söndag 30 november 2014

Ljuv

Skrivövning

Ljust dun återstår
Jakten på
Undulaten gav
Visst resultat

Luddiga tankar
Jag kurar ihop mig
Under filten
Varför finns vi

Ljuger jag för mig själv
Jakt är kattens sinnelag
Undersysselsatt söker den föda
Vi kunde samexistera som vänner trodde jag

Liderlig ser katten ut
Jag blänger på den
Undrar om undulaten led
Vet katten vad den gjort?


Limerick

En raggarböna från Bjuv
Polerade vrålåkets motorhuv
Till middag åt hon mer än en ärta
Så hon började fjärta
Den doften var inte så ljuv

lördag 29 november 2014

Kisa

Kevin är en man som betraktar sin samtid. Står han inte på balkongen och röker, så är han nere på gatan och träffar kompisar. Kompisarna kommer i bilar med repig lack, bucklig plåt och begynnande körbud. Kevin kommenterar det som sker.
-Nu kommer den där hunden som ser ut som en pälsmössa igen, kan han säga.

Från den öppna balkongdörren kommer hårdrocksmusik. Volymen är så hög att det det hörs över hela kvarteret. Kevin står på balkongen och röker. Det rödlätta bockskägget som han lade sig till med i somras har blivit så långt att det räcker till bandlogon på tröjan. Trots att det är minusgrader har han bara T-shirt och kalsonger på sig. Ögonen är så djupt inbäddade i ansiktshull att det inte är möjligt för honom att kisa. Askan från cigaretten faller ner på marken.
-Ska du på picknick, vrålar han i mobiltelefonen. Ska du på picknick? Är du helt dum i huvudet eller? Ska du ta med matlåda när du går på restaurang? För att du håller någon slags diet? Går man ut och äter så äter man ju där. Matlåda har man med sig på picknick. När man sitter ute och äter. Inte när man äter ute. Fattar du? Haha.
Kevin fimpar cigaretten och kliar sig i skrevet.
-ATT TA MATLÅDA MED SIG NÄR MAN GÅR PÅ RESTAURANG ÄR JU SOM ATT TA MED SIG KÄRINGEN UT NÄR MAN SKA RAGGA. FATTAR DU INTE DET?





fredag 28 november 2014

Angenäm

Fortsätter en tidigare puff. Den utspelas på en marknad. 

Hamburgaren är tjock som en tumme. Den ligger mellan två brödskivor från ett lokalt hembageri och serveras på en engångstallrik tillverkad av flätade blad från Asien. Med hamburgaren följde en kniv och gaffel av tunt trä, alltför klena bestick för en sådant bastant stycke kött. Jag försökte karva lite i köttet och brödet, men insåg att det var lönlöst. Om jag åt svepte in hamburgaren i servetten och tuggade den i någon slags V-form så kanske det skulle gå.

När jag tar  första tuggan ser jag att serveringspersonalen från Heda Hereford iakttar mig. En yngling med rosiga kinder ler mot mig under kockmössan. Jag ler tillbaks och gör tummen upp för att visa att hamburgaren smakar angenämt. Leendet får oss båda att börja fnittra. Han snurrar runt på sandalklacken och fortsätter att vända hamburgarna som ligger på gallret på den rostiga grilltunnan. Det fräser när fett droppar ner på glödbädden.

-Hela stället är strömlöst, hör jag från bordet bredvid. Vi har inte kunnat säkra upp området och det är en ny entreprenör som tagit över ledningarna och vi får inte tag på jouren. Det kanske inte blir någon spelning.
-Men Kjell...Vad har jag här att göra då? Slipper jag gigga menar du?
-Rockabillybandet har fått ställa in. Jag har sagt att det är på grund av sjukdom. Vi kan inte gå ut med information om det här med elen. Kaffet tar vi i termosar. Hamburgarna grillas över öppen eld och läsken ligger i ett badkar med is. Kossorna får klara sig ett tag. Det är förvisso sant det här med rockabillybandet. De mår inte riktigt bra. Fyllesjuka. Sångaren ligger i en gammal husvagn och kräks. Det gick visst vilt till igår. Vad säger du Birgitta? Ska du badda hans panna lite grand?

