelar ett spel, en pjäs där Mimmi och Peter låtsas att allt återgått till det normala. Saga är glad. Saga trivs i skolan. Saga har vänner och framtidsplaner. Saga ligger inte ensam på ett låst rum med säkerhetsglas i fönstren på avd 18. Mimmi och Peter har aldrig, aldrig gjort henne illa.

söndag 16 april 2017

Behöver

Ur sönderlästa väntrumstidningar river Anna ut sådant som hon tror hon behöver. Sverigekaka. Sveriges godaste smörgåstårta (fast när hon kom hem upptäckte hon att någon annan redan rivit ut halva receptet). Lär dig  somna på 10 sekunder. Tidningssidorna gömmer hon i sin svarta skinnväska. I Må bättre ser hon en blekgrön ruta på sidan 42.

Bota din ångest
Se dig omkring. 
Upptäck
5 saker du kan se
4 saker du kan röra vid
3 saker du kan höra
2 saker du kan känna lukten av
1 sak du kan smaka på

För att skingra tankarna ser hon sig omkring i väntrummet. Stolar, bord, sönderlästa tidningar, en gräslig tavla på väggen och en plastback med leksaker. Allt kan hon röra vid, utom den gräsliga tavlan. En skallra i leksaksbacken, dörren som öppnas och slår igen, en farbror som halvsover och andas tungt bakom en rullator. Det är ljuden. Hon känner doften av rengöringsmedel och tänker att hon inte vill veta hur mannen luktar eller smakar. 

lördag 15 april 2017

Glad Påsk!

Glad Påsk Skrivpuffare! Hoppas ni får en riktigt trevlig påskhelg.

fredag 14 april 2017

Klassiker

-Stig Lindbergs mönster Berså, du vet det med de gröna bladen, finns som tapet numera. Tror du inte att den skulle passa bra i köket? Som fondvägg?
-Min faster hade den som vardagsporslin när jag var liten. Kusinerna fick äta i köket och vi hade alltid det där porslinet. Jag avskydde det, tyckte det var så fult. De vuxna fick sitta i finrummet och äta på "Måsen". Chili con carne fick vi. Hon var mycket för design, faster.
-Tycker du vi ska välja en annan tapet?
-Nej, men kan faktiskt ändra sig. Numera tycker jag faktiskt att den är ganska fin.

torsdag 13 april 2017

Smicker

Mimmi vände sig om mot rösten som ropat hennes namn. Det var inget smicker i orden. Hon försökte se varifrån ljudet kom och förstod inte riktigt vad som irriterat den främmande mannen.
-Mimmi. Nu stannar du. Kom hit omedelbart. Mimmi.
På stigen såg hon en villrådig schnauzer. Den tittade ömsom på Mimmi, ömsom mot sin husse, innan den bestämde sig för att lyda. Mimmi grabbade tag i om sina gångstavar och gick raskt vidare på skogsstigen. Det är uppenbarligen inte helt lätt att döpa en hund.

onsdag 12 april 2017

Träffa

-Nu är det snart påsk, sa Anna. Vad ska vi äta för gott då?
-På långfredagen tycker jag vi tar hämtpizza.
-Jag hade nog tänkt mig lax eller lamm eller ett litet påskbord med sill och ägg.
-Men mamma...Du sa något gott. Då måste vi ha kebabtallrik på lördag. Det blir bra, hämtpizza och kebabtallrik. Förresten så vet jag inte om jag ska äta med er. Jag kanske ska träffa någon istället.

torsdag 6 april 2017

Tinga

Jag lagar Chicken Tinga eller Tinga del Pollo. Det är ett nytt recept, som jag inte provat förut, någon slags kyckling med chili, som man kan äta som tacos. Ovanför spisen susar köksfläkten. Den absorberar dofterna från matlagningen. Jag har dukat. De stora mörkgröna tallrikarna står ovanpå tabletter av svart bast. Glasen är blekgrå och knottriga. Salladsskålen står mitt på bordet. Patrik får bestämma vad vi ska dricka.

Ute skymmer det. Köket fylls av ett klarblått ljussken. Jag går fram till fönstret. Det blå ljuset pulserar mot fönsternischen. Trots att jag sträcker på huvudet ser jag inte varifrån ljuset kommer. Hela bostaden vibrerar. Ljuset tränger in i sovrummet, vardagsrummet och hallen. Jag tar på mig ett par tofflor och går ut på trappan. På gatan står två brandbilar och en ambulans. Polisbilen kommer strax efter och parkerar bakom ambulansen. Brandmännen drar slangar längs trottoaren.

Utanför staket står grannen Sten och pratar med en gubbe med keps och damcykel.
- Jag såg hur det rök från 32:an, säger han. Röken kom ut från ett källarfönster. Det är nog en källarbrand. Jag ringde 112 så snabbt jag kunde. De kom hit på 3 minuter.

