Kladd

-Vad är det där för kladd vid telefonen?
-Det är mitt nya liv. Näckrosor och solnedgångar. Kärlek. Energi. Harmoni. Älska dig själv. Rensa ut energitjuvar. Omge dig med människor som får dig att känna dig harmonisk. Mindfulness. Jag skissade upp det när jag pratade med din mamma i telefon. Ut med Jante. Medveten närvaro. En stund kände jag mig riktigt harmonisk, men sen började jag tveka. Det känns inte som jag utnyttjar min fulla potential om jag bara tänker på vackert formade moln. Ansvarslöst känns det. Man ska ta hand om sina minnen, tycker jag, och hur skulle det gå om ingen oroade sig för framtiden. Funderar på om det är någon speciell slags människor som kan gå omkring och skimra harmoniskt.
-Sandemose var väl inte särskilt harmonisk?
-Han skapade något som gav bestående intryck. Jantelagen. Inspirationen till Cornelis Felica-texter. Hur gick det hos tandläkaren?
-Jag läste en veckotidning i väntrummet. I den stod det att fett är bra för tänderna. Fettet bildar en kladdig, antibakteriell hinna. Jag tog aldrig upp det med tandläkaren. Hur var det med mamma?
-Vi pratade inte så länge. En halvtimmme bara. Jag sa mm och oj och ja på lämpliga ställen, så det var nog bra. Sen rev katten ner en orkidée hon fått och då lade hon på.

Ord på I

Innerligt
Intimt
Immigt
Intuitivt
Insiktsfullt

Behöver jag säga mer om mina favoritord?

Förvärra

Väntrummet på specialisttandläkarmottagningen hade fått nya tidningar. Det hade inte hänt på minst 1,5 år. Glänsande nya nummer av livstilsmagasin för kvinnor trängdes med de sönderlästa och åldrande publikationerna om veterantraktorer. Händerna darrade när jag tvekade mellan Amelia och M-Magasin.

Jag valde M. Det har med åldern att göra. Amelia har jag börjat växa ifrån och Tara, vars målgrupp jag tillhör, fanns inte i väntrummet. Med vidgade pupiller och  återhållen andedräkt läste jag om medicineringen av åldrande mödrar, arvstvister och eleganta plagg för weekendresan. Jag läste snabbt för att hinna med så mycket som möjligt. Åldrande handlar om god ekonomi och angenäma resor, åtminstone om man läser M. Jag bytte hastigt till Amelia och försökte engagera mig i om en rosa sweatshirt med tryck var klassisk eller rockig i stilen. Med stigande irritation insåg jag att jag aldrig skulle klä i den tröjan. Den enda tröja med tryck jag äger och kan tänka mig att använda har texten Social analfabet.

Dörren slogs upp. Den nyfikna empatin i Malou efter 10, TV-programmet som skulle ha någon slags nervlugnande effekt på besökarna, fladdrade till i vinddraget. En tonårstjej med midjelångt hår kom in tillsammans med något som borde varit en ansvarskännande vuxen.
-Hur ska det gå när du åker till Stockholm, tjejen, stönade han. Jag vet folk som åkt utomlands och festat ihjäl sig. Det kan hända vad som helst när man åker iväg.

Mannen tog ett snedsteg och sjönk ner på en av de väggfasta bänkarna. Han fick väntrummet att dofta som en lovande krogkväll, så tidig att alla förhoppningar fortfarande finns kvar. Jag höll andan för att inte dra på mig hans promille. Tjejen kallades in direkt och försvann i på mottagningen. Hennes följeslagare drog fram mobilen och lutade sig tillbaka på sätet med särade ben. Det kunde varit värre. Han kunde haft skinnbyxor. Leendet blev bredare och bredare. För att han inte skulle lägga märke till mig fördjupade jag mig i en Amelia-artikel om kvinnors situation i Egypten efter arabiska våren. Kvinnoförtrycket hade förvärrats sedan diktaturen fallit.

Inne

-Till helgen ska jag och mitt barnbarn åka till IKEA. Jag ska köpa en soffa till henne. Hon och Anton har fått tag i en så fantastiskt fin lägenhet. Det ska bli så roligt.
-Ska du köpa en soffa till ditt barnbarn? Det finns väl begagnade på Blocket?
-Hon vill ha en soffa som är riktigt inne, inte något gammalt krafs med mögel och kattpiss. Jag ska ge henne en tvättmaskin och  en diskmaskin också.
-Men varför...? Dina andra barnbarn då? Ska de inte få något?
-Äh, de kommer att få av sina mammor när jag är borta.  Elin kommer inte att få ett öre av Louise. Den damen tänker bara på sig själv. Maken till egoistisk människa har jag då aldrig skådat. Maria och Sofie däremot...Det blir ett litet förskott på arv till Elin så att säga.