Kjell skrockar. Jag sneglar över axeln. Kjell drar handen över skäggstubben och vidare upp över det snaggade håret, samtidigt som han ryser av välbehag. Han verkar vara en sådan där man som tror att han fostrar sina döttrar till tuffa och självständiga individer. Istället blir de karlhatare som jämför alla män med sin farsa. Birgitta har satsat på sin solbränna. Hon är pepparkaksbrun och har långa ögonfransar. Trots att hon är mager och vältränad dallrar gäddhänget på överarmarna.

När jag inser att det är min gamle tonårsidol Jonas Brändström som sitter tillsammans med Kjell och Birgitta rodnar jag. Han sitter så nära att vi nästan snuddar vid varandra. Anna-Lena lär ha träffat honom efter en konsert i Folkets Park. Antingen fick hon en autograf på armen eller också fick hon följa med i turnébussen. Jag vet inte säkert och Anna-Lena själv var förtegen om vad som hänt. Hon satte en plastpåse på armen när hon duschade tills autografen bleknat bort.

Jonas Brändström ser blek ut. Ansiktet är fårat. När han lyfter på armen för att ta en munfull kaffe ur pappmuggen känner jag svettlukten från hans armhåla.
-Gör du några nya låtar? frågar Birgitta.
-Det krävs inspiration för det, svarar Jonas. Förutsättningarna måste vara de rätta. Man ska sitta på verandan med en whiskey och så ska det vara lagom varmt, gärna lite sommarskymning och så. Då kan inspirationen komma. Men jag vet inte. Jo det ska komma en ny platta. Det har jag jobbat på i åratal, men snart kommer den.
-Kommer du ihåg när du var på efterfest hemma hos mig, säger Kjell. När vi smälte vinylskivor i ugnen.
-Fan ,vad skoj vi hade.
-Det var ju mina plattor ni smälte, sa Birgitta.

Jag tar sista tuggan av hamburgaren och bestämmer mig för att åka hem till sommarstugan, trots att jag egentligen velat se Jonas Brändström uppträda. När jag kommer till fältet som tjänstgör som parkeringsplats inser jag hur vidsträckt det är.

torsdag 27 november 2014

Ord på B

Bokstäver
Bejakar, beskriver
Busiga, bedårande, befängda
Bildar bokstavligen belevade böcker
Besjälar

onsdag 26 november 2014

Vatten

Två män i gula varselvästar står framför ett marknadsstånd med filtade fåglar som ska fungera som överdrag till bag-in-boxviner. Ugglor med överdimensionerade ögon trängs med långbenta hönor i grälla färger.
-Det blir nog inget sen, säger den ena. Inget uppträdande. Mats-Olof lyckas inte fixa elen. Det går säkringar hela tiden. Elbolaget skulle säkrat upp, men det verkar skitit sig och de har sparat in på jouren. Han har försökt få tag på någon hela dagen.

I ögonvrån  skymtar jag ett stånd med begagnade vinylskivor. Plattorna med Jonas Brändström ligger ovanpå en grön ölback, utspridda som korten i en kortlek. En kille med mustasch och ölmage lade fram dem till mig.
-Det här är väl något för dig.
-Kanske det, sa jag.
Jonas Brändström hade pudelfrisyr och kajal. Han hade borrat ner hakan i ansiktet på en skinnjacka med överdimensionerade axelvaddar. Bilden från skivomslaget hade jag haft som affisch på mitt tonårsrum. Den och så den bilden där han satt på en berghäll och såg ut över vattnet med bar överkropp och en rysk armémössa på huvudet.
-Han ska spela sen, sa killen med mustaschen.
-Jag vet, sa jag.
När mustachkillen började fingra på ett exemplar av David Bowies Lets Dance passade jag på att smita därifrån. Vinylskivor. Vad ska jag med det till? Jag fattade inte varför jag stannat till vid ståndet överhuvudtaget.

Jag gick vidare mellan marknadsstånden på Heda bygdemarknad. Hantverk trängdes med krimskrams och begagnat. En energisk kvinna med tonat hår och blå glasögonbågar försökte få mig att testa vitamindrycken Fit for Life. I förtroende sa hon att man kunde reagera mycket starkt på den, eftersom kroppen kunde vara nästintill förstörd av mineralbrist och konsumtion om värktabletter. Jag tackade nej. En förstörd kropp var inget jag ville ha.