När jag och Patrik äter kan vi inte tala med varandra. De blinkande blåljusen fyller köket och det känns som jag tuggar i kapp med ljuset. Det dånar när brandkårens slangar tömmer vattenposten. Ljudet är egendomligt. Jag har aldrig hört det förut.


onsdag 5 april 2017

Vi ses

Vattnet var tenngrått och stilla den dagen. Vid badplatsens brygga låg ett gräsandspar. Jag funderade på varför de sökt sig hit och inte trängdes med de andra tjattrande änderna i ån vid stadshuset. Utanför vassen vid Vänster Udde hade jag sett ett par knipor.

Gräsplanen hade börjat grönska. När barnen var mindre hade vi varit här ibland på klassföräldrarnas vårfester med brännboll och tipspromenad. Ett år vann jag en ananas på tipspromenaden. Den var omogen och svår att äta. Ett annat år kom jag nog sist. Då var det någon sportfåne som skrivit frågorna. Otto vägrade att spela brännboll det året. Han hade hittat en gädda, som simmade under bryggan.

Birgitta kom ner längs grusvägen från parkeringsplatsen. Hon var klädd i en mörkblå jacka och hade gångstavar i händerna. Jag kände igen henne från jobbet, trots att det var flera år sedan jag sett henne. Vi bytte några ord och ESS, min  engelska springer spaniel, blev svansviftande lycklig över att få nosa någon i skrevet. Hon sa vi ses när vi skildes åt och jag svarade med samma fras, till intet förpliktigande. Jag hade hört att hon varit gift med en läkare. Han sköt sig.

Hon försvann in i alskogen vill vänster upp badplatsen och jag började gå upp mot parkeringen. På en stolpe hängde ett urblekt anslag där kommunen meddelade att toaletterna vid Stråsjön tagits bort på obestämd tid på grund av upprepad vandalisering. Vem gav sig på att välta ett utedass av plast vid en badplats? Kom de hit sen och tittade på anslaget? Kände de att de åstadkommit någonting när de läste om det i tidningen?

tisdag 4 april 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmening. Har du en nagelklippare? Meningen är hämtad från Världens vackraste man av Lena Ackerbo. Jag tror jag har fått tips om den via en av de här skrivövningarna, men jag har inte hunnit börja läsa den än.

När jag tog av mig skon såg jag en röd fläck på strumpan. Tånageln hade fläkt upp sig och börjat blöda. En flisa av nageln hängde lös. Jag linkade in på gästtoaletten och satte mig på toalettlocket och petade på skadan. En badrumsskåp med jalusiluckor och en spegel i mitten satt ovanför det ljusblå tvättstället. Runt toalettstolen låg en ljusblå frottématta. De storblommiga tapeterna var ljusblå, gästhanddukarna likaså. Hela badrummet doftade parfymerat tvättmedel. Kusinerna hade försvunnit iväg, utan mig och jag hade gått in ensam.

Jag rörde vid knoppen på badrumsskåpet. Mamma hade lärt mig att man inte fick rota i andra människors skåp. Det stora badrummet tillhörde mosters familj. Dit fick jag inte gå, utan jag fick bara använda gästtoaletten. Utan att nudda golvet med tårna gick jag ut i hallen.
-Hallå, ropade jag. Hallå.
När ingen svarade tittade jag först in i köket. Det stod tomt, så när som några smulor på vaxduken. Händerna darrade när jag tryckte ner handtaget till vardagsrumsdörren. Farbror satt i sin fåtölj och rökte pipa. Jag vände bort ansiktet för att inte kväljas av röklukten.
-Var är faster? stammade jag. Har du en nagelklippare?

onsdag 29 mars 2017

Inspirationsmening

Inspirationsmening: har aldrig sett henne klädd i annat än

Anna såg Peter i kassakön på Coop. Han köpte rosor i cellofan och hade en chokladask i handen. Vanligtvis brukade de mötas i friluftsområdet, där Peter går med sin långbenta terrier. Det slog henne att han aldrig sett henne klädd i något annat än rustika friluftskläder, tyska kängor och byxor avsedda att slitas på. Hon var klädd så, nu också. Han hade kostym på sig och lade inte märkte till henne, trots att hon sökte ögonkontakt med honom. 

tisdag 28 mars 2017

Lott

Trött på livet i övermått
Köpte på ICA en lott
Mötte därpå en bekant
Du, jag har vunnit en slant
Sa det med ett litet fniss
Jag har vunnit 30 kr på Triss
Så nu kan jag fira med något gott
Eler hämta ut en ny liten lott

måndag 27 mars 2017

Särskilt

Där hagen möter hygget
En bit utanför stan
Finns en glänta med eldstad
Där står ett träd
Med särskilt klättervänliga grenar
I trädet satt en flock förskolebarn och sjöng
Jag vill ha hjärnskakning
Jag vill ha hjärnskakning
Jag vill ha hjärnskakning
Samtidigt förberedde personalen
Utflyktens matsäck

söndag 26 mars 2017

Knarra

Jag minns att jag som barn
Fick ringa till Fröken Ur
Det var något angeläget
Tiden skulle vara exakt
Kanske hade köksklockan stannat
Telefonen stod på spegelbyrån
Som rymde stickor och garn
I en av de knarrande lådorna
Nu finns Fröken Ur på nätet
Men

Webbplatsen kan inte nås

www.frokenur.com tog för lång tid på sig att svara.

