lördag 31 maj 2014

Kladd

-Vad är det där för kladd vid telefonen?
-Det är mitt nya liv. Näckrosor och solnedgångar. Kärlek. Energi. Harmoni. Älska dig själv. Rensa ut energitjuvar. Omge dig med människor som får dig att känna dig harmonisk. Mindfulness. Jag skissade upp det när jag pratade med din mamma i telefon. Ut med Jante. Medveten närvaro. En stund kände jag mig riktigt harmonisk, men sen började jag tveka. Det känns inte som jag utnyttjar min fulla potential om jag bara tänker på vackert formade moln. Ansvarslöst känns det. Man ska ta hand om sina minnen, tycker jag, och hur skulle det gå om ingen oroade sig för framtiden. Funderar på om det är någon speciell slags människor som kan gå omkring och skimra harmoniskt.
-Sandemose var väl inte särskilt harmonisk?
-Han skapade något som gav bestående intryck. Jantelagen. Inspirationen till Cornelis Felica-texter. Hur gick det hos tandläkaren?
-Jag läste en veckotidning i väntrummet. I den stod det att fett är bra för tänderna. Fettet bildar en kladdig, antibakteriell hinna. Jag tog aldrig upp det med tandläkaren. Hur var det med mamma?
-Vi pratade inte så länge. En halvtimmme bara. Jag sa mm och oj och ja på lämpliga ställen, så det var nog bra. Sen rev katten ner en orkidée hon fått och då lade hon på.


fredag 30 maj 2014

Ord på I

Innerligt
Intimt
Immigt
Intuitivt
Insiktsfullt

Behöver jag säga mer om mina favoritord?

torsdag 29 maj 2014

Förvärra

Väntrummet på specialisttandläkarmottagningen hade fått nya tidningar. Det hade inte hänt på minst 1,5 år. Glänsande nya nummer av livstilsmagasin för kvinnor trängdes med de sönderlästa och åldrande publikationerna om veterantraktorer. Händerna darrade när jag tvekade mellan Amelia och M-Magasin.

Jag valde M. Det har med åldern att göra. Amelia har jag börjat växa ifrån och Tara, vars målgrupp jag tillhör, fanns inte i väntrummet. Med vidgade pupiller och  återhållen andedräkt läste jag om medicineringen av åldrande mödrar, arvstvister och eleganta plagg för weekendresan. Jag läste snabbt för att hinna med så mycket som möjligt. Åldrande handlar om god ekonomi och angenäma resor, åtminstone om man läser M. Jag bytte hastigt till Amelia och försökte engagera mig i om en rosa sweatshirt med tryck var klassisk eller rockig i stilen. Med stigande irritation insåg jag att jag aldrig skulle klä i den tröjan. Den enda tröja med tryck jag äger och kan tänka mig att använda har texten Social analfabet.

Dörren slogs upp. Den nyfikna empatin i Malou efter 10, TV-programmet som skulle ha någon slags nervlugnande effekt på besökarna, fladdrade till i vinddraget. En tonårstjej med midjelångt hår kom in tillsammans med något som borde varit en ansvarskännande vuxen.
-Hur ska det gå när du åker till Stockholm, tjejen, stönade han. Jag vet folk som åkt utomlands och festat ihjäl sig. Det kan hända vad som helst när man åker iväg.

Mannen tog ett snedsteg och sjönk ner på en av de väggfasta bänkarna. Han fick väntrummet att dofta som en lovande krogkväll, så tidig att alla förhoppningar fortfarande finns kvar. Jag höll andan för att inte dra på mig hans promille. Tjejen kallades in direkt och försvann i på mottagningen. Hennes följeslagare drog fram mobilen och lutade sig tillbaka på sätet med särade ben. Det kunde varit värre. Han kunde haft skinnbyxor. Leendet blev bredare och bredare. För att han inte skulle lägga märke till mig fördjupade jag mig i en Amelia-artikel om kvinnors situation i Egypten efter arabiska våren. Kvinnoförtrycket hade förvärrats sedan diktaturen fallit.