En ljust tältduk skuggar serveringen. Jag beställer en närproducerad hamburgare från Heda Hereford och tar en lightläsk att dricka. Hamburgaren är dyr, ihop med drickan kostar den 80 kr, men jag intalar mig att det är marknad och då kan man unna sig något. Köttet är ju trots allt både närproducerat och ekologiskt. Framför mig ser jag en ko som lever sin stund på jorden på en sankmad. Den idisslar och blänger under lugg. Med lite tur kommer hamburgaren att hålla mig såpass mätt att jag klarar mig en en lätt kvällsmat, skinka och melon och ett glas vatten till. Det här med att vara ensam i sommarstugan för att få tid att reflektera är ett överskattat nöje. Tystnaden går mig på nerverna. Till och med en bygdemarknad känns som ett bättre alternativ än att sitta på trappan och titta på människorna på väg till eller från stranden.

forsätter i morgon eller så

tisdag 25 november 2014

Text till bild

När jag var ung föreställde jag mig ofta hur mitt liv skulle bli. De andra flickorna hade drömmar och planer och föreställde sig sin tillkommande. Ofta var han vacker och charmerande, militär eller affärsman. Deras pladder nådde inte riktigt fram till mig. Jag var säker på att jag skulle gifta mig med en akademiskt skolad man, vältalig, men tystlåten och bildad. Han skulle ha fruntimmershänder, bli tunnhårig tidigt och vara bortkommen i kvinnors sällskap. Vårt äktenskap skulle förbli barnlöst. Vi skulle ärva både pengar och en egendom. Tankarna från ungdomen slog in, med ett undantag. Vi ärvde en egendom, men inga pengar.

måndag 24 november 2014

Vidsträckt

Skogen
Dånar, brakar
Stormpinad, vidsträckt, nattmörk
Från äppelträdet, ett vindspel
Skirt

söndag 23 november 2014

Grind

Sluttningen ner mot sjön har stensatts i etage. Sjön är så stilla att den skulle kunna vara frusen.
Den ligger lika orörlig som molnen en mulen och vindstilla dag. Block efter block med rätvinklig röd granit håller jorden mellan fruktträd och gräsmattor på plats. En björktrast rör sig i skarven mellan asfalt och gräs på gångvägen ner mot stranden. Ett ljud från underjorden fångar dess uppmärksamhet och den hugger efter en mask. Smidesgrindarna hänger kvar på grindstolparna av rött tegel, förankrade i marken så de inte kan stängas. Himlen över den sandstensfärgade flygelbyggnaden är svagt lila. Strålarna från den lågt stående solen får skiffertaket att glittra.

Egendomen har varit idiothem och vanföreanstalt. Nu har arkitektbyråns visioner förvandlat den till bostadsrättsföreningen kvarteret Kretinen, för moderna människor med utsökt smak och krav på sitt boende. Det spröjsade vardagsrumsfönstret är stort som en port. Runt soffbordet från firma Svenskt Tenn står fyra fårskinnsklädda laminofåtöljer. Frågan hänger fortfarande i luften.
-Vill du ha te eller vitt vin, kära syster.

Helst av allt vill jag svara.
-Tänk att jag drömde om just det här rummet i natt. Jag kom in efter en ovädersnatt och sökte skydd just här. Byggnaden var drömlik och rörig och inte alls utsökt som nu. Jag ställde mig vid fönstret. En flock fåglar kivades i trädet. Till slut var de så många att kvistarna knäcktes. Sjön var lika stilla som nu, men blek som om den vore av linnelump. På ytan seglade små farkoster, rosa och ljusblå, alla vikta av japanskt papper.

Istället säger jag.
-Ta det du känner för.
Jag vill inte göra min syster besviken genom att välja det hon inte önskar.

lördag 22 november 2014

Lämplig

Himlen är askgrå. Molnen ligger så lågt att de sveper in snårskogen på kullen i ett regnvått dis. Tre barn har tagit varsin däckgunga på lekplatsen mellan husen. Kedjorna viker sig när gungan rasar baklänges och barnet tar ny fart. Ett fjärde barn snurrar runt, runt med armen runt gungställningen. På bänken vid sandlådan står en gul plasthink. Det är samma barn som gungar och samma barn som snurrar som när jag tände min cigarett och satte mig med tidningen och samma barn som gungar och samma barn som snurrar som när jag diskade min kaffekopp. Marken är frusen. Den markplätt som ska bli gräsmatta är ojämn som en nyplöjd åker.