ERR_CONNECTION_TIMED_OUT

fredag 24 mars 2017

Grind

Vid grannens vita grind
Sitter en katt som är trind
Jag försöker klappa dess rygg
Men katten är stygg
Den klöser min hand
Den gör så ibland
Fast jag vill vara snäll
Får jag av katten en smäll
Går hem med min hand
Virar in den i ett förband

torsdag 23 mars 2017

onsdag 22 mars 2017

Räta

Det låg en lapp på sovrumsgolvet, bredvid sängen. Den var gul till färgen och dubbelvikt. Texten hade hamnat ner mot golvet. Jag tog upp den och läste.
Att älska är ett sätt 
att finnas till
Jag vill, jag vill, jag vill
-> Finnas till<-
    med Dig
                 ...för evigt
Det var stora ord, för att ligga på ett sovrumsgolv. Jag kände inte igen handstilen, med dess räta linjer i versalerna. Ingen i familjen skriver så. Kanske hade lappen fallit ur en biblioteksbok. En bok om hundträning? Positiv vardagslydnad.  Romanen jag läste? Löftet. En tysk soldat gifter sig med en kvinna han aldrig träffat för att få permission från fronten i Sovjetunionen. Hon gifter sig med honom för att få statusen av fru. Dör han får hon änkepension. Under smekmånaden blir de passionerat förälskade. Han återvänder till fronten, placeras vid Stalingrad. Hon är kvar i Berlin och träter med sina föräldrar. De skriver till varann. Lappen kan komma från den boken. Längtan och löften om evig kärlek. Men boken var nyutgiven och jag vet inte om någon hunnit låna den innan mig.

 (inbunden)


tisdag 21 mars 2017

Världspoesidagen

Stina Ekblad läser Edith Södergran
I en nedsläckt salong
Hon läser med inlevelse
Varje ord blir en flamma
På fjärde raden gråter en kvinna
Salongen tänds upp
I väntan på en ny poet
Som ska läsa sina alster
Med darrande händer
Kvinnan som gråtit säger:
Raivola, Kivennapa, Lintula
Det är namnet på karelska byar
De lär vara borta nu
Rysk mark
För nära gränsen
Hennes dikter är det som finns kvar
Edith skriver om Karelens ekar
Också ett land som icke är
Jag var så liten när jag kom hit
Att jag inte kan minnas någonting alls
Utom det lilla som blivit berättat

måndag 20 mars 2017

Himlen var svart

Himlen var svart i väster när vi parkerade bilen på grusplanen vid Bergs slussar. Jag dröjde mig kvar vid bilen medan Erik gick till automaten för att köpa en P-biljett. Under kanalbanken och på fältet ner mot hamnbassängen pågick en loppmarknad. Försäljarna kämpade mot blåsten, som tog tag i begagnade kläder och gamla veckotidningar. En rundnätt kvinna i svart parkas lyfte en flätad termoskanna från ett bord, men ställde snabbt ner den igen och gick vidare till nästa bord.

-Det svartnar i väster, sa jag när Erik kom tillbaks.
Att prata om vädret fick mig att börja prata dialekt. Jag pratade gammaldags. Det känns som jag härmade en äldre släkting, eller mina föräldrar, som i sin tur härmar de de gamle, när de pratade in väder.
-Tror du det kommer någon skur? fortsatte jag. Eller kan vi gå?
-Vi går, svarade  Erik.

Utanför besökscentret stod en slussport uppställd på ett trädäck. Den hade tagits tillvara i samband med en renovering av kanalen. Vi gick förbi hamnbassängen. En långseglare från Australien låg vid kaj. Mycket är surrat på däck. Det gröna plåtskrovet var buckligt. Jag dröjde mig kvar vid båten i förhoppning om att få byta några ord med ägaren, men båten låg tillstängd. Flera av båtarna som låg förtöjda i gästhamnen seglade under utländsk flagg. Tyskar och danskar mest. Det är något kompromisslöst med båtar. Man måste göra rätt. Det går inte att ge upp.

Slusstrappan ner mot sjön var trång och hisnande brant. Vi följde gräsmattan ner mot sjön och gick över till andra sidan kanalen genom att gå balansgång på den nedersta slussporten.
-Tror du det finns något fik i närheten? sa Erik.
Jag ryckte på axlarna.
Det där med att fika, skiljer oss åt. Jag är uppvuxen med att ta matsäck med. Hans familj fikade på café eller tog en korv på Sibylla. Det gjorde aldrig vi.
-Det börjar snart regna, sa jag. Jag kände en droppe mot pannan.

fredag 17 mars 2017

Nämna

Jag vill bara nämna
Att jag läst ett citat 
Som var vackert
Det är först när trädet faller, man ser vad det varit med om. 
Kanske gäller det för människor också? 