tisdag 27 maj 2014

Inne

-Till helgen ska jag och mitt barnbarn åka till IKEA. Jag ska köpa en soffa till henne. Hon och Anton har fått tag i en så fantastiskt fin lägenhet. Det ska bli så roligt.
-Ska du köpa en soffa till ditt barnbarn? Det finns väl begagnade på Blocket?
-Hon vill ha en soffa som är riktigt inne, inte något gammalt krafs med mögel och kattpiss. Jag ska ge henne en tvättmaskin och  en diskmaskin också.
-Men varför...? Dina andra barnbarn då? Ska de inte få något?
-Äh, de kommer att få av sina mammor när jag är borta.  Elin kommer inte att få ett öre av Louise. Den damen tänker bara på sig själv. Maken till egoistisk människa har jag då aldrig skådat. Maria och Sofie däremot...Det blir ett litet förskott på arv till Elin så att säga.

måndag 26 maj 2014

Garanti

Det finns inga garantier, för att det ska bli trevligt på festen, för att vädret ska bli vackert, för att tågen ska komma och gå som de ska eller för att man ska somna om kvällen. Sådana garantier finns inte. Tror man att det finns en garanti för något, så gäller den garanterat inte.

söndag 25 maj 2014

Text till bild

-Vad gör du? Kan du inte umgås med mig istället för laptopen?
-Men jag umgås ju med dig. Samgås. Vi är i samma rum. Dessutom letar jag efter saker till vårt gemensamma hem i en loppisgrupp på facebook. Man kan göra byskvaller av allting. Marita på ditt jobb vill köpa en kabeltrumma och en zinkbalja. Petterssons katt har försvunnit. Birkenfjuns ska separera.
-Hittar du något då?
-Vi har ju pratat om att skaffa en extramadrass och jag har faktiskt hittat en här. Skum madrass från ikea. Den har mest legat på golvet i ett lekrum och haft ett överdrag. Tror ingen sovit på den faktiskt. Ska vi slå till?
-Behöver vi verkligen en skum madrass?
-Den här då?
-Nathalie söker snygg lång klänning, ej hel svart?
-Välkommen sten. Två färgade skor. Jag tror faktiskt jag börjar förstå din fascination för sociala medier.

lördag 24 maj 2014

Början

Vägen buskar igen från båda sidorna. Slyet snärtar mot mina vader och överarmar. Tunikan klibbar mot ryggen. Hjulspåren har gröpts ur under vintern och blivit så djupa att jag är tvungen att leda cykeln för att pedalerna inte ska slå i marken. Maskrosorna bryter igenom asfalten kring Hallströms mekaniska. Den korrugerade plåten på fasaden har börjat rosta. En vit plaststol ligger kullblåst vid lastbryggan till den nedlagda fabriken. 650 anställda. 500. 350. 75. 50. Varslen har avlöst varandra. Jag lyfter cykeln över en genomskinlig kasse med ölburkar. En söndertrampad ölburk ligger på botten. Norrlands guld.

Förr fanns det näktergalar här. Det var länge sedan jag hörde deras knäppande läte. Jag ångrar genvägen över industriområdet. Mobilen ligger hemma och  jag vet inte vad klockan är. Tandläkartiden har jag glömt. 10.20 eller 11.20. Jag minns inte längre när jag ska vara där. När jag kommer fram kommer allt att vara över. Folktandvården kommer debitera mig för uteblivet återbud. Var det ens idag jag skulle dit? Det kommer att gå åt helvete hos tandläkaren. Jag kommer att ha början till karies i varenda tand. Tandsköterskan kommer inte att kunna kila in röntgenplåtarna mellan mina tänder. Försöker hon kommer jag att kräkas. Mina tänder har ingen emalj kvar. Flour är numera att betrakta som ett nervgift. Behöver jag lustgas måste jag betala extra. Tandläkaren säger att allt kommer att gå bra. Tandläkaren är en mytoman.

