söndag 30 juli 2017

Träffa

Peter och Mimmi skulle äta ute. För dem var det sista dagen på sommaren, som Mimmi sa med en känsla av stillsam melankoli. Hon anade att Peter var glad över snart vara tillbaks i selen igen. De hade bestämt sig för stadshotellet i en litet samhälle i närheten. Samhället var egentligen för litet för en sådan prålig byggnad. Förr i tiden hade traktens rika bönder samlats här för att göra upp affärer och hotellet hade haft rum för resande. Nu serverade man dagens lunch och maten hade rykte om sig att både vara riklig och vällagad, lite för mycket av allt kanske, men lite måste man ju få unna sig.

De parkerade bilen på torget framför Slöjdmagasinet, någon slags diversehandel med kläder och presentartiklar som klarat sig genom alla år. 50-talets neonskylt prydde fasaden ovanför de belamrade skyltfönstren. Innan maten bestämde de sig för att gå en promenad genom de äldre kvarteren ner mot ån. De kullerstensbelagda gatorna följde den medeltida stadsplanen. I örtagården odlades växter som funnits vid det närbelägna klostret.

Mimmi stannade för att fotografera ett par stockrosor. De växte upp ur kullerstenen mot en mintgrön brädvägg. Huset var så lågt att Mimmi undrade om en vuxen man kunde gå rak inomhus. Peter gick före utan att vänta in henne. Hon strosade efter och passerade en vinröd sedan. Motorn stod på tomgång. Bakom ratten satt en man böjd över sin mobiltelefon.

-Hallå där! Kan du hjälpa mig?
Föraren steg ur bilen. Mimmi vände sig mot honom. Han var i 45-års åldern och klädd i svart pikétröja. Hjässan var rakad och de muskulösa överarmarna solbrända.
-Vet du hur man kör för att komma till anstalten?
-Tyvärr, jag är inte härifrån. Jag hittar dåligt.

Peter och Mimmi försåg sig från buffébordet och slog sig ner på uteserveringen.
-Vad var det för kille du pratade med? undrade Peter.
-Någon som frågade efter vägen. Han skulle till anstalten, sa han.
-Anstalten? Du hittar väl inte dit? Vad skulle han göra där?
-Träffa någon kanske. Om man nu inte kör dit själv om man blivit intagen. Vad vet jag.

lördag 29 juli 2017

Alltså

Skolklassen sålde lotter på marknaden för att finansiera en resa till Gotland. Vinsterna i form av hinkar med varor tornade upp sig bakom tonåringarna som ansvarade för lottståndet. Jag köpte ett par lotter. På lott nummer 18 vann jag andra pris. En förälder som såg till lottståndet sa:
-Du har alltså vunnit andra pris. Här kan du välja.
Hon stack fram en papperspåse mot mig. I påsen låg en kokbok, troligen begagnad, ett par rör med Pringles chips och några 200 g mjölkchokladkakor. Jag valde chipsen, för att slippa bli frestad att äta något onyttigt. Kanske skulle jag tagit mina lotter hos Röda Korset istället. Där kunde man vinna hemvirkade grytlappar.

fredag 28 juli 2017

Ord på G

Varit på marknad, en liten marknad, knappt större än en fotbollsplan. Det får räcka med den storleken. Allt finns på liten yta. Lokalbefolkning. Knallar som säljer myggjagare från Ullared. Skumbollar. Flanellskjortor. Damtrosor stora nog att rymma en spädgris.  En gubbe som ser ut som en gumma, säljer rökt renstek. Han har förhandlat ner priset på den. 500 kr kilo. Jag smakade på några korvar från Skåne. De var fria från gluten och mjölk, men smakade grisfett, potatismjöl och grillkrydda. Första varvet känns allt lockande. En tunika eller en topp, eller varför inte en ny handväska eller ett par byxor med resår i midjan och grälla färger? Jag går ju så sällan på marknad. Andra varvet när familjen börjar bli splittrad, så falnar glansen och det kanske är lika gott så. Men tradition är det, med den där marknaden, oavsett vad jag tycker egentligen. Jag köper gurkor sen, men inte på marknaden, Västeråsgurkor. Mjölksyrar dem med hallonblad från skogen i lagen.