Artikelbild

torsdag 16 mars 2017

Rum

Man stirrar in i främmande rum
Går förbi huset som nyss blivit sålt
Joseph Frank-tapeterna i köket är borta
På trappan står tjejen som köpt
Hon röker och väntar på pizzabudet
Som kommer i en mörkblå skåpbil
I vardagsrumsfönstret står en uppstoppad and
Hon har TV:n på
Den flimrar i blått

Man stirrar in i främmande rum
Ser en röd liten stuga
Bak hängbjörkars slöja
Upplagd på Hemnet
Omsvept av mäklarprosa
En närbild på handdukarna i badrummet
Vardagsrummet har svarta tapeter
Och speglar med Elvis
Trädgårdsgrinden är vit och mäklaren lyrisk

Det är så svårt att låta bli att skvallra
Jag tänker det när vi möts på trappan
Och pratar om Erik som fått problem med hjärtat

onsdag 15 mars 2017

Stinka

För natten hade jag tagit något att sova på. Vid femtiden hade jag vaknat för att sedan somna om. Drömmen var egendomlig och därför minnesvärd. Jag hade drömt om Jonatan Nääs, en man som jag raderat ur mitt liv. Det fanns andra för honom nu, sådana som fann sig i hans nycker. I drömmen var han åldrad. Tunn, gulaktig hud fick skallens konturer att framträda, så han liknade en dödskalle. Skinnet på händer och underarmar påminde om pergament. Den eleganta kavajen från hans storhetstid hängde löst på kroppen. Mot mig var han vänlig, men inte påträngande. Jag förstod att han var döende. Tillsammans gick vi till en kyrka. Kyrkobyggnaden tillhörde svenska kyrkan, men var nybyggd och anpassad till en modern församlings behov. Jag lämnade över Jonatan Nääs till en ung man med Asperger, som funnit trygghet i kyrkans rutiner. Ynglingen frågade ut Jonatan utan tanke på vad som var passande.

Drömmens känsla dröjde sig kvar. Jag skulle åka och hämta en hund. Andra planerar sitt hundköp i åratal och letar efter den perfekta kombinationen på den mest lämpliga kenneln. Jag såg Quinn på Blocket. Han var en vit, liten spets, återlämnad till uppfödaren på grund av allergi. Det var något hjärtknipande hos honom, som gjorde att jag var beredd att åka 20 mil för att hämta honom.

När jag stannade och rastade köpte jag en mjukglass i en kiosk. Jag tog med mig glassen och satte mig på en parkbänk. Kylan mot tungan fick det att hugga till mellan ögonen. Glassens veckiga yta var täckt av chokladströssel, som jag köpt till extra. Jag funderade på om strösslet smakade något, eller om det bara fanns där, som en frestelse. Någonstans hade jag läst att glass egentligen var våldsamt söt och att den saltades på glassfabriken för att bli mer tilltalande i smaken.

När jag reste mig märkte jag att vinden vänt och att det börjat stinka från fabrikerna vid älven. Bilen stod i gassande sol. I bagaget hade jag packat in sådant som jag trodde Quinn skulle behöva på resan till sitt nya  hem. Jag kände mig tacksam över att jag kunde göra den är resan. Behöver du verkligen hund? Tänk på hur bunden till blir och allt ansvar det för med sig. Man betalar för kärlek. För att få och för att få ge.

fredag 10 mars 2017

Skramla

När mynten ska bytas mot andra
Har jag mig själv att klandra
Fickor och väskor har tömts
Småpengarna har i hallen glömts
När jag vill handla, säger expediten:
Ta med mynten hem igen
Vi tar emot max tjugofem
Du får ta med mynten hem
Så i fickan ligger mina stålar
De tynger och skramlar


torsdag 9 mars 2017

Anledning

Kristoffer står i kön på Willys. Han har köpt barnmat och välling, ruccolablad och tortillabröd. Utan någon egentlig anledning så flirtar han med kassörskan, som är gammal nog att vara hans mor. Med ett leende räcker han henne en flaska med rosa rengöringsmedel så hon kan scanna in varan på nytt. Färgen på rengöringsmedlet matchar hans tröja.
-Var det bra så? undrar hon.
-Nej, säger han stilla. Jag ska ha snus också. Fem Knox och en Granit white.

onsdag 8 mars 2017

Skrin

Patrik ställde skrinet han ropat in på Bogrens aúktioner framför TV-fåtöljen. Han lät pekfingret löpa längs den avrundade kanten på locket. Den gamle snickaren kunde sina saker. Det märktes. Låsbrickan av svartmålat järn var formad som ett hjärta. Fernissan hade fått den blå färgen att anta en grönaktig nyans. Locket var prytt med målade blommor som kunde vara rosor och tulpaner.

På lockets insida fanns en krans av löv och två sammanflätade initialer som antydde att skrinet varit en bröllopsgåva. Det var daterat 1803. Nu stod skrinet på en ställning med svarvade ben, ditmonterad någon gång i mitten av 1900-talet. Benen hade sänkt auktionspriset på skrinet, inte till hälften, men med en tredjedel. Auktionspubliken kunde vara nyckfull och korkad. En obetydlig detalj kunde drar ner priset och sådant drog Patrik nytta av. Förutom skrinet hade det varit en skitdag hos Bogren. De flesta auktionsdagar var skitdagar numera. Ändå var det något som gjorde att han fortsatte besöka auktionerna. Beskt kaffe och sur korv och hämtpizza på hemvägen blev det sedan Agneta ledsnat på honom och stuckit.

