Dag + klor

Dag har tagit fram en av de populärpsykologiska böcker jag läser för att försöka få grepp om min tillvaro. Kärlek och makt ligger på soffbordet. Den handlar om till stor del av om självförakt och lösningen den här gången är att söka terapi, hos en duktig terapeut man känner förtroende för. Han sitter bekvämt tillbakalutad i den fårskinnsklädda fåtöljen och har jeans och en grå bomullströja på sig. Skäggstubben skuggar hans kinder. Med stortån ritar han han en figur på birkenstocksandalens korksula. Hans tår är långa och påminner mig om klor. Jag har aldrig förmått mig att bli intim med dem.

-Hur hade du det på bokmässan? frågar han. Jag är glad att jag inte följde med.
-Det var bra, svarar jag. Intressant.
-Några bra monterprogram?
-Suhonen var bra. Äh, det var så märkligt.
Jag tvekar och låter blicken glida över vardagsrumsväggarna. Dag har hängt upp sina målningar. En abstrakt violinist i akryl i mörkgrönt, lila och vinrött täcker en stor del av ytan mellan fönstren.
-Jag följde med Lotta på en signering, fortsätter jag. K J Reen, någon slags romantisk fantasyförfattare som skriver om moderna häxor. Lotta gillar henne. Det var lång kö framför signeringsbordet, mycket tjejer, från trettio och uppåt. Hon tog sig tid. Någonstans i myllret och kommersen blev det ett personligt möte.

Dag sitter orörlig i stolen. Händerna ligger på de formpressade armstöden. Jag går fram till honom och sätter mig i hans knä. Han smeker min nacke. Violinisten kaster en skugga på väggen. Jag berättar aldrig för Dag om mötet med författaren. Hon tog mig åt sidan och fattade min hand. Hennes midnattsblå paljettklänning skimrade i lysrörsskenet och hon doftade fylligt av mysk. Jag föreställde mig att själva hennes kroppslukt inspirerande henne.
-Sluta aldrig skapa, sa hon till mig. Du vet hur viktigt det är.
Det var sådan tyngd i hennes påstående att jag började skälva. Jag tänker på det när Dags hand söker sig in under min tunika och jag tänker på romanen som jag fick tillbaks från Bonniers utan ett ord när jag var 22 och keramikkursen jag aldrig gick färdigt.