fredag 23 januari 2015

Skvallra

Henrik ledde varsamt in mig i vardagsrummet. Med ett leende placerade han ett vinglas i min hand och såg roat på när jag försiktigt smakade på det vita vinet.
-Utsökt, sa jag och lade huvudet på sned.
-Glaset är ett arvegods från min mors sida. Känn dig som hemma. Jag behöver ordna det sista i köket inför vår gemensamma måltid.

Rummet skvallrade om Henriks intressen. I de inbyggda bokhyllorna stod böckerna ordnade efter färgen på ryggarna. Ett antikt skrivbord av ek stod framme vid fönstret. En reservoarpenna och en anteckningsbok med tygpärmar låg på det gröna skrivbordsunderlägget av läder. På anteckningsboken hade Henrik fäst en blekgul postit-lapp. Jag läste En gammal kvinnas jazzhänder skrivet med sirlig handstil. När Henrik var 22 fick han en diktsamling utgiven. Den sålde sparsamt och recenserades i de stora tidningarna. Väggarna var täckta av tavlor. Jag kände igen flera naivistiska verk av Björnjägaren, litografier av Bengt Åberg och Bengt Lindström och en originalmålning av Ulf Lundell.

Jag slog mig ner i en av clubfåtöljerna av läder och ställde ifrån mig vinglaset på teakbordet. Nästan dold bakom den tunga gardinen av grön sammet hängde en tavla. Den var målad i en äldre stil än de övriga och hade en tjock utsirad guldram. Motivet fick mig att spärra upp ögonen. Konstnären hade målad en manslem. Den var naturtroget återgiven, hårstrå för hårstrå, hudveck för hudveck och verkade tämligen grov där den låg ovanpå en handvävd linneduk på en rustik bordsskiva. Något blod syntes inte till, inte heller några skärsår. Den låg helt enkelt där den låg och påminde om ett par hopknölade strumpor. På bordsduken kröp en fluga. Dess vingar var så naturtroget återgivna att flugan skulle kunna vara fotograferad. Jag äcklades mer av flugan än av penisen.

Henrik ställde sig bakom mig. Hans hand snuddade vid min axel.
-Jag noterar att du betraktar min tavlor, sa han. Konsten är ett stort intresse för mig. Får jag bjuda till dig bords?

Jag slängde en sista blick på tavlan vid fönstret. Det gick upp för mig att när jag blivit fnittrig och pratig av vinet skulle Henrik kanske förföra mig.

1 kommentar:

  1. Ja det tror jag nog - undrar hur maten smakar?
    med_glimten_i_ögat_skrivet :)

    SvaraRadera