onsdag 27 januari 2016

Dölja

TV:n visar ett matlagningsprogram i repris och ett lekprogram med orkester. Kocken är rödlätt och har uppkavlade ärmar. Fingrarna rör sig snabbt över skärbrädan där en rättika möter sitt öde. Trots att han är knubbig och tung i kroppen verkar han smidig och vaksam. Kameran zoomar in hans ansikte. Maria noterar att skägget har inslag av grå strån. Det glittrar till i ögonvrån.

Orkestern i lekprogrammet för en undanskymd tillvaro. Fokus ligger på gästerna. Maria sträcker på nacken för att få en skymt av basisten. En rutig keps skyler hans skalliga hjässa. Hon fnittrar till. Det är inget hon känner att hon behöver dölja, men det är ändå inget hon vill prata om. En gång i tiden har hon legat med både kocken och basisten.

-Vad fnyser du för? undrar Henrik och samlar ihop knäckesmulor på en assiett.
-Fnyser? Det vet jag inte om jag gör. Jag tycker det är lite lustigt att det är två stycken som gått på samma gymnasieskola som jag, med på TV ikväll. Det är allt.

4 kommentarer:

  1. Skrattar gott :-)
    Bra ordat om att dölja /kram

    SvaraRadera
  2. Det var som tusan...blir nästan lite avundsjuk...;.))

    SvaraRadera
  3. Ha ha - du fnös nog inte du myste nog :)

    SvaraRadera