lördag 23 januari 2016

Bokstavligen

Hunden ligger på sidan och sover. Hon ser bokstavligen platt ut. Jag sätter mig bredvid henne och drar handen genom pälsen. Just nu fäller hon, så jag får handen full av lösa strån. Trött lyfter hon på huvudet och iakttar mig innan hon lägger sig till rätta med en suck. Välbekanta ljud letar sig in i rummet. I korsningen bromsar en bil in, accelererar och försvinner. En bildörr slår igen och en flicka säger "hejdå" till någon som kört henne. Det susar av vatten i rören.

Jag reser mig upp och står obeslutsamt mitt på golvet med en tuss päls i handen. Utanför fönstret kraxar en kråka. Den är påfallande nära. Jag skälver till.  Det är sent och mörkt, helt nära läggdags. Kråkor ska inte kraxa vid denna tid. I tron att kråkan finns kvar öppnar jag fönstret. Vinterkylan känns frisk och renande mot huden. Jag andas in kylan med djupa andetag. Gatlyktan lyser på snövallen. Körbanan är solkig av sand. I grannens fönster står en lampa med träfot och rynkad skärm. Den är exakt så stor att den ryms mellan de falska spröjsarna. Någon kråka ser jag inte till.

5 kommentarer:

  1. Djurens påverkan. Hunden tycks göra henne lugn och kråkan det motsatta. Fin text!

    SvaraRadera
  2. Hur kan ett enda litet uttryck passa så perfekt till texten - ungefär som pricken över i-et. Här gäller det "rynkad skärm" :)

    SvaraRadera
  3. Funderar du på att skapa skrivpuff på wordpress? Och har full tillgång allt?

    SvaraRadera
  4. Målande text, och man kan leva sig in i situationen, och vara där i rummet, med personen i berättelsen. Fin text!

    SvaraRadera
  5. Vill veta mera om kråkan. Återigen en fyllig text med många detaljer. Precis så här kan världen uppfattas ibland. Du måste banne mig ha gett ut egna böcker, stämmer det? Gilla din innehållsrika text/kram

    SvaraRadera