onsdag 22 november 2017

Under istapparna

Dagsmejan har gjort snövallarna ogenomträngligt hårda. Vassa korn av svart snöröjningsgrus sitter fastfrusna i den isiga ytan. Ån skymtar som en svart rännil bland träd och flyttblock nere i ravinen. Jag kör sakta fram längs bygatan. Husen ligger i sluttningen på min vänstra sida, ån på den andra. Trädgårdarna är täckta av snö. En prydnadsgroda sticker upp ur en driva. Den har en pump i magen och tillbringar somrarna med att spotta vatten i en damm.

Jag har varit hos tandhygienisten och tagit bort tandsten. Det ömmar i munnen och jag känner mig skör och illa hanterad. Besöket blev försenat och jag tvingades vänta på min tur. Väntrumstidningarna var nästintill olästa. Ett heminredningsmagasin tipsade om att man kan använda äggkoppar som blomvaser till små blommor. Jag äger inga äggkoppar. Min stuga är så liten att jag fått rensa bort det mesta. Ägg ur äggkopp äter jag nästan aldrig så jag skänkte bort mina tunna porslinskoppar med små målade hönor på i samband med att jag flyttade in. Hur påverkas vi av att se världen i tillrättalagda bilder med kameravinklar, filter och retuschering? Hade människor för 20-30 år sedan samma estetiska krav som vi har på oss idag. När jag började fundera på om medlemmarna i kungahuset tycker om varandra och bara är osams på skvallerpressen eller inte var det min tur. Tandhygienisten som heter Kim verkar älska sitt jobb.

Istapparna bildade ett draperi av snickarglädje på Lars-Åkes grönvita stuga. Han stod på förstubron rakt under istapparna. Grusgången påminde om en rutschkana av is. Hans rullator skymtade bakom förstubron figursågade räcke. Posten hade kommit. Ett paket från Adlibris stack upp ur brevlådan.
Jag stannade och klev ur bilen.
-Ska jag ta in posten åt dig? ropade jag.
-Det är halt idag, svarade han.

Jag lämnade bilen på tomgång med dörren öppen och tog upp posten ur Lars-Åkes brevlåda och försökte gå bredvid den hala gången. Mina tunna stövlar sjönk ner genom skaren. En oförsiktig rörelse gjorde att jag föll baklänges ner för backen. Ett dovt ljud hördes när benen i handleden gick av och en molande smärta förlamade kroppen.

3 kommentarer:

  1. Jag håller med Nilla, du gör så fina skildringar! Och så gillar jag alla de tankegångar som kickas igång. Skulle vilja läsa mer!

    SvaraRadera
  2. Ännu en fin ögonblicksbild från vardagen.

    SvaraRadera