Jag skjuter undan tidningen och fimpar cigaretten. Askfatet börjar bli fullt och jag vet hur irriterad Bengt kan bli över sådant. En fruntimmerstidning som ligger framme på köksbordet. Mina cigaretter. Det är Femina jag läst. Jag har fått den av Majken på tredje våningen. På omslaget håller en man och kvinna om varandra. Båda är helt klädda i vitt. Kvinnan har en polotröja som räcker precis nedanför skinkorna, bruna läderstövlar och ett läderbälte runt midjan. Hennes händer och handleder är långa och smala. Pianofingrar skulle min mamma sagt om dem. Mannens byxor är så snävt skurna i grenen att han fått skjuta hela paketet åt sidan. Jag undrar hur det skulle kännas att greppa honom där nere, om det skulle kännas som att röra vid Bengt, eller kännas på ett helt annat sätt. Någon annan man än Bengt har jag aldrig haft, inte på det sättet. Polotröjan kostar 28 kr. En till mig och en till Bengt. Vita polotröjor. När skulle vi använda dem? Annars är de lika, mannen på bilden och Bengt. Mörkt hår, polisonger och fylliga läppar.

Jag knäpper upp förklädet och hänger in det på en spik i städskåpet. Knappen sitter i nacken och är svår att komma åt. Förklädet är illgrönt och täckt av blommor som liknar prästkragar. Nylontyget känns kallt och blankt mot mina fingrar. När förklädet kommer in skåpet börjar det påminna om en vissen blombukett. Hela vår lägenhet är grå. Mitt förkläde är den enda färgklicken. Vi bor åtminstone modernt.

Om jag skyndar mig hinner jag till Vivo för att köpa köttfärs innan Mikael vaknar från sin middagslur. Medans jag knyter sjaletten runt huvudet funderar jag på om jag ska göra köttbullar eller pannbiff till middag. Pannbiffen är lättare att göra, men för den går det åt extra lök. Jag måste ordna en overall åt Mikael. Med lite tur kanske jag kan få tag på några lämpliga stuvbitar bävernylon, om inte Lisbeth har något efter sina flickor som han ha över vintern. Jag behöver låna hennes symaskin också. Synd att hon bor så avigt till. Mamma bor närmare, men hennes maskin har bara raksöm och det håller inte.

Till helgen ska vi hjälpa Bengts föräldrar på gården, så hans pappa får lite ledigt från djuren. Jag får hjälpa hans mamma, med det hon inte klarar för händerna. Ägg brukar få vi få, om inte hönsen slutat att värpa, och potatis.

fredag 21 november 2014

Fundera

Ögat
Stirrar, glor
Koncentrerat, intensivt, ljusblått
Varför blänger kråkfågeln så
Funderar
Fjäderdräkten
Ångar, immar
Gråruggig, fuktig, regnblöt
Fågeln iakttar mina kängor
Varför


torsdag 20 november 2014

Text till bild

När djurskyddsförordningen förändrades var jag tvungen att göra mig av med mina guldfiskar. En tjänsteman på den statliga myndigheten hade räknat ut att guldfiskskålens vattenyta var för liten i förhållande till den totala volymen. Fiskarna fick helt enkelt för lite syre. Vad jag gjorde med Victor och Hugo vill jag helst inte tänka på. Mina guldfiskar. Jag följde bara lagen...

I de tomma skålarna började jag istället odla suckulenter. Med hjälp av en pincett byggde jag upp hela landskap runt fetbladsväxterna. Ibland lyckades jag koncentrera mig så på min nya hobby att mina tankar skingrades fullständigt.  Sådana kvällar kände jag mig som pånyttfödd när jag byggt ett landskap.

I kväll kände jag en malström av oro inom mig som inte ens omsorg kring gruset runt mina fetbladsväxter kunde skingra. Jag kunde inte sluta tänka på mannen jag sett på Kungsgatan tidigare under dagen. Han hade svart överrock. Den svarta hatten skuggade ögonen. Polisonger mjuka som babyhår täckte kinderna och ett litet bockskägg guppade mot rockkragen. Håret i nacken var samlat i en knut, sammanhållen med ett röd frottésnodd. Kanske var det hans släntrande gång som fångade mig. Det kändes som han var omgiven av en sällsam aura.

