måndag 15 september 2014

Sådan

Tankar

Det är en sådan dag, när man helst vill gå längs havet och se en obruten horisont, men det gör man inte. Istället pratar man och ser sig i vi och dom. Av historierna skapar man sig en bild och cementerar september i minnet. Valarbetaren, som knackat dörr i hyreshusens trappuppgångar, berättar om den skräckslagna kvinnan, som inte vågar gå ut av rädsla av att bli våldtagen eller rånad. För henne är det givet hur hon ska rösta. Vänstertjejen på nedre botten varnar:
-Knacka inte dörr högre upp i trappuppgången. Killarna som bor där kommer ge er stryk. Jag är livrädd, men jag ska flytta så snart jag kan, fast egentligen gillar jag min lägenhet.
-Dom får men inte vi, säger andra. Timme efter timme av argument på torgmöten och i trappuppgångar.
Några säger:
-Så bra som vi haft det de senaste åtta åren har vi aldrig haft det. Hur kan folk förstöra genom att rösta så?
På facebook skriver en vuxen kvinna, som adopterades som till Sverige som liten, att var fjärde granne hon har har röstat på ett rasistiskt parti. En åtta-åring född av föräldrar från olika världsdelar gråter och ser en splittrad familj. Vi och dom. Var fjärde. Var femte.Vi studerar rösterna valkrets för valkrets i hemkommunen. SD är starka i landsbygdsvalkretsarna. I ett mindre villasamhälle har SD 20 % av rösterna. Vad är det för folk som bor där? Pensionärer. En hög andel pensionärer, säger statistiken. Det finns ett vi och ett dom.

(lite tankar kring valutgången, det är svårt att låta bli, en dag som denna, vare sig man vill eller inte)

Julia

Flerdagarspuff,  fortsätter gårdagens puff. Julia skriver om musik för en blogg. Hon befinner sig på en festival och väntar på att en spelning med Charlie (tidigare kallad V) ska börja. Jag beskrev publiken omkring henne igår och fortsätter det idag. Läs om ni vill och peta gärna i gestaltningen. Även K är omdöpt, till Johan Nääs, vilket ger artistnamnet Johannes.

-Jag kommer från Degerfors, säger tjejen som står bredvid Julia. Charlie är så bra. Vi har åkt hit enkom för hans skull. Jag har aldrig sett honom förut, vad jag längtar.
-Jag har sett honom några gånger, säger Julia. Här, och på andra ställen...Han står där bakom. Ser du? Vit skjorta. Cigarett i handen. Han har någon med sig. Jag kan inte se vem det är. Kan du vem det är? Rossner eller någon annan?

Hon biter sig i underläppen och hoppas på Johannes, Johan Nääs, mannen som ljuger om sitt namn och blir ett med sin identitet på scen, han som ständigt förtrollar henne. Det är mörkt och hon ser bara en skugga bredvid Charlie, en kontur av en manskropp, något man anar på samma sätt, som man anar en älg i dunklet bredvid vägen. Skuggan är tung och trygg. Johannes är en virvel i svartaste vatten, den återfödda sagovarelsen, gud och satan i samma person.

-Känner du igen honom? säger tjejen.
-Charlie? Jag har träffat honom flera gånger.
-Har du träffat honom? Tjejen himlar med ögonen.
-Festat och så. Jag såg honom förut också. Han har varit här en stund. Då satt han med några kompisar inne i den lilla baren.
-Ta lite öl nu.
Tjejen sträcker fram en flaska Mariestad till Julia. Hon greppar den bruna glasflaskan och dricker.
-Tack. Det är god öl. Den är bra.
-Ta mer nu.


4 kommentarer:

  1. Båda texterna berör mig, valtexten mest. Den om Julia är välskriven men jag har kommit bort från henne och hennes värld.

    SvaraRadera
  2. Bra med valtankarna, och kul att träffa Julia igen!

    SvaraRadera
  3. Ja under gårdagen virvlade tankarna på valen runt, runt i skallen.

    Tycker att Julia-texten är fint gestaltad. Bilden av skuggan. Poetiskt.

    Roligt med namnet Johan Nääs som blev Johannes :-).

    SvaraRadera
  4. Inte tankar på valen utan valet :-)!

    SvaraRadera