Foktandvården ligger i bottenvåningen på Gamla Sjukhuset. Sedan landstinget lagt ner vårdavdelningarna står fyra våningar tomma. Byggnationen på Värmeverket har avstannat. Entreprenören har gått i konkurs. Energibolaget har fodringar på 30 miljoner.  Jag börjar släpa cykeln uppför backen. En spänstigare cyklist hade klarat backen på tians växel.

Mitt i backen kommer en man gående mot mig. Läpparna rör sig under det yviga skägget. Han pratar för sig själv. Flanellskjortan är uppknäppt i halsen. Ett solbränt knä skymtar genom revan på jeansen. Vänster ben rör sig i en oregelbunden rörelse under höften. Conversekängorna har gått upp. Skosnörena släpar mot backen. Han ställer sig framför mig. Axlarna är smala och räcker knappt utanför öronen. Kulmagen får byxlinningen att strama.
-Jag har pratat med mitt ex i Kristianstad. Om vår dotter. Vårt gemensamma barn.
-Kristianstad?
-Känner du till Kristianstad?
-Lite grand.
Kristianstad ligger i Skåne. Jag vill inte framstå som en idiot.
-Hon säger att jag övergivit henne. Bara stuckit. Rest bara. Man reser för att finna sig själv, inte för att överge någon. Jag har inte övergett henne. Det är hon som stuckit och tagit ungen med sig, men hon fattar inte det.

Marken börjar skaka. Ett dån fyller luften. Jag faller omkull och får cykeln över mig. När allt blir stilla lyfter han bort cykeln. Han luktar hård tvål från halsen. Flanellskjortan är nytvättad och styv.
-Vad hände? säger jag.
-Jordbävning.
-Sådant händer väl inte här?
-Man är inte säker någonstans.
-Titta på värmeverket. Fasaden håller på att rämna.



fredag 23 maj 2014

Dröja

Haiku

Morgonen dröjer
I majnattens molnbankar
Vilar åskvädret

Annat

Stannar framför spegeln
Iaktar det kroppsliga förfallet
Ovanför troskanten
Smeker den egna kinden
Med en dröjande rörelse
Upprepar de inlärda fraserna
Från veckotidningens tvåveckorsövning och säger:
Jag älskar dig. Du är dyrbar för mig. Jag kommer alltid att finnas för dig

torsdag 22 maj 2014

Darra

Aspen darrar av oron i luften. Löven skälver av rädsla för svavel och skam. Slystammarna svartnar och ruttnar. Det mörknar runt kanterna. Ovädret följer i spåren av vinden. Inomhus ger tvärdraget ingen luft. Gardinerna lyfter och faller som drömmande andetag. Balkongdörren hålls upp av en gatsten. Hunden slinker runt på jakt efter svalkande golv.
-Du var inte ute länge.
-Det drar ihop sig till åska.
-Så kvavt var det väl inte?

Jag tar ett glas vatten från kranen och sätter mig vid köksbordet. Vattnet är jolmigt och tungt. Annonsbladet ligger på bordet jämte ett nummer av Hemmets Journal. Den spetsstickade sjalen på omslaget känns främmande i hettan. ICA säljer kassler på extrapris och lockar med morsdagsrosor i kruka. När vattnet är urdrucket samlar jag ihop reklamen och lägger den i pappersinsamlingen i hallen. Min veckotidning får ligga. Morgontidningen ligger redan där. Jag tar upp den fast den är kastad och bläddrar fram till familjesidorna. Dödsannonserna läser jag sällan. Det är så när man bor i en främmande stad, man känner inte de trådar och det mycel, som håller människor samman, de underjordiska band som skapar ett släktskap. Nu läser jag. Annonsen är liten. Korset är ofyllt och vitt. Johan Andersson har lämnat oss. Döttrarnas namn. Hans föräldrars och exsambos namn. Han är ett år yngre än mig. Född -70. Din själ har fått ro. Du slipper lida mer. Din kropp slipper plågas. Det står inget om någon begravning. Då hade jag väl gått, suttit långt bak i krematoriekapellet och tyst släppt en blomma på kistan.