Jag gick ikapp honom och anpassade mina steg efter hans. Mina gångstavar klapprade mot gatstenen. Han var lite länge än mig. Min panna skulle kunna snudda vid hans tinning. Så tog han till orda och började prata i headsetet som tillhörde mobiltelefonen. På sätt och vis verkade det som han pratade med sig själv.
-Jag är på väg till stationen nu. Är tåget försenat? När kommer du då? En halvtimmes försening, säger du? Jag tar en kopp kaffe medans jag väntar. Vad hade du tänkt att jag skulle göra då? Jo, jag vet att vi skulle fika, men det fungerar ju inte när du kommer så mycket för sent.                

onsdag 19 november 2014

Längre

Fattade tag i min man
Tog hans arm
Ett ögonblick om kvällen
Mellan disken och garaget
Lite trött var jag allt
Ser vi varandra längre? sa jag
I allt vi gör. Vi tappar väl inte bort varandra?
Nejdå, sa han. Dig tappar jag inte bort.
Du sitter ju alltid framför TV:n i fåtöljen
Med din stickning

tisdag 18 november 2014

Omodern

Katten stryker längs husgrunden. Den gråmurrigt randig, som en trasmatta, vävd av utnötta herrkostymer och dystra minnen, mörk som november utan solljus. Dess rygg är lätt böjd i en uppåtgående båge. Svansen balanserar tassarnas rörelse. Huvudet pendlar fram och tillbaks. Den förefaller söka efter doftspår, skogsmöss som sökt sig till källare och människor.

Grannhuset är 1970-talsteglat och behagligt blekgult. Cementgrunden målades grå så sent som i somras, då när de lade igen rabatterna och perenn efter perenn landade i skottkärran. En grussträng skiljer grunden från gräsmattan, som växer i fukten, fast halvdagern ber det vila. I det som måste vara grannens vardagsrumsfönster hänger två fönsterlampor. De är klockformade och klädda med skär plysch, omoderna. Den ena har slocknat. En cyklamen i en skålformad kruka skymtar under den lampa som fortfarande lyser.

Temuggen värmer mina handflator. Katten försvinner. Den pilar iväg över gräsmattan med rest svans. Så hör jag det igen. Mannen som vrålar.
-Du kan dra åt helvete.
Det är fjärde gången jag hör honom vråla. Hans röst är burkig och instängd. Skriken kommer med tre minuters mellanrum.
-Du kan dra åt helvete. Hör du det?
Först hörde jag honom från vardagsrummet. Jag såg ut över villagatan för att se varifrån ljudet kom. Grannarna på andra sidan korsningen renoverar. En cirkelsåg står uppställd på uppfarten. Ljudet verkade inte komma därifrån, inte heller från något av hyreshusens balkonger. Jag hörde någon skrika, men kunde inte lokalisera ljudet, förstod inte var han var någonstans eller vem som fick ta emot hans vrede. Obehaglig till mods gick till köket och värmde en kopp te. Barnet är hemma från skolan med feber igen. Jag funderar på att ringa min man, eller skicka ett SMS.

måndag 17 november 2014

Bak

Jag drömde
Att jag tog
Din bok
Rev sidorna i bitar
Tätade mitt läckande tak
Med dina ord
Bitarna glänste som
Taggtråd och snö
Alla lika, alla olika
När jag var färdig
Såg jag ditt ansikte
Bak träden i skogsbrynet
En gäckande skugga
Vittnade mina handlingar

söndag 16 november 2014

Bananer i ingefärssås

Bananer i ingefärssås

 Betyg:  5 (6 röster)

1
2
3
4
5

Ett recept ur 
MÄNGD: 4 PORTIONER
Bananer i ingefärssås

Ingredienser

4 små bananer
1 dl ljus sirap
2 dl Norrmejerier Vispgrädde
1 msk saft av citron
50 g valnötter
2-3 tsk finriven färsk ingefära eller 1/2 tsk torkad

Instruktioner

Blanda sirap och grädde i en traktörpanna. Låt koka på svag värme 5-10 min. Tillsätt citronsaft, valnötter och riven ingefära. Skala och halvera bananerna. Lägg ner dem i såsen och låt dem bli lite varma.
Servera med glass.

Skymt

Grådagern
Duggregnar, tynger
Fuktig, dunkel, oklar
I tallen skymtar ekorrsvansen
Smeksamt

lördag 15 november 2014

Hälften

Natt
Längtar, vill
Njutbart, begärligt, lustfyllt
Hälften kvar att läsa
Bok

fredag 14 november 2014

Prassel

Biblioteket har börjat med självbetjäning. Reserverade böcker står på hyllor vid entrén. Det är trångt. En pensionerad herre slår vattnet ur sitt paraply. Ett barn försöker krypa ur sittvagnen samtidigt som mamman letar efter sina böcker. Bakom min rygg hör jag prassel från en godispåse.