Skrinet var fyllt med papper. Han hittade påskkort med besynnerliga harar från början av 1900-talet och julkort med tomtar som red på galopperande grisar. Ett svartvit vykort med Genslövs nedlagda järnvägsstation skulle inbringa en del pengar på Tradera, gissade Patrik. Det hade både folk och ånglok och sådant var populärt bland samlarna. Mellgrens tryckeris korrespondens från 1930-talet låg till höger i skrinet. Patrik bläddrade bland de maskinskriva dokumenten. Pappret var gulnat och glatt. Det var uppenbart att delägarna avskydde varandra. Patrik skakade på huvudet. Skrinet hade gått i arv och någon hade gjort sig besväret att spara på brevväxlingen. Han bläddrade vidare. Det var inte bara firmans skötsel de var oense om. Det antyddes att Greta var i omständigheter och att Sven borde ta sitt ansvar.

Patrik tog pappersbunten i handen för att gå till köket för att slänga den. Någon gång måste historien ha sitt slut. En guldring föll ur ett kuvert och rullade in under soffbordet.

tisdag 7 mars 2017

Iaktagelser

Iaktagelser

Ord behöver inte 
Vara sanna
Bara för att 
De är vackra

Jag älskar dig
Jag älskar dig också

måndag 6 mars 2017

Reva

I pausen mellan första och andra akten upptäckte Mimmi en reva på strumpbyxorna. Hon hoppades att kjolen var tillräckligt lång och stövlarna höga nog för att dölja den. Några extra strumpbyxor hade hon inte tagit med sig.

Teaterföreningens ordförande ringde i en liten klocka och besökarna återvände till sina platser i gymnasieskolans aula. Golvet i lokalen sluttade brant. Scengolvet var svartmålat och repigt. På tegelväggen hängde en hjälplös figur. Den sprattlade med både armar och ben. Mimmi hade fått oturen att få en plats vid en av de uppfällbara borden som satt fast i ryggstödet på bänkraden innan. När gymnasieeleverna skulle skriva prov fälldes borden upp. Nu fick Mimmi sitta på tvären.

I första akten hade Johan Andersson sjungit några visor och skämtat om förhållandet mellan stad och landsbygd. Bygg en mur runt Stockholm och se vilka som börjar krafsa på den. Lantisar som vill in eller Stockholmare som vill ut. I andra akten talade han om män och kvinnor. Mest talade han om sin fru. Hon verkade vara en förträfflig kvinna och dessutom förtjust i honom. Det hade varit kärlek från första ögonkastet, åtminstone från hennes sida.

Johan knäppte upp skjortan och blottade en hårig bringa. Han vickade på höfterna och log som en rockstjärna och började tala om de kvinnor som försökt förföra honom när han turnerat på landsbygden. Han nämnde damer i Säffle, Kinna och Bollnäs, samt någon som var från Skåne. Mimmi rodnade. Hon var inte så säker på att det var damerna som...Efter föreställningen tänkte hon inte gå fram och fråga om han kom ihåg henne. Hon kom ihåg både honom och hotellrummet och det fick räcka.

fredag 3 mars 2017

Sinnena

I utkanten av Ekbergspark har kommunen anlagt något som kallas Sinnenas trädgård. Sommartid fylls luften av doften från lavendel och blommande rosor. I pergolorna hänger klirrande vindspel och den som vill kan prova att blåsa i flöjter. Kryddväxter att smaka på växer i upphöjda bäddar. Fingrarna kan känna på olika strukturer av sten och trä. Balanssinnet utmanas av vippbrädor och lekredskap.

Jag har sett att Sinnens trädgård är ett populärt utflyktsmål, speciellt bland äldre och förskolebarn. Själv går jag aldrig dit, inte sen jag blev överfallen.

torsdag 2 mars 2017

Till salu

Den nya vägen ledde spikrakt genom landskapet parallellt med den gamla riksvägen. För att underlätta sträckningen hade berg sprängts bort. Ett rött hus med valmat tak såg övergivet ut. På fasaden hängde banderoller från Vägverket. Vi passerade ett till hälften rivet missionshus. Den gulslammade byggnaden saknade fönster. Gaveln var borta och vi såg rakt in i det som varit byggnadens kök. På höjden bakom stod grävmaskinerna stilla omgivna av sprängsten och fyllnadsmassor.

När vi parkerade vid Hästeryds kyrka slog det mig att det kanske var sista gången vi kunde gå Hästerydsleden. Vägens nya sträckning skulle komma att gå rakt genom naturområdet med de markerade lederna. Vi tog våra ryggsäckar från bilens bagageutrymme och gick runt kyrkogårdsmuren för att ansluta till leden.

