Ekar

Hallinteriör

Vardagsord ekar
Fin vårjacka du har köpt
Ytterdörren stängs

Köksmiljö

Blötlagda bönor
Stjärnhimmelsekar svartvitt
I kokkastrullen

Böjd

Pufftext

Stormplågad kråka
Högt upp i vindböjd talltopp
Scillorna hukar
I kassen våffeldagen
Runt halsen vintersjalen

Skrev den för ett par dagar sedan, med en annan inledning. Idag utlovas monstervärme, vilket innebär att det kommer bli femton grader varmt. 

Ursprungstexten

Vindar utan svar
Molnen tynger med dunkel
Scillorna hukar
I kassen våffeldagen
Runt halsen vintersjalen

Text till bild

-Värst vad du ser munter ut.
-Ja, jag har varit på ett seminarium om Livslång Livsglädje och Helande Huskurer. Billigt var det också.
-Föreläsningarna på kommunens folkbildningsvecka ska ju vara gratis.
-Jag menar huskurerna förstås. De var riktigt billiga. Livsglädjen hittar man runt knuten. Ut i naturen bara. Annars kan man nöja sig med en vacker sten på fönsterbrädan och meditera över den. Gurkmeja ska vara riktigt nyttigt. Det är inflammationshämmande, speciellt om man kombinerar den med svartpeppar. Dessutom hjälper den mot sömnlöshet. Bikarbonat minskar försurningen i kroppen. Jag tror att det är där livsglädjen kommer in. Käkar man bikarbonat så blir man helt enkelt mindre sur. Kallt potatismjöl var tydligen det bästa av allt. Fast vad man skulle ha det till förstod jag inte riktigt. Men nyttigt var det. Vad har du gjort själv?
-Jag var på ett seminarium om den mänskliga gräshoppshjärnan. Den moderna informationsteknologin för oss att hoppa från det ena till det andra. Vi koncentrerar oss inte på något. Splittringen leder till fördumning. När föreläsaren krävde mobilfritt under föreläsningen gick hälften av deltagarna.
-Men du stannade?
-Stolarna i Lööfsalen är så fruktansvärt tunga och obekväma.
-Så du har fått ont i ryggen. Det är ingen fara. Jag har lärt mig en ny huskur mot ryggvärk. Man ska blanda cayennepeppar med handsprit och kokosolja och smörja in de värkande musklerna med det.
-Ska vi gå och fika?
-Mm. En Cola Light och Delicatoboll skulle sitta fint ovanpå det här.
-Själv hade jag nog tänkt mig Fairtradekaffe och något slags speltbröd.

Generös

Generös sade:
-Jag finns för dig, så länge du vill och behöver.
Gång efter gång upprepade Generös dessa ord,
och den trodde att den gav av hela sitt hjärta
och att allt var gott.
Men så, av misstag, snavade Generös på orden och sade:
-Jag vill och jag behöver.
Först blev den rädd. Dess slarv med språket väckte oro.
De nya orden tog plats i munnen och Generös,
blev en annan varelse än vad den tidigare varit.

Svårigheter

Krokusen hukar
Över en borttappad lapp
Slagen av regnet
Vi ska minnas att köpa
Mellanmjölk i dag också

En liten tanka på temat svårigheter.  Krokusen hade svårigheter med att hålla sig upprätt och den som tappat sin inköpslista hade säkert sina små svårigheter den också.

Ansikte

Det finns ord för allt, för linjer, för former. Svart tusch på vitt papper. Zentangle. Avancerat klotter. Det började med enkla former. Blad och blixtar. Ansiktena kom sen. Jag tvingade mig in i det ordlösa med utsökta verktyg. Upprorisk tvingade jag fram ett lugn med mina egna händer. Det fanns bara papper och tusch. Linjerna skapade sig själva.

Fostran fyller rummet. Fönsterrutan täcks. Jag har fått veta att jag saknar talang. Andra ritar finare. Det är inte meningen att jag ska bli ledsen. Jag behöver bara veta, så jag inte blir besviken senare. De säger så för min egen skull. Vreden när det storslagna i skapandet tas ifrån mig får mig att tiga. Jag vill inte göra någon besviken genom att bli ledsen eller bli hånad för att jag tror att jag är någon. Istället säger jag att jag hatar att teckna. I skolan gömde jag mig bakom plinten i materialförrådet. Golvet var kallt och luktade frusen svett. Jag vet att mamma brände mina teckningar, för att det var onödigt att spara på skräp.

I klottret återerövrar jag barnets styrka. Jag har ord till mitt försvar. Skissblocket får mig att känna mig förmäten. Pennan är dyrbar. Varje kväll tvingar jag mig att teckna. I fält efter fält återföds min vilja att skapa. Jag tillåter mig känna att mig stolt och fri. Tecknandet gör mig till en del av något större. Kväll efter kväll låter jag det ske.

Redan

Du slår köket till ro runt den sista disken, kastrullerna, formarna, det tunga och brända, stålullen och det blanka som tyder på att plikten är gjord. St Paulians kronblad skrumpnar under skomakarlampan i fönstret. Kanske har du väntat på den här stunden. Att få skura och rena, gno bort det som häftar vid tallrikarna. Köttet var salt och skärt. Potatisgratängen bar en ton av bitterhet från dragonkryddan. På TV:n berättar en speakerröst om den afrikanska springnäbbmusen. Hälften av sin tid tillbringar den med att städa i sina gångar. Av den idoga dyngbaggen har människan mycket att lära. Den rullar bollar av elefantspillning motsvarande tre tons vikt. Du undrar vem fan som ger djuren mänskliga egenskaper och vem som förutom din man som ser på naturprogram.

Svärmor sa:
-Inte ska du göra tjälknul som tar sådan tid.
Du sa:
-Den är lätt att göra.
Köttet var kompakt och mört. Du bestämde dig för att det var utsökt och nog för dina behov.
Svärfar sa:
-Den där potatisen är inte bra för kolestrolet.
Du sa, efter en blick på din man:
-Diet kan du hålla i veckorna.
Citronfromagen slank ner med silverklang mot etsat glas.

När köket är klart säger du:
-Jag går ut.
Du blir stående på tröskeln till vardagsrummet och ser en skymt av Det okända. En lägenhet från 1990-talet förefaller hemsökt. Du undrar hur det är att leva med en fabriksarbetare som har tre barn i ett tidigare äktenskap och plågas av att en ande knackar honom i ryggen och hur man kommer på idén att ta hem ett medium som ser ut som en blind golfspelare för att få spökena fördrivna inför TV-kameran.

Stjärnhimlen böljar som en plastsäck. Stjärnorna är klara som ättika. Martin, som alltid ler så gott bakom skägget, har tvättat sin bil, ett terrängfordon han köpt från militärens överskottsförsäljning. Sköra fjolårslöv ligger i en rektangel på gatan. Han verkar glad i sin hobby.

Flyttfågelskrin fyller luften. En ensam gås ger hals på sin färd mot norr. Något sträck av fåglar kan du inte se i mörkret. Du hör bara denna enda gås och anar mörkret mot dess fjäderdräkt. Vingpennorna vispar luften till skum. Om den bär ett bud så vet du inte vilket, men du vill skrika med den.

Johansson kommer runt berberishäcken. Han har oljerock och tax. Pipröken virvlar under kepsen.
-Det är redan slutet på mars, säger han. Vem kunde tro att det skulle gå så fort.