Det går ovanligt lätt att hitta de böcker jag beställt. Jag lägger Märta och Hjalmar Söderbergs äktenskapskatastrof och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande på ytan för självscanning och trycker in mitt personnummer och en pinkod via ett glappande tangentbord. Från bildskärmen framför mig möts jag av budskapet: Böckerna är reserverade och kan inte lånas ut. Med en suck ställer jag tillbaks böckerna i hyllan och letar rätt på de volymer jag ska ha. Någon annan har uppenbarligen beställt samma böcker som jag gjort.

-Gick det bra att låna? Fann du vad du sökte? frågar bibliotekarien och lutar sig fram över den cirkelrunda kontorsmöbel personalen har till sitt förfogande. Bordet verkar vara hämtat från någon cafeteria där det är meningen att personalen ska stå och fika eller helst av allt mingla runt och prata strunt.
-Javisst, säger jag och ler mot honom. Jag hittade mina böcker.
Han har gymtränad kropp och välvårdat skägg. Den svarta T-shirten smeker bröstmusklerna. Kavajen hungrar efter hans överkropp. Jeansen följer höften på samma sätt som en sothöna rider på en våg.
-Du vet att du ska leta efter löpnummer, va? Böckerna är sorterade på löpnummer. Du behöver veta vilket löpnummer boken har för att lätt hitta det du söker.

Utanför biblioteket möter jag en bekant som sitter i kulturnämnden.
-Jag gillar inte bibliotekets system med självbetjäning, säger jag.
-Visionen är ett dygnet runt öppet bibliotek, svarar hon.
I mörkret ser jag inte hennes ansikte. Det känns som jag pratar med en lodengrön cape av konstmocka.  Eventuellt bär capen också hatt.
-Ska bibliotekspersonalen ersättas av väktare? Jag tycker det verkar minst sagt spöklikt att besöka ett folktomt bibliotek nattetid. Vem vet vad som döljer sig mellan hyllorna?
-Det är meningen att man ska checka in med sitt lånekort. Vi kommer att ha kontroll. Biblioteket kommer inte att bli någon värmestuga för uteliggare. 24-timmars samhället är vår vision. Det är viktigt att kommunen ligger i framkant.
-Människor behöver möten. Självbetjäning är en form av avhumanisering av samhället.

torsdag 13 november 2014

Text till bild

Det hade hunnit bli skymning när pappa kom hem. Jag lekte med mina dockor i vardagsrummet. Dockkläderna som mamma gjort åt mig låg utspridda på parketten. Dockan var naken och sjuk och skulle till läkaren. Den låg ensam i väntrummet och skulle kanske dö innan läkaren hann fram. Precis när pappa tog i dörren klättrade dockans häst uppför ryggstödet till fåtöljen. Hästen var på rymmen. Den var mycket hungrig och hade slitit sig ur stallet. I den gröna soffgruppen fanns det gräs,  gott om gräs.

Jag slank ut genom de frostade glasdörrarna som skilde vardagsrummet från hallen, väl medveten om att jag stökat till där inne. Hästen klättrade runt i möblerna. Det låg dockkläder på golvet och teakbokhyllan var ombyggd till stall.
-Hej  pappa!
-Vilar mamma?
-Hon sover och har ont i huvudet. Jag måste vara tyst, så jag inte stör henne.

Pappa hade sin nya överrock på sig. Jag kramade hans ben. Överrocken kändes stickig mot min kind. Det regnade nog ute, för överrocken var fuktig också.

-Jag har köpt en present till dig. Vill du ha?
-Ja, ja, ge mig presenten. Snälla, pappa...
-Är det säkert att du vill ha?

Pappa tog fram gåvan ur rockfickan och gav den till mig. Den ljusblå porslinsnallen var täckt av knottrig glasyr, som gjorde att den kändes vass att hålla i. Munnen var formad som ett O och öppen så man skulle kunna mata den med en docknappflaska om man ville. Kinderna i det släta ansiktet såg ut som två äpplen.
-Det är en strösselbjörnunge som skriker efter mamma, sa pappa. Britta i presentbutiken sa att den kallades strösselbjörnunge. Du vet strössel, som man kan ha på glass, om det är riktigt festligt. Den är söt. Britta är en mycket rar människa. Hoppas du tycker om den. Jag tycker att den passar till dig.
-Man kan ha strössel på negerbollar också. Fast det har vi aldrig. Det är inte bra för tänderna och så kostar det för mycket att köpa, säger mamma.

