tisdag 11 mars 2014

Beundra

-Det är viktigt att ha målbilder. En vision. En önskan. Något att sträva efter. Nu ska vi göra en övning. Vem är det som ni beundrar mest och varför? I svaret på den frågan har ni också er fulla potential. Nelson Mandela beundrar jag. Han har sagt att vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga, utan att vi är otroligt kraftfulla. Gandhi beundrar jag också. Tänk vad han åstadkom fastän han var så fattig. Nu är det er tur.

Jag glodde på livsstilscoachen framför mig i jakt på någon slags diskrepans. En mörk utväxt i det blonda håret. Ett tecken på att Odd Molly-koftan bara var en kopia. En fläck på de vita byxorna. En avbruten nagel eller vad som helst. Mina nya glasögon fick mig att tro att jag sagt något olämpligt till optikern.

Jag ritade en rad stjärnor på konferensblocket. Blyet gick av. När jag försökte radera blev det svarta fläckar på pappret. Jag stoppade pennan i munnen. Den smakade tvål. Nu gällde det. Min sanna potential. Skulle jag beundra grannen som polerar sin fastgjutna veckobrevlåda med bilvax? Hela tilltaget är så vanvettigt att jag inte kan få nog. Mikaela som lärt mig baka muggkakor i mikrovågsugnen? Gerd som är jourhem åt hemlösa katter? Håkan Hellström? Bill Gates? Min man som står ut med mig? Lådvinets uppfinnare?

Att inte beundra andra människor lärde jag mig redan när jag gick på gymnasiet. Då beundrade jag min svenskalärare. Han beundrade min urringning. Vi båda beundrade Kurt Vonnegut, så till den milda grad att vi lekte att vi var spastiska i tiden och hamnade på en annan planet. Han var Billy Pilgrim. Jag var Montana Wildhack. Det slutade inte lyckligt, vare sig för mig, svenskaläraren eller hans fru.

När jag var 22 hamnade jag på efterfest med bandet som spelade på Stadshotellet. Man kan inte beundra andra människor efter det. Det går inte.

Bokstäverna på den billiga plastpennan med texten Learning by doing - Consulting Group log förtrolig mot mig när jag skrev:
Jag beundrar Barbara Ehrenreich - Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande.
-Tänk på att ni kan beundra flera, sa livstilscoachen och lutade sig mot konferensbordet.
Jag koncentrerade mig på att bordets kromben skulle ge vika.







3 kommentarer:

  1. Snygg text igen och sista meningen, wow på den! Tänkte på dig idag i samband med ordet beundra - Tack för att du håller igång skrivpuff, betyder mycket nu även om jag inte skriver ofta. <3

    SvaraRadera
  2. Sista meningen! Och dig som håller igång puffarna. Tack för det.

    SvaraRadera
  3. Beundransvärd text... Och coachen kan i alla fall beslås med ett felcitat - det är en myt att det var Mandela som sa det där om vår djupaste rädsla och ljuset och det i sitt installationstal. Dikten skrevs av amerikanskan Marianne Williamson!

    SvaraRadera