Gubbe, gumma, gluten, grisfett, grillkrydda, grälla, gott, gurkor

torsdag 27 juli 2017

Efterlämnade

På sin fritid sydde två småländska systrar tavlor. De efterlämnade broderierna med colliehundar, zigenarflickor, sjöbusar och hus från alperna i grälla färger togs tillvara av släktingar, som sparade på systrarnas flit och lät ställa ut dem. Jag såg dem på broderiutställningen i Virserum och trodde först att det var sydda tavlor av ringa värde hopsamlade från olika loppmarknader och hängda tillsammans för att bilda en anslående helhet. Det att de var sydda av två systrar under en längre tid gav dem en annan dimension. Stolthet över handens arbete. Känslan av att det var en smula vågat, både sett till de exotiska motiven och det faktum att man unnade sig och kostade på sig, både väv, garn och ram och därtill tog sig tiden till det flärdfulla. 

Jag besökte broderiutställningen på konsthallen i Virseum häromdag och tog en massa bilder, som jag fortfarande inte tömt kameran på.

onsdag 26 juli 2017

Föddes

Föddes
Levde
Dog
I den ordningen
Det brukar vara så
Alla dessa dagar, som kom och gick, inte visste jag att det var livet
Vad skulle det annars vara?
Citatet får mig att tänka på en broderad bonad
Jag har sett broderiutställningen på Virserums konsthall
500 broderier från 180 inlämnare från 1800-talet och fram till våra dagar
Om inte konsthallen fanns skulle nog inte så många komma till Virserum
Sydda ord
Ord som vi väljer att omge oss med
Hem ljuva hem - Biskopsgården
Jag vet att jag borde tömma kameran, granska bilderna, skapa ett sammanhang kring just det där
Ord som vi väljer at omge oss med
Stannar kvar i bubblan av någon annans skapande istället för att minnas


http://www.virserumskonsthall.com/




tisdag 25 juli 2017

Storslagen

Storslagna vyer
Slottsmiljön imponerar
Turisterna trängs
Vi vänder tillbaka hem
Prisnivån avskräcker oss



måndag 24 juli 2017

Reste sig

Mimmi iakttog ömsöm hyllan med recepfria läkemedel, ömsom innehållet i sin varukorg. Filmjölk och vitlök. Framför henne på kassabandet stod en sex-pack folköl. Några lösa ölburkar av samma märke hade fallit omkull. Ölburkarna var mossgröna till färgen och etiketten pryddes av ett rött T, som fick Mimmi att tänka på T-sprit.

Kassörskan, en tonårsflicka med glasögon och hårspännen, reste sig upp för att räkna mynten kunden lämnat fram.
-Det saknas 2 kronor, sa hon. Jag har räknat dem.
-Det kan det inte göra. Jag räknade dem innan jag gick hemifrån, så jag var säker på att de skulle räcka.
Mimmi tog ett djupt andetag. Mannen framför henne hostade oavbrutet. Den köttiga nacken glänste av svett. På underarmens insida hade hade han ett antal sår av en femkronas storlek. Han tittade först på ölburkarna, sedan på kassörskan.
-Jag betalar det som saknas, sa Mimmi. Du får två kronor av mig.

söndag 23 juli 2017

Text inspirerad av bok

Inspirationsmeningen Vad jag hade i min låda var omkring en tusendel av den stulna lasten, skulle jag gissa, är hämtad från Burfågel "Jailbird" av Kurt Vonnegut. Lite fri tolkning, kanske.

Jag hittade lådan längst in i garderoben i mitt barnrum när mamma bad mig röja ur den. Det är sista gången jag ber dig, sa hon och lät mer allvarlig och bestämd än hon brukar. Mamma är annars den som brukar få sin vilja igenom med huvudvärk och uppgivenhet och hotet att bli ledsen. Barndomens inställda badutflykter, lisebergsbesök och resor till Knalleland i Borås har lärt mig att lyda. Pappa var känsligare för hotet om utebliven middag. Jag tror inte någon utomstående skulle reagerat på det som jag som vuxen började betrakta som spelet inom vår familj. Gåendet på tårna. Undvikandet. För en utomstående var mamma snäll.

Plåtasken låg längst in i garderoben. Den var formad som en kista med välvt lock och hade ett tryckt motiv med bårder av blomrankor i grönt. På locket finns en bild av en mås som flög över ett landskap och på fronten, en liknande bild av ett slott omgivet av en tuktad park. Jag tittade på fågeln för att se om det var Nils Holgersson, men det var det inte. Det var en mås som flög med slagsida. Färgen på asken var bitvis bortnött.