OBS! Texten utspelas i förfluten tid, innan vissa bakverk bytt namn.

onsdag 12 november 2014

Tjocka

Dimman är tjocka
Från fyren hörs mistluren
Oljudet leder
Blinda skepp över havet
Kust gör människan liten

tisdag 11 november 2014

Vräkig

Skinnsoffa
Knarrar, dammar,
Vräkig, överdådig, prålig
Vi blev ett par
Där

måndag 10 november 2014

Stram

De amerikanska dollargrinen står utspridda på gräsmattorna i stadsparken. Solen reflekteras i bilarnas krom och blankpolerade lacker. Det doftar olja, bensin och grillad korv. Grupper av nyfikna besökare rör sig mellan bilarna och brister ut i små häpna utrop över deras skönhet. Ägarna sitter picnicstolar bredvid sina bilar, vakar över dem, småpratar med bekanta och svarar på de frågor om märke och årsmodell som de förbipasserande ställer.

Scenen i stadsparken kallas Flabbet, eftersom den har samma form som en vidöppen mun. Den liggande träpanelen är målad i ett geometriskt 1950-talsmönster i vinrött och grått. Scenen används ett par gånger om året. Manskören sjunger in våren från scenen. Gymnasieeleverna använder den i samband med några traditionella evenemang vår och höst och Studieförbundet brukar utnyttja den när kommunens rockband ska spela inför en gles publik på en lokalbandsgala. Under scensommaren används den i samband med Motorklubbens årliga cruising.

I år har Motorklubben bjudit in en gammal popstjärna från 1960-talet. Jag står i utkanten i publiken och ser honom uppträda. Han spelar de låtar som gjorde honom populär för nästan 50 år sedan. Publiken njuter i fulla drag och sjunger med i refrängerna. Ett par i 25-års åldern dansar mellan bänkraderna. Det slår mig hur roligt artisten verkar ha. Trots sin ålder och det faktum att de gör en kort gratisspelning vid lunchtid på en bilträff, så verkar de njuta av varje ögonblick på scenen.

Efter spelningen skriver artisten autografer och säljer CD-skivor. Jag ställer mig i kön. Framför mig står en två män i 50-års åldern. De luktar öl och doftgran. Hawaiiskjortan hänger lös utanför shortslinningen hos den ene av dem. Den andre har en svart T-shirt som klibbar på ryggen. Jeansen har kasat ner och hänger halvvägs ner på skinkorna. Kalsongerna med dålig resår har följt med jeansen på deras resa mot knävecken. Hårstråna på hans skinkor har en paralyserande inverkan på mig. De påminner mig om pinnar som sticker upp halvsmält skarsnö. När han släpper sig funderar jag på att gå därifrån.

Männen får sina autografer och lullar vidare mot de parkerade bilarna.
-Tack för en fin spelning, säger jag till artisten.
-Tack. Vad roligt att du tyckte om den. Jag är glad för det.
Han tar min hand och håller den mellan sina båda händer. Hans händer av svala och torra. De känns mycket trygga. Han ser på mig.  Ögonen har gyllene stänk i det bruna. Det känns som att stå under stjärnhimlen en marskväll och söka efter Venus vid horisonten.
-Du borde läsa min självbiografi, säger han. Hade jag haft den med mig, skulle du fått den av mig. Jag hade gärna gett den till dig. Du skulle kunna lära dig en del av den. Det syns att du är en sökande människa och vi behöver ständigt påminnas om våra syften.

Han vänder sig mot nästa par i kön. Killen har vit T-shirt med upprullade ärmar och brylcreme i håret. Tjejen har en tatuerad fjäril på överarmen och en urringad klänning med klockad kjol och dödskallemönster. Håret är uppsatt i en stram svinrygg. Hon fnittrar när hon får sin autograf. Killen fotograferar henne när hon får sin autograf på underarmen.

