Avsluta

Det känns så definitivt.
Avsluta.
Något går av. Klipps. Kapas. Sönder. Trasigt. I två delar.
Sen slut ovanpå det. Över. Aldrig mer.
En relation är över.
Kvar finns bara minnen.
Avslutat.
Det känns så definitivt.
Jag försöker tänka positivt.
Att avsluta något med glädje.
En stickad sjal t ex.
Avmaskad och klar att använda.
Kanske blir det en favorit, när den väl är avslutad.

Inspirationsmening

Inspirationsmening: Theodor höll blicken fastnaglad på det tomma colaglaset.

-Det är onekligen något visst med IKEA, sa jag.
Theodor höll blicken fastnaglad på det tomma cola-glaset. Den svartfärgade luggen hängde ner över ögonen och hans beniga bröstkorg anades under den urringade T-shirten med en kinesisk drake på. Handlederna med snoddar av läderband runt vilade mot den vita bordsskivan.
-Du får ta mer dricka, fortsatte jag eftersom jag inte trodde att han skulle svara mig. Det ingår liksom i själva systemet.
Han vred sig på plaststolen och stirrade på brickvagnen som var fylld av självserveringsbrickor med halväten mat på repiga tallrikar. Sorlet i restaurangen lade sig som en blöt filt över våra tankar.
-Jag tycker det är så fascinerande att se alla dessa människor som försöker få struktur i sina liv. Allt på sin plats. IKEA har så många lösningar.
-Men mamma, sa Theodor. Fattar du inte hur lurad du är. Du kommer aldrig någonsin att få någon struktur i ditt liv genom att åka till IKEA. När du är här så kommer du köpa dubbelt så mycket som du tänkt dig. IKEA är kaos. Speciellt restaurangen är kaos. Som en jäkla skolbespisning. Allt för att kunna handla billigt och lura sådana som dig. Hur många blå IKEA-kassar har du egentligen hemma? Och hur är det med värmeljusen?

Dyka upp

Götsamåla hembygdsförening hade bjudit in till hemvändardag. Besökare från när och fjärran strövade omkring i parken kring bygdegården. Hembygdsgården åldriga byggnader hade fallit offer för en pyroman 1971 och med förenade krafter hade bygdens folk byggt en föga charmerande, men handikappanpassad bygdegård i ett plan.

Johannes på Hult visade sina tändkulemotorer och lät barnen klättra på sin gamla, grå traktor. Bernt som hade bikupor som binäring sålde nyslungad honung. Gun förestod tombolan där man kunde vinna grytlappar med katter eller reklamryggsäckar från Asks mekaniska. Kaffe och hembakt serverades.

Bosse dök upp från ingenstans. Jag flämtade till av häpnad och grep tag i hinken som stod bredvid mig. Någon hade föreslagit att Götsamåla skulle ha en egen "ice bucket challange". Inslaget var föga uppmärksammat. Ingen hade tagit chansen att tömma en spann vatten över sig för att stödja hjärnforskningen. Götsamåla var trots allt en trakt där åldringarna traditionellt fick sitt första bad när de togs in på hemmet. Många dog av chocken och på så sätt höll sig äldreomsorgen inom ekonomiskt försvarbara gränser.

Jag hällde vattnet över Bosse. Med vattnet drypande från kläderna och håret i stripor blängde han på mig.
-Tjejernas omklädningsrum. Årskurs åtta, sa jag.

Lite senare hörde jag hur Bosse skröt för Steffe och Ladde om att han var den enda som vågat tömma den där hinken.
-Hur ska du kunna stödja hjärnforskningen? sa Steffe. Du har ju ingen hjärna.

Möda

Syskonbarnen sålde av efter Torstenssons på auktion. Vallen var slagen och auktionsbesökarna parkerade sina bilar på den ojämna marken. Britta och Agne hade kaffekorgen med sig och Agne bar på picnicbord och stolar. Anita mätte en skänk med tumstock. Uppköparna i skitiga kläder stod och blängde i ett hörn av trädgården och gnabbades om vad som kunde tänkas klubbas till fyndpris. Utanför ladugården stod traktorerna, en Bolinder-Munktell utan hytt och en röd Volvo BM.

