måndag 24 mars 2014

Redan

Du slår köket till ro runt den sista disken, kastrullerna, formarna, det tunga och brända, stålullen och det blanka som tyder på att plikten är gjord. St Paulians kronblad skrumpnar under skomakarlampan i fönstret. Kanske har du väntat på den här stunden. Att få skura och rena, gno bort det som häftar vid tallrikarna. Köttet var salt och skärt. Potatisgratängen bar en ton av bitterhet från dragonkryddan. På TV:n berättar en speakerröst om den afrikanska springnäbbmusen. Hälften av sin tid tillbringar den med att städa i sina gångar. Av den idoga dyngbaggen har människan mycket att lära. Den rullar bollar av elefantspillning motsvarande tre tons vikt. Du undrar vem fan som ger djuren mänskliga egenskaper och vem som förutom din man som ser på naturprogram.

Svärmor sa:
-Inte ska du göra tjälknul som tar sådan tid.
Du sa:
-Den är lätt att göra.
Köttet var kompakt och mört. Du bestämde dig för att det var utsökt och nog för dina behov.
Svärfar sa:
-Den där potatisen är inte bra för kolestrolet.
Du sa, efter en blick på din man:
-Diet kan du hålla i veckorna.
Citronfromagen slank ner med silverklang mot etsat glas.

När köket är klart säger du:
-Jag går ut.
Du blir stående på tröskeln till vardagsrummet och ser en skymt av Det okända. En lägenhet från 1990-talet förefaller hemsökt. Du undrar hur det är att leva med en fabriksarbetare som har tre barn i ett tidigare äktenskap och plågas av att en ande knackar honom i ryggen och hur man kommer på idén att ta hem ett medium som ser ut som en blind golfspelare för att få spökena fördrivna inför TV-kameran.

Stjärnhimlen böljar som en plastsäck. Stjärnorna är klara som ättika. Martin, som alltid ler så gott bakom skägget, har tvättat sin bil, ett terrängfordon han köpt från militärens överskottsförsäljning. Sköra fjolårslöv ligger i en rektangel på gatan. Han verkar glad i sin hobby.

Flyttfågelskrin fyller luften. En ensam gås ger hals på sin färd mot norr. Något sträck av fåglar kan du inte se i mörkret. Du hör bara denna enda gås och anar mörkret mot dess fjäderdräkt. Vingpennorna vispar luften till skum. Om den bär ett bud så vet du inte vilket, men du vill skrika med den.

Johansson kommer runt berberishäcken. Han har oljerock och tax. Pipröken virvlar under kepsen.
-Det är redan slutet på mars, säger han. Vem kunde tro att det skulle gå så fort.

8 kommentarer:

  1. Många fina detaljer som alltid. Din länk från Skrivpuff funkar inte.

    SvaraRadera
  2. Gillar den eftertänksamma stämningen i din text! - och den ensamna gåsen.

    SvaraRadera
  3. Ojojoj vilken läsning! Roligt och fyndigt och den blinda golfaren måste väl vara den där engelsmannen som inte orkar prata svenska fastän han bott här i halva sitt liv.

    SvaraRadera
  4. Instängt. Många pärlor. Tur att hon kommer ut till gåsen.

    SvaraRadera
  5. Ja det måste ha varit en lisa för själen att komma ut till en kylig natthimmel :-)

    SvaraRadera
  6. Vackert! Och mest tyckte jag om stjärnhimlen som böljade som en plastsäck.

    SvaraRadera
  7. ang "Den nionde insikten" så var den bra när jag läste den men det var ett tag sen....det bara kom till mej att avsluta med det...

    SvaraRadera