Peter gick först och jag gick ett par steg bakom. Vi hörde korp och hackspett på avstånd. Mellan trädstammarna skymtade Rydsjön. Den reste sig som en silverblank skiva och påminde mig om en rundhorisont. Perspektivet kändes förvrängt, som om vi gick med den avlägsna vattenytan i axelhöjd. Här och var i sjön låg taggiga öar med stenblock och martallar. Jag tänkte att sjön måste vara frusen, fast isen var murken och på väg att gå upp.

Jag stannade och tittade på några lavar. Peter försvann bakom en kurva på stigen. När jag kom i kapp honom stod han i samspråk med en man. Vid mannens fötter stod en stolsryggsäck. Han var klädd i skyddsutrustning för skogsarbete. Röjsågen stod lutad mot en trädstam. Mannen nickade kort mot mig.
-Det handlar inte om ifall skogen är till salu eller inte, sa han. När vägen ska fram, så tvångsinlöser de marken. Denna helgen kanske är den sista jag är ute. De låter mig gallra ut det jag kan ta vara på. Vi har haft gården i fem generationer.


onsdag 1 mars 2017

Katt

När jag var liten, hade grannen en katt. Den kallades Gardinkatten, eftersom de svarta tecknen i ansiktet liknade en barntecknings gardiner. Det är något visst med att döpa katter, och jag tror aldrig jag kan hitta på ett mer fantasifullt namn till ett husdjur. Gardinkatten var lite av en strykarkatt. Den låg på stenmuren och blängde och lät sig sällan klappas. När den försvann för gott, så sades det att räven tagit den.

tisdag 28 februari 2017

Flerordspuff

Enligt turistinformationen var Mellerska Gården ett borgarhem från sekelskiftet. Det var bara öppet för allmänheten ett par gånger per år och intresserade brukade behöva boka i förväg för att få tillgång till sällskapsrum och salonger.

Vi mötte guiden under vårdträdet på den kullerstensbelagda gården. Han var klädd i hatt och linnekostym från tiden och viftade planlöst med en silverbeslagen käpp. Familjens Mellers historia gick tillbaka till mitten av 1800-talet, då den kvinna som kallades Mormor råkat i olycka och trots detta lyckats bli gift med pälshandlare Meller och på så sätt kommit upp sig i världen.

Det första rum som mötte besökarna var Mellers kontor, där vi kunde studera Mellers skrivbord och kassaskåp. Man hade inte kassa skåp på den tiden, skämtade guiden med gäll röst. Sovrummen låg på andra och tredje våningen. I varje rum fanns en knölig liten säng och en garderob tapetserad med samma stormönstrade tapeter som täckte väggarna. Det slog mig hur litet och trångt allting var, trots att familjen var välbeställd och tillräckligt excentrisk för att göra sitt hem till ett museum. När jag tog upp mobilen för att fotografera ett par mossgröna kuddar med lejongula broderier blev jag åthutad av guiden. Att fotografera var strängeligen förbjudet. När Henrik lyfte på en glasvas, sade han ingenting.

måndag 27 februari 2017

Förbrukad

Diskvattnet rinner långsamt
Utanför fönstret passerar en man
Han har glest skägg, varseljacka och toppluva
Visst är hans skägg mjukt?
Drar mig till minnes, en artikel jag läst
Om en musiker, månskensbonde och bilsamlare
I garaget har han ett skåp med leksaksbilar och en Morgan från -67.
Alla andra kör amerikanskt, han dras till de brittiska.
Han sa:
-Varje kväll tänker jag på den nytta jag gjort. Jag kan ha stängslat eller bytt kängsnören. Har jag legat på sofflocket har vilan gjort nytta för nerverna.
Jag minns när jag var liten och trött och låg på kökssoffan hemma, med huvudet under hyllan där radion stod. Den tiden var aldrig förbrukad.

söndag 26 februari 2017

Turas om

1904 brann Ålesund, läser jag in en norsk kriminalroman. Den utredande polisen drar sig till minnes något han hört på en kurs om media för några år sedan och jämför då och nu. Staden totalförstördes. 2 personer dog. 12000 blev hemlösa. Det första beskedet om nyheten kom i Aftenposten dagen därpå. Publiceringen baserades på ett telegram avsänt från Trondheim 30 mil norrut. Ser man på en karta och föreställer sig Norge som ett ansikte i profil, ligger Ålesund på nästippen. Från staden kan man åka på fågelsafari och se lunnefåglar. På fjärde dagen efter branden kom de första journalisterna fram. Kommunikationen med omvärlden fick ske via en telegraflinje, som man fick turas om att använda. Eller slåss om, som deckarförfattaren skriver.

Idag hade rapporteringen om branden skett i realtid och direktsändning. Allt sker framför kamerorna. Dramatiken byggs upp. Chockade människor. Lättade människor. Politiker ställs till svar. Försäkringsbolag uttalar sig. Syndabockar söks.