Jag öppnade locket och fällde det bakåt. Det satt fast i plåtlådans baksida med rangliga gångjärn. I asken låg fortfarande tuggummin jag snattat. Ta det lugnt - ta en TOY. Frisk i mun med TOY. Text i rött-blått-rött. Små paket med ett par tuggummin i. Varje paket var knappt större än en vuxen persons tumme. Gula paket med Juicy Fruit, där de avlånga tuggummina alltid fick mig att tänka på plåster. De mesta av det jag snattat hade jag gett bort för att köpa mig fri.

lördag 22 juli 2017

Möjligt

Gårdsplanen utanför torpet var fylld med höns. Kycklingar poppade runt i gallerburar, som från början använts till marsvin och kaniner. Andra hönsflockar hölls i prydliga inhägnader, tillverkade av kompostgaller eller trädgårdsstaket. Tupparna gol åt varandra.

-Är det möjligt att köpa några ägg? frågade jag frun i huset.
Hon hade inrett ett av uthusen till någon slags diversehandel där hon sålde prydnadssaker och träffade sina väninnor. Trots att det låg en korg med ägg på disken fick min fråga henne att be dottern leta efter David.

David torkade svetten ur pannan och bad mig följa med in i ladugården. Äggen låg uppradade i en plastlåda.
-Vad många grönvärpare du har, sa jag.
-Jag har sådana som värper blå ägg också.
Han fortsatte att berätta om äggen och vilka raser de kom från.
-Vad kostar äggen?
-20 kronor styck.
-Oj, det är inte avelsägg jag ska ha. Jag tänkte på matägg.

David lovade att ordna matägg åt mig och jag passade på att bekanta mig med gårdens vakthund, en lurvig mastiff från Pyreneerna. Den var stor som en shetlandsponny och mycket loj. Att lyfta på benet verkade vara vad den mäktade med. Det sades att den var snäll mot människor, men avskydde rovdjur.

fredag 21 juli 2017

Tråkigt

Jag köpte en bok, mest för att jag hade tråkigt. Den kostade en krona till välgörenhet. På pärmens insida stod de tidigare priserna med blyerts. 15 kr vecka 44, 10 kr vecka 6 och 5 kr vecka 13. Boken började bra. Ja, Kilgore Trout är tillbaks igen. Jag vet inte säkert, men jag tror att Kilgore Trout är någon slags alter ego till Kurt Vonnegut. I tonåren uppskattade jag båda två och det gör jag väl på sätt och vis fortfarande. Redan på sidan X, vilket ska tolkas som sidan 10 i själva boken och sidan 2 i prologen fann jag ett citat. Kärlek må förgå, vänligheten ska bestå. Längre har jag inte kommit.

torsdag 20 juli 2017

Fruktansvärt

Fruktansvärt är det förstås inte, det där att nudda vid sina drömmar, och låta dem möta någon slags verklighet. Men det kan bli tomt efter dem.

måndag 17 juli 2017

Farbror, bröd, otydliga

Den gamla diversehandeln hade byggts om till restaurang. Krögaren hade låtit måla de grova brädväggarna i den forna butikslokalen med herrgårdsgul linoljefärg och tapetserat de inre rummen med färgstarka tapeter. På väggarna hängde otydliga foton från byns storhetstid. Vid borden satt barnfamiljer och medelålders par och åt baconlindad torsk eller kalvytterfilé med calvadossås. Till och med hundar var välkommna på restaurangen. En chihuahua bars runt i en väska och en pomerianian, som mest påminde om en fluffig fotboll, försvann ut genom dörren med sin familj. Vid ett bord för två, mitt i lokalen satt en ensam farbror i åttioårsåldern. Han drack lättöl och doppade en bit bröd i en kokossoppa med smak av röd curry. Det slog mig hur främmande smakerna måste te sig för honom. En soppa utan buljong, blekrosa och slät, med exotiska kryddor. Jag vet inte om han åt av köttet och fisken, eller bara satt där med sin soppa.

onsdag 12 juli 2017

Knivig

Knivig fråga, ställd på kommunkontoret:
-Ska vi krångla till det själva, eller ska vi kalla in en expert?

måndag 10 juli 2017

Svara

-Kan du svara på varför du köpt skumtomtar mitt i sommaren? Var det rea?
-Det är jul-i-tomtar.

lördag 8 juli 2017

Färd

Naturreservatet kallas Helvetes portar. Det ligger vid riksvägen och nås via en grind i viltstängslet. Bakom staketet står träden stilla, så som de gjort i hundratals år. Informationstavlan vid entrén är täckt av sprayfärg och omöjlig att läsa. Länsstyrelsen har röjt en stig och  markerat den med orangea ränder. Inne bland träden trasas tystnaden sönder av fordon som färdas på riksvägen mellan norr och söder. Efter femton rofyllda sekunder,då jag hinner se en gråbrun fjäril på en granstam, kommer en ny lastbil. Den körs om av en motorcykel. Naturupplevelsen blev inte vad jag väntat mig.