När såg jag Johan senast? För en månad sedan? Sex veckor sedan? Hälsade jag eller vek jag undan med blicken och gick hem och sa:
-Jag såg Johan på Konsum. Han verkade inte kontaktbar.
Vi tror att sonen hånglar med den yngsta dottern. Det får ske. Minns grillkvällar med barbenta ungar. Det svarta. Har du tiotusen spänn att låna mig? Fan, tvåtusen spänn i ränta, får du. Jag sa nej.

-Du har slängt tidningen, säger jag. Det brukar du inte göra. Vet barnen någonting? Vem pratar med dem?
-Jag hörde ryktet för ett par dagar sedan. Nu är det offentligt.

onsdag 21 maj 2014

Text till bild

I morgondimman
Lättar marorna
Vägen kröker
Strax innan byn
Där skolan ligger

tisdag 20 maj 2014

Pengar

När jag var liten och fick pengar av äldre släktingar, så var det alltid med en förmaning. Pengarna skulle sparas till sämre tider eller tills jag blev vuxen. Andra fick pengar så de kunde köpa något roligt eller göra något onödigt. När jag som vuxen gör onödiga saker i tron att det är roligt, så försöker jag låta bli att tänka på de sämre tiderna som komma skall. Kommer jag att ångra mitt nöjeskonto då?

måndag 19 maj 2014

Träsk

Anja bjuder in mig i vardagsrummet. Jag slår mig ner i soffan och hon ber om ursäkt för rummets ostädade skick. Med ett besked om rött med honung går hon till köket för att göra te. En spetssjal i skiraste vitt ligger utbredd över sammetsfåtöljens armstöd. Rundstickan sitter fortfarande kvar i arbetet. Nystanet förlorar sig i möbelns innandöme. Jag rör försiktigt vid det stickade. Spetsen fjädrar under mina fingrar. Orkidéerna i fönstret står med blomsterstjälkarna i båge vända mot varandra. Den vänstra bugar djupare än den högra. Kanske ser Anja asymmetri i det. Krukorna är från Waldemarsudde. Jag minns dem från den resan vi aldrig gjorde.

Över soffan hänger en akrylmålning. En kvinna i klänning dansar genom den rosa rymden. Paren på dansgolvet drar sig åt sidan för hennes solodans. Anja har sagt att hon sorterar bilder och sätter in gamla foton i album. Jag vet inte om jag finns i det hon sparar. En resa till Söderköping. Jag stod med ryggen mot kanalen och bländades av solljuset. Regnet hängde tungt över Omberg den dagen vi vandrade. Alvastra klosterruin slukade oss med sina tomma rum och skilde oss åt. Ett kuvert med framkallade bilder ligger bredvid ett album i konstläder på hyllan under soffbordet. Anja har fäst en blekgul post-itlapp på omslaget. Jag böjer mig fram för att läsa. Marken var vattensjuk den våren. I efterhand ser jag att vi fotograferade varandras ryggar. Ordet träsk är överstruket och bytt mot vattensjuk. 1992. Jag räknar i huvudet. Anja levde med Martin då. Barnen var små.

Anja kommer in med teet. Tekannnan tynger på brickan. Den är glaserad i blekblått och brunt, ett vittnesmål keramikers uppenbarelse av Tutanchamons grav. Bredvid står två drejade muggar. På vardera handtaget sitter en nyckelpiga. Till en början kommer vårt samtal bli enkelt. Varför köper man alltid muggar i par? Jag vill mer än så och jag vet att Anja vet...


söndag 18 maj 2014

Ord på O

Jag stannar till framför butiken med ortopediska skor. En skylt i fönstret lovar att rätt sorts skor botar problem med onda ryggar, höfter, knän och fötter. Innehavaren har draperat neonfärgade träningsskor över en trädstam. Promenadskorna för en lite äldre publik står prydligt uppradade längst fram i skylten. Meindlkängorna som skymtar på en hylla inne i affärslokalen får mig att rysa av välbehag. Så fort jag stannar rycker hunden omedelbart till i kopplet. När hon inte får något gensvar lugnar hon sig och nosar på en intorkad kissfläck.