Brödernas samling av vapen tilldrog sig intresse. Pistoler och värjor fyllde ett bord. Lite längre bort, nära glasverandan visades husgeråden. I en brödback av papp, tillsammans med ett par glasvaser, stod en fyrkantig plåtburk. Den var prålig och grann och nästan alltför rosa. En besökare hade gläntat på locket och lämnat burken öppen. Den rymde sorgfälligt sorterade trådrullar av trä, extra hyskor till BH:n, resårband, ett par strumpfötter i nylon, stoppgarn och en samling stoppnålar i ett brunt tablettrör av glas. 

-Sådant här kallas kvinnomöda, sa Marie och slog igen locket. Hon såg ut över åkrarna. 

-Det har säkert tillhört Lisen, svarade Gun. Du vet, hon som dog ung och aldrig kom härifrån. Det var hon och bröderna. Ernst var den ende som kom upp sig. De andra blev kvar.  Han flyttade till Stockholm och läste på Hermods till ingenjör och jobbade på LM Ericsson. Det är hans barn som säljer av nu. 

Utan

-Vilka hade det sämst i det gamla bondesamhället?
-Jag vet inte. Barnen? Kvinnorna? Djuren? Statare?
-Gödselstackarna.
-Eh.
-Erkänn att du tyckte det var roligt. Det var inte utan att du drog på munnen.

Ord på M

Madeleine slog sig ner framför Allsång på Skansen. Det var mest för att Mattias och Mimmi var där på riktigt hon valt att titta och hon hade lovat att spana efter sina kompisar på TV. Mattias och Mimmi hade varit på plats utanför Skansen långt innan anläggningen öppnade för att de skulle få bra platser och tagit matsäck som skulle räcka hela dagen med sig. Det gick så där med platserna, meddelade Mimmi. Rad 1-8 var reserverade för VIP-gäster, så de fick sitta på rad 9.

Kvällen till ära hade Madeleine bullat upp  med mjukglass och maränger. När Martin Stenmark visade sig i rutan glömde hon fullständigt bort att spana efter sina vänner. Artisten var nästintill oanständigt snygg. Han verkade mild och fin till sinnet och överkroppens muskler avtecknade sig under den vita T-shirten. Hatten satt perfekt på den rakade hjässan. Till och med medhörningen som han hade i örat gav henne gåshud För Mimmi och Mattias slutade kvällen på McDonalds. Något annat orkade de inte innan de tog sig till hotell Malmen.

Ett antal ord på M blev det. Madeleine, Mattias, Mimmi, matsäck, meddelade, mjukglass, maränger, Martin, mild, muskler, medhörning, McDonalds, Malmen

Text inspirerad av mening

Inspirationsmening

De åt medan de pratade om annat än jobbet

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm med att vara bortbjuden. Andra människors hem får mig att känna mig osäker. Det kan vara någon detalj i inredningen, som en ärvd byrå eller ett konstverk som inte inte passar in i helheten som stör mig. Känsligt nosar jag till mig en känsla av att inte vara riktigt välkommen. En dammråtta på drift får mig att tänka på mäklarannonser och heminredningsmagasin. Mamma fick alltid hysteriska anfall när vi skulle ha gäster. Städningen och kraven på perfektion drev henne till vansinne. När jag var på besök hos kamrater ängslades jag alltid över främmande dofter och annorlunda smaker eller oroade mig för att en vuxen helt ogenerat skulle visa sig naken.

Anette bjöd hem sina arbetskamrater. Vi fick sitta i det inglasade uterummet. Luften kändes varm och lite klibbig och vi fick sitta trångt runt bordet. Bakom en grind ylande en dvärghundskorsning. Den veckiga mopsen nöjde sig med att stirra. Trädgården präglades av Anette och Urbans intresse av att göra saker. En fontän porlade i en klarblå kruka och pelargoner och kryddväxter frodades i urnor. På uthuset hade Urban monterat upp två speglar och placerat dem mellan fönsterluckor. Runt en zinkho hade han byggt ett utekök med sirliga mässingskranar och målat det i engelsk rött och gulockra.

Carita och Anita satt bredvid mig. Jag kände Caritas knä mot mitt ben. Medan de åt pratade de om andra saker än jobbet. Caritas förestående resa till Kanarieöarna (hon hade varit där 31 gånger) och Anitas sommarstuga (den var helt fantastisk, men i förtroende hade hon sagt mig att hon avskydde stugan). Anette serverade gäddfärsqueneller. Jag antog att Urban fångat fisken och Anette rensat den. Gäddan smakade dy.