En bit därifrån vänder jag mig om. Artisten har mött sina fans och går mot sin fru, som står bredvid scenen och väntar. Kavajen stramar över ryggen. Han kutryggig. Läkarna vill steloperera, men han är för rastlös för en niomånaders stilla konvalescenstid. Hustrun är skotska, rödhårig och klädd i en vit linnekostym. Hon sägs härstamma från en släkt av druider. De sägs vara mycket lyckliga. Mina händer bär minnet av hans beröring. Det är förmodligen så det känns att bli vidrörd av en helbrägdagörare. På något sätt har han nuddat vid min själ. Jag lovar mig själv att läsa hans självbiografi.


söndag 9 november 2014

lördag 8 november 2014

Sänka

Dimman
Driver, manar
Daggig, trolsk, fuktmättad
Älvor i sagans hemvist
Sänkan

en liten text på versmåttet cinquian

fredag 7 november 2014

Text till bild

Sommaren det år jag fyllde fem reste mina föräldrar till Italien. Mamma behövde vila upp sig, sades det. Det var tröttsamt för henne att ta hand om ett barn som bara krävde och krävde och blev alltmer bortskämt. Under tiden mina föräldrar var borta skulle jag vara hos moster Margit och hennes man Jan-Olof. Margit led svårt av migrän. När hon fick sina anfall låg hon i ett mörkt rum och kräktes. Ingen fick störa henne. Jag låg hopkrupen utanför dörren till hennes sovrum och hörde hur hon kräktes i en hink. När hon kräkts färdigt föll hon tillbaka i sängen. Jag hörde dunsen genom den tunna gabondörren som hon stängt och låst omkring sig. För att slippa värken i magen låtsades jag att jag var en liten mus som kraftsade på dörren. Sen började jag undersöka sjögrästapeten. Ett strå lossnade och jag försökte trycka fast det mot väggen igen. 

Nästa dag fick jag följa med Jan-Olof till arbetet. Han hade en möbelaffär. Jag fick inte springa omkring och föra oljud och absolut inte störa några kunder. Om jag var snäll kunde vi gå till djuraffären och titta på akvariefiskarna sen när Jan-Olof stängt för kvällen. När vi kom till möbelaffären gick jag omkring bland möblerna. Jag smekte sammetsklädseln med fingrarna och tänkte på hur mjuk den var och hur gärna jag skulle vilja ha en sådan mjuk soffa. Bokhyllorna vara alldeles blanka. Jan-Olof satt på kontoret. Det verkade som han ville vara ifred med sina räkningar. På radion spelades  I en sal på lasarettet.  Kanske skulle jag också hamna på sjukhus? Jag lade mig i den mjukaste soffan och såg ut genom skyltfönstret. Ute föll regnet. Det var i den stunden jag insåg att jag skulle dö och att ingen brydde sig om mig. 

torsdag 6 november 2014

Köttig

Igår på TV, sa de att det skulle bli snö
Vi trodde inte det var sant
För vi kände ingen snö i luften
Men idag på morgonen
Var världen vit
Så vit den kan bli när himlen
Är grå och marken täckt av slask
Jag stod framför fönstret
Novembers nyanser bredde ut sig
Jag tänkte att igår
Såg jag ditt ansikte i profil
I dunklet framför TV:n
Där ljuset flimrade
Då tänkte jag
Dina läppar, som jag alltid sett som fylliga
Kanske egentligen är köttiga

onsdag 5 november 2014

Sida

En liten text på versmåttet cinquian idag igen

Förälskelse
Kysser, tiger
Absorberad, blåögd, böjd
Dagbokssidor skrivs i hemlighet
Går

tisdag 4 november 2014

Skakar

Känslan
Skakar, Darrar
Obekant, Välbekant, Önskad
Läppar mot läppar, kyss
Åtrå

måndag 3 november 2014

Trött

Oktober har omärkligt blivit november
Regnet innanför kragen är ljummet som sommar
Trött av mörker istället för gryning och fågelsång

söndag 2 november 2014

Ord på O

Emballaget, höljet som skyddat den nya musen, ligger kvar på skrivbordet. Jag har glömt att slänga det. Det är format som en oval bubbla och ungefär så stort att det ryms i handen, opakt eller genomskinligt i färgen. Jag föreställer mig att jag skapar en leksaksvärld där inne, en savann där elefanterna är stora som knappnålshuvuden och gräset alltid är grönt. Om natten sover lejonen utan att ryta. I zebraflocken finns ingen osäkerhet. Inga odjur hotar. Sen ger jag bubblan till ett litet barn, som en gåva, en leksak som säger att världen är god och fylld och äventyr. Ondska finns inte.

Oval, odjur, opakt, osäkerhet, ondska

Ang kommenter igår. Den andra raden ingick i versmåttet. :)

lördag 1 november 2014

Ärende

Ärende
Utföra, realisera
Ömmande, trängande, angeläget
Bara för din skull
Bestyr