På andra sidan tvärgatan ser jag en mansgestalt röra sig åt mitt håll. Han är klädd i en fotsid klädnad och verkar sväva fram. Trots att det axellånga håret är strävt av vax tycks lockarna bilda en gloria runt huvudet. Han ler. En knubbig kvinna med snedgångna skor håller honom vid armbågen. Då han tar ett steg framåt döljer han henne helt. I handen håller han en brinnande cigarett fäst i ett långt munstycke. Cigarettröken bildar spiraler, lätta som andetag. Jag sniffar i luften och andas in doften av tobak. När han ler mot mig känner mig tvungen att le tillbaks. Han ler ännu bredare.

Efter att ha uträttat mitt ärende på Ohlssons Hälsokost ser jag mannen igen. Kvinnan i hans sällskap försöker få in honom i parets Opel. Hennes blonda hår klibbar i pannan och bildar små kanelsnurror i fukten. Hon rör sig stelt och mekaniskt. Händerna famlar runt i vecken hans kaftan. Han gör sig fri från henne och går mot mig. Leendet är om möjligt ännu bredare. Jag ler tillbaks. Han börjar mässa över mig.
-Du  är så vacker, upphöjd...

Ortopedisk, ond, omedelbart, Opel, Ohlsson

lördag 17 maj 2014

Förvirrad

Förvirrad har många synonymer
Det är bara att välja det man behöver
För att beskriva hur man känner
Är man kanske oordnad
eller snarare konsternerad
eller bara en smula altererad?
Snurrig, vimsig, gaggig,
Rörig, oredig eller virrig
Utflippad, bestört, förvirrad
Konfys, yr eller vilsen?
Det är lätt att bli förvirrad,
och rent vilsen av att vara skakad
I det som är kaotiskt blir man förlägen
Upprört, omtumlad, vimmelkantigt, förbryllad
Ja, helt bortkommen uppskakad och konfunderad
Tro inte det är lätt
Att hitta ordet som är rätt

fredag 16 maj 2014

torsdag 15 maj 2014

Stanna

Vaknar i vargtimmen
Det månljusa klara
Får stanna i minnet
Medan drömmen
Bleknar i sin obegriplighet
Denna vita natt

Jag drömde att jag hittade en lapp där jag skrivit "jag hatar män". Handstilen var oavvisligen min, liksom det faktum att lappen tagits från mitt anteckningsblock. Det jag skrivit kändes dock inte som mina tankar. 

onsdag 14 maj 2014

Bräda

En grånad bräda
Ett stycke drivved
Någon annans minne
Där texten Peterhead
Är knappt läsbar
Tas ner från väggen

tisdag 13 maj 2014

Luden

Ett blöjbarn snavar i hagen framför mig. Mamman lyfter upp det, tröstar och borstar sanden från dess knän. Det slår mig hur formlös hon är. Magvalkarna hänger över den lila midjeväskan. Shortsen delar låren på mitten. Håret är matt och färglöst och risigt ändå upp till fästet i nacken. Hennes händer rör vid barnet. Dess väsen förefaller viktigare än något annat. En grå, liten killing kikar på dem med sitt gula öga. Ett hängbukssvin ligger utfläkt i skuggan omedveten om vädurskaninen som gräver vid dess klövar. Två fåglar skränar i en voljär i närheten.

