söndag 4 januari 2015

Skriva

Ibland blir jag bara jag. Fantasilös, kompromisslös, sluten kring ett specifikt ord. Skriva. Skrivande. Det är nästan så själva tanken på ordet blir så stark som en förälskelse. Som en skulptör formar ett ansikte av an en lerklump försöker jag skapa medvetande av orden och känslan. Själva det faktum att jag kan tänka fascinerar mig.

Det händer att jag läser om den amerikanska kreativitetscoachen Julia Camerons böcker. Hennes skrivande och tankar kring kreativitet känns så enkla och självklara. Skrivandet är en mänsklig rättighet. Att skriva är att närma sig den gud man har, eller världsalltet om det känns mer naturligt. I en av böckerna redogör hon för en middagsbjudning. En äldre man, som är en känd författare, säger att bara de talangfulla borde skriva. Resten borde bespara sig besväret, både för sin egen skull och andras. Hon vänder sig mot hans synsätt och kallar det en form av censur. Att skriva är en mänsklig rättighet. Jag tilltalas av hennes tankar. Det allmänmänskliga. Rätten att skriva. Möjligheten att göra det.

Det matematiska i poesin lockar mig, möjligheten att forma en tanke och foga in den i ett förutbestämt system. I det skönlitterära finns en form av problemlösning. Som en skrivande människa blir jag också mer medveten om min omgivning. Jag iakttager och minns på ett annat sätt, lyssnar mer. Om det är viktigt för någon annan än mig vet jag inte.

Julia Cameron säger att prokrastinering och uppskjutande inte handlar om lättja, utan om rädsla. Att skriva handlar så mycket om att vara människa. Hela tiden det återkommande att vara människa.

Jag är så glad för att ni skriver och imponeras ständigt av era texter. Fortsätt så.

4 kommentarer:

  1. Det är så sant det de skriver! Jag tror att många människor tappar modet att skriva gång på gång. Kanske är det den egna inre rösten, som är den som är mest kritisk. Jag uppskattar verkligen att du skapat denna möjlighet för oss skrivtörstiga. Det finns så många hårda kritiker i denna värld. Ibland måste vi få pröva våra vingar utan att sågas längs fotknölarna. När vi väl flyger ger konstruktiv kritik oss luft under vingarna. Vi måste våga för att vinna och tillsammans kan vi våga flyga på allt längre resor.

    SvaraRadera
  2. Det vore inte något hållbart argument att endast de som skriver bra ska göra sig besväret. Vem skulle få vara smakdomare för vad som är bra och inte..?
    Dessutom kan man ha viktiga saker att säga även om man inte följer traditionella uttrycksformer i enlighet med en intellektuell elit. Snacka om att man då skulle få prestaitonsångest och knappt ens kunna skriva sitt namn. Tror att Julia Cameron har rätt i att det resulterar i censur och revirpinkeri. Det räcker så bra med den rädsla man redan har inför det egna skrivna ordet.

    Tack för att du håller på med Skrivpuff! :)

    SvaraRadera
  3. Mycket intressant! Själv har jag alltid uppmuntrat mina elever till fritt skrivande och haft olika projekt omkring skrivandet. Alltid framgångsrika - de upptäcker ju att de kan :)
    Tack själv för all inspiration!

    SvaraRadera