Media fokuserar på kriminalitet och katastrofer. Kan de ge mig en riktig bild av omvärlden? Jag läste att Google gjort vissa sajter omöjliga att hitta. Det var någon amerikansk alternativmedicinsk sajt som drabbats och gjorts osynlig. Sidan är ingen som jag besökt eller hört talas om förrän nu. Någon menade att man inte borde använda Google, utan istället välja t ex Duckduckgo istället. Jag googlade och hittade uppgifter om sökmotorn, men lyckades inte ladda ner den och vet inte om jag tänker lägga någon energi på det. Googla kan man göra. Det är ett begrepp, men duckduckgoa...? Ducka kanske. Det är märkligt hur lite man vet egentligen. Men lunnefåglar skulle jag vilja se. Det skulle jag verkligen vilja göra.

Tråkigt

Småtråkigt väder
Grått utanför köksfönstret
Björktrast i slasket


Gårdagens, men jag det fick bli en liten text. Jag blev glad när jag såg fågeln. 

onsdag 22 februari 2017

Svara

Väntrummet var nyrenoverat och färgsatt i lime och grått. De väggfasta sofforna var inte speciellt bekväma. Jag undrade vilken färg som skulle bli på modet i väntrum nästa gång. Brunt, orange illgrönt och akvarier med alger hade jag upplevt. Rosa. Tegelrött och något dammigt blått som bara fanns i offentlig miljö likaså. Tandsköterskan i receptionen hade meddelat att tandläkaren var en halvtimme försenad.

Plattskärms-TV:n visade ett förmiddagsmagasin. Fanns det någon som inte satt i väntrum eller dagrummet på någon institution som tittade på de där programmen? Mats Olson hade bjudits in av programledaren för att tala om sin nya bok. En av de tidigare hade blivit nominerad till Augustpriset. Jag hade inte läst den.

Olsson satt rak i ryggen. Flera exemplar av romanen låg på bordet framför honom. På omslaget fanns en ko. Programledaren lutade sig fram mot honom. Han plirade mot henne under kepsen.
-Du skriver mycket om kvinnor i din bok, sa programledaren.
-Kvinnor. Tjejer.
-Bitvis har du en ganska rå ton i boken.
-Tycker du? Är det något jag ska svara för? Det är så på en mindre ort. På landet. Det är en sabla machokultur där ute. Antingen tar man sig därifrån eller också dukar man under. Jag tog mig därifrån.
-Ni kallar tjejer för madrasser.
-Madrasser? Inte alla tjejer. Det fanns en del som...

Jag ryckte till och höll tillbaks ett skrik. Det verkade inte som mannen som satt och halvsov i hörnet eller kvinnan som satt med ett rödmosigt barn och famlade med en pekbok noterat min reaktion. Att Mats Olsson hade mage att uttala sig om tjejer från hembyn. Han var ett år äldre än mig. Antingen tar man sig därifrån eller också dukar man under...

måndag 20 februari 2017

Övermorgon

I övermorgon
Är en bra dag
Då har man hunnit göra
Det man skulle gjort igår
Men inte hunnit med idag

Enligt Google: När allt utspelas i övermorgon förlorar vi en viktig del av nuet

söndag 19 februari 2017

Slurk

-Nu ska det bli gott med en slurk kaffe, säger pappa.
Han sitter på en rödmålad pinnstol bredvid det rangliga köksbordet. På kökssoffan sitter jag och min bror. Han snor foten runt bordsbenet och bordet vickar till. Mamma står vid diskbänken. Hon har kokat upp vatten till kaffet i en kastrull och låtit det heta vattnet rinna ner genom en bryggtratt av ljusblått porslin. Någon riktig spis finns inte, bara en bänkspis med två plattor och en liten ugn. Kylskåpet surrar.
-Kan du inte ta en kopp kaffe som vanligt folk? säger hon. Måste du säga slurk?

Mamma har dukat med fika. Tre kanelbullar, tre skivor sockerkaka och tre Singoalla-kex ligger på en blåvit tallrik. Jag och Peter har fått varsitt glas gul saft. I andra familjer får barnen ta så mycket saft de vill från en Tupperware-tillbringare med lock i kylen. Det är bara vår mamma som envisas med att mäta upp hur mycket vi får dricka. I skolan går jag och Peter i samma klass, trots att vi inte är tvillingar. Han är född i januari, jag i december, två månader för tidigt.

-Ska du inget ha? säger pappa till mamma. Sätt dig.
-Nej, tack jag står, säger mamma. Jag behöver hålla igen. Hur fick du tag på den här stugan?
-Via Rolf på jobbet. Det är hans mammas. De tyckte vi behövde få komma ut lite på semestern, så vi fick låna den.
-Madde har fått åka på ridläger, säger jag.
-Alla andra har husvagn, säger Peter. De åker till Danmark eller Öland. Bor på campingplats. Har kul.
-Här är väl fint, säger pappa. Nära till sjön och inget folk i närheten. Man kan t om gå utan kläder.
-Nej, säger jag. Inget sådant snusk. Ni är pinsamma både du och mamma.
-Vi kanske till och med kan göra någon utflykt. Det är inte så långt till Borås. Borås Djurpark låter väl bra?
Jag tar ett kex. I hålet på mitten finns sylt och vit kräm. Inget kex är det andra likt, men jag har aldrig hittat något kex där bara vitt eller rött syns. Vi är för gamla för djurparker. Djur i dammiga hagar och besökare som skrattar åt apor gör mig beklämd.

onsdag 15 februari 2017

Huslig

Det var fint igår. Årets första dag då solen verkligen värmde. Vid hyreshusen ställde en huslig ut sina pelargoner på trappan. I morse var det sex grader kallt när jag gick förbi. Pelargonerna stod kvar ute. Jag blev uppriktigt bekymrad för deras skull. En av är så praktfull att den nästan är värd att gå omvägar för. Alldeles på egenhand fyller den upp en vit plasturna. Jag föreställer mig att någon tagit en stickling med sig hem från en semesterresa till Kanarieöarna, låtit den rota sig och fått en älskad krukväxt. Nu vet jag inte om den kommer att klara sig.