Jag lutar mig mot det tryckimpregnerade staketet. Jens står bredvid mig. Solen har blekt stråna på hans armar. Jag tänker på silver och råg och stryker med fingret mothårs över hans handled.
-Esau, säger jag.
Han stelnar till. Höftbenet rör sig en millimeter i sidled, bort från mig. Jag fryser inombords. Mina händer vill utforska hans kropp, det ludna och blekta, och känna musklerna spela under solbrända huden. Jag vill andas hans hunger och hud.
-Esau?
-Han i bibeln.
-Varför nämner du honom?
Jag rycker på axlarna.
-Det är en historia om lögner och fiendskap, mellan bröder, mellan jordbrukare och nomader. Genesis. Första mosebok. Tidernas begynnelse. De föddes som tvillingar. Jakob med handen om Esaus häl. Den ene föredrogs av sin mor. Den andre av sin far. Av hunger och desperation gav Esau bort sin förstfödslorätt, det som var hans. När Isak ligger för döden ber han om vilt kött. Jakob slaktar två killingar och klär sig med Rebeckas hjälp i dess skinn. Den släte blir luden. Jag har tänkt mycket på det där. Förslagenheten. Slakten av djuren. Den bräkande killingen. Dess förtvivlade mor. Knivbladet mot strupen. Hur vasst var bladet? Det ogarvade skinnet mot huden. Den blinde mannen som krafsar i getfällen på bröstkorgen och uttalar sin välsignelse. The winner takes it all. Det finns bara förlorare. Du kallar mig Esau och smeker min arm.

Med fingertoppen ritar jag ett hjärta på Jens hand. Jag tecknar i gropen som bildas mellan pekfingrets och lillfingrets knogar. I hagen stångar dvärggeten sitt kullsyskon. Kvinnan lyfter upp barnet på höften och går mot utgången.
-Gullig unge, säger Jens. Ska vi gå och fika.




måndag 12 maj 2014

Blöt

Nästan vinterjackan
Hängs upp
Blöt innanför kragen
Det är säkert bättre
Att det regnar nu
Än när det blir sommar

söndag 11 maj 2014

Lyssna

Jag lyssnar
På vad du
Har att säga
För att kanske
Kunna svara
Noterar jag
Ditt mörker
Håller din hand
Som tröst
Jag lyssnar
Men är tyst

lördag 10 maj 2014

Lång

Den årliga långloppisen på stan blev inte inställd trots det lång-variga regnandet. Ortsbefolkningen slöt upp, korta och långa om varandra, och trängdes mellan borden där lång-gardiner i panelformat trängdes med lång-tråkiga spänningsromaner i fuktskadat skick. Kokbok efter kokbok med löften om hälsa och snabb viktnedgång, snarare än lång-kok, bjöds ut. Ingen av dieterna hade blivit lång-varig hos de tidigare ägarna. Under lång-tröjorna var de fortfarande runda om magen.

Jag valde mellan en lång-ranglig och en kortknubbig steviaplanta. Hoppas växten trots sitt kinkiga rykte blir någorlunda lång-livad i min vård. Den är sötare än socker. 1 kvadratmillimeter steviablad är smakar lika sött som en påse lösgodis, utan att ge godisets hälsomässiga konsekvenser på lång sikt. Mer då? Av en lång man som sålde skrot från ett lång-bord köpte jag en zonterapibräda. På brädan fanns två figursågade fötter med fjädrar under. Träfötterna täcks av piggar. Det är meningen att man ska balansera på brädan för att befrämja sin hälsa på lång sikt. På grund av smärtan i fötterna kan man dock inte stå på den någon lång stund. Ont ska med ont fördrivas. För 20 kronor var den dock ett fynd och det kändes inte alls långt att bära hem den. Jag tror den är värd långt mer än 20 kronor (den påminner om en yantratoffel fö).

fredag 9 maj 2014

Långt borta

Om man greppar
Efter varje halmstrå
Har man snart
En gödselstack full
Trots att lösningen
På problemen
Ännu är långt borta


torsdag 8 maj 2014

Luftig

-Vad pysslar du med?
-Möblerar om. Jag tänkte skapa en lite luftigare stil här inne.
-Det här är alltså vad du tänker ta bort. En vitmålad cementplatta med påklistrade spetsar och texten Om livet ger dig  citroner gör lemonad.
-Det är servettdecopage på den också. Texten är ditlimmad. Det är Lisbeth på mitt jobb som gjort den. Hon gjorde sådana och sålde.
-Och då köpte du den.
-Jag kände mig tvungen. Alla köpte. Hon har förresten slutat nu.
-Jag förstår. Varför valde du just den texten?
-Tja. Det fanns den och Carpe Diem att välja på. Om livet ger dig citroner gör lemonad handlar om positivt tänkande. Man ska se positivt på tillvaron och göra det bästa av situationen. Fast jag tycker den uppmanar till tröstätande. Om saker och ting går dig emot, vräk på socker, så känns det bättre.


