söndag 17 januari 2016

Svårt

Det är förmiddag på årets sista dag. Sofia och Andreas tar en långpromenad genom samhället. I tanken föreställer sig Sofia att hon är någon annan, en betraktare som ser dem på avstånd, ett äkta par i mörka jackor. Hennes mössa är mönstrad och halskragen mjuk. Han bär handskar och sotarmössa. Båda har kängor på fötterna. Hans steg är tunga och motvilliga. Hennes vänsterfot rör sig en lätt cirkelformad rörelse. Som barn trodde hon att det var en dålig vana, nu vet hon inte. Rörelsen kritiserades. I tonåren hade hon en pojkvän som tyckte den var rar. Foten gör som den vill. Tillsammans går Sofia och Andreas snabbare än om de skulle gjort om de varit ensamma.

De går genom Donationsskogen. Rimfrosten ligger tjock på träd och mark i den välskötta parkskogen. Ibland ser hon gamla svartvita vykort från seklets början, fotograferade på den här platsen. Gökottor och första maj-möten. En gröngöling studsar fram på stigen framför dem och en ekorre snor runt en trädstam. Ett ögonblick stannar den till och tittar på dem. Ögonen liknar pepparkorn och svansen är yvig i kylan. Hon tänker på Winters bone och skjutna ekorrar, små pälsdjur som ska ge mat och hålla halvsvälten borta. En ljuslockig terrier nosar på Sofias knä. Hon jollrar mot den och säger att det är en fin hund. Det är hundägare som är ute så här på förmiddagen. Hundägare och medelålders äkta par.

En flock änder samsas i den konstgjorda dammen vid banvallen. Milt överseende andhonor simmar runt de självmedvetna hanarna och förefaller roas av att hålla reda på dem. På stranden står en ung kvinna med vit sjal runt huvudet. Hon fotograferar änderna med sin mobiltelefon. Sofia och Andreas ler mot henne när de går förbi, men hon besvarar inte deras leende. Läppstiftet, som har samma chockrosa färg, som hennes jacka, är utsmetat runt munnen. Läpparna verkar svullna och oformliga. Den svarta långkjolen knölar sig över låren. Hon är säkert rejält påbyltad under ytterplaggen. Sofia tänker att någon skulle kunna knuffa henne eller rent av spotta på henne. Fast hon inte borde, känner hon sig provocerad av kvinnan.
-Hon har säkert haft det svårt, kommenterar Andreas.

4 kommentarer:

  1. Bra ja:-) väckte alla möjliga fantasier, som hoppade olika håll.

    SvaraRadera
  2. Du är verkligen en fena på detaljer i dina berättelser. De går genom donationsskogen (bra påhittat). Vad gör de egentligen ... de registrerar omgivningen och författaren beskriver. Intressant detta med dessa skrivövningar att ta till sig olika gobitar från varje en av er alla *tack* /kram

    SvaraRadera