fredag 7 juli 2017

Innehåller några enkla, handskrivna anteckningar

I boken Carolines arv från biblioteket ligger en lapp på sidan 313. Den innehåller några enkla, handskrivna anteckningar med följande lydelse: Jag hittade en urblekt Zornreproduktion på loppis. Men ramen var fin, så jag köpte tavlan och målade över duken. En katt blev det, kanske, jag vet inte riktigt. Man kan ana en katt i det gröna och rosa. Nu är tavlan glad igen.

torsdag 6 juli 2017

Kom in

Utflykten planerades
Picnickorgen packades
Regnet kom in från nordväst

måndag 3 juli 2017

Välordnad + slutade

Anna ställer sig framför chiffonjén. Hon drar dammtrasan över den blanka ytan av gulaktigt faner. Byrån är hög och pryds av ett ornament som föreställer en uppgående sol mellan två snidade blommor, en bondekopia inspirerad av det franska kejsardömet. På var sida om klaffen finns pelare av svarvat päronträ, som målats svart. Hon både vet och inte vet, det där med päronträet. Att det är detaljer av just päronträ. Chiffonjén ger ett prydligt och välordnad intryck. Hon har svårt att föreställa sig att någon suttit vid den och haft den som sin arbetsplats och fört bok över inkomster och utgifter med klaffen nedfälld över knäna. Möbeln kommer från Rolands familj. Det är han som ärvt den. När de fick den i sin ägo, var den värd en del pengar, det talades om både tio och femton tusen. Nu är den knappt värd någonting, har hon fått höra.

Dammtrasan glider över vasen. Det är en Ulrika Hydman, som hon köpt på Kosta glasbruk. Ansiktet som pryder vasen ser outgrundligt på henne. Det är annat som är modernt nu. Shabby chic, där allt ska vara slitet och vitt eller industridesign med gamla plåtskåp och lampor från nedlagda industrier. En gång i tiden trodde Anna att det var möjligt att ständigt följa med sin tid, att bara vara uppmärksam och ta det nya till sig. Hon vänder sig mot Roland. Han sitter och broderar en tavla i korsstygn. Det ska bli en avbild av en affisch från jugendtiden. Dammtrasan hänger slappt i hennes hand.
 -Jag är sugen på något. Ska vi ta en kopp te? Ett litet kex till?
-Nej tack. Jag syr. Det känns som jag kommit efter.
-Du gör som du vill.
Det slutade ofta så här. I ingenting. Med en känsla av att ha blivit avvisad, trots att ingenting egentligen utspelats mellan dem.

söndag 2 juli 2017

Ord som börjar på E

Varje år samlar jag på mig turistbroshyrer för att läsa. Informationen går enkelt att hitta på nätet, men det är inte samma sak. Jag vill ha mina broschyrer att bläddra i. I år hittade jag en utställning med målningar av prins Eugen i en av dem. Inte för att någonsin brytt mig speciellt mycket om prins Eugen och hans konstnärsskap, men den avbildade tavlan med höstack och bönder i skördetid berörde mig. Utställningen ville jag se, men när jag letade efter information om öppettider, så insåg jag att utställningen visats förra året. Det kändes lite eländigt en stund.


Enkelt, en, Eugen, efter, eländigt

lördag 1 juli 2017

Utropade

-Vad är det här för någonting? utropade Mimmi. Jag är säker på att jag gått igenom fickor, väskor och lådor på jakt efter pengar. För att slippa växel har jag betalt med kort ända sedan i mars. Ändå hittar jag den här gömman i chiffonjen. Vem har lagt pengarna här?
-Det är något du lagt undan ifall ungarna kommer i nöd och behöver kontanter till hämtpizza.
-Om vi skyndar oss så hinner vi till ICA, innan de stänger. Vi får dela upp oss. De har säkert flera kassor öppna. Jag tror vi kan göra det här diskret.
-Vi har just veckohandlat.
-Jag vet. Vi får köpa toalettpapper, eller något. Ett par burkar tonfisk. Ett paket knäcke. Det är för mycket pengar. Vi måste få dem växlade, om du skyndar dig så hinner vi.
-Vad är alternativet?
-Jag vet inte? Livslång ångest. Hinner vi inte till ICA, så får vi åka till McDonalds i Mjölby och hoppas att de tar kontanter. Då kan vi sitta där vid midnatt och frossa på hamburgare med pommes frites.
-Ärligt talat, så avskyr jag det här bytet av sedlar och mynt. Tänk på alla gamla människor.