onsdag 7 maj 2014

Kyss

Knogar och leder anas knappt när Margit kramar stolsryggen. Hon står så, utan att synas. Finrummet är stilla kring henne. Orört. Allt står som det alltid gjort. Föräldrarnas bröllopsfoto på linneskåpet. Bonbonjären med polkagriskarameller på buffén. Serviser och glas. Hon vet vad som finns. Dammet söker sig in genom de stängda dörrarna och klibbar sig fast vid godset. Richard, hennes Richard, ett skolfoto från första klass. Han är lik sin pappa, pojken.

De tunna gardinerna hänger rakt från kornischen. Mammas verk. Gardinerna. Bladkaktusen. Richard står på trädgårdsgången med henne, jäntan. Lisbeth. Tightsen vrider sig runt låren på henne. Jackan sitter illa över axlarna. Det blonda håret är risigt i topparna. Blonderad är hon, jäntan. Richard lägger sin arm runt Lisbets nacke och drar henne till sig. Hon vänder ansiktet mot honom och de kysser varandra. De flämtar och dreglar. Pappan sin är han lik, Richard. Bankkamrern.

Margit drar sig bort från fönstret. De ulliga innetofflorna som hon kallar "ladder" kippar runt fötterna när hon kliver över tröskeln till det lilla rummet som vetter mot baksidan. Hon sätter sig i den raka fåtöljen som Richard köpt till henne när soffan blev för mjuk och slår på TV:n. Han är bra Richard. TV:n har han köpt och ställt i ordning. Aldrig trodde hon att han skulle börja springa med jäntor. De som har det så bra tillsammans. TV-kocken spritsar ut grädde på bakelser som ser ut som små sockerkakor. Den upprymda programledaren lägger på hallon på grädden. Margit känner hur hungrig hon är. Wienerbröden hon skulle bjudit den där jäntan på ligger kvar på kakfatet i köket. Richard åt sitt. När jäntan inte åt tog inte Margit något heller. Hon äter inte för mycket. Tacka nej kan hon minsann göra. Det är bara vid TV:n på kvällen hon vill unna sig något. Chips. Bridgeblandning. En kaka.

tisdag 6 maj 2014

Identisk

Näst intill identiska
Ljuger de om sina liv
Till främlingar
De knappt känner
Säger de
Vi är systrar


söndag 4 maj 2014

Skär

Minnet av av henne, av Gudrun, bubblar i Sven-Eriks inre. Han ler för sig själv och rodnar för att han kan känna så. Kroppen brinner av hennes beröring, hunger och tillit. Om och om repeterar han hennes ord. Det var så länge sen. Kom. Kom. Hans läppar och tunga är hennes kropp, hans händer hennes värme. Hon bjöd in med en kudde under höfterna. Allt var hans och han glömde t om den gnyende spanieln utanför sovrumsdörren.

Han huttrar till och känner hur den skära skjortan, ny för kvällen, klibbar mot ryggen. Klungor av människor står stilla på pendeltågsperrongen. Tåget är fem minuter sent. Bakom honom snyftar en kvinna. Hon raglar till och stöder sig mot sin pojkväns arm. Över smokingklänningen bär hon en kavaj som räcker halvvägs till knäna. Pojkvännens vinröda slips hänger som styv linjal över skjortans knappslå. Hans glasögon har blivit sneda under kvällen. Ungdomarna är påfallande lika Gudruns syskonbarn, som han känner från foton på bokhyllan. Unga på segelsemester, golftävling och utlandsresor, med studentmössor och stipendier i händerna. Den unga kvinnan gråter över sin trasiga mobiltelefon. Skärmen är svart och täckt av ett virrvarr av sprickor.
-Min pappa kommer att döda mig, snyftar hon. Jag bara tappade telefonen och så gick den sönder. Alla min kompisar är borta. Jag är helt ensam. Det går inte att ringa till någon. Min pappa kommer att döda mig.
-Det går väl på garantin? säger pojkvännen.
-Är det sant? Garantin?
Hon börjar fnittra och lutar sig mot hans arm.
-Nej. Det gör nog inte, förresten. Jag bara skojade. Försäkring, kanske...?
-Försäkring? Jag har ingen försäkring. Pappa kommer att döda mig.
Hon gråter igen. Tårarna fastnar i mascaran.
-Lugna dig nu. Det ordnar sig. Fan, jag måste plugga i morgon inför tentan i makroekonomi. Hör du att jag måste plugga.

