torsdag 5 november 2015

Löv

Gångvägen slingrar sig i S-form genom parken. Gungställningen är borta och sandlådan med den murknande sargen har ersatts med ett lager mjölvit sand. Gräset är täckt av nedfallna löv. På andra ställen är marken ren. Villaägare och fastighetsskötare har räfsat och blåst undan löven och kört dem till soptippen. På kommunens mark ligger det tjockt som ett vaddtäcke.

Ungar i trakten, rastlösa pojkar som inte kan vara stilla och ständigt kör runt med skateboards och kick-bikes, har byggt upp ett hinder. En tjock planka står lutad mot en träställning. Dess högsta punkt räcker mig till höften. Trots att de har en svag sluttning att ta sats i förstår jag inte hur farten ska räcka för att få dem över krönet på hindret. Deras pappa fostrar dem på gatan. Förbannad låser han in deras leksaker i garaget. De gråter, hatar och svär, tills de får sin vilja igenom och han nådigt låser upp. Konflikten verkar handla om Kevin. Han får inte komma in i huset. 

Jag genar över gräset och sparkar upp fuktiga löv med fötterna. Handlingen fyller mig med en stillsam novembermelankoli. Dagens att-göra lista hänger på en vass krok i gommen. 


5 kommentarer:

  1. En scen som jag ser framför mig. Sista meningen, så otäckt.

    SvaraRadera
  2. I gommen? Annars ser jag allt.

    SvaraRadera
  3. Väckte många tankar o bilder. Krok i gommen...vill du kräkas??

    SvaraRadera
  4. Älskar ditt slut! Älskar det oväntade och som här nästan brutalt fast utan våld. BRA!!!

    SvaraRadera