tisdag 5 december 2017

Hör

Jag visar in rörmokaren i köket. Han är liten och senig och kisar med ena ögat. Håret är gråsprängt i det svarta och tjockt. Han har arbetsbyxor med fickor på benen och bär en verktygslåda av grön plåt i handen. Han luktar starkt rengöringsmedel. Pappa brukade använda det när han mekat med bilen. Det stod i en pappburk i badrummet och jag var förbjuden att ta av det. Rengöringsmedlet bestod av små kulor och såg ut som tvättmedel.
-Det är stopp i avloppet, säger jag. I köket.

Det är min första lägenhet. Jag har plockat undan för hans skull och skurat utrymmet under diskbänken med Klorin. Trägolvet som döljs under det spräckliga vinylgolvet från 70-talet knarrar. När jag skulle hänga upp några tavlor, ett par reproduktioner jag köpt på Nationalmuseum, insåg jag hur mycket det lutade. I fönstret står en hibuskus. Den har blommat över och kommer snart att dö. Förr kunde en hibuskus bli gammal, kanske 100 år. Nu för tiden behandlas de för att vara korta och kompakta och lever inte mer än en säsong. På bordet står en gul höstglöd. En bomullsduk med fransar täcker en stor del av bordet. Varje gång jag ska äta tar jag bort duken och viker ihop den. Bordet har jag fått med mig hemifrån.

-Rejäla skåpsstommar det här, säger rörmokaren. Platsbyggda. Här är det inte stambytt ser jag. Idag sätter man inte in vattenlås av gjutjärn längre. Nu för tiden använder man plast. Ett sådant skulle t om du kunna öppna.
Han tar fram en polygrip och lossar på skruvarna som håller till vattenlåset och får bort glegget som täppt igen flödet från vasken. Hela tiden andas han genom munnen. Jag står bredvid. Trots att han jobbar känner jag mig iakttagen.

När han gått finns han doft kvar i lägenheten. Det är något hemtamt, familjärt över den, blandningen av svett och rengöringsmedel. Jag vet att Sture inte är min riktiga pappa, även om jag alltid kallat honom pappa.  Mamma har aldrig velat säga något om vem. Jag försöker slå bort tankarna om att jag på något sätt hör ihop med den där rörmokaren.

P.S. Är det någon som kan komma på vad rengöringsmedlet heter, så är jag tacksam. Kan det vara Fenom? D.S.






6 kommentarer:

  1. Fenom är det väl? Minns burken papp gul o grön har jag för mig. Bra beskrivning...

    SvaraRadera
  2. Bra text! Lite sådär familjär på något vis...

    SvaraRadera
  3. Rycks med i texten. Får veta så mycket på så få rader och vill veta mer. Mycket bra.

    SvaraRadera
  4. Härliga beskrivningar som levandegör både lägenheten och personerna. Spännande knorr på slutet!

    SvaraRadera