Tåget glider in på perrongen och Sven-Erik förlorar det unga paret ur sikte. Han ryser när han tänker på hur sårbar den unga kvinnan är med sina tårar och sin desperation och hur lätt hon skulle kunna råka illa ut. När han satt sig tillrätta tar han upp sin mobiltelefon och skickar ett meddelande till Gudrun. Saknar dig redan. Det känns så betryggande att skriva till henne, som hans känslor får ett hem i den lilla metalldosans elektroniska inre. Hemma väntar katten han vaktar åt dottern som är på yogaresa på Mallorca.


lördag 3 maj 2014

Nacke

Från bordet bredvid
En doft av min favoritparfym
Jag vill vända mig om
Borra in näsan i en främlings nacke
Bara vara så
Känna mig älskad och omsluten

fredag 2 maj 2014

Kasta bort och telefon

Kasta bort

-Det skrivna ska inte kastas bort, sa poeten och brände sin senaste dikt över disken i diskhon.

Telefon

Bogrens höll sina auktioner i en parkeringskällare. Godset stod utspritt mellan pelarna och på den sluttande infartsrampen. De flimrande ljusrören spred ett sovjetgrått ljus över fyndlådor med verktyg och kantstötta prydnadssaker. Kvardröjande bensinångor gjorde det svårt att andas. En finservis i 58 delar stod på en pappskiva mitt i en oljepöl. I en pappkartong som rymt Norrlands Guld låg en kobratelefon med söndergnagd sladd.

Skåpet stod längst in i garaget. Det var brett som en P-ruta, men smalt och nätt i formen. Underdörrarna hade slagit sig och gick inte att stänga riktigt. När jag närmade mig skåpet från sidan såg jag att en av listerna på det överdimensionerade krönet hade lossnat. Ovanför skrivklaffen fanns en rad lådor med dragringar av smide. Låskistorna på klaff och dörrar låg öppna. Det hade inte fällts in i träet som brukligt är på nyare möbler. Jag öppnade överskåpets dörrar. Översta hyllan hade en rad skåror för skedar. Rester av hyllremsor satt fast med rostiga häftstift. Skåpet luktade hembygdsgård. På nedersta raden stod en rad sejdlar av mörkgrönt glas, sådana som vi hade hemma på 1960-talet och bara drack ur till påsk och jul. På prov drog jag ut ett par av smålådorna. I varje låda låg en grov nyckel.

Bogren hade börjat ropa cyklar och  trädgårdsmöbler i övre delen av lokalen. Jag trängde mig ut och och ringde hem. Råkylan fick mig att huttra.
-Jag har hittat ett skåp att bjuda på. Allmoge. Daterat 1658.
-Årtalet stämmer säkert inte. Så gamla skåp är inte daterade.
-Det är 1700-tal. Ådringsmålat. Tunn drickamålning. En riktig bodinventarie.
-Har du hittat något mer?
-En tavla. En Hemlund. Blå med guldram. Det var den jag åkte för. Jag hittade en annan tavla också. Ett luffararbete av bark och kottar. Det såg ut som en ikon.
-Ska du köpa skåpet?
-Vi måste hyra släpkärra för att få hem det. Det stod dricksglas i det. Från 60-talet. I lådorna låg glasnycklar som liknade smidda nycklar.
-Struktur är inte Bogrens starka sida.
-Det gäller att ha  koll. Rätt vad det är så börjar hustrun ropa ut varor i andra änden av lokalen.
-Ska du verkligen köpa det där skåpet?