Egentligen skulle jag skrivit om leverbiff, men den texten får vänta. Pelargonens väl och ve bekymrar mig.

tisdag 14 februari 2017

Situationer

Trerätters förbereds
Alla hjärtans dag ska firas
Influensan slår till
Situationen förändras

Om någon undrar, så är jag fortfarande frisk och förhoppningsvis osmittad. 

måndag 13 februari 2017

Påtryckning

Von Echts gata lutar brant. Jag går framåtböjd och har dragit upp huvan på jackan till skydd mot regnet. En vindby får kapuschongen att lyfta, så jag får hålla fast den med handen. En joggare springer förbi mig. Hon bär reflexväst och toppluva. Runt vristerna har hon band med klarblå lyktor. Det vassa gruset rasslar under hennes fötter. Mot krönet ökar hon farten.

I en mjölkchokladfärgad tvåfamiljsvilla lyser det på nedre botten. I köket sitter en kvinna runt 65. Över diskbänken står en av köksluckorna på glänt. Hon löser korsord. Framför henne på bordet står ett fång tulpaner.

20-talsvillorna på andra sidan gatan har stora tomter som vetter mot parken. De renoverade fasaderna
lyses upp av välriktade spotlights. På tomterna finns trädgårdsskjul, badtunnor och soldäck. Genom ett fönster skymtar jag en klocka med romerska siffror. Den täcker en hel köksvägg.

På uppfarten till huset på krönet står en SAAB med dörrarna öppna. Kupébelysningen får mig att tänka på en myskväll med stearinljus och ljuslyktor. Från bilen hör jag en upprörd röst. Jag tror först att det är bilradion som är påslagen på hög volym, men när jag kommer närmare märker jag att det sitter en man i bilen. Han talar i mobiltelefon.
-Det är allvar den här gången, säger han. Ingen jävla påtryckning från hennes sida. Hon är så illa däran att jag tror att hon kommer göra slut på sig själv, om hon inte får hjälp.

Jag går vidare. Bilen står parkerad med fronten mot en hästtransport. I vardagsrumsfönstret ligger en röd katt. I bokhyllan söker en kvinna efter något.

söndag 12 februari 2017

Fram och tillbaka

Poeten läser sina dikter på det lokala biblioteket. Han har bockskägg och håret i hästsvans. På armens insida har han låtit tatuera en nallebjörn. Solbrännan bär spår av uppkavlade ärmar. Idag har han en T-shirt med sladdrig halsringning på sig. Kavajen hänger över ryggstödet på en stol.

Bibliotekarien, som är en närsynt man med förkärlek till andra män, har sorgfälligt arrangerat poetens diktsamling på ett sidobord. Efter läsningen funderar Mimmi fram och tillbaks på om hon ska gå fram och köpa poetens dikter och kanske få dem signerade. Hon känner sig varm och inte helt bekväm i sin nya mönsterstickade kofta. När poeten lägger sin blick på en flicka Mimmi vet går på gymnasiet och gör de andra åhörarna osynliga, bestämmer sig Mimmi för att inte köpa någon diktsamling. Hon hivar upp sin Gudrun Sjödén-väska på axeln och går därifrån, inte med bestämda steg, utan mer försynt.

fredag 10 februari 2017

Skyltar

Bokhandeln skyltar
Inför Alla Hjärtans dag
Böcker om kärlek
Reakatalog tas med
Läsinspiration önskas

onsdag 8 februari 2017

Anmäla+ gängse

Broschyrerna med studieförbundens utbud låg inbladad i Annonsbladet. Mimmi tog fram den och ögnade igenom utbudet. Yllebroderi. Vildsvinsjakt. Biodling. Navigation. Det blev aldrig av att hon anmälde sig till något, men det var alltid roligt att se vad som fanns.

En professor från Handelshögskolan skulle gästa kommunen och hålla en föreläsning som utmanade den gängse synen på lycka. Biografen hade bokats för ändamålet, så det verkade som arrangören trodde att föreläsaren skulle locka mycket folk. Eller också hade han hybris och  krävde en stor lokal av den anledningen. Mimmi funderade på om han skulle prata om vikten av att vara närvarande i nuet och lukta på stenar och rulla blommor i handen, eller om han hade helt andra teorier. Hon mindes en barnkammarramsa, som hon rabblade när hon var liten och rädd. Den gud älskar lyckan får.