Garanti

Det finns inga garantier, för att det ska bli trevligt på festen, för att vädret ska bli vackert, för att tågen ska komma och gå som de ska eller för att man ska somna om kvällen. Sådana garantier finns inte. Tror man att det finns en garanti för något, så gäller den garanterat inte.

Text till bild

-Vad gör du? Kan du inte umgås med mig istället för laptopen?
-Men jag umgås ju med dig. Samgås. Vi är i samma rum. Dessutom letar jag efter saker till vårt gemensamma hem i en loppisgrupp på facebook. Man kan göra byskvaller av allting. Marita på ditt jobb vill köpa en kabeltrumma och en zinkbalja. Petterssons katt har försvunnit. Birkenfjuns ska separera.
-Hittar du något då?
-Vi har ju pratat om att skaffa en extramadrass och jag har faktiskt hittat en här. Skum madrass från ikea. Den har mest legat på golvet i ett lekrum och haft ett överdrag. Tror ingen sovit på den faktiskt. Ska vi slå till?
-Behöver vi verkligen en skum madrass?
-Den här då?
-Nathalie söker snygg lång klänning, ej hel svart?
-Välkommen sten. Två färgade skor. Jag tror faktiskt jag börjar förstå din fascination för sociala medier.

Början

Vägen buskar igen från båda sidorna. Slyet snärtar mot mina vader och överarmar. Tunikan klibbar mot ryggen. Hjulspåren har gröpts ur under vintern och blivit så djupa att jag är tvungen att leda cykeln för att pedalerna inte ska slå i marken. Maskrosorna bryter igenom asfalten kring Hallströms mekaniska. Den korrugerade plåten på fasaden har börjat rosta. En vit plaststol ligger kullblåst vid lastbryggan till den nedlagda fabriken. 650 anställda. 500. 350. 75. 50. Varslen har avlöst varandra. Jag lyfter cykeln över en genomskinlig kasse med ölburkar. En söndertrampad ölburk ligger på botten. Norrlands guld.

Förr fanns det näktergalar här. Det var länge sedan jag hörde deras knäppande läte. Jag ångrar genvägen över industriområdet. Mobilen ligger hemma och  jag vet inte vad klockan är. Tandläkartiden har jag glömt. 10.20 eller 11.20. Jag minns inte längre när jag ska vara där. När jag kommer fram kommer allt att vara över. Folktandvården kommer debitera mig för uteblivet återbud. Var det ens idag jag skulle dit? Det kommer att gå åt helvete hos tandläkaren. Jag kommer att ha början till karies i varenda tand. Tandsköterskan kommer inte att kunna kila in röntgenplåtarna mellan mina tänder. Försöker hon kommer jag att kräkas. Mina tänder har ingen emalj kvar. Flour är numera att betrakta som ett nervgift. Behöver jag lustgas måste jag betala extra. Tandläkaren säger att allt kommer att gå bra. Tandläkaren är en mytoman.

Foktandvården ligger i bottenvåningen på Gamla Sjukhuset. Sedan landstinget lagt ner vårdavdelningarna står fyra våningar tomma. Byggnationen på Värmeverket har avstannat. Entreprenören har gått i konkurs. Energibolaget har fodringar på 30 miljoner.  Jag börjar släpa cykeln uppför backen. En spänstigare cyklist hade klarat backen på tians växel.

Mitt i backen kommer en man gående mot mig. Läpparna rör sig under det yviga skägget. Han pratar för sig själv. Flanellskjortan är uppknäppt i halsen. Ett solbränt knä skymtar genom revan på jeansen. Vänster ben rör sig i en oregelbunden rörelse under höften. Conversekängorna har gått upp. Skosnörena släpar mot backen. Han ställer sig framför mig. Axlarna är smala och räcker knappt utanför öronen. Kulmagen får byxlinningen att strama.
-Jag har pratat med mitt ex i Kristianstad. Om vår dotter. Vårt gemensamma barn.
-Kristianstad?
-Känner du till Kristianstad?
-Lite grand.
Kristianstad ligger i Skåne. Jag vill inte framstå som en idiot.
-Hon säger att jag övergivit henne. Bara stuckit. Rest bara. Man reser för att finna sig själv, inte för att överge någon. Jag har inte övergett henne. Det är hon som stuckit och tagit ungen med sig, men hon fattar inte det.

Marken börjar skaka. Ett dån fyller luften. Jag faller omkull och får cykeln över mig. När allt blir stilla lyfter han bort cykeln. Han luktar hård tvål från halsen. Flanellskjortan är nytvättad och styv.
-Vad hände? säger jag.
-Jordbävning.
-Sådant händer väl inte här?
-Man är inte säker någonstans.
-Titta på värmeverket. Fasaden håller på att rämna.